onsdag 19 november 2014

Helgen som gick

Det gick superbra med Mikko hos kollegan med familj i lördags :)
Jag var faktiskt lite stissig när vi lämnade honom där... Jag ville så gärna att det skulle gå bra, Och samtidigt var jag så pepp inför julmarknaden ;) Och när vi lämnade honom där var det bäst att bara åka, annars vill jag förklara för mycket och berätta om hans personlighet. Det är det ju faktiskt bäst att låta bli det o låta de upptäcka på egen hand!
Men det hade gått bra iallafall som sagt. När vi kom dit viftade Mikko på svansen och hälsade glatt på tjejerna, och började genast undersöka huset. De hade busat i trädgården med bollen och tagit promenader. Dock hade de behövt två hundar sa de, för tjejerna bråkade såklart om vem som skulle hålla i kopplet ;) Jag visade dem håve-tricket också (give-me-five) så det hade de också gjort hela dagen :)

De fick varsin gipsfigur (hund såklart) som tack för att de var hundvakter. Jag fick höra i måndags att de blivit glada, målat dem och städat undan på sina skrivbord och lagt dem där så de kunde se dem ordentligt :)

I söndags tänkte jag träna lite agility, innan en planen var upptagen på eftermiddagen. Men det var redan folk som gick banvandring när jag kom dit, så jag kunde inte träna... Surade hela dagen efter det ;P
Men jag åkte ut igårkväll istället. Och det var en riktigt l hoppbana som stod kvar sedan i söndags :) Så då var jag på riktigt bra humör. Vippbrädan gick också riktigt bra igår. Men det blev ett kort pass... Vippbrädan några gånger och sedan hoppbanan tre-fyra gånger och det gick lika bra hela tiden. Vad gör man då? :) Jag saknar sommaren lite, när man kanske tar en paus i gräset och sedan tränar något annat... Det vill man inte riktigt göra nu när det är lerigt, blött o kallt :P
Mikko tröttnar ganska fort också faktiskt... Begriper inte andra som kan träna flera timmar med sina hundar?! Men det kanske är en vanesak för hunden också...

fredag 14 november 2014

Nu händer det grejer!

Ja äntligen får det hända lite i Mikkos lilla hundliv också.

I onsdags blev vi medbjudna (via facebook) på träning med två andra tjejer med varsin sheltie. Och det går ju bara inte att motstå... Det blev ett ganska kort men kul träningspass!

Och så hade jag äntligen tagit mod till mig o skrivit på brukshundsklubben facebook-sida att vi sökte promenadsällskap! Det var många som "gillade" o skrev att de gärna tog promenad nån gång men till slut blev det bara en annan tjej som kunde just igår. Hon har också en sheltie :) En söt liten tik på 1 ½ år. I onsdags hälsade mest vovvarna på varann och brydde sig inte så mycket mera sen - de ville träna agility!! På promenaden igår var det däremot väldigt mycket nosade hela tiden och hopp o skutt o inbjudan till lek (kan också ha berott på att tiken löpte haha). Vi vågade dock inte riktigt släppa dem igår (ganska nära vägar osv). Men det var trevligt. Det känns bra att Mikko får träffa lite andra hundar. Även om jag försöker aktivera honom så gott jag kan så tror jag de behöver lite hundkontakt då och då, precis som människor behöver mänsklig kontakt.

Och imorgon ska jag o Kjell på julmarknad utanför Växjö!
Det innebär att vi behöver hundvakt, och Mikko ska få vara hos min kollega! :)
Men jag är lite nervös, eftersom det är min manliga kollega, och Mikko gillar ju inte alltid män... Fast det är ju hela hans familj och främst hans två små flickor som ska vara hundvakt ;) Och Mikko älskar ju barn. Så det kommer nog gå utmärkt!

tisdag 4 november 2014

Vipp vipp vipp

Det känns som att jag bara skriver tråkiga inlägg om vippbrädan just nu, men det är ju det som är vårt fokus. Det händer ju inte mycket annat i vårt liv... Jag borde hitta någon att promenera tillsammans med, Mikko har ju faktiskt ingen hundkompis nu... Och att hälsa nån minut på vilken hund som helst på gatan o få kennelhosta, det undviker jag helst.
Ser hur mycket energi mina kompisar i Umeå lägger på sina hundar och får lite dåligt samvete. Jag älskar verkligen min lilla hund men jag skulle inte ha energi för att hålla humöret tillräckligt glatt för träning varenda kväll! Men jag såg att de spårat en del och blev väldigt sugen... Mikko tyckte ju det var kul en tid men sedan hände något, han var liksom inte alls intresserad av spåret... Kanske skulle gå bättre nu, han har fått lite bättre arbetsvilja de senaste året och betydligt bättre motivation på godis sedan kastreringen! Men det är så krabbigt att lägga spår, man måste vänta medan det ligger osv och man måste ta sig ut till något bra ställe, inne i stan funkar inte...
Men jag borde hitta nån kul vinteraktivitet åt oss... Synd att det inte går nån kul rallylydnadskurs eller så såhär års, det kräver ju egentligen barmark o funkar bra i mörker bara det finns lyse.

Jag åkte ut till klubben imorse.
Det går ju förstås att träna agility på kvällen nu även om det är mörkt när jobbet slutar, det finns ju lampor på klubben. Men jag tycker det blir skarpa skuggor och svårt både för mig och hunden att se ordentligt... Eller Mikko kanske ser lika bra som vanligt men blir lite ofokuserad pga skuggorna vid sidan om... Så jag föredrar att träna i ljuset :)
Kom fram vid 06:35 och då kunde man åtminstone skönja stigen i skogen - men om jag tappat det svarta läderkopplet på marken hade det nog varit kört! Jag hade hoppats det skulle hinna bli ljusare under den korta uppvärmningspromenaden men jag fick ändå tända lamporna på agilityplan. Men det var ju lite halvljust runt om iallafall.
Så jag byggde ihop en halv bana med alla balanshinder o slalom. Vippbrädan såklart. Så vi tränade en liten stund och det gick bra. Men han gillar ju inte att gå över helt själv utan att någon bromsar farten lite. Det är en svår tröskeln vi hamnat vid nu. Det finns liksom inget sätt (som jag kommit på) att gradvis vänja honom vid fortsättningen, antingen håller någon emot lite, lite eller så gör ingen det. Men hur lite man än bromsat farten går det bra, men när han ska gå helt själv blir det otäckt.
Det är väl bara träna träna träna som gäller antar jag.

Jag får vara glad att vi har lång barmarkssäsong här i söder. Och inomhusträning skulle det nog inte bli förrän efter nyår.
Det hade nästan varit lite skönt med ett kort uppehåll från agilityn för att varken Mikko eller jag ska tröttna, men vi måste kämpa på med vippen!
Även om det finns lampor på klubben är det ändå lite synd med mörkret eftersom man inte kan promenera i skogen då... Så det blir kanske ingen intensiv-vippträning.
Det blev det ju inte förra veckan heller eftersom vi skulle lämna in bilen på servie i en vecka, vilket jag helt glömt bort...