tisdag 30 augusti 2016

Agilitytävlingarna i Strömsund

Äntligen har jag lite tid att skriva om helgens agilitytävling :)
Lördagen startade ju med regn och kuling. Mitt tält var borta, det hade blåst iväg och några snälla människor hade tagit fatt det och lagt det åt sidan :) Jag har faktiskt inte kollat än om det är helt...
När det var dags att köra agility hade man inte alls någon lust att ta av sig regnkläderna för att kunna springa.


Men i dåligt väder brukar det gå dåligt för andra medan Mikko o jag presterar som vanligt - och då har vi chansen! ;)
Till min stora glädje tog Mikko vippbrädan (efter ett kort litet övertalningsförsök) och sedan gjort han även ett hyfsat snabbt slalom! Vill höll oss inom referenstiden!
Detta ledde till en andra plats och EN PINNE!
Vår sista agilitypinne! Äntligen kan vi flytta upp i klass 2 efter 5 år med agility haha!


På eftermiddagen var det dags för ännu ett agilitylopp. Himlen hade spruckit upp lite, men det blåste fortfarande. Tävlingen var aldrig i fara, som i Piteå där de fått ställa in, som tur väl var. Jag tror att agilityplanen låg rätt bra till också, lite i lä. Ändå anpassades banorna förstås, balansbommen ersattes av andra hinder osv.
I detta lopp blev vi också nollade men fick retfulla 1,45 sekunders tidsfel!
Vi förlorar väl dels nån sekund att jag ändå måste be Mikko två gånger att gå upp på vippbrädan, och sedan gör jag av en konstig anledning ett blindbyte som jag inte alls tänkt göra egentligen, och dessutom gör jag det fel :P
Trevligt nog blev detta lopp filmat :)





På söndagen var vädret precis tvärtom. Vindstilla och solsken! Lagom temperatur.
Nu var det dags för hopploppen.
Vi gjorde ett bra första hopplopp där jag tycker Mikko tar slalom ganska fort. Trots nollat lopp hamnar vi ändå bara på en femte plats, och 20 sekunder långsammare än ettan! Oj oj.






Sista hopploppsbanan tyckte jag kändes jättesvår när jag banvandra, och inte på ett kul sätt, jag var inte alls taggad. Såklart klarade vi sedan den klurigaste svårigheten, men istället vände jag mig för mycket mot en tunnel, så Mikko stack in där och vi blev diskade och tog sedan kortaste vägen ut.

torsdag 18 augusti 2016

Ny vardag

I måndags var jag faktiskt ledig, men nu har vardagen börjat ticka på.
Vi trivs fint i huset, och går inte sysslolösa ännu. Kjell ville ju flytta i helgen, så han fixade bärhjälp och flyttade alla stora möbler, så nu är lägenheten nästan tom. Så i tisdags var första dagen jag körde direkt från huset till jobbet på morgonen.





Denna väg är delvis vår, och bommad, så här kan hundarna springa lösa :)
Jag hade tänkt att det skulle bli vår morgonpromenad men i tisdags var det ju bockpremiär (och det skulle jagas på grannskiftet) så jag har inte vågat gå där i veckan.

I måndags passade jag också på att för andra gången plocka bär av buskarna. Vi har hur mycket vinbär som helst, det syns inte ens att jag plockat...
Blåbär hittade jag litegrann i vår skog bakom husknuten.



Och Vilde tycker om bär! Både blåbär och hallon :)
Nu har det ju varit sol ett par dagar, så jag hade tänkt plocka av mer hallon ikväll, men jag hann inte före regnet...

När jag skulle plocka blåbär i måndags var det någon som sköt väldigt nära. Sköt in sin bössa eller nåt. Vilde tyckte det var obehagligt och sprang tillbaka till huset. När det var tyst efter två skott kallade jag tillbaka honom och han kom. Sedan sköt de två skott till. Vilde tog ett par skutt i blåbärsriset men jag kunde kalla på honom och han tog emot en godis. Sedan var det tyst och allt gick bra.
Igår på brukshundsklubben var det återigen någon som sköt. Denna gången betydligt längre bort men massor av skott. Vilde satt i tygburen och började skälla. När han fick komma ut for han runt och verkade orolig, men han kom när jag kallade, satt och tog gärna en godis. När vi gick genom skogen hördes skotten mindre och det var för mycket spännande lukter för att Vilde skulle orka bry sig mer.
Han verkar inte skotträdd, men han reagerar verkligen på skott! Det är något vi hade behövt träna på...

Och på väg hem från stan varje dag nu har jag stannat med hundarna en snabbis på brukshundsklubben. Tis-ons-tors och även fredag är det tänkt. Jag har kört mycket korta pass med Mikko. En enkel raksträcka, som börjar med vippbrädan, sedan nåt hopphinder, och så slalom, och en rolig tunnel. I tisdags körde jag ett kort 4-pinnars slalom. I onsdags blev det ett långt slalom och något extra hopphinder. Idag var det någon som var där o tränade så jag smet emellan på hennes bana och körde slalom och vippen. Imorgon får det nog bli korta slalom igen. Får se om det ger nåt resultat. Det brukar vara det mest effektiva på Mikko, att göra något väldigt intensivt, korta pass men ofta. Och sedan låta honom vila från det helt o hållet. Då brukar det liksom sjunka in. Förhoppningen är alltså att han ska ta vippen på tävling nästa helg, och kanske ta slalom ännu fortare :)
Efter imorgon blir det vila från träningen, förutom om någon kanske vill träna en bana en kväll nästa vecka :)

Vilde har också fått prova att springa mellan hinderstöd. Han är så duktig! Men han orkar nästan bara ett "pass". Igår fick han komma ut från tygburen två gånger (medan Mikko fick vila) men då verkade han redan trött i huvudet andra gången, trots att han bara fick springa mellan hinderstöden några gånger. Idag var han så otroligt stirrig och skällig när det var andra hundar på klubben, så då fick han faktiskt stå över helt o hållet. Oj oj riktigt skällig var han... Inte så lätt att få någon ordning på det heller, när det är Mikko som drar igång det hela med sitt skällande :(
Frågan är om man ska ta tag i det eller stå ut med faktumet att man aldrig kommer ha en lugn stund i närheten av agilityhinder :(

söndag 14 augusti 2016

Hemmatävling

Hur otroligt korkad är jag iinte? Hur förvirrad får man vara?
Supertaggad på fredagkvällen för att vara både funktionär och tävla på helgens hemmatävling. Kommer till tävlingsplatsen lördag morgon och ska kolla vilket startnummer jag har - men finns inte med i startlistan!
Dubbelkollar på Sagik - och jovisst. Jag har glömt att anmäla mig!
Hur kan man glömma en sådan sak?!?
Och att jag inte kommit på det... Inte när jag sa att jag kunde vara funktionär. Inte när jag fick funktionärsschemat. Inte när Anna berättade att anmälningstiden var öppen extra länge. Jag har hela tiden trott att jag för längesen var anmäld!

Jag kunde inte göra en sen anmälan på lördagen, det är svårt när tävlingen är startad och dessutom var alla väldigt upptagna osv. Så jag fick sitta o sura och ta en långpromenad med stackars Mikko som fick gå o undra när det var hans tur. Ja förutom när jag var funktionär förstås, eller satt o hade trevligt med Jenny.
Ja jag grät faktiskt. Sååå besviken på mig själv. Jag skulle kunna skylla på graviditeten, men jag tror jag skulle ha gråtit oavsett...

Idag fick vi däremot tävla - hurra!
Vi gjorde ett agilitylopp som jag är supernöjd med. Han tog slalom fort! Tänk - att träning ger resultat!
Visst, det var inget border collie-slalom, men betydligt snabbare än tidigare under sommaren. Tyvärr fick vi vägran på vippbrädan då Mikko sprang förbi den. Vi förlorade ju en del tid också på att jag måste locka tillbaka honom.
Jag var ändå väldigt nöjd med att farten i slalom blivit bättre och att det var felfritt i övrigt.
Efter loppet skulle jag varva ner Mikko, och tog med Vilde. Tänkte att jag för en gångs skull kunde heja på prisutdelningen. Och plötsligt ropade de upp Mikkos namn på tredje plats! Det var faktiskt en överraskning.
Så ännu en pallplats utan pinne. Jaja.

Jag får se hur jag ska göra med Mikko och vippbrädan i framtiden.. Vi kör väl på nu även nästa säsong, men sedan när jag kan starta Vilde också så kanske Mikko får slippa att tävla med vippbrädan.
Vi har ju faktiskt tränat den så sjukt mycket men han tycker ändå den är obehaglig. Han är inte livrädd men han gillar den inte. Så kanske ska han få slippa, och bara köra hopplopp i framtiden. Han är ju faktiskt 8 år (huvaligen) nästa säsong också. Vi får väl se.

Agilityloppet blev  tyvärr inte filmat då alla ens vänner ju är funktionärer :)
Men jag bad om att få hopploppet filmat - för jag tänkte att Mikko skulle göra ett sådär fint slalom igen, eftersom han också gjorde det på träningen sist.
Nu blev det dock inte alls så fint slalom :P
Jag tittade efter vart domaren höll hus, o Mikko höll på att tjuvstarta. Vi kom därför av oss lite redan innan vi börjat och sedan gick ju Mikko nästan ur slalomet, så jag kunde inte springa på så som jag tänkte o blindbytet blev lite halvdant. Men resten av loppet flöt på bra tycker jag. Det blev ett nollat lopp men vi fick tidsfel...
Men jag ser på filmen att jag borde kunna springa på mer. Ändå var jag helt slut när vi kom i mål! Jag får väl skylla på den tunga magen...



I övrigt gick det bra för fler hemmaekipage vilket var kul! Några vinster, och blev det inte det så blev det iallafall pinnar till flera klubbkompisar :) Kul!

Idag fick Vilde följa med till tävlingen, eftersom alla igår frågade var valpen var :P
Det var visst lika bra att jag tog med honom, för i början var han väldigt stirrig och ville hälsa på alla osv. Så det var bra miljöträning. Också bra burträning. Han vilade litegrann i buren såg jag iallafall.

måndag 8 augusti 2016

Huset


För en vecka sedan fick vi tillträde till huset. En liten gård med skog, 2 mil (ca 20 min) öster om Östersund. Det känns så otroligt bra!
Kjell började oturligt nog jobba förra veckan, men jag har varit där nästan varje dag med ett par flyttkartonger.
Och hundarna verkar trivas! De börjar springa runt och busa med varandra så fort de kommer dit. Vi sov faktiskt där i helgen, Kjell o jag, och det var inte heller några problem alls. Hundarna fann sig direkt. Men så var de riktigt trötta också efter att ha varit i trädgården hela dagen och hållit koll. Projektet som Kjell o jag höll på med var att fixa en hundgård där hundarna kan vara när vi inte är hemma. Prinshuset, kallar Kjell det, Jämtlands lyxigaste hundgård. Det är nämligen den lilla gäststugan vi bygger om. Klart att mina två små prinsar förtjänar det allra bästa!

Det känns mycket bra att äntligen ha en trädgård till hundarna. Men samtidigt är det ju väldigt bra att Vilde fått växa upp sina första månader i stan, och miljötränas ordentligt bland trafik, tåg, rullskidor och hundmöten. Men när bebis kommer så känns det mycket bra att hundarna har en stor trädgård att busa av sig på. Jag tänker också att om bebis sover i några minuter kan man enklare träna lite rallylydnad eller så hemma i trädgården, än att man måste ta sig ut på promenad för att hitta en yta att träna på. Självklart ska jag ha några agilityhinder också! :D Slalomet var det som fick plats i bilen från Blekinge, även om mamma o pappa gärna hade sett att jag tagit med någon annan gammal kartong...

onsdag 3 augusti 2016

Semester

Det är mycket som händer nu och jag ligger efter med att berätta här i bloggen!
Så det kommer nog (förhoppningsvis) bli några inlägg denna veckan.

Först kommer här ett försenat inlägg om semestern.
Vilde blev fort bättre i tassen. Vi var ju hos veterinären på onsdagen. Han visade varken hälta eller stelhet på torsdagen. Då var vi ju i Strömsund, och Vilde fick sitta innanför kompostgaller i trädgården. Jag bar ner honom till sjön också, där han fick bada framtassarna medan jag höll i rumpan o baktassarna så att inte såret skulle bli blött.

Stackars Vilde får sitta uppbunden medan vi andra doppar tårna!

På fredag eftermiddag började vi åka söderut så då blev det ju mycket tid i bilen = vila för tassen. Vi kom fram ganska sent till Västmanland, Engelsberg. Vilde hade mycket svårt att komma till ro i den lilla stugan, gnällde mest hela natten och Kjell sprang ut med honom flera gånger (det tog väldigt lång tid innan han bajsade också, så vi visste ju inte om han var nödig).
På lördagen var vi i Engelsberg, och åkte ut o tittade på brandområdet och det nybildade naturreservatet Hälleskogsbrännan. Vi åkte lite bil och tog korta små promenader i området, då fick Vilde vara med i koppel.


Kvällsgrillning i det brända naturreservatet (all skog i bakgrunden har brunnit).

På söndag åkte vi vidare söderut (= mer vila för tassen). Vilde kissade när vi for innan kl 9, men sedan inte på hela dagen förrän vi kom fram i Viö vid 16-tiden! Puh, jag längtar tills han börjar markera o småpissa överallt som en riktig hanhund ;)
På söndagkvällen fick Vilde äntligen busa av sig ordentligt i trädgården med Mikko.

Sedan har vi alltså varit i Blekinge i nästan en vecka. Där har vi inte direkt gjort nåt särskilt. Vi har träffat vänner och släktingar, och Kjell o jag passade på att kunna göra lite utflykter utan vovvar, när de var hemma hos mamma o pappa :)
Vi var oroliga för hur Vilde skulle ta det att inte få gå in i resten av huset (där får ju hundarna bara vara i köket). Visst var det lite gnäll första kvällen, men hann fann sig snabbt i det. Kanske för att Mikko också var lugn o berättade vad som gällde ;) Överhuvudtaget fann sig Vilde snabbt i Viö o gnällde inte så mycket. Däremot vaknade han ju kl 5 varje morgon så då fick jag springa ut o rasta.
Mikko o jag tog en del långpromenaderna med mamma på morgonen, men Vilde fick ta det ganska lugnt o mest busa i trädgården o ta korta skogspromenader. Det kändes ganska bra att han fick ta det lite lugnt kroppsligt, jag har ju nojjat lite över det långa jobbdagarna i skogen...

På fredagen for vi norrut igen och efter en lång dag i bilen kom vi fram till Dalarna. Inte heller denna dag ville Vilde knappt kissa på hela dagen! Men han var inte så orolig när vi kom fram till stugan denna gång. Jag tror att bägge hundarna var riktigt trötta i huvudet vi det här laget faktiskt.
På lördagen tävlade jag i Gagnef-Floda!
Vi lyckades ju faktiskt med ett nollat lopp, med flyt och äntligen inom referenstiden! Det kändes riktigt bra och jag fick stora förhoppningar. Men eftersom vi är för långsamma hamnade vi ändå utanför pinne... :(
Det känns surt när vi gjort så bra ifrån oss, att inte få någonting för det...
Å andra sidan, nu när jag smält det lite, så är det väl ändå bra att vi gjort ett par nollade lopp på sistone med riktigt bra känsla (förutom farten då). Snart är det väl vår tur. Det kändes värre för något år sedan när det bara blev disk, disk, disk på varenda lopp, varenda helg. Men då var vi lite lata med träningen också.

Jaja vi kämpar väl på. Jag ska skiva lite om mina tankar med att få upp fart på Mikko men det får bli ett annat inlägg, annars blir detta så långt!
Typiskt nog blir aldrig mina nollade lopp filmade... Denna gång tog minnet slut i mobilen, preciiiiis före slalom! Men här kommer första halvan iaf, så ser ni vilken känsla det är i loppet.
Lägg gärna märke till (om ni hinner) att han tittar på domaren o ger ett skall åt honom innan han går in i slalom. Vi har övat så sjukt mycket slalom men på tävling måste jag visa honom in i det...



Jag tävlade bara på lördagen, sedan bar det tillbaka till Östersund direkt.
Och här händer det grejer!
Mer om det en annan gång.