12 veckor

Jag skulle ha skrivit tidigare i veckan men jag har varit helt slut om kvällarna!
Vi har nämligen varit ute o skogen, och fältvana tar ett tag att komma in i! Vi har haft tre kalibreringsdagar med kollegorna, och Mikko o Vilde fick följa med. Det gick hur bra som helst! Vilde följde lätt med i skogen och flög fram över stock och sten! Han tycker om kollegorna och följde hela tiden med gruppen. Möjligen bryr han sig inte så mycket om var just jag är...
Eftersom han är liten och inte ska överansträngas fick han åka i en väska/säck på magen. Jag var lite orolig för det och trodde knappt han skulle finna sig i att åka, men det gick också riktigt bra faktiskt! Fast han somnade ju inte där eller så, vilket kanske är förståeligt eftersom det skumpar en del. Så möjligen fick han lite sömnbrist de där dagarna, men det blev en del bilåkande morgon o kväll och då sover han ju. Han somnade också oftast i mitt knä under fikapausen (eller vid en lång diskussionspaus).

När helgen närmade sig blev det äntlgien lite bra väder i Jämtland!
På fredagen åt jag sallad till lunch i parken. Vilde fick ha flexikoppel eftersom det kommer mycket folk o promenerar förbi, både med o utan hundar. Men det gick att busa i flexikoppel också!

Två fina shelties spanar!

På lördag förmiddag åkte vi till Strömsund.

Vi grillade hos Kjells syster med familj och Vilde fick leka med barnen.

Så skönt att kunna vara i trädgård! Kunna sitta ute i solen och läsa medan hundarna går lösa. Vilde fick vara lite innanför kompostgaller också, jag ville inte att han ska springa ut på vägen. Och behöver de aktiveras tar man bara en kort promenad genom skogskanten ner till sjön. Livet är så enkelt i hus!

Vi sov över. Vilde var lite orolig igårkväll men var sedan så trött att han somnade snabbt. Det är bra att han vänjer sig, redan nästa helg ska vi till Umeå på agilitytävling!

En sak vi har upptäckt i veckan är att Vilde inte lyssnar på oss. När jag skulle rasta honom på gården i torsdags hörde han några som pratade ute på trottoaren. Eftersom han älskar folk rusade han dit. Jag morrade och skrek nej, han stannade till o jag försökte locka med honom åt andra hållet. Men han fortsatte glatt springa framåt. Herregud jag trodde jag skulle få en hjärtattack! Detta var vid 18-tiden och det var fortfarande många bilar som körde förbi på gatan (de kör inte försiktigt heller trots att det är i stan). Som tur väl var stanna Vilde på trottoaren så jag kunde ta honom... Det kändes verkligen inte bra, och det hade hänt Kjell också någon dag tidigare... Så i helgen har jag övat lite på att säga nej, och få honom att förstå att jag verkligen menar allvar. Han lyssnar på "nej" om det bara gäller att inte tugga på skorna, men när det är något riktigt kul, som andra människor, bryr han sig som sagt inte alls...

Rumsrenheten går fortfarande inte framåt. I helgen kissade han inte i huset en enda gång, det var väl för att vi var ute så mycket. Men kanske också för att han inte kände sig helt trygg o hemma där, vilket förstås inte är bra. Men det var så skööönt att inte behöva moppa!

11 veckor

Nu är Vilde 11 veckor, och är alltså ungefär lika gammal som Mikko var då jag hämtade honom.
Det har varit viktigt för mig att påminna mig om att han är liten trots att han har så mycket energi. Men samtidigt tror jag han orkar så mycket mer... Han behöver lite fler korta promenader, och han klarar lite längre än vi tagit hittills. Han känns lite mer samlad då, inte lika stimmig.
Nu är de självklart helt olika individer, men jag har tänkt på det att med Mikko var jag ju ute i trädgården nästan hela tiden. Han gick där nosade, och vi busade o sådär. Såklart jag busar med Vilde också men det är nog inte samma sak att vara så mycket inne i lägenheten.

Igår tog jag en sväng på stan på förmiddagen, i nästan två timmar. När jag kom hem igen var Vilde så söt som socker igen. Jag insåg då att jag inte varit borta från honom överhuvudtaget sedan han kom till oss för två veckor sedan (förutom möjligen att jag sprungit in i o handlat mjölk typ när Kjell varit kvar i bilen med hundarna), inte konstigt att man blir lite knäpp...
På eftermiddagen upphörde regnet och solen tittade fram, det blev riktigt skönt väder. Vi åkte ut till Andersön (ännu en gång) och fikade och tog en skogspromenad. Så hundarna fick busa av sig ordentligt.

Idag har vi inte gjort så mycket. Jag har veckohandlat. Kjell har städat. Vi åkte till brukshundsklubben o jag hade tänkt träna lite agility, men planen var uthyrd så vi fick strunta i det. Det blev en ordentlig promenad där istället.

I veckan ska Vilde få följa med på jobbet! Vi ska ut i skogen. Vi ska kalibrera oss så att vi bedömer naturvärdena lika, och det känner jag att jag måste vara med på. Men jag är lite orolig för Vilde. Han klarar ju mycket, men han behöver ju få vila i korta stunder... Och mina kollegor älskar att vara ute o inventera o jobba så det blir kanske inte så mycket fikapauser (=vilostunder för Vilde). Men jag hoppas det blir att man stannar upp mycket för diskussioner... Kanske vi åker bil emellan olika områden också, han brukar ju somna direkt i bilen. Och självklart har jag fixat en liten väska att bära honom i, han klarar ju inte att gå över stock o sten i flera timmar!

Just det, jag ville ju berätta om lite framsteg (?) också.

Jag ensamtränade lite när han låg och sov i fredags. Han låg på dörrmattan och jag gick ut o stängde dörren. Han gnällde lite först men tystnade fort. Så jag gick in ganska direkt igen. I lördags provade Kjell o jag igen, stängde in Mikko (med kompostgaller) i sovrummet och gick ut genom ytterdörren (och låtsades öppna/stänga den yttre dörren också). Vilde såg att vi gick ut, gick från bädden till hallen men sa inte ett knyst! Så efter kanske 30 sek eller en minut så gick vi in igen.

När han är helt vaken kan han däremot gnälla bara jag går in på toa o stänger dörren, trots att Kjell o Mikko är i vardagsrummet. Likadant när Kjell skulle ut på ett litet ärende o försvann ut genom ytterdörren...

Han har sovit ganska länge på nätterna i helgen!

Jag fick visserligen gå upp både runt kl 2 och runt kl 4 inatt, men sedan sov han till halv åtta på morgonen! Mycket skönt.

Rumsrenheten kämpar vi på med. Men det har känts bra i helgen. Igår och idag var det två, kanske tre, olyckor inomhus. För oss är ju det nästan ingenting! ;) Det var mest lite sådana där retfulla olyckor också, att han kissar inne när man precis kom utifrån...

I slutet av arbetsveckan var han så stimmig, busade, drack massa vatten och småskvätte inne trots att han kissat ute 3 minuter tidigare. Men som sagt, i helgen har vi tagit lite fler korta promenader och det känns betydligt bättre. Såklart han får värsta busrycken men inte lika länge.

Framsteg?

Idag har Vilde varit hos oss i två veckor.

"Bara två veckor?" känns det som, samtidigt som "Har det redan gått två veckor?!"

Lite smått har jag börjat ensamträna honom... Jag hade tvättid i måndags och första gången jag sprang ner i tvättstugan på våningen under hörde jag honom gnälla o skälla hela tiden... Andra gången sov han och brydde sig inte alls trots att han såg att jag gick. Tredje o sista gången gick Kjell o jag till tvättstugan tillsammans (för då hade han kommit från jobbet) och då sa han inte heller nånting.

Vår lägenhet är en liten tvåa utan dörrar, men vi har satt kompostgaller i dörrhålen nu, mest för att kunna ha koll på honom. Oftast har vi det borta. Jag har provat ett par gånger att lämna rummet med Mikko och låta Vilde vara själv bakom kompostgallret, och då blir han jättearg! Jag har nog varit lite dålig på att vänta ut honom också, jag måste bli bättre på det.

Och sedan det där med rumsrenheten... I tisdag hade vi länge en dag med noll olyckor inomhus! Och jag var så motiverad för att lyckas med det. Men när Kjell kom hem från jobbet och skulle rasta honom på gården så var det en annan hund där, och då har ju Vilde ändå inte tid att kissa. Och så hann vi inte ut igen utan direkt blev det en kisspöl på golvet...

Och onsdag var i det närmaste katastrof och idag har det hänt några olyckor... Jaja... Han ger ju inga tecken alls innan han ska kissa, men vi kunde bli bättre på att minnas när han var ute sist...

Efter morgonrastningen sover alltid Mikko o Vilde numera tillsammans! :D

Fast bara då...

På nätterna verkar det förresten som att Vilde sover torr hela natten igenom nu. Jag brukar ändå vakna nån gång och då brukar jag ta ut honom mest för säkerhetsskull. Men inatt gjorde jag inte det o det gick bra ändå! Men visst, då går vi upp 05:30 också (så att jag hinner promenera själva med Mikko innan Kjell kör till jobbet 06:30).

I tisdags tog vi också en längre promenad (20 min) och jag tänkte sätta mig på en filt vid sjön. Men det blåste iskallt och så gick solen i moln just då förstås! Jag hade tagit med mig kall saft och en tidning, men jag gosade bara med hundarna en stund och sedan gick vi hem... 

Såhär trött är man efter att ha varit ute en lång stund! Och matte får inte bära vilden heller, då blir han sur, han vill gå själv!

På kvällen samma dag var vi på husvisning. Det var andra visningen vi var på för det huset, så det var ok att turas om att vänta ute med Vilde. Efteråt tog vi en promenad i omgivningarna med bägge hundarna. Kjell fick bära Vilde ganska mycket, jag blir orolig att han ska bli överansträngd, han är ju så liten!

Igår tog vi istället vilodag, det regnade ju ändå hela dagen. Så vi tog bara en kort rastning mitt på dagen, ja förutom att Mikko fick sina morgon- och kvällspromenader förstås. Men det märks att Vilde kräver mer aktivering för varje dag som går! Efter en lugn dag var han riktigt pigg!

Idag regnade det på förmiddagen men lättade sedan. Vi tog en lite längre lunchpromenad (en kvart) och jag vågade släppa Vilde o Mikko där borta igen så att de fick busa av sig lite... På kvällen tog vi bilen allihop upp till Frösötoppen. Det kändes lite dumt eftersom Mikko o jag lätt promenerar upp dit, men Vilde är ju alldeles för liten för en så lång strapats. Där fick de gå lite lösa i skogen. Och sedan gick Mikko o jag hem.

Någon vill komma upp i soffan!

Och det är klart man ska få sova en liten stund där...! 

Men frågar man ibland ställer sig är, om man fått en valp eller en fladdermus?!

10 veckor

Idag blir Vilde tio veckor, och ikväll har han varit i Östersund i en vecka.
Jag tror minsann han vuxit lite! Jag tycker redan han börjat få lite unghundsutseende, halsen och benen börjar bli lite längre...

Igår var det agilitytävling i Härnösand. Jag hade funderat länge om jag skulle anmäla mig eller vara hemma med Vilde... Till slut bestämde jag mig för att anmäla mig bara till agilityn på lördagen, för jag ville inte vara borta hela helgen. Men då kom det fram att Kjells systerdotter konfirmerades just på lördagen... Så det fick gå före. Eftersom någon måste vara med Vilde (han är ju för liten för att följa med på tävling) och vi bara har en bil, så kunde vi ju inte åka på varsitt håll.

Så jag följde med på konfirmationen istället. Trots att jag bara varit hemma i fem dagar var det riktigt skönt att träffa folk igen!
Det blev dock en lite för lång dag för Vilde tror jag... Visst överlever han men det var många nya intryck under många timmar...
På kvällen kom en kompis förbi o vi kikade lite på eurovision o snackade.

Idag åkte hela familjen ut till brukshundsklubben!
Det var mest för att hundarna skulle kunna vara lite lösa och busa. Men såklart det blev lite agility också!
Åt Mikko byggde jag en liten kombination med tre hopphinder och en tunnel, och tränade helt kort självgående och hindersug.
Emellan fick Vilde prova att springa tre gånger genom tunneln! Inga problem förstås, och det gick fint att belöna med kampleksak, På slutet fick han också springa två gånger genom en liten allé av hinderstöd.

En vecka med Vilde i familjen

Om någon har ett tips på ur man får en liten valp att lugna sig o kissa istället för att busa, tar jag tacksamt emot det :)
Men det är väl så det är att ha valp. Annars har han duktig tycker jag, om man tar ut honom direkt när han vaknat så brukar han kissa med en gång :)
Då brukar jag gå in direkt, jag har tänkt att jag ska busa med honom när vi kommer in också, kanske kanske kan han koppla då att om han kissar fort så går vi snabbt in o busar...? Nåja det skadar ju inte att försöka.

Igår var en hopplös dag, det blev många olyckor inne. Men han var så otroligt speedad igår. Övertrött nästan. Jag gick upp till torget för att möta kollegorna på en glass, men solen gick i moln, det började blåsa o blev iskallt! Så det blev ingen glass. Men det blev bra miljöträning för Vilde, vi har ju inte gått genom centrum förut. Efter det blev han avbruten av olika saker när han skulle sova och han hade svårt att komma till ro...
Men så sov han nästan hela natten istället! Ja till fyra iallafall. Det var tredje natten i rad, det känns bra. Hoppas att det kan hålla i sig. Det kan det nog göra om man aktiverar honom med lite smågrejer under dagen.

Häromdagen fick han sätta upp tassarna på bosu-bollen. Jag hade tänkt att han skulle få hoppa upp på den men han orkade inte riktigt. Så idag tänkte jag fortsätta med att använda kampleksaken som belöningen (åh jag fastnar så lätt i att bara ge godis!), tänkte att jag bara skulle locka honom att sätta framtassarna på bollen igen. Men vips så var han uppe på den! Och då ville jag ge honom en riktigt bra belöning så då fick han en yttepyttebit av godis och sedan dög inte leksaken mer förstås ;P Så tips på hur man får leksaker mer värdefulla tar jag också gärna emot!
Jag måste försöka läsa lite om det, vet ju att det finns massor skrivet om träning och belöningar.

Sitt kan han redan! Eller ja, han har lärt sig att han ska sitta o ta ögonkontakt för att få en gobit, men jag har slarvat med att lägga till ordet "sitt". Och jag vill gärna befästa det lite innan jag provar att få honom att ligga.

Undrar vad mer man ska göra för att aktivera honom lagom? Man får väl miljöträna o sådär. Det var väl mycket sånt jag gjorde med Mikko. Jag läste långt tillbaka i bloggen, ja faktiskt från början, om när han var liten. Det var riktigt intressant. De är verkligen olika, Vilde och Mikko. Tydligen tog det t.ex. flera dagar innan Mikko ens tog godis ur handen på mig.
Det är också därför jag skriver detta annars tråkiga inlägg, det är kul att minnas :)

En liten utflykt

Ikväll har vi gjort en liten utflykt till Andersön. Vi grillade lite korv till middag.
Det var skönt att äntligen låta hundarna få springa lösa utan att man behövde oroa sig. Och Vilde kunde ta saker i munnen utan att få skäll hela tiden.
Det är också skönt att äntligen ha en trött liten valp här nu... Fast det tog en stund för honom att komma till ro igen när vi kom hem. Han somnade ju i bilen på väg hem.

Jag tänkte ju ta det lite lugnt nu Vildes första vecka här, men sedan hoppas jag att vi kan ta lite fler utflykter. Igårkväll var Mikko o jag en liten stund på agilityplan men då fick Vilde vara hemma hos Kjell, men nästan gång tror jag minsann han får följa med...

Välkommen Vilde!

Så har vi då hämtat hem vår lille Vilde!

Gardenia Gardens Stormtrupper.

Han är väldigt olik Mikko. Redan första kvällen kampade med mig nästan bättre än Mikko nånsin gjort. Han är också väldigt matglad. Och busig! En riktig vilde! Fullt ös och vill tugga på allt! Måste ha något i munnen hela tiden,

Han har också visat en del kämparglöd och envishet. Bara jag kan kanalisera all denna energi så skulle det kunna bli superbra!

Det känns jättespännande och ska bli riktigt kul att se vad det kan bli av oss! Jag längtar tills jag kan få börja träna med honom ordentligt...

Sitt namn verkar han redan fatta, han kommer på en gång! Vi har gjort lite små kontaktövningar och så smått börjar det falla ner en pollett där också. Koppelträning började vi med nästan på en gång eftersom vi bor i stan, och det går ju hur lätt som helst!

Här kommer några bilder från den härliga helgen, vi var i Blekinge.

Igårkväll kom vi till Jämtland och Östersund. Eller snarare inatt. Det som skulle bli en smidig flygresa strulade till sig med bland annat försenat flyg. Med Vilde gick det dock hur bra som helst, honom hade vi kabinen och han sov lugnt mest hela tiden. Jag var mer orolig för Mikko som åkte som "bagage" och som vi inte ser i mellanlandningen på Arlanda... Nåja allt gick ju bra, men jag föredrar absolut när vi tar bilen istället och unnar oss en hotellnatt...

Så det blev inte så mycket sömn inatt. Hundarna har sovit mycket idag.

Jag har ju tagit semester en tid på 50 % och har fått tillåtelse att jobba hemifrån resterande 50 %, så idag gick det väldigt bra att jobba. Jag jobbade av mina fyra timmar mellan 8-12. Får se om det kan fortsätta så, det är schysst att få eftermiddagarna fria till lite utflykter och aktiviteter, särskilt sen när Vilde kan hänga med lite mer.

Åh han är så söt som liten men jag längtar faktiskt lite efter att han ska växa till sig så att vi kan ta lite mer promenader o sådant.

Idag har vi tagit två korta koppelpromenader. Det blev vårt första hundmöte på lagom avstånd, som gick utmärkt. Jag hade gärna satt mig i en park nånstans på en filt men jag var ganska trött... Och det är ju så väldigt mycket nytt för Vilde nu! Så det fick räcka med två korta promenader.

Jag var orolig att det skulle bli för mycket för honom att först komma till Viö o lära känna de där, och sedan slitas därifrån och komma till ett nytt ställe... Men det kändes faktiskt bra att han fick lära känna oss där och kunde vara trygg med oss på flyget. Det är ju också mest Kjell o jag som pysslat med honom i Viö förutom väldigt korta stunder, så det kändes absolut som att han knöt sig mer till oss än de andra i familjen. Det var också skönt att lära känna varandra i trädgården där han kunde springa lös och busa.

Här finns iallafall en innergård (som också är en parkering), där man kan rasta honom utan koppel. Annars är det svårt, även om det finns gräsytor är det så mycket trafik överallt här i stan...

Mikko tydde han sig till direkt förstås. Men Mikko tycker han är ganska jobbig, haha! Ibland vill Vilde ligga intill men då flyttar sig Mikko direkt. Han tycker ju oftast inte ens om att ligga intill oss, inte någon längre stund iallafall...

Men se, nu ikväll låg de ju faktiskt nära varandra!

Och de har börjat busa med varandra så smått också, det är roligt att se!

Jag vågade till slut släppa Vilde, han var så busig i kopplet. Men ju snabbare han blir, desto mindre kommer jag våga släppa honom tyvärr... Här i stan alltså. Fast då kan man väl förstås också promenera lite längre och ta sig till en bättre plats utan trafik.