lördag 25 februari 2017

Februariskryt

Nu måste jag skriva ett skrytinlägg :)
Men inte om hundarna denna gång, utan bara allmänt om mitt liv ;) För äntligen har Jämtland bjudit på en såndär riktigt härlig februaridag!

Jag har länge varit sugen på att promenera på Medvinden, det plogade promenad/skridskostråket över Storsjön vid stan. Och så som denna vintern varit vågar man ju inte hoppas på att det kommer fler fina dagar! Trots att det hade varit mysigt att vara hemma med Kjell nu när det är lördag och han är ledig.

Först när jag kom till stan så blåste det iskallt, och jag tänkte att detta var ett misstag! Men faktiskt, ute på sjön var det betydligt mindre vind (det är väl Frösön som ger lä). Solen värmde riktigt skönt, så att jag fick både knäppa upp jacka o ta av mössan en stund :)


Gick av spåret och drack en liten kopp kaffe. Hundarna fick gå lösa litegrann. Det blir inte riktig avkoppling med Vilde lös, för jag litar inte på honom till 100% vilket innebär att jag måste kalla in honom ca var 15e sekund. Men alternativet var att sitta o vara rädd att han skulle dra omkull barnvagnen :P



Vackra Östersund!

Det var bra miljöträning för Vilde. Vi bodde ju i stan tills han var ca 6 månader, men det är ju alltid bra att repetera miljöträning så det inte glöms bort! Det var nog nyttigt för honom att ha massa folk och hundar omkring sig, som inte brydde sig om honom ett dugg!
Och när vi kom tillbaka till Vinterparken i stan var där fullt av folk! Och hundar, hästar och andra konstiga saker!

På väg tillbaka till bilen.

Jag hade nog kunnat gå hur långt som helst idag! Men Albin sov så fint i vagnen, och det kändes dumt att vara mitt på sjön när han vaknar och är vrålhungrig... Så 6 km totalt fick räcka :) Inklusive en liten fikapaus. När vagnen stått stilla en stund vaknade Albin till. Då slängde jag snabbt ner termosen i väskan igen. Och som tur väl var så somnade Albin om när vagnen började röra sig igen :)
Min bästa lilla bebis!

Jag tyckte riktigt synd om Kjell som var hemma för att få nåt gjort på badrumsrenoveringen...

Väl hemma så grillade vi korv. Vi satt i uterummet som blivit riktigt uppvarmt av solen, så man kunde sitta utan jacka! :)
Så även Kjell fick njuta lite av finvädret iallafall.

Nu har vi druckit lite kaffe och tittar på skidor på teven. Albin har legat en stund i gymmet men tar just nu en liten tupplur igen.
Och ikväll är det melodifestivalen, och då blir det nog en semla till kaffet också! Alltså en sån underbar dag! :D

Och hundarna ligger nu och sover de också, riktigt trötta. Så skönt!
Igår var vi i Strand också.

Vi tog en liten promenad där.
Och Vilde var allmänt orolig o pep o gnällde. Ville busa med Molly, som inte riktigt var med på noterna utan tycker Vilde är för framfusig (Mikko gillar hon däremot). I vanliga fall hade jag nog satt mig på golvet och sagt åt Vilde att ligga plats bredvid mig. Men nu har man ju Albin i famnen... Så Vildes vardagslydnad är inte på topp...

Och i torsdags promenerade vi med grannen och hennes hund. När vi kom hem tänkte jag att vi måste ha gått i över en timme, men blev förvånad när klockan visade att vi varit borta i två timmar!!

Så nu har jag inte så dåligt samvete över hundarna iallafall! Det känns bra.
Imorgon är det dessutom agilityträning igen! Jag har inte hunnit skaffa någon stålbur... Undrar om Vilde ska få följa med ändå, det vore bra för honom... Om jag ska binda upp honom... Eller så får han sitta i bilen... Hm. Får se hur jag gör.

onsdag 22 februari 2017

Vildes sele har kommit!

Äntligen har jag fått en sele till Vilde!
Jag beställde först en se från Björkis o efter att ha väntat en månad fick jag veta att den inte kunde göras i så liten storlek :(
Då beställde jag istället en Dragråttans combined, från Qurts, eftersom ett kullsyskon till Vilde som är lika stor har en sådan sele. Och igår kom den äntligen efter bara några dagars väntan! :)

Den är hyfsat lagom men möjligen lite vid, men jag räknar med att han ska växa i den när han får lite mer muskler och blivit grövre. Bild får tyvärr vänta.

Först var han väldigt obekväm i selen (jo jag provade ju den såklart direkt igår). Det förvånade mig, men å andra sidan har han ju aldrig haft en sele på sig, bara halsband. Men han vande sig ganska fort.
Det som var väldigt dumt var att jag nästan direkt kopplade på skrindan också. Och han blev rädd för den förstås. Som tur väl var så var jag åtminstone smart nog att sitta ner på golvet precis framför honom, så det var ingen större skada skedd.

Idag tänkte jag att han får dra något mindre, som inte skramlar och sådär. Så jag band fast ett litet vedträ. Men han blev rädd för det också. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad, eftersom jag uppfattar honom som ganska tuff annars. Men jag antar att alla djur blir rädda om något släpar precis efter dem, vilket självklart är förståeligt. Men jag minns inte att Mikko blev så rädd faktiskt. Inte när jag tränade honom med en vattenfylld petflaska. Men han är ju lugnare också. Vilde är så mycket; allt eller inget! Jag försökte ta ett steg i taget men han ville ju springa och då skrämde vedträet honom förstås. Så jag fick koppla bort det. Det har legat kvar i hallen och Vilde har inte velat gå förbi det.
Selen har han iallafall vant sig vid nu, han har haft den på sig några timmar. Jag tror vi tar på selen vid promenaderna ett par dagar nu, så att han kopplar ihop selen med att det ska hända något kul!
Vedträet får ligga framme. Han har redan till stor del kommit över rädslan. Jag har gett godis och busat i närheten av det. Och Mikko bryr sig inte ett dugg tack-o-lov, så han visar att det inte är farligt :) Vem hade trott att jag nånsin skulle använda Mikko som läromästare för att komma över rädslor!? :D

Det är intressant att de verkar så olika i psyket men bägge ändå har rädslor och är tuffa på olika vis. Mikko kan verka väldigt nervös, eftersom han är rädd för plötsliga ljud, män och saker som viftas med.
Vilde är istället rädd för höjder, och stora hundar som rusar mot honom. Han älskar alla människor och tar knappt åt sig när man skäller på honom.
Ingen av dem är särskild rädd att hamna på efterkälken på promenad, trots att bägge är vallhundar.


Apropå förra onlägget filmade jag hundarna (från uterummet) i helgen när de busade ihop. Skönt att det verkligen kan rasta sig själva :)



Och vilket skitväder vi hade då. Idag snör det hela dagen...

fredag 17 februari 2017

Januari börjar året februari kommer näst

Det här med ständigt dåligt samvete över hundarna. Fast jag egentligen inte alls behöver ha det. Faktiskt.
Eftersom de rekommenderar att man inte ska ta med bebisar nånstans förrän i april, så har hundarna väldigt mycket sällskap. Två dagar i veckan lämnar jag dem (för mammaträning o babymassage). Trots att aktiviteten bara pågår i en timme, så blir jag oftast borta ca 3 timmar på grund av körtiden fram o tillbaka, att man vill vara där några minuter innan och kanske måste mata Albin före/efter osv. Men tre timmar två dagar i veckan är inte särskilt mycket.
Visst, sedan blir det inte agilityträning flera dagar i veckan. Och det blir inte heller några rejäla långpromenader. Men de får sina promenader, om än lite färre o kortare än jag tyckt va ok förr. Däremellan får de busa i trädgården. Vi gosar med dem. Kjell brukar låta de komma upp i soffan på kvällarna. Jag brukar kasta leksaken åt dem några gånger. Så de är inte bortglömde eller undanskuffade.
För nån vecka sedan hade jag en fas när jag helt enkelt bara inte hade lust att träna med dem. Så jag lät bli, eftersom jag visste att det var en fas. Det blev väl på sin höjd nån minuts sitt-ligg-träning.
Men denna veckan har Vilde fått träna ett par gånger på den lilla vippbrädan. Mikko har fått lite trickträning. Jag har också plockat fram bosubollen (en balansboll) som är bra träning både för mammor och vovvar! Jag har kastat boll åt dem ute nån gång. Vi har också tagit en långpromenad (jo en ganska rejäl sådan) med grannen och hennes hund, så de fick springa lösa o busa allihop.
Så nej. Det är ju faktiskt inte synd om dem.
Eller hur?

I söndags var det agilityträning i ridhus, och denna gången fick Vilde följa med för miljöträning. Jag tänkte inte att jag inte skulle träna några hinder med Vilde, för det kunde gott räcka med lugn miljöträning för hans del. Sedan visade det sig att det var många borta, så då kliade det i fingrarna... Kanske sulle han för pröva lite hopphinder ändå...?
Men så fort Vilde fick komma ut ur buren insåg jag att det bara va att glömma. Han var väldigt stirrig, så vi kämpade på med några kontaktövningar vid sidan om, avskärmade från hundarna på banan.
Tyvärr skäller ju Mikko som alltid, och när Vilde hörde honom och visste att det var massa intressanta hundar och människor utanför, så tog han sig först ur den gamla buren, och sedan en andra gång ur den splitternya jag tvingat Kjell fara o köpa dagen innan.
Det har ju alltid gått bra med tygbur fram tills nu...
Nåja, stålbur hädanefter.

I övrigt... är vädret dötrist! Stackars vovvarna trippar runt som Bambi överallt... Håller verkligen med en i föräldragruppen som sa att ska det va såhär dålig vinter kan det lika gärna bli varmt så att man bara kan lägga en filt över barnen o gå ut!
Jag är redan less på alla kläder som ska på oss allihop innan man kommer ut... och det lär inte bli nån bättring här förrän om två eller tre månader :(

Nu har jag alldeles just anmält mig o Vilde till en unghundskurs i agility! Så roligt det ska bli! Och det är ju för mina favoritinstruktörer, som har lärt mig å mycket med Mikko. Och med Vilde måste jag ju tänka annorlunda så det ska bli kul att gå en liten kurs o få in tänker hur jag ska lära upp Vilde så det blir rätt från början :)
Jag hade egentligen tänkt satsa på Mikko under våren, för jag känner att han lätt kommer bli bortglömd annars eftersom det är så otroligt kul att träna med Vilde. Men Mikko får ju fortsätta på ridhusträningarna förstås, och då får han mig nästan för sig själv, för Vilde får bara följa med för fortsatt miljöträning :)

onsdag 1 februari 2017

Vintermorgon



Nu på morgonen är det -12 grader ute. Äntligen lite riktigt vinterväder!
När jag släppte ut hundarna ville Mikko komma in ganska fort o gosa ner sig på filten. Vilde hade däremot inga problem med att vara ute själv i tio minuter till :)

Sen när bägge var inne så busade vi lite. Så kul att Mikko äntligen börjar ta för sig o busa han också!