onsdag 30 augusti 2017

Rallyllydnad!

För två, snart tre, veckor sedan tävlade jag rallylydnad i med både Mikko och Vilde.
Det var Vildes tävlingsdebut. Vi hade bara tränat lite rallylydnadsmoment hemma i trädgården, inte med skyltar eller på klubben. En gång åkte vi in till stan för att träna med lite störning (o avslutade med att fika med föräldragruppen).
Resultatet blev såklart därefter. Vilde var ivrig och ofokuserad. Det var så spännande med allt folk, alla dofter osv. Han drog i kopplet hela vägen haha! Ville hälsa på domaren. Lukta på varenda skylt.
På första banan så diskade vi oss då jag tog i honom lite, för att få nån sorts kontakt. Alla bara stå i andra änden av kopplat o göra ljud var nämligen helt overksamt - och frustrerande!
Andra banan så var han lite trött tror jag. Han var om möjligt ännu mer ofokuserad, och efter en "sitt"-skylt där andra hundar suttit, var det nosen ner i backen totalt utan att ens se upp. Så då bröt vi.

Och Mikko då? Vi tävlar ju också nybörjarklass. Var väl kanske 4e eller 5e tävlingen för oss typ?
Jag tänkte att nu skulle jag få visa att jag faktiskt kan träna hund. Nu skulle Mikko o jag briljera. Men Mikko var också lite smått ofokuserad, såg sig omkring mycket och sådär Blev lite störd av en hund bredvid planen. Men det räckte till två kvalificerade resultat iallafall! Om än inte någon placering direkt. Men vi fick flera priser på utlottningarna (bra med två hundar haha). Nåt koppel, nån leksak osv.
Jag var inte så nöjd efter dagen och kände att rallaylydnad inte är så kul. Det är inte så kul att titta på heller. Frustrerade förare som med olika tricks försöker få sin hund att lyssna men inte får röra hunden. Och hunden som tittar sig omkring på allt spännande och inte bryr sig ett dyft om att matte piper i andra änden kopplet.

Och så förra helgen, så var det tävling på hemmaplan i Östersund. Återigen med bägge hundarna förstås. Vilde kändes denna gång mycket fokuserad och duktig på uppvärmningen. Bra känsla!
Men så fort vi gick ut på banan var det som att han förstod att jag var "bortkopplad" o inte fick ta i kopplet, eller att jag stoppat undan godisen, eller att jag blev nervös o konstig... Återigen drog han i kopplet. Ville hälsa på domaren. Lukta på varenda skylt. Ja vad ska man göra annat än att skratta åt eländet? Vi bjöd ju på en show iallafall!
Inför andra banan var Vilde återigen fokuserad på uppvärmningen, men drog i kopplet o höll på så fort vi kom in på planen. Det är ju tur att han är glad och gillar folk iallafall. Det hade ju känts värre om han blivit låg eller så. Så fort vi gått förbi "mål"-skylten gick han hur fint o uppmärksamt fot som helst! Ja hahaha...

Med Mikko gick bägge banorna betydligt bättre denna dag! Han var fokuserad och arbetsvillig. Jag fick visa att jag faktiskt kan träna hund.

Sedan var det en lång väntan eftersom prisutdelningen var efter fortsättningsklassen. Förstår inte riktigt varför, det kan inte vara funktionärsbrist för det går inte åt så många funktionär på rallylydnad tycker jag. Förstår inte heller varför det är så dyrt (150:- per banan, alltså 600:- för att tävla 2 lopp med varje hund). Agilityn är ju billigare men kräver mycket dyrare material och fler funktionärer osv.
Nåväl.
De började ropa upp resultaten bakifrån. Och när de kom till fyran... nej inte vi. Trean. Inte vi heller. Inte tvåa heller...?!? Men Hallå, vi MÅSTE ju fått ett godkänt resultat, eller??? Hade vi vunnit?! Jo mycket riktigt, första plats: MIKKO!
Min duktig lilla prins! Mattes hjärta levererar.
Och när vi stod o skulle bli fotade på "prispallen" så ropades vi upp som nr 2 i andra loppet :D Sååå kul!
Så massa priser fick vi med oss hem. Vann grejer på utlottningen också (återigen, bra med två hundar :P).

Så då kändes det lite kul med rallylydnad igen. Ska nog försöka satsa lite mer på det faktiskt. Har sagt det förut men nu tror jag att jag menar det!
Det blir ju tyvärr ganska få agilitytävlingar här i Jämtlandstrakten.
Mikko är ju 8 år nu med, 9 år till våren. Pensionen närmar sig. Trots att han älskar agilityn är vi ju dessutom ganska dåliga på det. Och nästa år blir det nog bara hopplopp för Mikko. Då måste vi ju göra något annat :)
Och för Vilde tänker jag att det är bra träning för agilityn. Dessa tävlingar har nog varit väldigt bra förberedelser inför agiiltydebuten. Att va på en träningsplats o försöka prestera ihop med en spänd o nervös matte... Och att försöka vara fokuserad o lyssna...!
Lydnad är ju bra träning för de flesta situationer.

Mikkos resultat och omdöme (i Östersund):


Fattar inte att vi får fel för sträckt koppel, det är bara mitt fel. Jag måste råka hålla det för kort... Irriterande. Sen var det nån övning jag gjorde fel på både med Vilde och Mikko, men jag vet inte riktigt vilken...

Och Vildes resultat och omdöme (från Östersund):




Totalt 4 poäng (96 poängavdrag) hahahahaha jaja. Det går ju bara att bli bättre därifrån :D
Hursomhelst har absolut Mikko tillräckligt med resultat för uppflytt nu. Borde väl flytta upp honom då. har inte riktigt lust då jag tycker rallylydnadstävlingsdagarna är långa nog nu, och det är inte riktigt en publiksport...
Jag undrar om han inte fått typ diplom eller cert eller va det heter o titel i sitt namn också??? Jag har ingen aning, måste kolla upp. Inte har jag köpt någon såndär snygg rosett som man kan göra när man får flytta upp eller de får en titel...

måndag 7 augusti 2017

Rapport från Örnsköldsvik

Tävlingar i Örnsköldsvik i helgen.
Ja, vad ska jag säga? Var ska jag börja?
Äsch det var som vanligt helt enkelt. Åkte dit utan förhoppningar som vanligt. Bara för att det är kul att tävla.
Första agilityloppet på lördagen gick bra. Ett felfritt lopp men alldeles för långsamt, så massor av tidsfel såklart.
På hopploppet så gjorde Mikko två av sina tråkiga stopp, han letade efter husse. Och då kom jag av mig också o glömde banan lite o vi sprang ut.

Kjell hade fått välja om han ville följa med, med Albin, eller om de skulle vara hemma. Jag hade nästan helst haft lite egentid, o kunnat fokusera på tävlingen/hundarna. Kjell valde att följa med. Och det var ju kul att ha sällskap faktiskt. Om än lite mindre/sämre sömn osv (men Albin sover ju hyfsat bra, lite tungt att han ska vakna redan vid 5 bara). På lördagkvällen gjorde vi en liten utflykt till en arkeologisk utgrävning av en gård från järnåldern, o de hade också byggt upp en rekonstruktion av ett hus.

På söndagen var det dags för agilityloppet först igen. Det var en kul bana o vi hade hyfsat flyt, det kändes bra. Men när det var två ynka hinder kvar fick jag hjärnsläpp - o tog en vända till! Suck.
Här kommer detta loppet:



Väldigt långsamt i början. Jag kunde ha sprungit på mer vid balansbommen men jag vill ju inte att han ska hoppa över kontaktfältet... (se hur han skuttar på slutet, även om farten är låg..!). Och sedan efter tunneln (under balansbommen) KAN JAG JU INTE springa på eftersom vi måste runda det hindret o sen mot slalom. Resultatet blir att jag får kämpa för att försöka röra fötterna o få med mig Mikko, men Mikko tycker (såklart) ändå att jag stannar upp och han blir tveksam vart vi ska. Under slalom vågar jag inte heller springa på för jag vet att om jag stressar Mikko där så går han ur. Men efter så hade jag ju sett att det var en sträcka att få upp farten på o det kom jag ju också ihåg, vilket syns! Så därefter tycker jag vi håller farten litegrann, upp på A-hindret o sen fick jag mitt hjärnsläpp som sagt.

Men efter detta loppet funderade jag. Jag mindes känslan förut när jag o Mikko var felfria. Hur man hann börja tänka "Fan vi är ju felfria, vi kan ta pinne!". Hur man skärpte sig för att hålla i o jobba över de sista hindren. Den känslan var det jättelängsen jag hade. För vi har ju ändå aldrig chans på pinne. Men förut kunde vi ju ta det, bara vi va felfria. Då var vi visserligen i klass 1, men ändå. Det måste vara jag som gjort Mikko ännu långsammare på sistone.
Så till hopploppet bestämde jag mig. Skitsamma om vi missar något hinder, vi siktar ju ändå inte på pinne (o får ju ingen ändå), så nu ska vi SPRINGA!
Sagt o gjort.
Vi sprang på och det kändes mycket bättre! Känslan var tillbaka, rytmen, flytet. Mikko gjorde ett väldigt fint lopp. Inga stopp och inte något missat hopphinder heller! Felfritt lopp. Men likförbaskat 2 sekunders tidsfel. Men nåja, det är ju betydligt mindre än de 10-15 sek vi har annars, så helt klart bättre! Så det var riktigt skönt att lämna tävlingarna med ett så fint lopp.
Kjell filmade det loppet, men hade Albin i famnen, så det är väldigt skakigt o massa Albin-gnäll i bakgrunden :P Får jag minst 3 kommentarer från er som säger att ni vill se, så lägger jag upp den ;)

Nu var väl detta säsongens tredje o sista tävling. Inte många tävlingar i år, som jag nämnt förut.
Får se om det blir någon inomhustävling i vinter. Jag hoppas det, det skulle vara kul att starta Vilde också. Ännu är vi inte riktigt redo, men till vintern kan vi nog vara det!
Vilde fick prova framhoppningshindren lite innan vi åkte hem igår, o han var så duktig! Bara man inte släpper honom med blicken/tanken så far han inte iväg för att hälsa på nån eller så, utan är fokuserad på hindren o sin uppgift :) Ska bli så sjukt kul när vi är redo att starta!!

fredag 4 augusti 2017

Sommaruppdatering

Jag har väl aldrig varit särskilt bra på att uppdatera, men nuförtiden är det väl sämre än någonsin. Har jag en sekund över så är det liksom inte bloggen som är prioriterad...

Det händer ju lite småsaker i vår vardag. Kjell har semester (den är snart slut). Vi har bland annat varit i Viö några dagar. Där hade jag tänkt att jag skulle få tid att ta tag i joggingen med Vilde, o kanske lite hjälp att få honom att börja dra med selen. Men istället blev jag sjuk, så det var mest mina snälla föräldrar som promenerade med hundarna...

När vi kom hem därifrån så var jag frisk igen, och vi hämtade Ante, gråhunden. Han behövde tränas upp lite inför jakten i höst. Så jag sprang lite med honom o sådär. Tyvärr upptäckte vi ganska snart en hälta. Jag tyckte att vi tagit det väldigt lugnt men kanske vi startat lite för hårt ändå... Eller så berodde det på något annat. Får hoppas att lite vila göra att han snabbt blir bra iallafall. Jag tror att vi kanske hämtar honom igen när jakten närmar sig. Kjells pappa har nämligen ont i handen o sådär o kan inte riktigt cykla med honom eller så.

Vildes agilityträning går framåt, men ganska sakta. Han kan alla hinder nu, men har svårt att stanna på kontaktfälten när han blir ivrig. Gungbrädan är inga problem.
Slalom kan han väl inte riktigt förresten, han har ännu inte tagit det helt utan bågar. Det har gått lite fram o tillbaka i veckan, jag har tagit bort nästan alla bågar men sedan fått sätta tillbaka några osv. Men han är alltid kul att träna med! Snabblärd. Och ja det är klart, Mikko tar slalom 3 gånger sedan tycker han det blir tjatigt o tråkigt. Med Vilde kan jag köra slalom på slalom på slalom i typ en kvart, klart att han lär sig fortare då!
Platta tunneln kan nog inte Vilde riktigt heller förresten. Jag skulle träna det en dag på klubben, och då regnade det. Det var väl dumt, skulle inte ha tränat den då. Ett par gånger tog Vilde den jättefint, men sedan tyckte han den blev för tung när den låg o ville inte gå igenom mer :P Vi får prova igen när det är fint väder. Men platta tunneln är ju inte med så ofta nuförtiden. Jag vet inte om det är pga att den blir så tung får small-hundarna när det regnar, eller att den blåser åt sidan om det blåser mycket. Den kanske r svår att ha med vid dåligt väder helt enkelt (o man vet ju aldrig riktigt hur vädret ska bli). Någon hade en teori om att det var skaderisk. Men är det verkligen mer skaderisk på den än balanshindren undrar jag?? Jag hoppas inte den försvinner, det är ju lite annan handling än en vanlig tunnel, och det är lite kul att det är ett hinder de ändå ska våga springa igenom. Det är ju inte så kul om det till slut bara är hopphinder kvar i agilityn, tycker jag...

Ikväll åker hela familjen till Ö-vik för helgens tävlingar.
Wish us luck!

fredag 28 juli 2017

Kvällstävling i Härnösand

Igår körde jag nästan 3 timmar upp till Härnösand för en kvällstävling.
Fint väder och en mysig liten tävling. Flera klubbkamrater var där.

Tre lopp. Två hopplopp och ett agilitylopp.
För mig o Mikko gick det väl sådär. Som vanligt. Som tur väl är så väntar jag mig ingenting längre, vi tävlar numer bara för att det är kul!
I första hopploppet fick vi 5 fel då han gick in på fel sida i slalom.
Agilityloppet gick bra, han tog gungbrädan försiktigt men han tog den! Och bommen efteråt också! Så det var felfritt.
Sista hopploppet var också fritt från hinderfel.
MEN. Vi får ju ständigt massa tidsfel. Tycker Mikko är riktigt långsam nu, det känns nästan som att han blivit ännu långsammare än förut... Visst ser jag ett par raksträckor där jag kunde sprungit på ännu fortare, men jag kan ju inte springa på hur mycket som helst heller. Jag kan ju liksom inte vara vid sista hindret när han är på andra, o låta honom köra banan själv fram till mig... Ok, inte så troligt scenario men ni fattar. Jag får ju inte bli stillastående heller, om man t.ex. ska vända 180 grader vid ett hinder... Så han är inte så lätthandlad, min lilla Mikko.
Sedan får han ju fortfarande sina ögonblick då han stannar upp o bara stirrar, o låser sig o bara skäller. Igår blev han störd av att klubbkompisen gick förbi en bit från banan en gång. På sista hopploppet missade han ett hopphinder av oklar anledning o då låser han sig. Det var såntdär jag trodde han skulle växa ifrån, men tydligen inte...

Nedan ses sista hopploppet. Ett fint o snabbt slalom iallafall!



Två fjärdeplatser o en femteplats blev resultatet. Treorna fick rosett o pris. Lite surt. 10-15 sek tidsfel i varje lopp. Ja lite tråkigt är det även om jag bara tävlar för att det är skoj,,,!

Nu är det dags för säsongens tredje tävling i Ö-vik nästa helg, sedan är det slut!
Väldigt skralt med tävlingar i år (eftersom vi hade SM o Strömsund inte har nån tävling). Funderade på att åka till Umeå men det är bara en dags tävling o det är under älgjakten så jag är själv med Albin... så nej, jag kommer inte köra 4-5 timmar ensam dit för två lopp...

Det blir ett par rallylydnadstvälingar i augusti istället, på hemmaplan o i Sötrmsund. Det är inte lika kul men iaf en aktivering. Det blir till att börja träna Vilde för han är också anmäld men kan typ inget!!!




måndag 3 juli 2017

Agility-SM i Östersund

Så var agility SM över, och vi har varit värdar för det här i Östersund!
Jag har inte varit särskilt inblandad i arbetet, men jag har varit funktionär under dagarna förstås! Det var ju faktiskt första gången jag varit på SM, och det var kul. Jag hoppas alla tävlande är nöjda. Östersund visade upp sina finaste sommardagar hittills i år, ja tills på söndagen iallafall då det blev regn hela eftermiddagen. Jag tycker tävlingarna flöt på bra, iallafall under de stunder jag var där. Dagar avslutades väl något senare än planerat på fredagen och söndagen, men inte med extremt mycket.
Jag var inte funktionär särskilt långa pass. Man skulle ju sätta upp sig som funktionär redan när Albin var nyfödd, och då visste jag ju inte hur livet skulle vara. Hur mycket man skulle amma, eller om man fick sova på nätterna osv. Så jag vågade inte lova bort mig så mycket då. Men det har varit kul att vara med. Riktigt kul o spännande med finalerna på söndagen.
Enya Habel och hennes underbara lilla sheltie Party var kul att få se i verkligheten! På något sätt har små videoklipp o liknande från henne dykt upp i mitt flöde på facebook. De är helt otroliga. De var favoriter i finalen, vet att de vann åtminstone nåt av de tidigare loppen. Men i finalen blev det tyvärr en snöplig disk. Så kan det gå i agility!
Tyvärr inga medaljer för hemmaekipagen heller.

Jag blev så otroligt sugen på att få köra agility själv, när jag satt o kollade på alla dessa otroligt duktiga ekipage! Och jag fick ett mål: Någon gång ska jag o Vilde tävla på ett SM! Något resultat vågar jag inte ens drömma om, men att ta oss till SM borde vi klara! :D
Jag vet att Vilde absolut skulle klara det, jag ska bara lyckas lära upp honom ordentligt, och handla bra.

Jag såg ett det faktiskt fanns både en Gardenia Gardens (Vildes kennel) OCH en Äppelblommans (Mikkos kennel) i startlistorna! Tyvärr såg jag inte det förrän nu i efterhand, och missade att hålla ögonen öppna på tävlingen, trots att jag var funktionär den klassen (man måste ju kolla i listorna för att få veta just kennelnamnen).Tittade i resultatlistan nu och Äppelblomman kom på 22a plats (av typ 80?) med bara 5 fel i agilityn, och på 13e plats med felfritt lopp i hopp. De tog sig därmed till final o koma ju på en 12e plats! Jag var tvungen o kolla när den var född o det var 2011, så inget kullsyskon till Mikko iaf, puh! ;)
Gardenia Gardens diskade sig i agilityn och kom på 25e plats i hopp med felfritt lopp. De missade finalen. Det är tydligen Tommy Fredriksson som äger den, en superduktig förare som verkligen satsar på agilityn.
Synd att jag inte kollade upp detta förrän nu!

torsdag 8 juni 2017

Uppdatering

Nu har jag till slut tagit mig tid att uppdatera bloggen!
Fredagen på Kristi Himmelfärds-helgen tävlade ju jag o Mikko i Degeberga (Skåne). Det var dubbla klasser, dvs 2 agilitylopp och två hopplopp.
Mikko var ganska duktig i alla lopp, men jag var totalt värdelös! Jag glömde vägen i varenda bana! Jag tyckte inte jag var ofokuserad eller så, jag gick banvandring som vanligt. Vid sista loppet försökte jag verkligen skärpa till mig lite extra men ändå glömde jag hur banan gick och tappade bort mig. Hann då komma på direkt vad jag hade missat. En annan gång stod jag helt o hållet bortkollrad, lääänge, o kunde absolut inte komma på vart jag skulle! Alltså det var nästan läskigt. Kan man skylla på "mamma-minne"?
Nu gjorde vi inga supersnabba lopp ändå så det var ingen jättestor förlust. Men ändå, stackars Mikko som har en så dum matte. Tur att han inte fattar det.
Jag lägger upp två lopp, det blev de bägge hopploppen. På det ena ser man hur totalt förvirrad jag är.
Ursäkta extremt dålig filmning, Kjell är bra på mycket men inte på att filma ett agilitylopp!





I helgen var jag ute o tränade Vilde lite. Jag kom ju på att jag måste ta tag i att lära honom de hindren jag inte har hemma, dvs balanshindren, däcket osv. Alltså han är så duktig! O så kul att träna med! Extremt snabblärd tycker jag.
Vippbrädan var inga problem alls. Men då har vi ju tränat på Mikkos lilla höjningsbara vippbräda i Viö också. Däremot går det fort, och jag tror vi kommer få kämpa med kontaktfälten så länge vi håller på med agility...

Förut har jag inte riktigt förstått de som skaffat sin andra agilityhund och sedan bara slutar träna/tävla med sin första hund (oftast en mer sällskapshund). Men nu förstår jag. Åååh jag tycker det är rätt trist att träna med Mikko nu... Jo bana går bra och är kul, men att försöka träna bara några enstaka hinder för att förbättre teknik, nej det går knappt. Tur för Mikko att jag itne skaffade Vilde tidigare... Nu är han ju ändå 8 år, nästa säsong 9. Så han närmar sig ju faktiskt pensionen oavsett.
Nästa år tror jag att jag bara kommer tävla hopp med Mikko, eftersom han är rädd (eller åtminstone försiktig) på vippbrädan trots all träning. Bättre att göra det han tycker är kul då än att förstöra banan med trista balanshinder.
Men i år tror jag vi tävlar på som vanligt :) Om det nu är några fler tävlingar i år som vi orkar åka på. O kan. Det brukar ju tyvärr krocka så mycket med älgjakten alltid. Förut var det kul att jag hade nåt att göra när Kjell var borta men nu ska ju gärna nån ta hand om Albin också!
Jag missade ju tyvärr Umeå-tävlingen då jag på måndagsmorgon såg ett inlägg på FB om att sista anmälningsdag varit på söndagen... Men det var nog lika bra tyvärr för vi har ganska mykcet att göra "på gården" just nu...!

fredag 28 april 2017

Efter sjukdom kommer träningstävling

För en vecka sedan började jag känna mig tussig, och lördag-tisdag var jag sjuk. Jag tror aldrig jag varit sjuk så länge! Maginfluensa går ju över fort, vid halfluss brukar jag få penicillin så jag snart känner sig piggare, osv. Så det kändes lite tröstlös o deppigt ett tag när det aldrig kom nån förbättrning, även om jag inte var jättesjuk ändå. Lite feber, illamående, trött o orkeslös.
Tur att jag är sjuk så sällan!

Hundarna skötte sig oerhört bra! Vilde som annars under vintern ständigt hittat på bus, hämta saker att tugga på osv. Nu låg han bara lugnt och sov. Han börjar kanske bli vuxen?
I måndags lekte de så fint med varandra, det är nog bara typ andra gången det händer så jag var ju tvungen att filma! Jag tyckte alla tre filmsnuttarna var så söta så jag lägger upp allihop :)







Sötnosarna tuggar tillsammans <3 p="">
Igår (torsdag) var första dagen jag kände mig helt o fullt frisk. Och tur var ju det, för då var det träningstävling på klubben!
Det var som en riktig tävling. Banvandring, man fick bara köra en gång, med tidtagning, domare osv. Både hopp och agility. Mikko skötte sig bra i bägge loppen, jag höll emot vippbrädan lite bara så vi diskade oss... Sen var jag lite förvirrad bägge gångerna över vart jag skulle på banan, trots att de egentligen inte var så krångliga...! Dumma matte. Vi fick ett tredje pris iaf; Dentastix! Jag har fått sämre priser på riktiga tävlingar ;)
Vilde fick följa med. Funderade på hur jag skulle göra, men eftersom han inte har problem med att åka bil tänkte jag det var bättre om han fick komma o miljöträna lite än att bara sitta hemma. Han fick prova att hoppa framhoppningshindren litegrann och det gick ju bra. Men han är väldigt om sig o kring sig, springer stora lovar o luktar osv.
Jag hade tänkt låta honom göra det igen innan vi plockade ihop, men då var han så uppe i stress o pep o drog i kopplet så då lät jag bli. Det känns viktigare att han får lära sig att koppla av och att det inte alltid händer så mycket roligt, än att han får skutta över hindren. Det där hinner vi med sen ändå. Och när man väl är i full gång med att träna, så är det så svårt - ja nästan omöjligt - att bara åka ut o miljöträna utan att agilityträna!


onsdag 19 april 2017

Säsongens första utomhusträning

Påskveckan startade med att mamma o pappa kom hit på måndagen, och att vi på klubben flyttade ut hindren från ridhuset till uteplanen! :D
På onsdagkvällen kom även min syster och hennes familj så det har varit fullt hålligång. Vilde har varit nöjd med att flera personer velat kasta råttan åt honom :)
I tisdags när det var tillbaka till verkligheten så var hundarna riktigt lugna hela dagen. De mötte mig inte när jag o Albin klev upp ur sängen. Och jag tror inte Vilde kom o ville att jag skulle kasta leksak åt honom en enda gång igår... Idag, onsdag, mötte de mig faktiskt inte heller på morgonen utan låg kvar på bäddarna, men senare kom Vilde med leksaken när jag o Albin satt på golvet.

Idag frågade jag Kjell om jag fick åka o träna agility. Det är intressant, att jag tyckte det var så knäppt med mammor som var så "tacksamma" för att deras män "lät dem" typ vara ute o träna på kvällen. Men jag fattar nu. Albin är ju en liten himlagåva. Han började sova hela nätter tidigt, och är för det mesta en nöjd o glad liten pojke (så länge vi är hemma i lugn och ro iallafall haha). Så vi har det så mysigt här hemma. Medan Kjell sliter på jobbet. Han har ju ett fysiskt jobb så han är helt slut när han kommer hem på kvällarna. Därmed känns det mer som att han borde få göra nåt kul på sina lediga kvällar...
"Ja det är klart du får" svarade Kjell iallafall, och jag mindes att jag sagt att om han ville att jag skulle vara föräldraledig över ett år så måste han ge mig tid att få träna med hundarna osv. Det var då jag trodde jag skulle sakna jobbet o känna mig alldeles ensam hemma, ha! (Jag saknar förstås kollegorna och det är lite jobbigt att vara helt avskärmad från allt som händer på jobbet, men det är riktigt skönt att vara ledig).

Så idag åkte jag, Mikko o Vilde o tränade ett litet pass.
Mikko fick köra en egentligen alldeles för lätt slinga med slalom o balanshinder. Men han fick iallafall tänka lite och springa av sig lite. Han tycker ju det är så kul! Tur att han har fått lite egen ridhusträning iallafall. Jag ska försöka snickra ihop ett par hinder till att ha här hemma. Det blir lite meningslöst att han bara får skutta över ett par hinder. Han gillar ju inte att traggla heller. Vi kunde förstås absolut tajta upp svängar osv, men det blir inte riktigt värt den tiden det skulle ta. Han är ju faktiskt 8 år nu. Vi är kvar i klass 2 och där stannar vi, skulle jag tro. Han får fortsätta tävla o träna så länge hans kropp håller.

Vilde fick prova balansbommen för första gången!
Det gick bra. Första gången var han ganska nervös, men tredje och fjärde gången gick det utan problem! Han fick ju prova gungbrädan på kursen i Granithallen, men det gillade han inte... Så den måste vi ta det försiktigt med.
Sedan fick han också hoppa över tre hopphinder som stod på rad. Men han klarade inte riktigt av det. Och jag suckade lite för mig själv. Innan jag kom på att han är ju så ung! Och miljön alldeles ny! För att han klarar det hemma behöver det inte betyda att han ska klara det med helt andra hinder, på en plan mitt i ett villaområde! Så vi gjorde hopp+tunnel istället.
"Ut" kunde han hur lätt som helst idag! Helt otroligt. Förra veckan suckade jag över att det gick så dåligt, innan jag kom på mig själv med att vi tränat det i typ två veckor... Haha, stackars Vilde, jag har sådan press på honom! Men han verkar gilla det! Han älskar verkligen att göra saker.
När vi skulle gå kom det några som skulle börja träna rallylydnad på en gräsplan bredvid. Och jag blev så sugen på att vara med lite på det också ;) Jag förstår nu mina kompisar i Umeå som kunde vara på brukshundsklubben flera timmar. Synd att jag kommit på det nu när jag fått barn :P
Men Vilde är verkligen allt jag vill ha. Men Mikko har varit en perfekt första hund och är min bästa vän, så jag skulle inte ha något ogjort. Så fort jag kopplade lös Vilde idag började han fara runt, och jag blev nervös att det var hål i stängslet någonstans (utanför rastade villaägarna sina hundar). Sedan kopplar man lös Mikko istället och är totalt avslappnad - så skönt att kunna lita på honom!

onsdag 5 april 2017

Agilityträningar

Idag har jag, Albin, Mikko o Vilde tränat agility i Granithallen med Marie och hennes två vovvar! det var kul. Det gick ganska bra. Albin tyckte det var superkul att titta på när Maries o hennes vovvar sprang runt banan. Och han kunde sitta bra hos Marie när jag o Mikko körde. Sedan fick han lite mat, o efter det började han tröttna. Jag hann köra lite med Vilde men sedan ville Albin sova. Men han kunde inte riktigt somna i babyskyddet och det var svårt att somna med agilitytokiga Skällties i lokalen... Så det blev lite svårt på slutet. Vi hyrde ju Granithallen i två timmar också.
Marie tog några hinder med Vilde, och vi hann även köra lite slalom på slutet! Så jag tycker det gick bra ändå. Men två timmar blir lite för länge för Albin i okänd miljö...

Hm jag undrar hur det ska gå i sommar. Jag har ju sett framför mig hur vi ska kunna åka iväg o träna dagtid... Men Albin sover ganska korta stunder nu på dagarna. Vilket jag inte ska klaga på då han sover hela nätter istället!
Till sommaren har han väl förstås lite längre tålamod och kanske inte måste äta lika ofta heller... Och det är ju lättare att åka till Brunflos agility än Östersunds! För dr kan man ha hundarna i bilen precis intill. Då behöver man inte bära massa burar o grejer.
Men allra bäst är förstås att snickra ihop nåt mer hinder att ha på hemmaplan att träna kort på när Albin tar en tupplur. Och kunna åka iväg själv med hundarna o köra balanshinder koncentrerat nån gång i veckan.

Förra söndagen tränade jag o Mikko i ridhuset i Vålbacken och det gick bra Han var betydligt mer koncentrerad än sist, så det var en rolig träning! På söndag är sista gången och då tror jag Vilde får följa med. Iallafall som miljöträning.

Och i torsdags var sista träningen med Vilde i Granithallen! De 5 veckorna gick ruskigt fort! Men vi har redan beställt en fortsättning till hösten hihi.
Men som jag skrev tidigare, väldigt nyttigt för mig! Annars hade jag nog aldrig vågat börja träna S-svängar och jakkos redan... Men det behövs ju för grundträningen!
I torsdags tränade vi på framåtsändande. Det klarar Vilde hyfsat bra hemma, men i Granithallen var det svårare...


Men slalom är han riktigt duktig på!



Men idag blev nog Vilde lite trött i huvudet på slutet, för han började hoppa över bågen på slutet... Eller så var det Maries godis-maskin som var alldeles för kul belöning, så att han fick för bråttom!
Men det är ju suverän extern belöning med en såndär! Enkelt att träna själv utan "godisvakt"! En sådan måste jag nog skaffa.

Nu på eftermiddagen har jag haft två riktigt trötta hundar, så skönt!
Nåja, Vilde sov en timme iallafall innan han gick o hämtade en leksak.
Vi var nog ganska trötta allihop. Albin tar en tupplur just nu o jag hann ta en kaffe innan jag började skriva här. Så otroligt skönt att sitta i vårt uterum o bara vara...! Alltså det är så gött att vara föräldraledig!!!


Sedan kan jag erkänna att på bilden här så har Vilde en pinne mellan framtassarna. Och en minut efter att det togs reste han sig upp o började nosa runt. Och jag började borsta av bägge hundarna...
Så mycket som ska göras! Jag tänkte just skriva att jag kanske hinner vattna blommorna också, men nu hör jag att Albin vaknar...

Jag avslutar lite snabbt med några bilder från promenaden häromdagen!



fredag 24 mars 2017

Rymning igen

Det har varit lite tyst på bloggen nu. Det har inte hänt sådär jättemycket nytt.
Förra helgen var vi i Blekinge, jag Kjell o Albin. Hundarna fick slippa flygresan och vara hos Kjells föräldrar i Stömsund.
Jag var lite orolig att Vilde skulle vara busig, men istället var det Mikko som ställde till problem!
Vi hade åkt på torsdagkvällen. På fredagen hade Kjell pratat i telefon med sina föräldrar.
"Mikko har dragit igen".
"Äsch", sa jag, "sluta skoja.
"Nä jag driver inte" sa Kjell.
"Men lägg av..." men så såg jag att Kjell faktiskt var allvarlig och jag förstod att han inte skulle skoja så grymt så länge... Då hade Mikko stuckit igen!
Denna gången hade han faktiskt gps-halsbandet på sig som vi skaffade efter förra gången, men det funkade inte riktigt. Om hur Mikko rymde förra gången kan man förresten läsa här.
Det fanns ju spårsnö iallafall, och de kunde ju ta skotern och köra ifatt honom... Så det kändes lite mer hoppfullt, men ändå nervöst! Det är ju också mycket kallare nu, och mörkt på nätterna. Jag blev också nervös att han skulle följa vägen ner till stora vägen där bilarna kör fort...
Jag vet inte hur lång tid det gick, någon timme tror jag. Jag ville helst kasta mig iväg på ett flygplan direkt men det är ju inte så lätt... Riktigt jobbigt att sitta 100 mil ifrån o inte kunna göra något. Men ganska snart hörde Kjells föräldrar av sig igen, de hade sett Mikko en bit bort på vägen. Han hade nästans ett ut att vara på väg tillbaka tror jag. Några minuter senare ytterligare ett sms, de försökte få in Mikko. Sedan lite spänd väntan, innan till slut vi fick beskedet att Kjells mamma lyckats få in honom. Puh!
Jäkla byracka! Så Mikko fick vara koppelbunden resten av helgen. Han får skylla sig själv.
Han gillar ju inte riktigt Kjells pappa, hur mycket han än försöker vara snäll o ge godis... Och antagligen tyckte Mikko efter ett tag att det blev nog och skulle sticka o leta efter oss igen. Jag trodde faktiskt inte han skulle göra det nu när han hade Vilde med sig också. Tur att inte båda stack!!! Intressant ändå att Vilde valde att stanna med Molly o Kjells föräldrar.

Igår fyllde min lille rymling åtta år!!!
Min bästa vän och själsfrände <3 p="">

Och Vilde fäller päls...

Igår var Vilde o jag på agilitykurs igen. Näst sista gången redan. Han är så duktig och kunde redan ta flera hinder i följd och lyssnade hyfsat på framförbyten! Jag blev nästan förvånad haha. I början hade han ju lite svårt för de hopphindren men nu har han fattat vad han ska göra :)
Slalom går också superbra! Han klarade en ganska smal allé igår utan minsta problem.
Anna-Karin sa också att man inte ska köra allé för länge på samma bredd. Jag frågade vad hon menade med det och hon sa att det kan bli så att hundarna får för mykcet fart igenom, och sedan när man gör den tätare springer hundarna rakt in i pinnarna. Det har iaf hon haft problem med.
Intressant! Vilken tur att man går kurs och får tips om sådana saker!
Jag har ju Vildes slalomallé ute, den är fastfrusen så jag kan ju inte göra det tätare och den är ganska bred. Jag har ju tränat på med den, och tänkt att det bara är att köra på så kan han lära sig ingångar ordentligt osv. Men efter detta tips ska jag nog ta en paus från den träningen. Vi kan ju fortsätta om några veckor när det tinat. Jag skulle ta bort den idag, men den var helt fastfrusen haha!
Men vi får träna lite annat nu iaf. Tyvärr har jag ju bara två små hopphinder, jag borde snickra fler! Men jag har ju nån tunnel och så också förstås, men det är en såndär lätt liten tygtunnel, inte heller så lätt att få fast i snön...
Idag tränade vi några "ut" runt hinderstöd o så iallafall. Vi har ju mycket grundträning att göra.

Det är också skönt med ljusare kvällar! I veckan fick Vilde dra vedträet runt på en kort liten promenad. Det gick hur bra som helst. Jag tänkte att han är ju så glad på promenad och låter sig nog då inte hindras av ett litet vedträ, och precis så var det :)

måndag 6 mars 2017

Vilde ett år!

Idag fyller vilde Vilde ett år!

Han är fortfarande lika busig som när han var liten, men också med en rejäl arbetslust :)
Större har han absolut blivit! En riktigt stor kille, men jag har inte mätt eller vägt honom på ett tag nu. Men mankhöjden är ca 43-45 cm så han blir large i agilityn. Vikten är nog några kilon strax över 10 kg.

Albins present till hundbrorsan Vilde är att sova kvar väldigt länge i vagnen efter promenaden!
Så vi har hunnit träna några hopp över hinder. Vilde kan ju typ jakkos redan! Jag hann också skotta fram slalom-allén (som jag aldrig plockade bort innan första snön kom). Där sprang han hur lätt som helst 3 ggr (men den är ju ganska bred än, han behöver fortfarande inte zickzacka).

Sedan har han fått träna lite med selen också!
Jag kan ju lugna alla med att redan efter första träningen vågade Vilde ligga o sova bredvid det läskiga vedträet. Efter det har jag ju satt på Vilde selen nån gång o gett godis, och skramlat runt med vedträet samtidigt ibland. Förra veckan provade jag att knyta fast vedträet men då blev det för läskigt tyckte Vilde. Idag har han ju dock blivit stor kille och det gick fint att gå några steg o dra det!
Kanske det hjälpte med falukorv och konkurrens från Mikko också ;)


Sedan tyckte jag så synd om stackars Mikko så han fick stå lite på bosu-bollen också :)

Vädret idag är alldeles underbart, så jag tror nog Vilde är nöjd med sin födelsedag trots avsaknaden av tårta!


fredag 3 mars 2017

Vildes första kurs!

Igårkväll var det dags för mig o Vilde att åka på kurs för första gången.
En agilitykurs, såklart! I granithallen, för Anna-Karin. Det är en unghundskurs som började före jul, och som de hade fortsättning på efter jul också. Nu var det liksom fortsättning på fortsättningen tror jag, o nu hade det öppnat en plats för mig o Vilde. Vi kunde ju inte vara med före jul av förklarliga skäl.

Jag var faktiskt ganska nervös innan. Dels har jag aldrig lämnat Albin på kvällstid, och han kan ju vara lite extra gnällig då... Och Kjell har ju inga bröst att trösta med :P
Sedan var jag också nervös för hur Vilde skulle bete sig bland massa hundar och människor. 5 andra hundar + sina förare var det, som tur väl är har de ju inte så stora grupper i Granithallen.
Men Vilde uppförde sig faktiskt hyfsat bra! Visst yrade han på litegrann, ville springa fram till de andra hundarna och hälsade hela tiden glatt på Anna-Karin. Men han kom alltid tillbaka, utan att jag behövde bli arg. Skönt!
Jag blir ju alltid lite förvånad att han som är så ung kan åtminstone en stund samla sitt fokus på uppgiften och mig. Han kan ju annars vara lite halvdålig på inkallning, och han var ju långt ifrån fokuserad när han fick följa med till ridhuset...

De andra var ju lite före oss med hinderträningen. Alla kunde ju ta hopphinder och sådär. Vilde klarade bara ett hinder i taget. Och tunnel förstås. det kan han! Det blir jag också förvånad över, han har ju typ bara fått följa med o prova tunnel ett par gånger i sommar, men det satte sig direkt! Det är tydligen roligt.
Vi gjorde också en allé av slalom, med bågar. Det tränade vi ju en hel del i höstas, men det var längesedan nu. Vi fick trixa lite de första gångerna, men sedan trillade polletten ner och han kom ihåg! Så det gick bra. Jag är faktiskt riktigt nöjd över min duktiga lilla kille! Och de andra tyckte han var så fin, och glad o öppen :)

Vi fick i läxa att träna lite på hopphinder. Tur att vi har trädgård och egna hinder nu!
Så nu när Albin tog sin lilla tupplur efter frukost, fick avdukningen vänta och jag sprang ut med Vilde och tränade lite hopp! :) Det gick mycket bättre idag, när vi var hemma i lugn och ro. Och så ser ju hindren lite annorlunda ut också. Så vi har redan börjat öva lite på framförbyten, att få in rörelsen iallfall. Och skicka på hinder kunde han också nu här hemma. Så det där tar han nog igen mot de andra ganska fort :) Jag hoppas vi kan få till ett par korta träningspass till i veckan, så kan vi nog briljera nästa torsdag :D

Puh, det är mycket vi ska träna nu!
Eller ja, selen/dragträning också. Och så den lilla vippbrädan också, det var ett tag sedan han fick träna på den nu.
Och stackars Mikko... Han belöning för att han är lugn o snäll, är att få ta det ännu mer lugnt... :( Men jag kom på att bosu-bollen (balansbollen som är som en halv pilatesboll) får främst bli hans träning iallafall. Det är nog bra träning för honom nu när han börjar bli äldre. Klumpedunsen Vilde kunde visserligen också behöva träna kroppskontroll och så, och han får såklart prova på litegrann men mest får Mikko köra och Vilde ligga plats bredvid. Bra träning det också :)
Det är bra att man kan träna agility väldigt kort, några hopp räcker ju. Det är lite värre med selen, där måste Vilde få vänja sig, och man vil inte behöva avbryta plötsligt om han inte just då är bekväm.

Och så vill man ju kanske hinna plocka undan lite hemma också, ta hand om lite tvätt o disk. Och så ska man träna sin egen kropp. Och äta! Tur att man kan göra en del av det medan Albin tränar i sitt babygym också ;)

Jo förresten, Kjell o Albin hade haft en mysig kväll och båda låg o sov när jag kom hem :D

Jag kan ju nämna också att Mikko o jag åkte själva till ridhusträningen i söndags. Det är nog bäst så. Då får Mikko all min uppmärksamhet o jag behöver inte bli irriterad o låta det gå ut över honom. Kanske får Vilde följa med igen nån av de sista gångerna.

lördag 25 februari 2017

Februariskryt

Nu måste jag skriva ett skrytinlägg :)
Men inte om hundarna denna gång, utan bara allmänt om mitt liv ;) För äntligen har Jämtland bjudit på en såndär riktigt härlig februaridag!

Jag har länge varit sugen på att promenera på Medvinden, det plogade promenad/skridskostråket över Storsjön vid stan. Och så som denna vintern varit vågar man ju inte hoppas på att det kommer fler fina dagar! Trots att det hade varit mysigt att vara hemma med Kjell nu när det är lördag och han är ledig.

Först när jag kom till stan så blåste det iskallt, och jag tänkte att detta var ett misstag! Men faktiskt, ute på sjön var det betydligt mindre vind (det är väl Frösön som ger lä). Solen värmde riktigt skönt, så att jag fick både knäppa upp jacka o ta av mössan en stund :)


Gick av spåret och drack en liten kopp kaffe. Hundarna fick gå lösa litegrann. Det blir inte riktig avkoppling med Vilde lös, för jag litar inte på honom till 100% vilket innebär att jag måste kalla in honom ca var 15e sekund. Men alternativet var att sitta o vara rädd att han skulle dra omkull barnvagnen :P



Vackra Östersund!

Det var bra miljöträning för Vilde. Vi bodde ju i stan tills han var ca 6 månader, men det är ju alltid bra att repetera miljöträning så det inte glöms bort! Det var nog nyttigt för honom att ha massa folk och hundar omkring sig, som inte brydde sig om honom ett dugg!
Och när vi kom tillbaka till Vinterparken i stan var där fullt av folk! Och hundar, hästar och andra konstiga saker!

På väg tillbaka till bilen.

Jag hade nog kunnat gå hur långt som helst idag! Men Albin sov så fint i vagnen, och det kändes dumt att vara mitt på sjön när han vaknar och är vrålhungrig... Så 6 km totalt fick räcka :) Inklusive en liten fikapaus. När vagnen stått stilla en stund vaknade Albin till. Då slängde jag snabbt ner termosen i väskan igen. Och som tur väl var så somnade Albin om när vagnen började röra sig igen :)
Min bästa lilla bebis!

Jag tyckte riktigt synd om Kjell som var hemma för att få nåt gjort på badrumsrenoveringen...

Väl hemma så grillade vi korv. Vi satt i uterummet som blivit riktigt uppvarmt av solen, så man kunde sitta utan jacka! :)
Så även Kjell fick njuta lite av finvädret iallafall.

Nu har vi druckit lite kaffe och tittar på skidor på teven. Albin har legat en stund i gymmet men tar just nu en liten tupplur igen.
Och ikväll är det melodifestivalen, och då blir det nog en semla till kaffet också! Alltså en sån underbar dag! :D

Och hundarna ligger nu och sover de också, riktigt trötta. Så skönt!
Igår var vi i Strand också.

Vi tog en liten promenad där.
Och Vilde var allmänt orolig o pep o gnällde. Ville busa med Molly, som inte riktigt var med på noterna utan tycker Vilde är för framfusig (Mikko gillar hon däremot). I vanliga fall hade jag nog satt mig på golvet och sagt åt Vilde att ligga plats bredvid mig. Men nu har man ju Albin i famnen... Så Vildes vardagslydnad är inte på topp...

Och i torsdags promenerade vi med grannen och hennes hund. När vi kom hem tänkte jag att vi måste ha gått i över en timme, men blev förvånad när klockan visade att vi varit borta i två timmar!!

Så nu har jag inte så dåligt samvete över hundarna iallafall! Det känns bra.
Imorgon är det dessutom agilityträning igen! Jag har inte hunnit skaffa någon stålbur... Undrar om Vilde ska få följa med ändå, det vore bra för honom... Om jag ska binda upp honom... Eller så får han sitta i bilen... Hm. Får se hur jag gör.

onsdag 22 februari 2017

Vildes sele har kommit!

Äntligen har jag fått en sele till Vilde!
Jag beställde först en se från Björkis o efter att ha väntat en månad fick jag veta att den inte kunde göras i så liten storlek :(
Då beställde jag istället en Dragråttans combined, från Qurts, eftersom ett kullsyskon till Vilde som är lika stor har en sådan sele. Och igår kom den äntligen efter bara några dagars väntan! :)

Den är hyfsat lagom men möjligen lite vid, men jag räknar med att han ska växa i den när han får lite mer muskler och blivit grövre. Bild får tyvärr vänta.

Först var han väldigt obekväm i selen (jo jag provade ju den såklart direkt igår). Det förvånade mig, men å andra sidan har han ju aldrig haft en sele på sig, bara halsband. Men han vande sig ganska fort.
Det som var väldigt dumt var att jag nästan direkt kopplade på skrindan också. Och han blev rädd för den förstås. Som tur väl var så var jag åtminstone smart nog att sitta ner på golvet precis framför honom, så det var ingen större skada skedd.

Idag tänkte jag att han får dra något mindre, som inte skramlar och sådär. Så jag band fast ett litet vedträ. Men han blev rädd för det också. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad, eftersom jag uppfattar honom som ganska tuff annars. Men jag antar att alla djur blir rädda om något släpar precis efter dem, vilket självklart är förståeligt. Men jag minns inte att Mikko blev så rädd faktiskt. Inte när jag tränade honom med en vattenfylld petflaska. Men han är ju lugnare också. Vilde är så mycket; allt eller inget! Jag försökte ta ett steg i taget men han ville ju springa och då skrämde vedträet honom förstås. Så jag fick koppla bort det. Det har legat kvar i hallen och Vilde har inte velat gå förbi det.
Selen har han iallafall vant sig vid nu, han har haft den på sig några timmar. Jag tror vi tar på selen vid promenaderna ett par dagar nu, så att han kopplar ihop selen med att det ska hända något kul!
Vedträet får ligga framme. Han har redan till stor del kommit över rädslan. Jag har gett godis och busat i närheten av det. Och Mikko bryr sig inte ett dugg tack-o-lov, så han visar att det inte är farligt :) Vem hade trott att jag nånsin skulle använda Mikko som läromästare för att komma över rädslor!? :D

Det är intressant att de verkar så olika i psyket men bägge ändå har rädslor och är tuffa på olika vis. Mikko kan verka väldigt nervös, eftersom han är rädd för plötsliga ljud, män och saker som viftas med.
Vilde är istället rädd för höjder, och stora hundar som rusar mot honom. Han älskar alla människor och tar knappt åt sig när man skäller på honom.
Ingen av dem är särskild rädd att hamna på efterkälken på promenad, trots att bägge är vallhundar.


Apropå förra onlägget filmade jag hundarna (från uterummet) i helgen när de busade ihop. Skönt att det verkligen kan rasta sig själva :)



Och vilket skitväder vi hade då. Idag snör det hela dagen...

fredag 17 februari 2017

Januari börjar året februari kommer näst

Det här med ständigt dåligt samvete över hundarna. Fast jag egentligen inte alls behöver ha det. Faktiskt.
Eftersom de rekommenderar att man inte ska ta med bebisar nånstans förrän i april, så har hundarna väldigt mycket sällskap. Två dagar i veckan lämnar jag dem (för mammaträning o babymassage). Trots att aktiviteten bara pågår i en timme, så blir jag oftast borta ca 3 timmar på grund av körtiden fram o tillbaka, att man vill vara där några minuter innan och kanske måste mata Albin före/efter osv. Men tre timmar två dagar i veckan är inte särskilt mycket.
Visst, sedan blir det inte agilityträning flera dagar i veckan. Och det blir inte heller några rejäla långpromenader. Men de får sina promenader, om än lite färre o kortare än jag tyckt va ok förr. Däremellan får de busa i trädgården. Vi gosar med dem. Kjell brukar låta de komma upp i soffan på kvällarna. Jag brukar kasta leksaken åt dem några gånger. Så de är inte bortglömde eller undanskuffade.
För nån vecka sedan hade jag en fas när jag helt enkelt bara inte hade lust att träna med dem. Så jag lät bli, eftersom jag visste att det var en fas. Det blev väl på sin höjd nån minuts sitt-ligg-träning.
Men denna veckan har Vilde fått träna ett par gånger på den lilla vippbrädan. Mikko har fått lite trickträning. Jag har också plockat fram bosubollen (en balansboll) som är bra träning både för mammor och vovvar! Jag har kastat boll åt dem ute nån gång. Vi har också tagit en långpromenad (jo en ganska rejäl sådan) med grannen och hennes hund, så de fick springa lösa o busa allihop.
Så nej. Det är ju faktiskt inte synd om dem.
Eller hur?

I söndags var det agilityträning i ridhus, och denna gången fick Vilde följa med för miljöträning. Jag tänkte inte att jag inte skulle träna några hinder med Vilde, för det kunde gott räcka med lugn miljöträning för hans del. Sedan visade det sig att det var många borta, så då kliade det i fingrarna... Kanske sulle han för pröva lite hopphinder ändå...?
Men så fort Vilde fick komma ut ur buren insåg jag att det bara va att glömma. Han var väldigt stirrig, så vi kämpade på med några kontaktövningar vid sidan om, avskärmade från hundarna på banan.
Tyvärr skäller ju Mikko som alltid, och när Vilde hörde honom och visste att det var massa intressanta hundar och människor utanför, så tog han sig först ur den gamla buren, och sedan en andra gång ur den splitternya jag tvingat Kjell fara o köpa dagen innan.
Det har ju alltid gått bra med tygbur fram tills nu...
Nåja, stålbur hädanefter.

I övrigt... är vädret dötrist! Stackars vovvarna trippar runt som Bambi överallt... Håller verkligen med en i föräldragruppen som sa att ska det va såhär dålig vinter kan det lika gärna bli varmt så att man bara kan lägga en filt över barnen o gå ut!
Jag är redan less på alla kläder som ska på oss allihop innan man kommer ut... och det lär inte bli nån bättring här förrän om två eller tre månader :(

Nu har jag alldeles just anmält mig o Vilde till en unghundskurs i agility! Så roligt det ska bli! Och det är ju för mina favoritinstruktörer, som har lärt mig å mycket med Mikko. Och med Vilde måste jag ju tänka annorlunda så det ska bli kul att gå en liten kurs o få in tänker hur jag ska lära upp Vilde så det blir rätt från början :)
Jag hade egentligen tänkt satsa på Mikko under våren, för jag känner att han lätt kommer bli bortglömd annars eftersom det är så otroligt kul att träna med Vilde. Men Mikko får ju fortsätta på ridhusträningarna förstås, och då får han mig nästan för sig själv, för Vilde får bara följa med för fortsatt miljöträning :)

onsdag 1 februari 2017

Vintermorgon



Nu på morgonen är det -12 grader ute. Äntligen lite riktigt vinterväder!
När jag släppte ut hundarna ville Mikko komma in ganska fort o gosa ner sig på filten. Vilde hade däremot inga problem med att vara ute själv i tio minuter till :)

Sen när bägge var inne så busade vi lite. Så kul att Mikko äntligen börjar ta för sig o busa han också!

söndag 29 januari 2017

Ridhusträning!



Idag har jag o Mikko haft egentid o äntligen tränat agility med våra härliga kompisar!

Det va två roliga kombinationer där man bl.a. behövde skicka hunden, bra för oss att träna på! :)
Mikko va duktig, inte alls rädd för gungan o bra fart i slalom!

Nästa gång får Vilde följa med, o miljöträna med kontaktövningar i ridhuset, tänkte jag. Vi behöver inte stressa med hinderträningen, det kan vi ta i lugn o ro hemma. Vi ska ju ändå vänta med balanshindren. Vilde blev lite ledsen när vi for men hade sen inte brytt sig direkt - men blev glad när vi kom tillbaka!
Albin hade varit vaken en stund, men sen fått en flaska o somnat! Så han saknade inte heller mamma - skönt!
Han sov fortfarande när jag kom tillbaka så jag hann tom duscha :)

De andra frågade om vi ska tävla till våren (i mars), men jag känner att det får vänta. Att va borta en lång dag o krångla med amning o flaska mellan banvandringarna känns bara jobbigt :) Det blir andra tillfällen till tävling tänker jag! Fram i maj är ju Albin större...
Men att vara borta en helg på tävling känns överhuvudtaget inte superintressant just nu... Även om det va härligt att träna idag o glömma tid o rum!

torsdag 26 januari 2017

Inlärning av vippbräda



Såhär går Vildes träning på vår lilla mni-gungbräda! Riktigt bra, tycker jag!
Vilde är inte särskilt brydd om att den rör sig. Men han vågar fortfarande inte gå nerför källartrappen, såå han är mer höjdrädd. Något att tänka på och jag måste ta den försiktigt när jag ska lära in balanshindren. Det får vänta till sommaren. Då är han ju också över ett år (han är snart 11 månader).

Tills dess kör vi på med denna lilla bräda. Som ni ser kör jag med två-på-två-av. Jag känner inte att jag är tillräckligt duktig för att träna in running contacts. Dessutom tror jag att jag kan behöva en sekund på balanshindren, för att komma ifatt Vilde och hinna visa honom rätt på fortsättningen. Jag tror inte det är en nackdel i hans fall. Visst är det bra att tjäna sekunder där man kan, men som sagt för vår del har är det nog bättre att vi kan gå felfria en runda relativt snabba, än att vara supersnabba men med massa fel ;)

lördag 7 januari 2017

Bilder o filmklipp

Här kommer ett inlägg med lite bilder, för de trogna läsare som tittar in här utan att jag länkat på fb ;) Och som gillar hundbilder!

I onsdags åkte mina föräldrar hem. Igår fredag behövde jag få komna ut ur huset så vi åkte till svärföräldrarna, och gosade med valparna! 5 veckor gamla nu, får väl bli ett besök till innan de flyttar!
Vi lät också Vilde hälsa på sin idol Ante. Han brukar rusa fram till hundgården o fjäska. Jag har inte velat att de ska träffas när Vilde va liten eftersom Ante är lite för framfusig o klumpig (även om han är väldigt snäll). Men nu är ju Vilde stor :) Fast han är en liten mes haha ;)
Vi borstade Ante lite också.
Senare kom Kjells syster dit med sina barn, så fick vi träffa dom också!

Dagens promenad, när tempen gått från -24 till -1.















tisdag 3 januari 2017

Agilityträning igen

Nu är mina föräldrar här ett par dagar så jag har hjälp av två par extra händer :) Då passade jag såklart på att dra med allihop till Granithallen för ännu ett agilitypass!

Albin sov igenom hela timmen precis som förra gången :)

Mikko fick idag träna mycket slalom. Jag försökte lämna honom i slalom och vika av, men han bara smet ur! Så det blev några omtag. På hemvägen kom jag på att nu när jag hade assistans borde jag ha gett extern belöning, någon kunde ju lagt en godisbit i en skål på slutet när han gjorde rätt. Det får jag komma ihåg till nästa gång!

Och så Vilde. Så jäkla duktig han är! Och snabb!
På hemvägen kom jag också på att jag borde träna hindersäkerhet och självgående hellre än att sätta ihop flera hinder på en ganska enkel linje. Det får jag också komma ihåg till nästa gång!