fredag 25 november 2016

Ensamma hemma

Igår var första dagen som Kjell var tillbaka på jobbet och vi andra var ensamma hemma.
Vi började dagen (efter amning) med en ganska lång promenad, i lugn takt var vi nog ute i en timme.
Jag hade hoppats att lillen skulle fortsätta sova i vagnen när vi kom in så att jag kunde äta frukost, men nej då vaknade han, så jag fick pilla i mig mat med honom på armen.
Eftermiddagen förflöt lugnt, men lillen hade ganska korta sovperioder så jag hann inte riktigt göra någon aktivitet åt hundarna. Men han sov strax före Kjell skulle komma hem, så jag hann förbereda middag och träna några sitt-ligg-stå med vovvarna iallafall...

Idag snöade det och blåste när vi steg upp så jag hade inte alls lust att dra ut lillen i det vädret. Tur ändå att man bor i hus o bara kan öppna dörren för hundarna. Nu har jag också hunnit gömma lite godis åt dem, och det slutade snöa så jag har kastat ut dem igen. Det hade varit skönt att komma ut lite själv också, om så bara för att kasta lite boll i trädgården, men jag vill inte väcka lillen nu genom att dra på honom massa kläder...

Jag undrar om det varit lättare om det varit sommar? Det regnar förstås på sommaren också, och kan vara riktigt kallt... Men jag tänker mig att då kanske man ändå kunde kört ut vagnen där han ligger med sin filtar och ställt honom i skuggan, eller i uterummet... Nu går det ju inte då han är alldeles för tunt klädd.
Jaja jag ska sluta tänka så, det är som det är. Och vi överlever. Och är det uppehåll i eftermiddag kanske jag kan klä på lillen då efter en matstund så att han får somna i vagnen?

Det funkar för oss att vara hemma iallafall, även om det känns lite ensamt. Men även dessa dagar blir väl rutin och kommer nog rulla på ganska fort...
Jag längtar tills föräldragrupp och sådant börjar. Och jag hoppas att lillen får lite mer rutiner så att det känns möjligt att göra något på dagarna...

fredag 18 november 2016

Matte o mamma i en vecka

Nu har jag varit både mamma och matte i snart 9 dygn.
Hittills lever alla.

Jag hade nog naivt trott att få en bebis skulle vara lite som när man skaffar valp, fast värre. Sömnlös pga amning istället för nattkissrundor. Men jag hade inte riktigt räknat med den känslomässiga spänningen, alla hormoner osv...

Denna veckan har jag tagit mig ut på 4 små hundpromenader iallafall, varav 2 stycken ensam med hundar o barnvagn!

Ibland sover ju lillen också, o då tränar jag ofta nåt lite trick eller så med hundarna. Men det försvårar lite när man har två, det är ganska svårt att träna t.ex. fotgående i köket osv med två hundar som älskar uppmärksamhet o godis!
Så jag får klura lite på fler lämpliga aktiviteter man kan göra med två hundar samtidigt... Jag vill helst att det ska vara något vi gör tillsammans, alltså inte bara godisletande eller liknande.

Kjell är hemma ytterligare några dagar även nästa vecka. Det känns nervöst hur jag ska kunna ta bra hand om hundarna på dagarna sedan. Det är ju vinter o vädret ganska lurigt, jag tycker det är svårt att veta hur man ska klä lillen i vagnen...
Tur att vi bor i hus med en stor gård där hundarna kan springa o busa! Men det är lite svårt att ha dem ute själva längre stunder också, det finns väldigt mycket vilt av olika slag här i krokarna, och man vill ju inte riskera att de sticker iväg efter något...

Nåväl, jag får återkomma med en rapport om hur det gått för oss i nästa vecka!

söndag 6 november 2016

Trött, trött, trött

Det är tröttsamt att ständigt känna sig trött och orkeslös... Visst orkar jag göra saker, men jag har aldrig den där energi att ha lust att göra något... Måste mer eller mindre tvinga mig till allt känns det som.
Hundpromenad, sedan vila, sedan äta nåt, promenera och så vila igen. Så har min helg varit.
Fast igårkväll bjöd jag Kjell på middag o bio på stan :) Vem vet när det kan bli nästa gång.
Jag hade velat orka hälsa på några vänner också, som tidigare varit här o kollat på vårt hus, men den energi har jag inte haft...

Men jag jobbar fortfarande. Har jobbat halvtid i veckan. Men det är ganska lugnt på jobbet så jag är hellre där och är social några timmar, än sitter ensam hemma och tänker för mycket på förlossningen.

Men i helgen har faktiskt hundarna kunnat vila tillsammans med mig. Jag är förvånad. Vilde brukar ha svårt att koppla av. Han kan ligga en liten stund men brukar strax vara uppe o gnälla eller gå runt med leksaken o vilja att man ska kasta den åt honom. Men i helgen har som sagt bägge två kunnat ligga o sova ett par timmar mitt på dagen, när jag legat på soffan med netflix.
Skönt!
Väldigt skönt att se att även Vilde kan ta det lugnt. Kanske vovvarna kan klara de första bebismånaderna utan att krypa ur skinnet...

Jag vet inte om det är för att vi kunnat ta fler promenader i dagsljus i veckan, så att de kunnat busa lösa, istället för tråkiga koppelpromenader med pannlampa. Eller så är det helt enkelt för att vi varit hemma mer och det blivit mer aktivitet, även om det egentligen inte känns så. Men lite duktigare har jag varit på att gömma godis osv.

Och i fredags när jag bara inte orkade ta någon längre promenad efter jobbet, så kom jag ihåg bollkastaren! Den fick jag som tack för att jag var funktionär på hemmatävlingen i somras, och jag har faktiskt länge velat ha en sådan :) Jag är ju så kass på att kasta. Och det var perfekt nu när man är gravid och inte orkar plocka upp bollen från marken hela tiden!



Så vi har kastat lite boll i helgen. Vilde har fått köra några slalom-alleér igår och idag också.



Tur att hundarna hjälper varandra bli av med överskottsenergi!





Man skulle kunna tro att den yngre hunden av samma ras var den med minst tassar, men nej! De små spåren är Mikkos.

Två söndagströtta hundar!