söndag 21 december 2014

Innan jul

Idag har vi varit ute och gått i Strömsholmsskogen.
Det är ett naturreservat i varierad miljö. Först gårdsmiljö med hagmarker, sedan konventionella åkrar, sedan skog.
Det är en hel del powerwalkare och hundägare där, men inte "värre" än att Mikko kan gå lös och kallas in de få gånger man möter någon.
Det märks att Mikko verkligen älskar att äntligen få gå okopplad! Alldeles för mycket trista koppelpromenader... Idag fick han tokryck och sprang fram och tillbaka :)
Det finns mycket olika stigar i området och jag gick nästan vilse... Som tur väl är hittade jag snabbt en ny stig, och även om det inte riktigt blev den rundan jag tänkt gå, så var vi ute ungefär så länge som jag tänkt iallafall.
Vädret ser kanske lite grått och trist ut, men idag var det härligt väder med frost och frisk luft!





Annars har det varit riktigt trist decemberväder här... Frost ibland på kvällarna, men alltid plusgrader och regn igen när det är dags för morgonpromenaden... I fredags var det åtta plusgrader och regn! Igår sjönk temperaturen och det öste ner snöblandat regn... Och inatt blev det frost som alltså dröjt sig kvar över dagen :)

Idag blev det alltså till slut dags får Mikkos årliga julbad. Jag har väntat på att det ska frysa till ordentligt så att han inte ska bli alldeles lerig och grusig igen på en gång... Men nu kunde det inte vänta längre.
Så idag har det varit den årliga djurplågar-dagen. Jag är alltså inte så poppis just nu, som klippt klorna på Mikko, duschat, schamponerat och borstat.
Han fäller så otroligt mycket päls i år! Tror aldrig han fällt så mycket! Jag borstar, och kammar o kammar med den tätare stålkammen.
Häromdagen blev jag faktiskt på riktigt orolig att han fått mask, för han såg så avmagrad ut. Men när jag kände på honom har han ju hull och muskler! Det är bara pälsen som är borta!!
Men nu är den vita pälsen bländande vit igen (det var tydligen verkligen på tiden att han fick en dusch...) och fluffet är också tillbaka tycker jag!
Nu gäller det bara att fånga de där sista lossnade hårstråna i pälsen, så man slipper jaga de med dammsugaren... En par borstningar till så kan han bara inte fälla mer!

tisdag 16 december 2014

Nu händer det inte mycket...

Jaha nu har livet mest lunkat på...
Eller njae... Men hundträningsmässigt har det inte hänt särskilt mycket.
Första advent tränade jag agility. Det var nog första gången jag tränat agility på utomhusplan i december! Lite kul.
Dagen efter såg jag ett inlägg på facebook att hindren var inplockade i förrådet. Det går förstås att ta ut dem men det blir ganska mycket jobb för att träna lite vippbräda... Så det var tur att jag åkt ut! Det kändes väldigt motigt innan måste jag erkänna... Och egentligen var det ett riktigt dåligt träningspass, Mikko tycker vippbrädan for alldeles för snabbt och högljutt i backen när jag inte höll emot, så han gillade det inte... De är svårt det där, han måste ju nån gång klara att ta vippbrädan helt fritt... Håller jag bara emot yttepyttelite går det oftast bra... Sedan var jag också dum nog att låta honom ta platta tunneln, den var ju genomsur och ihopklistrad av fukt, han fastnade ju nästan i den! Mycket dumt eftersom han haft en kort period då han vägrat platta tunneln, just pga av regn/fukt... Jag hoppas det inte satte sig.
Nu längtar jag faktiskt till inomhusträning ihop med andra! Lite bana och svårigheter! Jag hoppas att vi kommer med på ridhusträning efter årsskiftet...

Nu tränar vi istället på vår lilla mini-vippbräda inomhus, som Mikko plötsligt tyckte smällde för högt i golvet även den... Så där får vi också backa. Jag började idag träningen med att han får satta tassen på "bakänden" av den lilla vippen, så att han själv mer medvetet gör ljudet... Det gick sådär idag, men jag hyser hopp. Bra att vi har nåt att träna på inomhus i vinter ;)

Tyvärr är det ju inte så kallt nu, man kan knappt tro det snart är jul, även om vi är i södra Sverige... Åtminstone har det varit lite frost (och stjärnklart) om kvällarna, om än regn och blåst varje dag...
I fredags blev det ju faktiskt årets första snö! Vi hann ut och fota lite! ;)
På lördagen började det tina bort och i söndags försvann det sista...


Men jag är så tacksam att jag har min friska lilla hund!
Har läst på facebook och andras bloggar om mina vänners sjuka hundar i Umeå :( Tänker på dem och hoppas de kryar på sig snabbt!
Nästan så jag blir glad att jag inte skaffat en till... Vi var hos veterinären för någon vecka sen för att vi tyckte han var lite kal på nosen... Men veterinären såg inget fel... Så nu vet vi att han är frisk iallafall.
I övrigt har han väldigt spruckna tassar... Som tur väl är har det inte saltats mycket här eftersom det varit milt (och de verkar faktiskt ha vett nog att sanda här i Jönköping - hurra!) men trampdynorna är torra ändå. Nu måste vi försöka komma ihåg att smörja hans tassar varje kväll! Vi har köpt ett tassspray också. Snabbt och smidigt att spreja på precis innan man går ut - mjukgörande och som skydd mot salt. I kombination med masserande av läkande tassalva på kvällen är nog hans trampdynor mjuka som en bebiskind snart!

onsdag 19 november 2014

Helgen som gick

Det gick superbra med Mikko hos kollegan med familj i lördags :)
Jag var faktiskt lite stissig när vi lämnade honom där... Jag ville så gärna att det skulle gå bra, Och samtidigt var jag så pepp inför julmarknaden ;) Och när vi lämnade honom där var det bäst att bara åka, annars vill jag förklara för mycket och berätta om hans personlighet. Det är det ju faktiskt bäst att låta bli det o låta de upptäcka på egen hand!
Men det hade gått bra iallafall som sagt. När vi kom dit viftade Mikko på svansen och hälsade glatt på tjejerna, och började genast undersöka huset. De hade busat i trädgården med bollen och tagit promenader. Dock hade de behövt två hundar sa de, för tjejerna bråkade såklart om vem som skulle hålla i kopplet ;) Jag visade dem håve-tricket också (give-me-five) så det hade de också gjort hela dagen :)

De fick varsin gipsfigur (hund såklart) som tack för att de var hundvakter. Jag fick höra i måndags att de blivit glada, målat dem och städat undan på sina skrivbord och lagt dem där så de kunde se dem ordentligt :)

I söndags tänkte jag träna lite agility, innan en planen var upptagen på eftermiddagen. Men det var redan folk som gick banvandring när jag kom dit, så jag kunde inte träna... Surade hela dagen efter det ;P
Men jag åkte ut igårkväll istället. Och det var en riktigt l hoppbana som stod kvar sedan i söndags :) Så då var jag på riktigt bra humör. Vippbrädan gick också riktigt bra igår. Men det blev ett kort pass... Vippbrädan några gånger och sedan hoppbanan tre-fyra gånger och det gick lika bra hela tiden. Vad gör man då? :) Jag saknar sommaren lite, när man kanske tar en paus i gräset och sedan tränar något annat... Det vill man inte riktigt göra nu när det är lerigt, blött o kallt :P
Mikko tröttnar ganska fort också faktiskt... Begriper inte andra som kan träna flera timmar med sina hundar?! Men det kanske är en vanesak för hunden också...

fredag 14 november 2014

Nu händer det grejer!

Ja äntligen får det hända lite i Mikkos lilla hundliv också.

I onsdags blev vi medbjudna (via facebook) på träning med två andra tjejer med varsin sheltie. Och det går ju bara inte att motstå... Det blev ett ganska kort men kul träningspass!

Och så hade jag äntligen tagit mod till mig o skrivit på brukshundsklubben facebook-sida att vi sökte promenadsällskap! Det var många som "gillade" o skrev att de gärna tog promenad nån gång men till slut blev det bara en annan tjej som kunde just igår. Hon har också en sheltie :) En söt liten tik på 1 ½ år. I onsdags hälsade mest vovvarna på varann och brydde sig inte så mycket mera sen - de ville träna agility!! På promenaden igår var det däremot väldigt mycket nosade hela tiden och hopp o skutt o inbjudan till lek (kan också ha berott på att tiken löpte haha). Vi vågade dock inte riktigt släppa dem igår (ganska nära vägar osv). Men det var trevligt. Det känns bra att Mikko får träffa lite andra hundar. Även om jag försöker aktivera honom så gott jag kan så tror jag de behöver lite hundkontakt då och då, precis som människor behöver mänsklig kontakt.

Och imorgon ska jag o Kjell på julmarknad utanför Växjö!
Det innebär att vi behöver hundvakt, och Mikko ska få vara hos min kollega! :)
Men jag är lite nervös, eftersom det är min manliga kollega, och Mikko gillar ju inte alltid män... Fast det är ju hela hans familj och främst hans två små flickor som ska vara hundvakt ;) Och Mikko älskar ju barn. Så det kommer nog gå utmärkt!

tisdag 4 november 2014

Vipp vipp vipp

Det känns som att jag bara skriver tråkiga inlägg om vippbrädan just nu, men det är ju det som är vårt fokus. Det händer ju inte mycket annat i vårt liv... Jag borde hitta någon att promenera tillsammans med, Mikko har ju faktiskt ingen hundkompis nu... Och att hälsa nån minut på vilken hund som helst på gatan o få kennelhosta, det undviker jag helst.
Ser hur mycket energi mina kompisar i Umeå lägger på sina hundar och får lite dåligt samvete. Jag älskar verkligen min lilla hund men jag skulle inte ha energi för att hålla humöret tillräckligt glatt för träning varenda kväll! Men jag såg att de spårat en del och blev väldigt sugen... Mikko tyckte ju det var kul en tid men sedan hände något, han var liksom inte alls intresserad av spåret... Kanske skulle gå bättre nu, han har fått lite bättre arbetsvilja de senaste året och betydligt bättre motivation på godis sedan kastreringen! Men det är så krabbigt att lägga spår, man måste vänta medan det ligger osv och man måste ta sig ut till något bra ställe, inne i stan funkar inte...
Men jag borde hitta nån kul vinteraktivitet åt oss... Synd att det inte går nån kul rallylydnadskurs eller så såhär års, det kräver ju egentligen barmark o funkar bra i mörker bara det finns lyse.

Jag åkte ut till klubben imorse.
Det går ju förstås att träna agility på kvällen nu även om det är mörkt när jobbet slutar, det finns ju lampor på klubben. Men jag tycker det blir skarpa skuggor och svårt både för mig och hunden att se ordentligt... Eller Mikko kanske ser lika bra som vanligt men blir lite ofokuserad pga skuggorna vid sidan om... Så jag föredrar att träna i ljuset :)
Kom fram vid 06:35 och då kunde man åtminstone skönja stigen i skogen - men om jag tappat det svarta läderkopplet på marken hade det nog varit kört! Jag hade hoppats det skulle hinna bli ljusare under den korta uppvärmningspromenaden men jag fick ändå tända lamporna på agilityplan. Men det var ju lite halvljust runt om iallafall.
Så jag byggde ihop en halv bana med alla balanshinder o slalom. Vippbrädan såklart. Så vi tränade en liten stund och det gick bra. Men han gillar ju inte att gå över helt själv utan att någon bromsar farten lite. Det är en svår tröskeln vi hamnat vid nu. Det finns liksom inget sätt (som jag kommit på) att gradvis vänja honom vid fortsättningen, antingen håller någon emot lite, lite eller så gör ingen det. Men hur lite man än bromsat farten går det bra, men när han ska gå helt själv blir det otäckt.
Det är väl bara träna träna träna som gäller antar jag.

Jag får vara glad att vi har lång barmarkssäsong här i söder. Och inomhusträning skulle det nog inte bli förrän efter nyår.
Det hade nästan varit lite skönt med ett kort uppehåll från agilityn för att varken Mikko eller jag ska tröttna, men vi måste kämpa på med vippen!
Även om det finns lampor på klubben är det ändå lite synd med mörkret eftersom man inte kan promenera i skogen då... Så det blir kanske ingen intensiv-vippträning.
Det blev det ju inte förra veckan heller eftersom vi skulle lämna in bilen på servie i en vecka, vilket jag helt glömt bort...

söndag 19 oktober 2014

DM i Tranås

Idag var det distriktsmästerskap i Tranås.
Det gick ganska bra tycker jag, fast vi diskade oss i bägge loppen ;) I agilityn höll jag emot på vippen. Han gick ganska lugnt o bra över den och hade en pinne stått på spel hade jag kanske chansat, men idag kändes det väldigt dumt att riskera någonting. Förresten hade vi nog fått en vägran tidigare då Mikko tittade på en hinderfixare och sprang förbi ett hinder.
På hopploppet smet han förbi ett hinder när jag sprang iväg framåt raksträckan på slutet - det är ju svårare att komma ifatt matte om man måste hoppa också!!

Han var lite mer tittig idag än förra veckan, men det är väl för att vi inte hade några hinderfixare på km:et. Jag tycker att han efter 4 års tävlande borde vant sig vid de där människorna som sitter blickstilla vid sidan och stirrar på honom, men tydligen inte. Idag hade de ju läskiga regnjackor med huvor på sig också... Domaren sneglade han också lite på, men det var som att han mindes att han brukar bli förföljd av en lustig människa på tävlingsplan och att det inte är något att bry sig om...
Jag måste verkligen komma ihåg att be träningskompisarna leka domare på träningarna!
Annars tittade han inte så mycket runt vid sidan av planen, det är tydligen mycket bättre att inte ha någon annan i familjen med...

Kommande vecka tänkte jag försöka köra lite "halvintensiv vippträning" o ta mig ut till klubben minst tre gånger iallafall. Får åka ut direkt efter jobbet för förra veckan hann det bli mörkt så fort efter middagen... Och nästa helg är det ju den där idiotin med att ställa tillbaka klockan! Och dessutom åker väl hindren in i ett ridhus när som helst, så det gäller att passa på!

lördag 18 oktober 2014

Västanåleden

Idag har jag o Mikko gått Västanåleden, 15 km!
Halva leden går på små asfaltsvägar och genom Gränna, och andra halvan genom skogen.
Jag började gå mot Gränna. Det duggregnade och vägarna gick parallellt med E4an och jag undrade nästan varför jag gett mig ut... Men jag insåg att det är roligare att komma ut lite och se något annat än lägenhetsväggarna, och då kändes det bättre.
Och snart var vi i söta lilla Gränna, och sedan gick vi igenom Röttle by, som är en gammal liten by med röda små hus, och lämningar som t.ex. kvarnruiner från medeltiden.
Sedan kom vi till skogen, och då gick vi längs Vättern genom bokskog, sedan blev det uppför och vi gick längs med bergskanten i den karga tallskogen. Jag är lite förälskad i Jönköpings län, som har norrländska myrar och tallskogar, likaväl som sörländska jordbrukslandskap och ädellöv!

Igenvuxen äppelodling


Röttle by

Vättern

 

Puh!



Jag är ingen powerwalkare, utan på en timme brukar jag gå ca 5 km och trodde därmed att vi skulle klara den turen på ca 3 timmar (+ fikatid förstås). Men det tog 4 ½ timme inklusive fika! Men jag åt bara Bullens korv jag hade i termosen. Kaffetermosen och en bit av gårdagens kladdkaka som jag släpade runt på tog jag aldrig, för sedan ville jag mest bara komma fram till bilen.
På slutet, när jag började bli lite mör, var terrängen ganska knepig faktiskt. Vissa sträckor var det rep att hålla sig i/dra sig uppåt i backarna. Jag är ganska trött i benen nu faktiskt!

Så nu är det soffan som gäller!
Nu måste vi vila upp oss, för imorgon är det ju agilitytävling! Distriktsmästerskap i Tranås. Fast denna gång lär ju vippbrädan vara med, så vi ska bara åka dit o få tävlingsvana. Mikko ska bli van vid att fokusera och jag ska bli van vid att vara lugn (och inte nervös)!

söndag 12 oktober 2014

Klubbmästerskap i Jönköping



Här ser ni Jönköpings näst bästa mediumhund!!!
Iallafall idag ;)

Men denna historia börjar egentligen i fredags. Nej, egentligen så långt bak som i onsdags (jag anser det onödigt att gå tillbaka till dagen då Mikko föddes?).

Då bytte jag om och plockade ihop godis till sista agilityträningen med gruppen. Jag funderade på var Kjell hade ställt bilen och då kom jag på det... Han hade ju bilen på jobbet i Värnamo, där han jobbade över! Hur kunde jag glömma det?
Jag provade att be om skjuts på facebook men alla såklart redan kört bort till klubben... Så jag fick ta med godiset på en koppelpromenad med trickträning...
Surt, nu när det var sist gången och vi missat två gånger innan dess!

Istället åkte vi då ut o tränade i fredags. Mikko fick springa över vippen och det har ju gått så bra, så jag höll knappt emot. Och det var dumt. För han blev lite rädd och tveksam till att gå över sedan. Det blev dock bättre efter att han fick gå över lugnare ett par gånger, men jag var ändå riktigt irriterad på mig själv. Jag hade ju tänkt att vi skulle kunna ha en chans på KM:et, o kunna ta vippen... Men nu hade jag förstört de chanserna. Jag försökte trösta mig med att nu hade jag ju ingen press på mig själv, och att det ändå alltid är flera hundar som är snabbar än oss.

Så när det var dags idag var jag inte särskilt nervös. Jag passade på att testa o göra lite chansningar i handlingen. Och det gick bra!
Vädret var uselt. Det regnade. Av någon dum anledning hade jag inte tagit med mina fotbollsskor. Jag drattade på ändan redan på uppvärmningen. Så vårt första lopp, hopploppet, gick inte särskilt fort! Jag trippade försiktigt fram och det som skulle bli blindbyten blev halvt snurriga framförbyten. Men vi tog oss runt felfria iallafall!

Och sedan var det en rolig klass, Årets blåbär! Där var inte vi med såklart, men nybörjarna bjöd på härlig energi i en tunnelbana! Och vinnarna fick riktigt snygga rosetter!

Sedan byggdes agilitybanan upp. En gnista tändes inom mig när jag såg att ingen bar fram vippen... Och när banan var färdigbyggd och vippen fortfarande inte stod där - då blev jag nervös. Nu hade vi ju chansen!
Jag försökte låta bli att bli nervös eftersom det uppenbarligen påverkar Mikko. Som tur väl var hade jag inte så mycket tid att bli nervös heller. Jag tog ett djupt andetag och så körde vi. Och Mikko var så duktig! En gång svävade han ut lite som han brukar men han kom tillbaka snabbt :D
Felfria!

Efteråt fick han gå över vippen två gånger, och jag höll visserligen emot ganska mycket men det gick utan problem!

Sedan var det en nervös väntan på att agilityloppen och hopploppen skulle räknas samman...
Och vi blev tvåa! Tjoho!
Jag tror att det bara var vi och ettan som var felfria i båda loppen.


Nu ska jag definitivt anmäla mig till Distriktsmästerskapet nästa söndag. Även om vippen är med och vi måste diska oss där (för Mikko får inte bli rädd för den)!
För denna andraplats kan jag leva på länge, länge!
Ja, det var ju bara en liten inofficiell tävling på hemmaplan, men det känns ändå som att vi kommit över en tröskel nu.
Nu ska vi bara klara av vippen ordentligt, sedan - då jäklar!

Och jag måste ju berätta att vi fick beröm idag igen.
"Vad fint din sheltie går. Jag har inte sett er träna här förut?"
Haha jag tror det är för att vi är nya här som alla tycker vi är så bra, de tror vi är nybörjare ;)
"Tack, vi är ganska nyinflyttade." svarade jag. "Vi har tränat länge på andra ställen."
Att vi har tränat så länge som över 4 år, det är ju onödig information ;) hihi.

tisdag 30 september 2014

Snart sitter vippen där!

Har egentligen inte tid för bloggandet, men jag skriver ju så sällan och nu vill jag uppdatera lite kort om vippträningen!

Förra veckan blev agilitygruppträningen inställd pga ösregn hela dagen. Men jag kände att vi måste träna vippen så vi åkte ut till klubben iallafall. Mikko var duktig och han fick springa över gungbrädan men jag höll bara emot lite, lite. Fast efter ett par gånger blev han ändå osäker så vi avslutade som vanligt med att sätta ett hinderstöd under vippen så att den var stilla.

I helgen fick Kjell följa med ut till klubben, och hålla emot vippbrädan där bak så att den vippade ner långsamt. Mikko var superduktig och tog om vippen igen och igen! Fortfarande innebär den ju godisregn så det är klart att den är rolig ;)

Idag åkte vi ut igen, jag o Mikko. Och han var lika duktig idag! Stannade bara upp när jag saktade ner för att jag ville hålla emot vippen där bak (istället för att kasta mig fram och ta emot). Idag var faktiskt också första gången vi inte började och avslutade med ett hinderstöd som håller vippen stilla. Jag satte dock under ett hinderstö första och sista gången men då en bit under så att det fortfarande blev lite vipp. Han är så pass modig nu att han klarar det, och då tror jag det är bra att det alltid är lite vipp på den, så att Mikko förstår det. Han stannar till mitt på vippen nu men det tycker jag bara är bra, bättre än att han rusar över och riskerar att skada sig eller bli rädd igen. Vi får plocka pinnar på rutin istället för snabbhet nästa säsong ;)

För någon vecka sedan trodde jag inte att Mikko skulle kunna ta vippen självständigt på KM 12e oktober (om två veckor), men nu tror jag faktiskt det är möjligt :) Kul i så fall!

Nu ska jag kolla att jag inte glömt nåt i packningen. Imorgon åker jag på kurs med jobbet (onsdag-torsdag) så det blir ingen agilityträning imorgon :(

onsdag 10 september 2014

Det där med hund nr 2...

Senaste dagarna har jag varit besatt av tanken på en andra hund...
Jag har ju länge (typ alltid?) tänkt att jag ska ha fler hundar. Annars vet jag inte exakt var denna besatthet kommer ifrån just nu...
Mikko verkar inte riktigt trivas här i stan. Vi får t.o.m. tjata på honom för att han ska vilja gå ut ibland! Alla bilar är obehagliga och skateboards i parken vi går igenom varje kväll, de är direkt livsfarliga! Att jogga går ganska bra nu igen när det blivit svalare, men när jag först tar på selen ser han ut som om han ska till slakt...
Tänk att ha en hund som vill följa med ut på springrunda? Tänk att ha två hundar att tävla med, o en ny hund att lära alla hinder...
Tänk om Mikko fick en kompis, kanske skulle han då få nåt annat att tänka på än läskiga bilar och skateboards?

Det finns tex en väntad kull med jaktlabrador-valpar, leveransklara ett par veckor före jul...
Men jag har ju ingen tid just för att vara hemma med valp, jag har knappt inga semesterdagar kvar (eftersom jag nyss bytt jobb och var ledig 3 veckor i somras) och ingen möjlighet att jobba hemifrån.
Men man kanske skulle adoptera en vuxen hund? Men det är ett så stort åtagande att skaffa en hund till, jag vet ju inte alls hur mitt liv ser ut om ett år eller faktiskt ens ett halvår egentligen. Så jag funderade faktiskt på om jag skulle skriva en annons och säga att jag kan vara tillfälligt stödhem åt en hund, Det kan ju faktiskt finnas de som tillfälligt inte har tid för sin hund, innan livet ordnat upp sig. T.ex. nån som opererat knät och inte får gå på en månad... Eller nån som just fått en bebis med hjärtfel så att man måste vara på sjukhuset hela tiden... Eller som fått värsta jobberbjudandet om att jobba utomlands i två månader...

Men när jag tänkte efter, och gosade med Mikko, insåg jag att det faktiskt är ett stort steg att ta in en ny person hund i familjen. Och att ta in någon annans hund, med dess vanor och inte kunna känna att det är min hund, det vill jag inte riktigt... Det är ju det som är så underbart med Mikko, han är ju som en del av mig.
Och jag borde nog inte adoptera en vuxen hund heller, bara för att jag känner mig rastlös inför en tråkig höst (höst är alltid tråkigt). Jag får inte hets-skaffa en hund för det rätta tillfället, jag måste skaffa tillfället för den rätta hunden.
Jag vill ju faktiskt att mitt nästa hundköp är planerat, från en seriös uppfödare med god koll på sina avelshundar.
Jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte kan skaffa valp nu. Jag var rastlös och lämnade min fasta anställning för att prova något nytt, vilket är superkul och lärorikt. Hade jag stannat hade jag kanske haft några fler semesterdagar sparade...

Ikväll tränade Mikko och jag agility med träningsgruppen. Vi körde 3 agilitylopp och 2 hopplopp, Hoppbanan var klurig men riktigt rolig. Agilitybanan var enkel. Och Mikko var så duktig idag! Helt otrolig! Hans slalom var supersnabbt! Och han lyssnade fint o bra! Och han var inte rädd för vipp (fast jag höll emot såklart och gav massa godis).

Imorgon reser jag o min syster bort på en weekend i Budapest! Det ska bli roligt, och bra för mig att skingra tankarna från hunderiet ett tag...
När jag kommer hem har jag förhoppningsvis lite mer sinnesro.

söndag 31 augusti 2014

Inofficiell agility

Idag var det inofficiell agilitytävling i Skillingaryd, dubbla klasser.
Jag hade bara anmält Mikko till hoppklasserna (öppen klass).

Det var få anmälda, ca 10 st i varje storleksklass (till skillnad mot närmare 100 i vissa largeklasser på några av sommarens tävlingar...). Så stämning var lugn men god :) Och banorna var lagom kluriga och roliga!

Första loppet tyckte jag gick riktigt bra. Jag fick skrika till nån gång men då lyssnade han och tog rätt hinder :)
Men slalomingång var svår då slalomet stod vinklat ut från den riktning vi kom från, så jag var tvungen att trycka ut Mikko lite i en båge för att få in honom rätt. Och då stod domaren, koppelbäraren och tidtagaren där på rad (!) och glodde på honom, så han funderade på va de ville. Då kan det ju vara lite svårt att bryta honom, jag fick bli lite irriterad på rösten, då lyssnade han, tog slalom fint och gjorde allt rätt resten av banan :) Vi hade ju förlorat lite tid innan slalomet men jag var ändå riktigt nöjd. Vi klarade en svårighet i banan utan problem och jag var glad att vi faktiskt klarar av ganska "komplicerad" handling :)

Andra loppet gick också bra, men han skulle "ut runt" ett hinder, alltså kom han rakt mot publiken, och då hamnar han igen i ett sånt läge att han glömmer vad han håller på med och tittar runt omkring sig istället tills jag säger till på skarpen. Sedan sprang vi vidare och det gick bra tills jag strular till det lite med hindren, slarvar med att trycka ut Mikko så han genar förbi ett hinder och det blir disk.

Innan vi åkte hem ville jag se hur det gått för oss i första loppet. Tidsfel hade vi säkert men kanske kunde vi få en rosett eftersom en del ekipage diskades? Kanske en liten tredje plats?
Jag tittade på listan, inte första plats, inte andra plats, inte tredje plats, inte fjärde plats... Var fanns vårt namn? Nästan längst ner på listan fanns vi; "disk". Diskvalificerade??
Jag frågade Kjell o de andra men de var lika frågande som jag. En vägran och tidsfel pga slalomet hade jag förstått, men disk?
Det grumlade hela dagen lite faktiskt, jag som varit så nöjd att vi äntligen tagit oss igenom en hel bana utan disk!
Tyvärr var det inte filmat heller, så jag kunde inte se när vi diskat oss. Jag borde ha frågat någon, men visste inte vem som var tävlingsledare och kan man räkna med att domaren kommer ihåg ett sheltie-ekipage??
Jag blev för blyg, hungrig, trött o irriterad så vi åkte hem.
Det spelar ju ingen roll ändå, på en inofficiell tävling.

onsdag 27 augusti 2014

Agilityträningsgrupp

Idag har vi varit på agilityträning med en träningsgrupp!
Det var anmälan till en träningsgrupp med max 14 deltagare, som bygger bana på onsdagkvällar. Vi har idag byggt en agilitybana och en hoppbana, och upplägget var att vi körde varje bana två gånger var.
Det är perfekt för oss, det är precis sån här träning vi behöver! Banvandring o sedan köra banan, med störning av hundar runt omkring och på banan bredvid!

Första loppen var jag lite nervös och Mikko lite stirrig... Men i övrigt gick det bra. Han flög igenom slalom! Har aldrig sett nåt liknande! Och felfritt varje gång.
På agilitybanan fick han springa över vippbrädan, och fick massor av godis. Jag höll emot såklart och sänkte den sakta, sakta. Det gick bra. Han är ju så taggad med så mycket hundar runt omkring så han hinner inte tänka på att vippen är läskig, och det är ju bra :)
Jag kom faktiskt tidigt till klubben för att hinna köra vippen några gånger först, men det var fler som tänkt liknande så det gick ju inte. Jag får åka ut o träna vippen o andra svårigheter vid andra tillfällen istället. Målet är ju fortfarande minst två agilitypass i veckan. Och nu har jag ju ett fast pass varje onsdag, det är bra!

Sista loppet gick såklart bäst ikväll, o visst blev jag sugen på att köra fler gånger efteråt...
Men jag tänkte att det var bra att sluta medan det gått bra o både Mikko o jag har en bra känsla i kroppen. Han kan ju tröttna ganska fort. Men nästa gång när allt inte är så nytt o vi känner de andra lite, så kan vi köra några fler gånger.

Men på söndag ska vi ju tävla! Bara inofficiellt förstås.
Det var ju dubbla klasser så jag anmälde mig bara till hoppklasserna.
Förhoppningsvis ska jag få till ett vipp-träningspass innan dess också.

måndag 25 augusti 2014

Helgpromenader

I helgen tog Kjell bilen upp till björnjakten, så Mikko och jag blev lämnade i Jönköping bil-lösa!
Så det blev mycket promenader. Det finns ju några stadsnära naturreservat här i Jönköping, som jag tänkte titta på.

I lördags tänkte jag gå bort till Strömsbersskogen. Vanligtvis brukar jag ju promenera med Mikko före frukost på helgen, nu tänkte jag att jag kunde ju ta med mig frukost o fika i skogen. Så jag fyllde termosen med kaffe, bredde en macka o så gav vi oss ut. I regnet... Det regnade hela vägen bort, och det var ingen rolig väg genom ett industriområde... Det tog lite längre tid än jag trodde att gå också... Så det blev en sen frukost... Jag tittade mest bara in i reservatet, fikade och gick hem... I sin helhet var vi väl ute fyra timmar.
Hemvägen gick lite, lite fortare för då hittade jag rätt cykel/gångvägar o de var trevligare än genom industriområdet :)

På kvällen var vi på tjejkväll med några från jobbet, middag o vin, det var mycket trevligt!! Men inte lika kul att åka nattbussen hem med Mikko, o massa fulla studenter...

I söndags tog vi lite olika promenader... Jag har hittat en runda vid Dunkehallaån jag fått rekommenderad, den är mysig! Med vatten och gammal bruksmiljö... Det blir en lagom promenad på under en timme.
Den enda tråkiga är att det är så mycket trappsteg, och Mikko är lite halvdålig på att gå i trappor...


På morgonen gick vi vid naturreservatet Rocksjön! Det blev iallafall bara två timmars promenad, mer lagom än lördagen :) Och solen tittade äntligen fram!
När jag skulle ta bilden vid bron, tittade jag över axeln för att se att jag inte stoppade upp någon, tog fram mobilen och tog bilden... Och precis då skulle iallafall någon powerwalkare tränga sig förbi... Och trots att det var fint o mysigt runt sjön så hördes hela tiden den tunga trafiken... Nä, jag trivs inte riktigt i stan ändå...

söndag 17 augusti 2014

Vippträning igen

15 träningspass på tre veckor, det är jag riktigt nöjd med!
Endast två dagar per vecka har vi tagit paus från vippen. Och det har ju blvit lite allmän agilityträning också. Ibland bara fokus på vippen o sedan promenad, men ibland har det ju stått kvar en väldigt roliga bana att träna på... :)

Första två veckorna hände inte så mycket. Han frös inte fast på vippen längre förstås, men han gick sakta över... Men denna veckan lossnade det plötsligt! Och han började springa över och jag kunde öka svårighetsgraden lite varje träningspass, och han sprang ändå över!
Filmen är från idag, han pringer ju över och viftar på svansen :)



Vi har börjat kombinera stödet under vippbrädan med att någon (Kjell) får sänka vippen sakta, sakta. Då blir han genast mer tveksam och går över brädan nästa gång, men tvekar inte mer än så. Så nu gäller det bara att fortsätta träningen i lagom takt!
Intensivträning är nog slut nu annars blir både jag o Mikko less. Men varje gång vi är på klubben måste vi träna vippen några gånger! Och jag har tänkt att träna minst två agilitypass varje vecka iallafall...

Det är inofficiell tävling med dubbla klasser om två veckor, inte alltför långt bort. Jag tänkte först prova att anmäla mig till agilityn men hoppa över vippen. Men när jag tänkte lite mer på saken känner jag att risken är för stor att Mikko drar mot vippbrädan nu när den är så rolig, och jag inte hinner med, och den dundrar i backen... I så fall skulle all vår träning förstöras på en sekund. Så jag har bestämt mig för att endast anmäla mig till hopploppen. Det är ju ändå två lopp, det får duga även om dagen kanske blir lite dryg.
Jag kommer nog inte tävla något mer i höst, jag får fokusera på att träna (vippen och för en gångs skull få honom att bli helt orädd istället för att ha för bråttom till tävling).
Det är ett klubbmästerskap i oktober som jag tänker vara med på förstås :) Och någon tävling där lite längre fram också, får se hur vi ligger till med vippen då.

tisdag 5 augusti 2014

Intensiv vippträning

Vi tränar för fullt på vippbrädan!
Förra veckan gick det ganska bra men det blev inte så många träningspass som jag hade hoppats på. Söndag, måndag, tisdag gick bra. Nån kväll tränade nån annan där men vi kunde hålla till i ett hörn med vippbrädan.
På onsdagen var det däremot ett helt gäng där o tränade ihop, de hade byggt en bana med vippbrädan såklart. Jag fick vara med, men jag ville ju inte träna hela banan, bara vippbrädan... Jag vågade inte riktigt ta tiden att ställa ett hinderstöd under vippbrädan så jag höll emot med handen, men det var svårt att hålla helt stilla (och samtidigt belöna o lyfta ner hunden) så Mikko blev lite tveksam...
På torsdagen åkte jag dit igen men då hade de redan hunnit flytta hindren inför helgens tävling (klass 3). Jag kom fram till en helt tom plan med endast ett gammalt trasigt däck. Men jag hittade två små brädor, och den ena hade en grej under som gjorde att den vippade lite... Så vi tränade med det istället :)


Sedan blev det fredag och dags att åka till Öland och sedan hem till Viö. På söndagen kom jag ihåg att skruva ihop vår lilla mini-vipp! Det gick superbra!



Som ni ser på filmen höll jag emot lite, lite. Så fort jag inte gjorde det blev han lite rädd och mer tveksam nästan gång, men han gick ändå över.

Igår och idag har vi varit på klubben o tränat. Vi går bort till agilityplanen, han får gå över vippbrädan några gånger, vi byter av med slalom, drickapaus, några fler övergångar över vippen och sedan en skogspromenad! Korta, fokuserade träningspass. Och Mikko tycker det är kul med lättförtjänta godisar.
Det är faktiskt riktigt kul, särskilt när träningen går framåt och ger resultat :)
Även om det går sakta. Jag får verkligen inte ha för bråttom nu...

måndag 28 juli 2014

Kämpa på!

Jag måste förresten säga att de flesta hundar var väldigt duktiga på tävlingen i helgen, knappast någon verkade påverkad av värmen! Imponerande, skulle vara kul ibland att ha en hund som gillade att träna så mycket... Men jobbigt ibland också förstås :P

Jag och Mikko har börjat om från början med vippbrädan.
Nu vet jag ju hur jag borde ha gjort...
Jag sätter ett hinderstöd under vippbrädan, och så får han springa fram till sin target längst ut, eller rättare sagt till godiset. Tanken är att jag ska flytta ut hinderstödet mer och mer så att brädan vippar mer och mer... Så jag måste åka ut till klubben varje dag denna vecka :)
Igår tränade vi bara på att ha stödet under vippbrädan så att det låg helt still. Idag provade jag att flytta ut det lite, lite så att brädan vippade ca 1 cm.
Det var några andra hundar som tränade också. Mikko blir ju så taggad av att andra också är där och ibland kan man utnyttja det genom att öka svårighetsgraden fortare, för då märker han knappt att det är läskigt. Så jag flyttade hinderstödet så det blev 2 cm vipp på brädan. Det fungerade dock inte utan han blev tveksam, så jag fick flytta tillbaka stödet igen.
Vi får nog träna på ca 1 cm vipp hela veckan. Det är ju bättre att han blir helt orädd för den lilla rörelsen (då kan jag kanske öka svårigheten lite fortare sedan?) istället för att öka för fort så att han hela tiden är lite halvosäker...

Idag när vi promenerade lite efter vippbrädträningen slog det mig. Att Mikkos ökade rädslor kommit efter kastreringen. Och jag googlade lite snabbt nu och fick det bekräftat, att det kan bli så.
Tusan med.
Får leva med att ha en rädd hund nu då...
Det jobbiga är att det inte funkar att social/miljöträna som förr riktigt, det är verkligen som att han tappat modet/nyfikenheten, det som är farligt blir bara ännu farliga om jag försöker vänja honom vid det..

Så...
Vi kämpar på med vippbrädan från ruta ett, samtidigt som de vänner som nyss hade valp (??) rusar förbi oss till tvåan mot trean...
Suck...
Jag-ska-inte-börja-gråta-jag-ska-inte-börja-gråta...
Men en sak ska jag ju erkänna i min klagolåt. Jag läst i Hundsport om de som tävlade lydnad på elitnivå och tränade 5-6 gånger i veckan!! Varje kväll! Herregud, det kommer jag verkligen aldrig att göra (utom denna vecka).
Men den där lilla sista agilitypinnen i ettan kunde vi väl få...?

lördag 26 juli 2014

Tävling i värmen

Det var varmt redan när vi åkte från vandrarhemmet till Vimmerby brukshundklubb. Medium startade för dagen. Vi hade startnummer 8. Jag brukade gilla att ha tidiga startnummer, men nu var det så längesen jag hade det... Jag vet inte om det var därför jag tyckte tiden gick ovanligt fort och jag hann inte riktigt värma/tagga upp Mikko som jag hade velat.
Vi startade redan kring 8:30 men solen sken obarmhärtigt från en klarblå himmel, och Mikko var väldigt dämpad. Och han stenvägrade vippbrädan. Ville absolut inte gå på den.  Så vi skippade den men sedan fuskade han både vid hopphinder, däcket osv... Så vi sprang ut...

Jag funderade på om vi skulle åka hem direkt eftersom det knappast såg ut att bli svalare väder under dagen... Men tävlingen verkade flyta på bra, och medium var ju inte sist på dagen heller.

Inför andra loppet syntes några små molntussar men solen fortsatte steka på. Jag kände mig själv ganska slö på banvandringen och fick säga åt mig själv att rycka upp mig!
Vi hade jag startnummer 10 men det var flera strukna (åkt hem pga värmen antar jag) så jag hann ändå inte värma upp Mikko riktigt som jag ville. Jag försökte peppa upp honom och tagga upp honom så gott jag kunde men han kändes fortfarande lite dämpad. Jag tänkte att det fick gå som det går.

Först var det ett hopphinder rakt mot slalom, som jag trodde han skulle sega sig igenom. Men det flöt på bra! Sedan var det en tunnelfälla som han klarade bra, och så rakt mot vippbrädan! Som han först sprang förbi. Jag lyckades locka upp honom han tog ett steg fram. Och stannade där. Han hoppade av, jag lyfta upp honom men lät honom gå ner fel hål... Sen var det bara att springa ut.
Fasen med.
(Och när vi sprang av banan brakade åskan loss. Men vi hann iallafall få ner tältet o hoppa in i bilen innan regnet kom)

Nu när vi tävlat mycket och han börjar få den vanan, så har han blivit livrädd för vippbrädan.
Han är rädd för så mycket nuförtiden. Han morrar åt stora män i keps. Han får panik om det kommer en skateboard. Han fryser fast på vippbrädan.
Jag trodde en hund blev tryggare i själv ju äldre han blev, inte räddare?

tisdag 22 juli 2014

Semester

 Nu har vi varit på vår årliga semester i Jämtland.
Först gjorde i ett stopp i Värmland, där vi tittade på Mårbacka, Selma Lagerlöfs hem. Tyvärr kunde vi inte gå in o titta eftersom vi hade Mikko med oss och det var alldeles för varmt att lämna honom i bilen ens om den stått i skuggan med alla rutor öppna.
Vi sov på ett litet mysigt hotell strax utanför Torsby.


Dagen efter kom vi då fram till Strömsund! Där väntade Molly, Nocken och nytillskottet den lilla gråhundsvalpen Ante!


Bad blev det i värmen! Lilla Ante var aningens skeptiskt till vattnet först men fattade snabbt att det bara är kul att bada! Mikko verkar också tycka bättre om vatten för varje sommar som går...



Sedan var det fjällvandring!
Jag o Mikko fick följa med syrran o hennes pojkvän när de gick från Storulvån till Blåhammaren och tillbaka dagen efter. Vädret var perfekt o myggen inte särskilt besvärliga... Värre med bromsarna men de höll sig borta från kalfjället iallafall...


Mikko räcker ut tungan åt mig??



Och efter några dagars vila gick jag, Kjell o Mikko från Härbergsdalen till Ankarede, totalt ca 30 km, vi tältade en natt. Sjufjällsstigen kallas den, det var en mycket vacker sträcka.








Efteråt blev vi dock rejält trötta. Mikko blir lite sliten av mitt semestertempo... Jag hade behövt en kelpie eller bc 4 veckor på sommaren, o en kines resten av året ;)
Lilla Mikko har iallafall fått slippa mina joggingrundor på morgonen utan får vila istället. På lördag är det dags för agilitytävling... Får se hur det ska gå. Vi ska till Blekinge en sväng några dagar först också...
Jag funderade på att ställa in pga värmen, men det ser ut som att det ska bli lite mulet på lördag så vi får väl hoppas på det då...

tisdag 1 juli 2014

Perfekt!

Det är bra att ha en tävlingsdagbok!
Jag såg där att Mikko haft problem med vippbrädan länge, länge... Redan förra säsongen. Sedan har han ju haft perioder när han klarat den felfritt också (typ), men frågan är om det var när vi tränade som mest med vår lilla mini-vippbräda, hm.


Träning är det som gäller i alla fall!
Jag har sneglat på en liten balansställning i lekparken som vi går förbi varje dag. Idag fick Mikko hoppa upp på den!





Ursäkta halvskakig film :P Det syns kanske lite dåligt på filmen, men brädorna rör sig lite, "vippar" i gångjärnen. Några centimeter bara. Filmen är från andra gången han gick över, på hemvägen. Första gången gick han över utan problem, andra gången ser ni att han tvekar lite mer.
Så nu förstår ni kanske vilka problem vi har!
Men samtidigt är det bra att han reagerar på den. Hade han inte brytt sig alls hade det varit meningslöst att träna där. Nu reagerar han, men går ändå över. Så det finns stor potential att få honom att tycka att det är kul att gå över denna balans, sedan är det bara att hoppas att det vippande underlaget för honom att acceptera en riktigt vippbräda också.


Det blir ju en del tråkiga koppelpromenader här. Det optimala hade ju varit att den fanns en riktigt vippbräda mitt på tråkpromenaden, där det blev godisregn eller rejäl busstund när man gick över! Sedan tråkpromenad igen.
Då hade det nog kunnat gå att få över honom rätt lätt... Men balansen i lekparken är bättre än inget i alla fall!

måndag 30 juni 2014

Vad gör jag för fel??

Helgens tävling. Ja vad ska man säga...
Första loppet gick faktiskt riktigt bra, det var hopploppet klass 2. Det var en riktigt kul bana och det gick bra, Mikko hade bra fart och tog slalomet fint. Längre fram väntade en svårighet efter ett enkelt hopphinder, och tyvärr hade jag fokus på svårigheten och Mikko sprang förbi det enkla hopphindret... Så kan det gå!

Sedan lång väntan som vanligt på klass ett, och medium var sist i klass ett och till råga på allt hade vi absolut sista startnumret på hela tävlingen! Men men, så sent var det faktiskt inte ändå.
Mikko springer förbi vippbrädan först men jag lyckas locka tillbaka honom och få över honom. Sedan genom tunneln och rakt mot ett A som jag självklart tror han ska ta, det var ju inte längesen han stack till det hindret på tävling! Men icke! Då springer han förbi, ut från plan! Som en nybörjare!
Vad gör jag för fel??
Funderade mycket på vad det berodde på.
Var han trött (o less)?
Letade han efter övriga familjen?
Hade jag tränat på att ignorera A-hindret så mycket att han trodde han inte fick springa över?
Tyckte han vippbrädan var så otäck?
Alltihop på en gång?

Jag tror jag fick svaret när vi åkte ut o tränade en liten stund idag. Första två gångerna gick han över gungbrädan, men sedan frös han på den och vägrade gå fram. Men jag lyckades locka över honom med lite godis. Så tränade vi lite framåtsändande med raksträcka och slalom, och när han hade lite energi igen tänkte jag prova igen med vippbrädan. Nu frös han fast ordentligt och vägrade gå framåt trots godis o lock o pock. Efter vad som kändes många, många minuter gick han till slut över.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Vi har plötsligt slungats tillbaka TRE ÅR BAKÅT I TIDEN! Han har aldrig tyckt om vippbrädan, men såhär rädd var han för flera år sedan. Faktiskt har vi tränat vippen en hel del här i jönköping och det har varit godisregn där så det har gått ganska bra faktiskt!
Tills nu då. Han måste ha blivit skrämd av vippbrädan på tävlingen.... Suck.
Han har ju klarat den förut, vi har ju faktiskt pinnar i agility, jag fattar inte varför det blir såhär...
Nu hade jag behövt träna men den lilla mini-vippbrädan Kjell byggt åt oss men tyvärr har jag ingenstans att ha den här i Jönköping... För så mini-liten är den inte ändå :)

Men kanske jag ska lugna mig lite ändå... Det kan faktiskt hända att om han får smälta dagens träning o komma ihåg att han inte dog, så kan det faktiskt gå mycket bättre redan nästa gång vi tränar.
Jag tror jag ska försöka åka ut någon morgon i slutet av veckan, innan det hinner bli så varmt. Trots att termometern bara visade 15 grader ikväll blev det varmt o klibbigt o Mikko flämtade... Jag tror han kan ha lite mer energi på morgonen :)

fredag 13 juni 2014

Promenadernas vecka!

Denna veckan tycker jag vi har hållit igång ganska ordentligt! Åtminstone med promenaderna!

Lördag: Vilodag efter agilitytävlingen.

Söndag: På förmiddagen gick vi en bit längs John Bauer-leden ovanför Huskvarna. Det var en härlig promenad i fin miljö och strålande solsken. Vi gick väl inte superlångt, men ca 8 km eller nåt sånt iallafall!
På kvällen tränade vi agility! Jag försökt träna tunnel under balansbom men det var riktigt svårt tyckte Mikko, även om jag tyckte att jag gjorde det ganska lätt. Men det var lite för varmt också och Mikko verkade fortfarande trött efter promenaden så det blev ett ganska kort träningspass.

Måndag: Dags för gemensam agilityträning på klubben, men jag var den enda som var där! Kombinationen jag tränat dagen innan var bara ändrad litegrann, så jag ändrade tillbaka och tränade på tunnel under balansbom igen och det gick sådär... Slalom gick bra, och vippbrädan fick han gå över med godisregn, det verkade funka ganska bra. Men det var ganska varmt denna dagen också och Mikko blev fort trött.

Tisdag: Jag hade sett att Jönköpings vandrarförening skulle ha vandring på Dumme mosse och tyckte det kunde vara kul att testa på. Vi var ca 40 pers, dubbelt så många som vanligt tydligen. Vädret var ju underbart! Av dessa 40 var väl typ 37 i mina föräldrars ålder, en var ett barn och annan tjej i min ålder :) Men det var trevligt. Vi gick 12 kilometer! Och det kändes faktiskt i benen trots att tempot var lagom. Nästan alla km var på spång, så Mikko fick minsann träna balans! Man kunde tycka att han har så små tassar att det skulle vara lätt att gå på en spång, men Mikko tittade åt alla håll och halkade av flera gånger :P













Onsdag: Jag från en kollega fick jag nys om att det skulle finnas en liten hundklubb på närmare håll än Jönköpings brukshundklubb. På deras hemsida stod det att de hade gemensamma agilityträningar men ingen tid. Jag bestämde mig för att försöka leta upp denna hundklubb, så Mikko och jag promenerade till denna "park". Det var en mysig skog och ett fint promenadområde. Jag hittade en sliten gammal klubbstuga, men gräsmattan såg inte ut att ha varit klippt i år trots att deras hemsida var uppdaterad. Så jag tror de håller till någon annanstans på området. Men jag orkade inte irra runt i skogsområdet och leta runt på måfå i nätverket av stigar... Så jag gick hem, och gick lite fel (genvägar är senvägar!). Nästan två timmar promenad blev det iaf, men tyvärr ingen agilityträning :(
Vi får leta upp agilitybanan nån annan gång. Men den är också på gränsen till för långt bort för att promenera dit, iallafall om man ska träna ett ordentligt agilitypass.

Torsdag: Kjell, jag o Mikko gick Hassafallsleden, lämpliga 5 km :) Grillade korv till middag och tog oss uppför berget till utsiktsplatsen, mysigt!

Hassafallet
Nedan Vättern och Jönköping :)

Fredag: Idag har jag o Mikko vilodag och ikväll nöjde vi oss med vår vanliga tre-kvarts-runda :) Mikko har fått en grissvans och jag ligger på soffan och äter chips! Kjell är på väg till Strömsund men jag orkade inte riktigt åka dit upp bara för en helg, jag väntar till semestern!
Imorgon kommer istället mina föräldrar o hälsar på! :)

fredag 6 juni 2014

Allt blir skinande rent!

För vi är så bra på det där med disk! ;P

Fick lite sovmorgon, åkte hemifrån till Växjö ca 9, kom hem ca 19.30, så det var en lång dag idag.
Dubblerad klass ett, men jag o Mikko ställde naturligtvis bara upp i agilityloppen (efter vi som ni vet är i 2an i hopp). Så det blev som vanligt lite drygt med mycket väntetid. Sjukt många startande, 87 stycken i largeklasserna!!! Nästan 50 i small och medium.

Första loppet gick hyfsat. Han tog sin lilla stund på A-hindret att njuta av utsikten. Sedan sprang han förbi bommen, eftersom vippbrädan varit före o skrämt honom... Dessutom var det nån som stod precis där vi sprang och ropade till dem på andra banan så det störde Mikko lite samtidigt.Och så hade han dessutom lite problem i slalomet första loppet...
Direkt efter loppet fick han gå över vippbrädan som stod vid sidan om och då gick det hur bra som helst...

Agilitylopp två var sist på dagen och vi hade också ett sent startnummer (38). Trots att Mikko både fått ligga o vila i buren och sitta framme en stund var han nog trött, trots att han bara kört ett lopp. Han kändes lite snurrig, och jag strulade också till det! Återigen sprang han förbi både vippbrädan och balansbommen... Slalom gick däremot ganska bra! Man han smet förbi ett hopphinder på slutet också, som sagt han var nog ganska trött...

Satt o tänkte idag att jag inte ens minns när vi inte diskade oss senast... Jag har ju varit så fokuserad på pinne att om vi fått något fel har jag fokuserat på att underlätta loppet eller ta snabbaste roligaste vägen ut, för att behålla glädje hos Mikko. Men man kan ju faktiskt få pris och rosett även med fel...
Så målet för andra loppet var att ta oss igenom det även om det blev nåt fel, men det lyckades vi alltså inte med...

Direkt efter fick han gå över vippbrädan igen två gånger, och det gick bra... Åh!
Lurigt det där. Ibland blir han rädd för vippbrädan, ibland går det hur bra som helst... Vi tränar ju det varje gång vi är på klubben också...

Imorgon får Mikko en vilodag, på söndag tror jag vi åker till klubben och nöter balanshinder och slalom om och om igen! Nu jävlar ska det tränas!
Tips på bra övningar tas gärna emot.

måndag 2 juni 2014

Första träningen i Jönköping


Jag hade höga förväntningar på Jönköpings brukshundklubb innan jag åkte dit idag.
Eftersom Jönköping visat sig vara en mycket större stad än jag trott, mycket svårare att hitta bostad och mycket mer trafik, tänkte jag att att brukshundsklubben måste vara en stor klubb med många aktiva.
Och precis så verkar det vara!
Klubben ligger på ett riktigt fint område med stooora apellplaner med knallgrönt gräs! Och en fin agilityplan med fina hinder. Och framförallt - hindren stod framme!
Så man slipper att ensam släpa fram alla hinder från nåt hörn om man ska träna själv någon gång, och kanske man kan ha tur att det står kvar en kombination/bana från föregående träning ;)

Det var dock inte så mycket folk på den gemensamma träningen, som det brukar vara på dessa träningar! Det blir ju tyvärr lite svårt att lära känna nytt folk på klubben då, när jag inte gått någon kurs eller så.
Men de jag träffade idag var mycket trevliga :) Och jag fick ett handlingstips som jag ska ta med mig i framtiden.
Egentligen uppenbart, nämligen att jag ska vrida mig i den riktning vi ska. Men trots att jag vet det har jag satsat på att försöka få Mikkos uppmärksamhet genom att markera skarpt, men det gav såklart mycket bättre gensvar att jag vred mig åt rätt håll istället för att sätta fram handen rakt framför honom (som han bara ignorerar och springer rakt fram ändå). Jag tränade nämligen idag på att ta hindret bredvid A-hindret (efter tunnel). Det gick sådär, till slut förstod han ju att han skulle lyssna och som sagt gick det mycket bättre när jag vred mig åt det hållet (så det ska jag komma ihåg på fredag!!). Men han suger väldigt mycket på A... Idag belönade jag inte A-hindret alls mer än med rösten.
Vippbrädan tog han helt ok två gånger, och bommen sprang han över lätt! Så det borde gå bra på fredag, snarare blir väl risken att han drar på balansbommen istället då :P

Det fanns också fina skogspromenader kring klubben. Jag glömde såklart ta en bild på planerna men en bild i skogen tog jag iallafall :)


Det blir nog att åka ut till klubben då och då för att träna lite kort och promenera i de där trakterna som omväxling. Jag har ju flextid så jag skulle ju kunna åka ut någon morgon också, men problemet är ju att vi bara har en bil nuförtiden och den behöver nog oftast Kjell till jobbet, hmmm...
Det känns ganska bra iallfall att hinte ha någon ridning eller körsång som tar upp tid, nu ska Mikko få så mycket av min fritid som möjligt!

söndag 1 juni 2014

Jönköping

Mikko är fem år och har flyttat fem gånger.
Och då räknar jag ändå inte med mammas o pappas hus vi bodde i först när han var valp, jag räknar inte med att vi brukar häls på i Jämtland och jag räknar inte heller med de sommarjobb jag haft då vi bott i olika campingstugor...

Nu har jag jobbat i tre veckor på nya jobbet, och imorgon har vi bott 2 veckor i vår lägenhet!
Mikko börjar känna sig så smått hemmastadd på promenaderna här omkring verkar det som, men han verkar ändå inte helt glad... Han gillar inte trafiken iallafall.
Idag åkte vi till ett naturreservat och han fick springa lös en bit. Visst, jag kanske lägger in alldeles för mycket mänskliga känslor, men det kändes som att han tyckte det var skönt att äntligen få vara okopplad!
En kväll i veckan tog jag mig äntligen tid för lite kort lydnadsträning på en gräsplätt också, och han var sådär taggad att jag får dåligt samvete!

Det ger mig anledning att skylla på olika anledningar till vår dåliga agilitykarriär. Att vi flyttar så ofta. Dels tar det tid att packa, flyttstäda, packa upp och komma i ordning. Men man hamnar också på nytt ställe, ny brukshundklubb, nya klubbkamrater att lära känna... Då blir det lite svårare att få in rutinen på agilityträningen... Sedan ytterligare en sak är ju att jag inte gått en enda kurs sedan jag lämnade Umeå. Ingen tävlingskurs eller träningsdag för kvalificerad tränare... De hade väl kurs med Annica Aller (?) i Ronneby men det var såklart på påsk när jag var bortrest...
Här i Jönköping verkar det dock vara en stor klubb, så har jag tur blir det lite kurser i höst! Jag ska nog gå tävlingskurs i så fall, även om vi tävlat en hel del kan jag nog ännu få massor av tips på min handling även om nivån är för de som just börjat tävla (vi är ju ännu i ettan så...).
Jag har just betalat in medlemsavgift och imorgon ska jag gå på den gemensamma agilityträningen! Det blir spännande!
Hoppas det är någon där bara! Det ska nog bli ganska varmt och skolavslutningar o dylikt börjar ju närma sig... Jag vet hur det brukar bli både i Umeå och Ronneby på de gemensamma träningarna då ;P

Sedan är det tävling i Växjö på fredag (dubbel klass ett!), är ju bra att  vi tränat ett pass sen senaste tävlingen åtminstone :P *host* Jag skyller på flytten!

lördag 10 maj 2014

Agilityns nackdel...

...är att det så otroligt lätt går rakt åt skogen!

Så kändes det idag. På plats i Degeberga stugby 8:30 för att börja med hopplopp i klass 2.
Ja jag valde ju att flytta upp mig trots att det är så många enskilda tävlingar här nere, jag var så less på ettan! Och så insåg jag nog inte hur många tävlingar som faktiskt är en-dags-tävlingar med endast klass ett eller två... Och jag insåg inte heller att det skulle vara så trögt att få den där sista pinnen i agility!

Hopploppet gick fint. Trots att det var dagens första lopp var Mikko inte övertaggad utan hade fint fokus. Dock dök exakt samma problem upp som förra helgen i Ronneby... Det var en makaron-tunnel som skulle tas från motsatt ingång... Förra helgen var det två makaroner mitt emot varandra, idag var det ett däck riktat rakt mot "fel" tunnelingång. Förra veckan försökte jag "dra ner" Mikko mot rätt tunnelingång men han ignorerade mig. Idag försökte jag då istället göra ett framförbyte fram tunneln, men det ignorerade han också :P
Okej, så tunnelingångar får vi öva mer på (jag har övat mycket sug på tunnel, kanske lite för mycket...).

Kl tio (?) hade vi kört hopploppet. Då var det dags att vänta på att klass ett skulle börja... Nackdelen med att tävla i 2 klasser :P Måste vara jobbigt att ha flera hundar här nere? Kanske lite extra drygt att ha en i ettan o en i trean, det skulle innebära att an måste åka tillbaka imorgon för klass 3... Å andra sidan tävlar man ju alltid två dagar per helg i Norrland ;)

Anyway... Klockan 16 (!) var det äntligen dags för vårt agilitylopp. Då hade det också varit "öppen klass" som jag struntade att anmäla mig till eftersom jag ville att vi skulle ha energi till de officiella loppen. Och så var medium dessutom sista storleksklassen för dagen...

Banan var en ganska enkel klass 1-bana (brukar det vara så att säsongens första banor är lite enklare...?). Det verkade finnas ett flyt som skulle passa mig o Mikko och det kändes bra. Jag hade vittring på den där pinnen!
Vi värmer upp och Mikko känns som vanligt. Tidigare hade han sovit i buren och varit ovanligt lugn, nästan så jag funderade på om nåt var fel! ;)

Över första hindren går superbra, Mikko har fart och fokus! Genom en tunnel, över ett hopphinder, rakt mot gungbrädan - jag är tydlig eftersom jag vet att han kan tveka men vart tog han vägen? Vem står plötsligt överst på A-hindret med viftande svans?
Jag svor så det hördes över hela tävlingsplatsen... Och inte ville han gå ner heller, han ville stå kvar på utsiktsplatsen o titta på husse...

Alltså jag blev sååå besviken på honom. Känner mig fortfarande personligt arg på honom fast man inte får vara arg på en liten hund... Men det var ju så dumt! Det var ingen fälla, det fanns inga svårigheter på banan! Jag vet att han lätt suger på A-hindret men detta var överdrivet!
Han är ju fem år gammal! Vi har tävlat i tre år!
Visst vi har inte tränat supermycket på sistone, men när vi tränar går det alltid bra! Jag känner mig alltid ganska "färdig" på träningarna relativt fort, dvs att vi klarar svåra banor utan problem efter att ha kört igenom den 2-3 gånger... Senaste året har jag nog aldrig känt att "detta måste vi träna mer på!"
Som sagt, tunnelingångarna måste vi uppenbarligen träna på... Men detta nybörjartramset...AAAH!

Det blev en sådan besvikelse efter att ha väntat på detta lopp hela dagen... Och när kommer nästa tävling med både klass 2 och 1 på samma dag? Och med agility sist??

måndag 5 maj 2014

Tävling på hemmaplan

I helgen hade vi tävling i klass 1 och klass 2 här  Ronneby.
Jag och Mikko tävlade såklart i agility 1 och hopp 2.
Vi hade inte tränat sen före påsk så jag hade inte så höga förväntningar. Men oj så duktig Mikko var!
Vi började med agility 1 och Mikko gjorde ett superfint lopp. Han hade fint fokus på mig och bra fart! Fint slalom. Men tyvärr sprang han förbi gungbrädan... Så vi fick en vägran. Och eftersom vi ändå hade fel och alltså inte kunde få en pinne höll jag emot gungbrädan lite eftersom han hade tvekat.

Hopp 2 gick också hyfsat, Mikko hade bra fart och ok fokus. Men jag tänkte fel i handlingen vid två tunnar som låg mitt emot varandra. Man skulle springa som mönster av en åtta men Mikko gjorde en nolla... Och det var bara jag som handlade så konstigt på hela tävlingen :P Men jag trodde att han ändå skulle springa bakom ryggen på mig annars för det har han gjort förut... Jaja.

Här är hopploppet, ursäkta den dåliga kameramannen ;)
När jag skriker så är det för att Mikko återigen är på väg in i fel tunnel (blå) men han stannade innan, fast vi var ju redan diskade pga fel väg...


Så två disk i helgen, men jag är ändå nöjd som sagt pga Mikkos fina fokus!
Kommande helg är det tävling i Degeberga som gäller. Och jag såg att det börjar med klass 2 vilket är ovanligt. Mikko brukar ju vara övertaggad första loppet och bättre fokuserad andra loppet. Så nu har vi chans på sista agilitypinnen. Vi borde t.o.m. ta en pinne. Vi måste nästan ta den där sista retliga pinnen, för denna chansen kommer nog inte åter på ett tag! Oj pressen...

torsdag 24 april 2014

Påskbilder

Är han inte det vackraste ni skådat??

Vi har firat påsk i Jämtland, och Mikko fick äntligen träffa lilla Molly nu 5 månader, och busa för fullt!
Det har vari ent intensiv semester för Mikko. Dagar på isen, hos vänner, med andra hundar... Ständigt på språng :)

Här kommer lite bilder:







torsdag 17 april 2014

Påsklov!

Mikko och jag har inte haft påsklov hela veckan, men idag är jag ledig fram t.o.m. tisdag!
Och det har varit en härlig påskvecka hitills!

Lite bus och vårpromenader:


Ok jag inser att det nog är en väldigt meningslös film i era ögon, men det är inte så ofta han kampar sådär duktigt! Och visst är han sööööt...! ;)



I måndags var vi med på en påsklovsaktivitet för fritidsbarnen på mammas jobb.
Jag drog med mig tre hundkompisar och deras mattar, och berättade om hur agility funkar och så visade vi en bana med våra fyra hundar! Vi var i Wämöparken i Karlskrona, det var första gången jag testade hindren där.
Mikko bjöd ju på sig själv som vanligt, bland annat genom att stanna högst upp på A-hindret och njuta av utsikten och få en överblick över alla barn! Vilket barnen tyckte var mycket roligt.
Det var ju riktigt bra störningsträning, man kanske kunde få med hela fritidset på fler träningar??


På kvällen var Mikko helt slut efter att ha kelat med 50 barn!

Nu blev det har inlägget lite snabbt ihoprafsat, för alldeles snart flyger alla tre (jag, Mikko, Kjell) till Strömsund över påsk! Och då ska Mikko äntigen få träffa och leka med lilla Molly!
Det blir nog bilder!

Glad påsk på er alla!

onsdag 26 mars 2014

En vanlig onsdag

Idag efter jobbet åkte jag med två kollegor och deras vovvar till ett naturreservat, Tromtö. Där promenerade vi runt hela halvön, och fikade lite. Mycket mysigt! Oerhört vackert där, jag har faktiskt inte varit där tidigare! Det blir definitivt ett återbesök när löven slagit ut...!

Och vovvarna busade på. Mikko busade faktiskt med riktigt bra, trots att den ena var en flat och därmed ganska stor. Jag tycker Mikko har varit så misstänksam på sista tiden, nästan blyg. Kanske har han blivit översprungen och nerbrottad av för många stora hundar när han var liten?
Men idag lekte han fint iallafall!



Och sedan blir man tydligen mycket trött, och måste använda mattes toffel som huvudkudde...