torsdag 8 juni 2017

Uppdatering

Nu har jag till slut tagit mig tid att uppdatera bloggen!
Fredagen på Kristi Himmelfärds-helgen tävlade ju jag o Mikko i Degeberga (Skåne). Det var dubbla klasser, dvs 2 agilitylopp och två hopplopp.
Mikko var ganska duktig i alla lopp, men jag var totalt värdelös! Jag glömde vägen i varenda bana! Jag tyckte inte jag var ofokuserad eller så, jag gick banvandring som vanligt. Vid sista loppet försökte jag verkligen skärpa till mig lite extra men ändå glömde jag hur banan gick och tappade bort mig. Hann då komma på direkt vad jag hade missat. En annan gång stod jag helt o hållet bortkollrad, lääänge, o kunde absolut inte komma på vart jag skulle! Alltså det var nästan läskigt. Kan man skylla på "mamma-minne"?
Nu gjorde vi inga supersnabba lopp ändå så det var ingen jättestor förlust. Men ändå, stackars Mikko som har en så dum matte. Tur att han inte fattar det.
Jag lägger upp två lopp, det blev de bägge hopploppen. På det ena ser man hur totalt förvirrad jag är.
Ursäkta extremt dålig filmning, Kjell är bra på mycket men inte på att filma ett agilitylopp!





I helgen var jag ute o tränade Vilde lite. Jag kom ju på att jag måste ta tag i att lära honom de hindren jag inte har hemma, dvs balanshindren, däcket osv. Alltså han är så duktig! O så kul att träna med! Extremt snabblärd tycker jag.
Vippbrädan var inga problem alls. Men då har vi ju tränat på Mikkos lilla höjningsbara vippbräda i Viö också. Däremot går det fort, och jag tror vi kommer få kämpa med kontaktfälten så länge vi håller på med agility...

Förut har jag inte riktigt förstått de som skaffat sin andra agilityhund och sedan bara slutar träna/tävla med sin första hund (oftast en mer sällskapshund). Men nu förstår jag. Åååh jag tycker det är rätt trist att träna med Mikko nu... Jo bana går bra och är kul, men att försöka träna bara några enstaka hinder för att förbättre teknik, nej det går knappt. Tur för Mikko att jag itne skaffade Vilde tidigare... Nu är han ju ändå 8 år, nästa säsong 9. Så han närmar sig ju faktiskt pensionen oavsett.
Nästa år tror jag att jag bara kommer tävla hopp med Mikko, eftersom han är rädd (eller åtminstone försiktig) på vippbrädan trots all träning. Bättre att göra det han tycker är kul då än att förstöra banan med trista balanshinder.
Men i år tror jag vi tävlar på som vanligt :) Om det nu är några fler tävlingar i år som vi orkar åka på. O kan. Det brukar ju tyvärr krocka så mycket med älgjakten alltid. Förut var det kul att jag hade nåt att göra när Kjell var borta men nu ska ju gärna nån ta hand om Albin också!
Jag missade ju tyvärr Umeå-tävlingen då jag på måndagsmorgon såg ett inlägg på FB om att sista anmälningsdag varit på söndagen... Men det var nog lika bra tyvärr för vi har ganska mykcet att göra "på gården" just nu...!