onsdag 29 april 2015

Till slut trillade poletten ner!

Igår läste Kjell på nätet om spruckna trampdynor. Och det fanns tips på idominsalva och laxolja. En vän hade tipsat mig redan i vintras om att laxolja hade gjort tassarna på hennes hund lite bättre.
Igårkväll läste vi också att om hunden går på ett foder med låg fetthalt kan de behöva tillskott av olja om trampdynorna blir nariga och spruckna, och klirrade det till i huvudet på mig!

Jag reagerade ju nämligen redan i höstas på att Mikko verkade har fått lite torra tassar. Men jag tänkte inte mer på det, och under vintern har jag varit så fokuserad på slasket och framförallt saltet. Under vintern är det nog också det som varit problemet, han har ju alltid fått spruckna trampdynor på vintrarna här i ösdra Sverige, men de har ju också alltid blivit bra när de slutat salta.

Men nu förstår jag att det nu är kopplat till foderbytet i somras. Han går ju nu på foder för kastrerade hundar. Förlåt Emma att jag inte gjorde denna koppling direkt och lyssnade på ditt goda råd redan från början!

Så idag köpte Kjell Idomin och fiskolja. Jag hoppas Idominsalvan hjälper till att läka trampdynorna och att laxolja sedan kommer hålla de i bra skick.



Det känns ju lite konstigt att ge honom extra fett, när han är kastrerad och jag vill undvika att han går upp i vikt... Men jag hoppas att det också är andra komponenter i hans foder som hjälper till med det. Det är ju knappast det billigaste fodret...
Det är ju hursomhelst uppenbarligen något som är fel när hans tassar ser ut såhär så han behöver nog lite olja. Fodret gillar han ju så jag låter han vara kvar på det.

söndag 26 april 2015

Catching up

Tassarna: Jag har ju tidigare skrivit om Mikkos spruckna trampdynor. Jag testade i vintras att skölja av hans tassar efter varje promenad, spraya med tass-balsam och vissa kvällarna smörja med tassalva. Det funkade bra, trampdynorna började läka. Men strax började Mikko slicka sig om tassarna... Det regnade och var fuktigt ute varje dag, jag tänkte att det kanske blev svamp eller så mellan tårna eftersom tassarna aldrig fick torka.
Så jag slutade skölja och spraya och sprickorna kom tillbaka... Här i Jönköping fick gruset ligga kvar ganska länge på gångvägarna men det är nog en månad sedan nu, sen de sopade bort det. Och de saltar ju absolut inte längre. Vet inte varför han ännu får sprickor? Jag försöker komma ihåg att smörja hans tassar om kvällarna nu, hoppas de läker ihop ordentligt.

Agilityn: På gruppträningen i torsdags gick det sådär, han var lite tittig/ofokuserad vilket han annars inte varit på länge. Och så har han ett enormt sug på A-hindret, så han väljer det framför nästan alla andra hinder vilket tyvärr sällan är det jag vill :P
Kjell följde med mig o tränade vippbrädan en kortis i fredags. Idag åkte jag ut o byggde en liten bana där vi kunde ta hopphinder från ena sidan A-hindret och tunnel (under A-hindret) från andra sidan. Efter att ha sprungit upp på A:et ganska många gånger fast han inte skulle, orkade han nog inte mer till slut utan lärde sig att just idag skulle han inte ta det. Men vi har ju tränat det många gånger förut och nästa gång har han ändå ett enormt sug för detta hinder :P
Han sög också på slalom idag, men det har jag ju kämpat för att han ska få upp ett sug för så det gjorde ju inte så mycket!
Även om det varit ganska najs om han tog de hinder jag visade...
Tävling på fredag, kommer bli spännande! Jag tycker ändå vi tränat en del i höst och i vår, ska bli kul o se om det gett något resultat.

Promenaderna: Igår gick vi i det där naturreservatet jag brukar skriva om. Nu har vitsipporna slagit ut, och jag har nog aldrig sett sådana mängder! Vi gick o gick och vitsipporna sträckte ut sig överallt :)






söndag 12 april 2015

Agillityträning på G

I torsdags var det äntligen dags för den första gruppträningen!
Som vanligt byggdes en hoppbana och en agilitybana, och vi körde varje bana 2 ggr var. Ganska tävlingslika förhållanden.
Jag tyckte hoppbanan kändes jätteknepig när jag banvandrade, men det var bara en klass två bana (den klassen vi tävlar i). Och Mikko klarade den ju faktiskt fint! Jag måste inse att vi klarar rättså knepig handling :)

Agilitybanan gick sämre. Ett hinder försökte jag göra jaakko på men det blev tvärstopp. Han har ju brukat klara det på träning, men det var en bra läxa att han fortfarande inte svarar särskilt bra på det... Sedan är det svårt att ta tunnel istället för balanshinder tycker Mikko! Hur tydligt matte än visar och ropar, och trots att Mikko har tunneln i sikte, ser han plötsligt att A-hinder i ögonvrån!
Det är bra med gruppträningarna, att det verkligen kommer fram vad vi behöver träna på!

I lördags paddlade vi kanot enligt Kjells förslag.
Det var riktigt mysigt att glida fram på en stilla å. Vatten som kluckar, fåglar som kvittar, solen som värmer. Vi såg två tranor på riktigt nära håll som kände sig trygga bakom ett buskage. Vi skrämde upp ett rådjur, och råkade glida förbi precis intill en ruvande kanadagås som låg o tryckte och blängde på oss.
Mikko som brukar avsky alla sorters fordon tyckte att kanot var rätt okej! Han verkade tycka att det var rätt schysst att se sig omkring och dofta i luften. Ingen dånande motor, inga gropar och stötar!
Och jag är så glad över att ha en så lugn hund som kan följa med överallt. Visst han tittade efter rådjuret som sprang iväg, men det var det enda. Inte ett knyst, inte en rörelse av att vilja kasta sig efter.

Så fikade vi saft och kex i strandkanten, mysigt!



Och imorse var vi på klubben igen och tränade agility.
Jag hade en förhoppning om att agilitybanan från torsdagsträningen skulle vara kvar, och det var den! Nästan oförändrad. Det var mest jag som förstörde den nu när jag började flytta runt lite för att dela upp slalomet i tre delar.
Så vi tränade på vippbräda såklart, kort slalom och på det vi tyckt varit svårt på banan (tunnel under balanshinder och "jaakkos-hinder"). Det gick hyfsat bra idag.
Kom på att jag ska tävla agility redan 1:a maj! Nu är vi ju nästan inne i halva april, så det är väl bara typ tre veckor kvar dit??
Tanken är ju att Mikko ska klara av vippen innan vi tävlar, det är nog dags att lägga på ett kol med vipp-träningen. Hade ju egentligen tänkt köra en vipp-intensiv-vecka innan torsdagsträningarna drog igång, men det glömdes bort.
Han fick gå självständigt över vippen första gången idag, utan att jag höll emot alls. Det gick ganska försiktigt efteråt (då höll jag emot) men han gick ju över iallafall. Så han kan nog ta vippbrädan på tävling utan att det förstör något. Risken är väl mest att han vägrar bommen, om den ligger efter vippbrädan i banan. Men jag kommer nog fortsätta länge med att hålla emot vippbrädan på tävling om vi inte är felfria tills dess (vilket var oerhört längesen det hände :P)

torsdag 2 april 2015

Det där med hunder nr 2 ... IGEN!

Jag läste förra veckan en artikel i Brukshunden, om att välja rätt hund (ras). De där artiklarna brukar vara ganska självklara, och det kanske denna också var men den råkade komma i rätt tid för mig för det blev en ögonöppnare...

Jag har nu varit sjuk ett par dagar (världens värsta vinterkräksjuka, fy fasen) och haft tid att fundera.

Först och främst insåg jag en del saker om Mikko. Förutom att han är väldigt följsam (född lydig som jag brukar säga) och mån om att vara tillags vilket är saker jag redan visste, insåg jag att han är en individ som är trygg i sig själv.
Även om han tar väldigt illa upp och kryper ihop om man svär för att man slog i tån, är han en trygg individ. Jag har t.ex. kunna lämna honom ensam sedan han var liten. Självklart tog jag det i små steg men det var aldrig några problem. När jag går till jobbet så går han helt enkelt o lägger sig o sover o väntar tills nån kommer tillbaka (ja, efter att han gett mig sorgsna ögonkast för att ge mig dåligt samvete förstås).
Jag brukar klaga på att han lägger sig i andra änden av soffan så fort han fått hoppa upp, men jag har nu insett att detta är en del av hans "självständighet". Att han kan gå o lägga sig i sovrummet trots att Kjell o jag sitter i soffan i vardagsrummet. Att han inte ligger på mig och vill gosa, det är ett pris jag gärna betalar för att ha en hund som inte blir stirrig av att lämnas.
Det märktes ju också när han var nykrastrerad och antagligen hade ont och kände sig orolig. Den natten fick han sova i sängen, och han sov tätt intill mig hela natten . Det kan han också göra t.ex. på hotellrum eller liknande. Skulle han få komma upp i sängen en vanlig natt hemma, skulle han direkt lägga sig i fotänden :P
Det märks ju också på att han alltid är lugn vid hundmöten, oavsett om den andra hunden hoppar o studsar för att den vill hälsa, eller tuggar fradga längst ut i kopplet för att den vill äta upp Mikko. Mikko bara sneglar lite däråt och går lugn och obrydd förbi.

Och vidare till funderingarna kring hund nr två... vad vill jag ha för egenskaper hos den?
Vill jag ha den gosiga hunden som vill vara nära? En framåt och driven hund? En hund som vill jobba?

En jaktlabrador är ju fortfarande en dröm, men jag insåg att det nog inte kommer bli nån jaktlabbe på många år... Det är nästan som att jag tänkt "när jag blir student igen så kan jag ju...". Men det kommer nog dröja länge innan jag får sådär flexibla dagar att man kan åka ut o träna lite med hundarna en halv dag för att solen råkar skina,,, Nu är det ju 8-timmars-arbetsdag som gäller (med några få flextimmar hit o dit visserligen).
Det skulle vara kul att ha en hund som tycker det är kul att jobba för jobbets skull, utan att jag själv måste ta ut mig för att peppa... Men ärligt talat - vintertid blir det mest tråkiga koppelpromenader ihop med mig, och det skulle nog ingen sådan hund palla en hel vinter.
Jag har ju min hund som bästa vän och agilityn är en kul grej vi har gemensamt. Långa skogspromenader och lite trickträning - det vill jag ha.
Jag kommer aldrig ha en hund som "redskap". Jag har inte hund för att vinna agility, jag tränar agility för att jag har hund.

En apportör hade ju varit roligt. Kanske en vanlig golden då? Eller helt enkelt en vanlig labrador (av lättare typ). Men det är nåt lite trist och opersonligt med dom tycker jag, de liksom bara finner sig i allt. Allt är kul. Allt är ok. Vad du än säger matte. Visst. Jag hänger på. Okej.
Men det kanske är en dum fördom... Flatcoated är ju charmiga men alldeles för flamsiga och stora o klumpiga för min smak :P

Kanske en liten sällskapshund då? Pudel? Men en "mesig" ras igen, nej tack... Lite mer driv och mod vill jag ha!
En tax! Kanske äntligen en tax? Som vågar springa över vippbrädan! Som glatt skuttar emot alla med sina flaxande öron! Åh jag älskar taxar!
Om man hittar någon med mentalt stabila föräldrar som inte avlats för jakt (en dvärgtax såklart, som inte är för lång o för tung).

Fast det hade varit lite kul med en hund som kan hänga med på joggingturerna också, som kunde dra mig om jag lär mig åka skidor...
Egentligen hade jag kunnat nöja mig med att Kjell skaffade en jakthund (gråhund) jag kunde göra lite sånt med, som "komplement" till Mikko.

Varför vill jag ens ha en hund till?
Dels vill jag ha lite nya utmaningar. Andra förutsättningar. Andra hundar är ju bra på andra saker och det blir ju helt andra trick osv. Lära sig nya saker, som t.ex. apport eller spåra mer, om man får en hund som gillar sådant.
Men det är också så att jag inte skulle stå ut med att se Mikko bli gammal utan att ha ett nytt "projekt". Att se att han inte orkar följa med på vissa saker eller så, utan att ha en annan hund att hålla igång med. Att se honom tyna bort tills plötsligt en dag finns ingenting kvar, och ingen liten tunga som slickar tårarna när man gråter eller päls att gömma ansiktet i.

Och då vill jag skaffa en valp innan Mikko blir för gammal för att säga ifrån och hjälpa till att uppfostra den. Jag vill att han ska få bli gammal med värdighet och kunna välja om han vill ligga kvar på soffan med Kjell, eller följa med mig (o valpen) ut på långpromenad.

Men men, trots att Mikko fyllde sex år (!!) förra veckan så är det ju långt kvar tills han är gammal.
Och det kommer dröja tills jag har tid för en valp överhuvudtaget.

Så... efter detta långa inlägg med alla mina tankar återstår väl bara att önska...

GLAD PÅSK!