Rymning igen

Det har varit lite tyst på bloggen nu. Det har inte hänt sådär jättemycket nytt.
Förra helgen var vi i Blekinge, jag Kjell o Albin. Hundarna fick slippa flygresan och vara hos Kjells föräldrar i Stömsund.
Jag var lite orolig att Vilde skulle vara busig, men istället var det Mikko som ställde till problem!
Vi hade åkt på torsdagkvällen. På fredagen hade Kjell pratat i telefon med sina föräldrar.
"Mikko har dragit igen".
"Äsch", sa jag, "sluta skoja.
"Nä jag driver inte" sa Kjell.
"Men lägg av..." men så såg jag att Kjell faktiskt var allvarlig och jag förstod att han inte skulle skoja så grymt så länge... Då hade Mikko stuckit igen!
Denna gången hade han faktiskt gps-halsbandet på sig som vi skaffade efter förra gången, men det funkade inte riktigt. Om hur Mikko rymde förra gången kan man förresten läsa här.
Det fanns ju spårsnö iallafall, och de kunde ju ta skotern och köra ifatt honom... Så det kändes lite mer hoppfullt, men ändå nervöst! Det är ju också mycket kallare nu, och mörkt på nätterna. Jag blev också nervös att han skulle följa vägen ner till stora vägen där bilarna kör fort...
Jag vet inte hur lång tid det gick, någon timme tror jag. Jag ville helst kasta mig iväg på ett flygplan direkt men det är ju inte så lätt... Riktigt jobbigt att sitta 100 mil ifrån o inte kunna göra något. Men ganska snart hörde Kjells föräldrar av sig igen, de hade sett Mikko en bit bort på vägen. Han hade nästans ett ut att vara på väg tillbaka tror jag. Några minuter senare ytterligare ett sms, de försökte få in Mikko. Sedan lite spänd väntan, innan till slut vi fick beskedet att Kjells mamma lyckats få in honom. Puh!
Jäkla byracka! Så Mikko fick vara koppelbunden resten av helgen. Han får skylla sig själv.
Han gillar ju inte riktigt Kjells pappa, hur mycket han än försöker vara snäll o ge godis... Och antagligen tyckte Mikko efter ett tag att det blev nog och skulle sticka o leta efter oss igen. Jag trodde faktiskt inte han skulle göra det nu när han hade Vilde med sig också. Tur att inte båda stack!!! Intressant ändå att Vilde valde att stanna med Molly o Kjells föräldrar.

Igår fyllde min lille rymling åtta år!!!
Min bästa vän och själsfrände <3 p="">

Och Vilde fäller päls...

Igår var Vilde o jag på agilitykurs igen. Näst sista gången redan. Han är så duktig och kunde redan ta flera hinder i följd och lyssnade hyfsat på framförbyten! Jag blev nästan förvånad haha. I början hade han ju lite svårt för de hopphindren men nu har han fattat vad han ska göra :)

Slalom går också superbra! Han klarade en ganska smal allé igår utan minsta problem.

Anna-Karin sa också att man inte ska köra allé för länge på samma bredd. Jag frågade vad hon menade med det och hon sa att det kan bli så att hundarna får för mykcet fart igenom, och sedan när man gör den tätare springer hundarna rakt in i pinnarna. Det har iaf hon haft problem med.

Intressant! Vilken tur att man går kurs och får tips om sådana saker!

Jag har ju Vildes slalomallé ute, den är fastfrusen så jag kan ju inte göra det tätare och den är ganska bred. Jag har ju tränat på med den, och tänkt att det bara är att köra på så kan han lära sig ingångar ordentligt osv. Men efter detta tips ska jag nog ta en paus från den träningen. Vi kan ju fortsätta om några veckor när det tinat. Jag skulle ta bort den idag, men den var helt fastfrusen haha!

Men vi får träna lite annat nu iaf. Tyvärr har jag ju bara två små hopphinder, jag borde snickra fler! Men jag har ju nån tunnel och så också förstås, men det är en såndär lätt liten tygtunnel, inte heller så lätt att få fast i snön...

Idag tränade vi några "ut" runt hinderstöd o så iallafall. Vi har ju mycket grundträning att göra.

Det är också skönt med ljusare kvällar! I veckan fick Vilde dra vedträet runt på en kort liten promenad. Det gick hur bra som helst. Jag tänkte att han är ju så glad på promenad och låter sig nog då inte hindras av ett litet vedträ, och precis så var det :)

Vilde ett år!

Idag fyller vilde Vilde ett år!

Han är fortfarande lika busig som när han var liten, men också med en rejäl arbetslust :)

Större har han absolut blivit! En riktigt stor kille, men jag har inte mätt eller vägt honom på ett tag nu. Men mankhöjden är ca 43-45 cm så han blir large i agilityn. Vikten är nog några kilon strax över 10 kg.

Albins present till hundbrorsan Vilde är att sova kvar väldigt länge i vagnen efter promenaden!

Så vi har hunnit träna några hopp över hinder. Vilde kan ju typ jakkos redan! Jag hann också skotta fram slalom-allén (som jag aldrig plockade bort innan första snön kom). Där sprang han hur lätt som helst 3 ggr (men den är ju ganska bred än, han behöver fortfarande inte zickzacka).

Sedan har han fått träna lite med selen också!

Jag kan ju lugna alla med att redan efter första träningen vågade Vilde ligga o sova bredvid det läskiga vedträet. Efter det har jag ju satt på Vilde selen nån gång o gett godis, och skramlat runt med vedträet samtidigt ibland. Förra veckan provade jag att knyta fast vedträet men då blev det för läskigt tyckte Vilde. Idag har han ju dock blivit stor kille och det gick fint att gå några steg o dra det!

Kanske det hjälpte med falukorv och konkurrens från Mikko också ;)

Sedan tyckte jag så synd om stackars Mikko så han fick stå lite på bosu-bollen också :)

Vädret idag är alldeles underbart, så jag tror nog Vilde är nöjd med sin födelsedag trots avsaknaden av tårta!

Vildes första kurs!

Igårkväll var det dags för mig o Vilde att åka på kurs för första gången.
En agilitykurs, såklart! I granithallen, för Anna-Karin. Det är en unghundskurs som började före jul, och som de hade fortsättning på efter jul också. Nu var det liksom fortsättning på fortsättningen tror jag, o nu hade det öppnat en plats för mig o Vilde. Vi kunde ju inte vara med före jul av förklarliga skäl.

Jag var faktiskt ganska nervös innan. Dels har jag aldrig lämnat Albin på kvällstid, och han kan ju vara lite extra gnällig då... Och Kjell har ju inga bröst att trösta med :P
Sedan var jag också nervös för hur Vilde skulle bete sig bland massa hundar och människor. 5 andra hundar + sina förare var det, som tur väl är har de ju inte så stora grupper i Granithallen.
Men Vilde uppförde sig faktiskt hyfsat bra! Visst yrade han på litegrann, ville springa fram till de andra hundarna och hälsade hela tiden glatt på Anna-Karin. Men han kom alltid tillbaka, utan att jag behövde bli arg. Skönt!
Jag blir ju alltid lite förvånad att han som är så ung kan åtminstone en stund samla sitt fokus på uppgiften och mig. Han kan ju annars vara lite halvdålig på inkallning, och han var ju långt ifrån fokuserad när han fick följa med till ridhuset...

De andra var ju lite före oss med hinderträningen. Alla kunde ju ta hopphinder och sådär. Vilde klarade bara ett hinder i taget. Och tunnel förstås. det kan han! Det blir jag också förvånad över, han har ju typ bara fått följa med o prova tunnel ett par gånger i sommar, men det satte sig direkt! Det är tydligen roligt.
Vi gjorde också en allé av slalom, med bågar. Det tränade vi ju en hel del i höstas, men det var längesedan nu. Vi fick trixa lite de första gångerna, men sedan trillade polletten ner och han kom ihåg! Så det gick bra. Jag är faktiskt riktigt nöjd över min duktiga lilla kille! Och de andra tyckte han var så fin, och glad o öppen :)

Vi fick i läxa att träna lite på hopphinder. Tur att vi har trädgård och egna hinder nu!
Så nu när Albin tog sin lilla tupplur efter frukost, fick avdukningen vänta och jag sprang ut med Vilde och tränade lite hopp! :) Det gick mycket bättre idag, när vi var hemma i lugn och ro. Och så ser ju hindren lite annorlunda ut också. Så vi har redan börjat öva lite på framförbyten, att få in rörelsen iallfall. Och skicka på hinder kunde han också nu här hemma. Så det där tar han nog igen mot de andra ganska fort :) Jag hoppas vi kan få till ett par korta träningspass till i veckan, så kan vi nog briljera nästa torsdag :D

Puh, det är mycket vi ska träna nu!
Eller ja, selen/dragträning också. Och så den lilla vippbrädan också, det var ett tag sedan han fick träna på den nu.
Och stackars Mikko... Han belöning för att han är lugn o snäll, är att få ta det ännu mer lugnt... :( Men jag kom på att bosu-bollen (balansbollen som är som en halv pilatesboll) får främst bli hans träning iallafall. Det är nog bra träning för honom nu när han börjar bli äldre. Klumpedunsen Vilde kunde visserligen också behöva träna kroppskontroll och så, och han får såklart prova på litegrann men mest får Mikko köra och Vilde ligga plats bredvid. Bra träning det också :)
Det är bra att man kan träna agility väldigt kort, några hopp räcker ju. Det är lite värre med selen, där måste Vilde få vänja sig, och man vil inte behöva avbryta plötsligt om han inte just då är bekväm.

Och så vill man ju kanske hinna plocka undan lite hemma också, ta hand om lite tvätt o disk. Och så ska man träna sin egen kropp. Och äta! Tur att man kan göra en del av det medan Albin tränar i sitt babygym också ;)

Jo förresten, Kjell o Albin hade haft en mysig kväll och båda låg o sov när jag kom hem :D

Jag kan ju nämna också att Mikko o jag åkte själva till ridhusträningen i söndags. Det är nog bäst så. Då får Mikko all min uppmärksamhet o jag behöver inte bli irriterad o låta det gå ut över honom. Kanske får Vilde följa med igen nån av de sista gångerna.