Juldagar

Jag saknar min släkt o familj väldigt mycket. Men efter riktigt trist december-väder bjöd Jämtland på detta julväder:

Härligt. Jag trivs så bra i detta landskap, det är hemma. Jag önskar bara att alla människor jag älskar bodde här...

Julafton firade vi i Strömsund! Hos Kjells föräldrar, o hans ena syster kom dit med sin familj. Molly har för snart tre veckor sedan fått valpar också, sååå söta!

Idag släpade jag med familjen på agilityträning i Granithallen! Kjell fick följa med som barnvakt. Men Albin somnar alltid i bilen, o brukar fortsätta sussa sött i babyskyddet (bilstolen). Så även idag, han sov hela tiden! Trots att hundarna förstås skällde för fullt. Men det är så bra i Granithallen, där finns en dörr att stänga mellan en fräsch liten kökshörna (vatten o micro) och själva träningshallen.

Vi gjorde lite enkel träning. Mikko fick börja med slalom, och så tränade vi lite hindersug.

 Vilde fick springa mellan hinderstöden. Han är SÅ DUKTIG! Och SNABB! Jag oroar mig lite för att kunna förvalta hans snabbhet, känner mig plötsligt som en så dålig handler... Men jag får väl gå en kurs till hösten, förhoppningsvis lyckas jag lära in alla hinder hyfsat i sommar.

Det känns som risk att Mikko får stå tillbaka lite hädanefter... Det är ju så kul att träna med Vilde, med hans vilja och iver! Men det är riktigt kul att ha två hundar också, eftersom de ändå behöver få vila ibland!

Underbart härligt att kunna köra agility igen iallafall! Klubben har ju ridhusträningar också men det känns lite kallt ( o dammigt) att släpa med Albin på... Dessutom blir det väldigt hög ljudnivå i ett ridhus fullt av skälliga hundar. Vi stödmatar ju Albin så jag kan ju faktiskt också lämna honom hemma med pappa, men ridhusträningarna blir ju ganska långa. Med körtid blir man nog borta typ tre timmar o det känns lite länge... Men vi får se, det är mycket vinter kvar här o Albin växer fort!

Inom kort har jag till att börja med iallafall ännu en tid bokad i Granithallen!

Några bilder

Ja vardagen fortsätter.

Hundarna får oftast två promenader om dagen, och däremellan släpper jag ut dem på gården ett par gånger förstås. Ibland går de bara o nosar under fågelbordet, men ibland springer de runt som tusan o busar med varandra!

Oftast sover Albin lite extra på morgonen så efter frukost brukar jag pyssla om hundarna lite. Jag har nyligen äntligen börjat komma ihåg att borsta tänderna på Mikko igen.

Igår blev det lite fotgående i vardagsrummet, idag fick Vilde träna på den lilla mini-vippbrädan som bara innebär att han får vänja sig vid underlag som rör sig och två-på-två-av som jag tänker köra på balanshindren. Running contacts är ju snyggt men jag tror inte jag klarar att lära in o upprätthålla det ordentligt.

Lundkälen består av ca fem gårdar, vårt hus ligger lite före o avsides från de andra. Längst bort i byn har det flyttat in ett ungt par som fick barn tre veckor efter oss. Tjejen tittade in här kort förra veckan.

Idag smsade jag så vi tog en promenad tillsammans med hundar o barnvagnar. Trevligt!

Idag kom jag för första gången på o vågade lägga Albin på golvet ( några sekunder när jag diskade flaskan). Vilde var nyfiken men försiktig o lyhörd när jag sa till.

Mamma o matte en månad

Idag fyller Albin en månad på datumet, i onsdags var han exakt fyra veckor.

Vi har nu varit hemma själva i två veckor, o det har funkat bra. Jag har faktiskt lyckats ta mig ut på en ordentlig hundpromenad varje dag (o Kjell går med dem varje kväll förstås). Annars händer inte så mycket i hundarnas liv. Mina föräldrar var här förra helgen. Då fick man extra hjälp att vyssa o fick händerna fria lite mer. Pappa promenerade lite extra med hundarna också, o mamma duschade Mikko. Han fäller så det behövdes verkligen! Har lyckats borsta igenom hans päls nästan varje dag, så nu har faktiskt nästan allt lossnat.

Just denna vecka har Albin sovit ett par timmar på morgonen, så efter frukost har jag förutom hunnit borsta Mikko även tränat Vilde nån minut OCH gjort biskvier. Men jag gjorde bara ett moment om dagen :) Bottnar dag 1, smörkräm dag 2, chokladöverdrag dag 3!

Men sedan sover inte Albin särskilt mycket under dagen. Knappt ens i vagnen denna vecka, han har mest bara slumrat till.

Idag var det plusgrader så jag provade att ta promenad med selen istället! Tog Kjells  jacka men han är inte tillräckligt tjock så den gick knappt att stänga ändå...

Jag gick skogsbilvägen men jag trodde det skulle tinat upp bättre... Det var blankis i hjulspåren och ganska djup blötsnö vid sidan... Jag vill inte gärna halka med Albin på magen så jag fick plumsa i en deci blötsnö. Jag blev lite trött, är ju totalt otränad nu. Så jag gick nog lite för långt, ville fota himlen över myren, men det blev inte så bra foto så det var ju ovärt :P 

Men hundarna fick busa o springa i blötsnön så de är trötta nu, och det var väl det som var meningen antar jag :)

Också skönt att gå lite annan väg, o lite friare, än med barnvagnen.

Ensamma hemma

Igår var första dagen som Kjell var tillbaka på jobbet och vi andra var ensamma hemma.
Vi började dagen (efter amning) med en ganska lång promenad, i lugn takt var vi nog ute i en timme.
Jag hade hoppats att lillen skulle fortsätta sova i vagnen när vi kom in så att jag kunde äta frukost, men nej då vaknade han, så jag fick pilla i mig mat med honom på armen.
Eftermiddagen förflöt lugnt, men lillen hade ganska korta sovperioder så jag hann inte riktigt göra någon aktivitet åt hundarna. Men han sov strax före Kjell skulle komma hem, så jag hann förbereda middag och träna några sitt-ligg-stå med vovvarna iallafall...

Idag snöade det och blåste när vi steg upp så jag hade inte alls lust att dra ut lillen i det vädret. Tur ändå att man bor i hus o bara kan öppna dörren för hundarna. Nu har jag också hunnit gömma lite godis åt dem, och det slutade snöa så jag har kastat ut dem igen. Det hade varit skönt att komma ut lite själv också, om så bara för att kasta lite boll i trädgården, men jag vill inte väcka lillen nu genom att dra på honom massa kläder...

Jag undrar om det varit lättare om det varit sommar? Det regnar förstås på sommaren också, och kan vara riktigt kallt... Men jag tänker mig att då kanske man ändå kunde kört ut vagnen där han ligger med sin filtar och ställt honom i skuggan, eller i uterummet... Nu går det ju inte då han är alldeles för tunt klädd.
Jaja jag ska sluta tänka så, det är som det är. Och vi överlever. Och är det uppehåll i eftermiddag kanske jag kan klä på lillen då efter en matstund så att han får somna i vagnen?

Det funkar för oss att vara hemma iallafall, även om det känns lite ensamt. Men även dessa dagar blir väl rutin och kommer nog rulla på ganska fort...
Jag längtar tills föräldragrupp och sådant börjar. Och jag hoppas att lillen får lite mer rutiner så att det känns möjligt att göra något på dagarna...

Matte o mamma i en vecka

Nu har jag varit både mamma och matte i snart 9 dygn.
Hittills lever alla.

Jag hade nog naivt trott att få en bebis skulle vara lite som när man skaffar valp, fast värre. Sömnlös pga amning istället för nattkissrundor. Men jag hade inte riktigt räknat med den känslomässiga spänningen, alla hormoner osv...

Denna veckan har jag tagit mig ut på 4 små hundpromenader iallafall, varav 2 stycken ensam med hundar o barnvagn!

Ibland sover ju lillen också, o då tränar jag ofta nåt lite trick eller så med hundarna. Men det försvårar lite när man har två, det är ganska svårt att träna t.ex. fotgående i köket osv med två hundar som älskar uppmärksamhet o godis!

Så jag får klura lite på fler lämpliga aktiviteter man kan göra med två hundar samtidigt... Jag vill helst att det ska vara något vi gör tillsammans, alltså inte bara godisletande eller liknande.

Kjell är hemma ytterligare några dagar även nästa vecka. Det känns nervöst hur jag ska kunna ta bra hand om hundarna på dagarna sedan. Det är ju vinter o vädret ganska lurigt, jag tycker det är svårt att veta hur man ska klä lillen i vagnen...

Tur att vi bor i hus med en stor gård där hundarna kan springa o busa! Men det är lite svårt att ha dem ute själva längre stunder också, det finns väldigt mycket vilt av olika slag här i krokarna, och man vill ju inte riskera att de sticker iväg efter något...

Nåväl, jag får återkomma med en rapport om hur det gått för oss i nästa vecka!

Trött, trött, trött

Det är tröttsamt att ständigt känna sig trött och orkeslös... Visst orkar jag göra saker, men jag har aldrig den där energi att ha lust att göra något... Måste mer eller mindre tvinga mig till allt känns det som.
Hundpromenad, sedan vila, sedan äta nåt, promenera och så vila igen. Så har min helg varit.
Fast igårkväll bjöd jag Kjell på middag o bio på stan :) Vem vet när det kan bli nästa gång.
Jag hade velat orka hälsa på några vänner också, som tidigare varit här o kollat på vårt hus, men den energi har jag inte haft...

Men jag jobbar fortfarande. Har jobbat halvtid i veckan. Men det är ganska lugnt på jobbet så jag är hellre där och är social några timmar, än sitter ensam hemma och tänker för mycket på förlossningen.

Men i helgen har faktiskt hundarna kunnat vila tillsammans med mig. Jag är förvånad. Vilde brukar ha svårt att koppla av. Han kan ligga en liten stund men brukar strax vara uppe o gnälla eller gå runt med leksaken o vilja att man ska kasta den åt honom. Men i helgen har som sagt bägge två kunnat ligga o sova ett par timmar mitt på dagen, när jag legat på soffan med netflix.
Skönt!
Väldigt skönt att se att även Vilde kan ta det lugnt. Kanske vovvarna kan klara de första bebismånaderna utan att krypa ur skinnet...

Jag vet inte om det är för att vi kunnat ta fler promenader i dagsljus i veckan, så att de kunnat busa lösa, istället för tråkiga koppelpromenader med pannlampa. Eller så är det helt enkelt för att vi varit hemma mer och det blivit mer aktivitet, även om det egentligen inte känns så. Men lite duktigare har jag varit på att gömma godis osv.

Och i fredags när jag bara inte orkade ta någon längre promenad efter jobbet, så kom jag ihåg bollkastaren! Den fick jag som tack för att jag var funktionär på hemmatävlingen i somras, och jag har faktiskt länge velat ha en sådan :) Jag är ju så kass på att kasta. Och det var perfekt nu när man är gravid och inte orkar plocka upp bollen från marken hela tiden!



Så vi har kastat lite boll i helgen. Vilde har fått köra några slalom-alleér igår och idag också.

Tur att hundarna hjälper varandra bli av med överskottsenergi!

Man skulle kunna tro att den yngre hunden av samma ras var den med minst tassar, men nej! De små spåren är Mikkos.

Två söndagströtta hundar!

En lugn helg

Jag har försökt ägna denna helg åt hundarna. Tidigare har det varit mycket ärenden som ska göras; grejer till huset eller till bebisen . Men nu är det mesta fixat. Eller iallafall det jag kan göra själv (Kjell är ständigt på älgjakt).

I lördags tog vi en ordentlig morgonpromenad. Eller, i september var det vår vanliga morgonpromenad, numer känns det som en "rejäl långpromenad" för mig... Efter frukosten fick Vilde träna lite slalom, och jag pysslade lite i trädgården samtidigt som hundarna sprang runt o busade. Sedan vilade vi inne o jag somnade på soffan. På eftermiddagen/kvällen blev det ett par kortare rastpromenader och Kjell borstade dem lite när han kom från jakten, det var välbehövligt.

Idag åkte jag o vovvarna ut till Tysjöarnas naturreservat Jag kände att de kunde behöva lite ny miljö. Förutom rallylydnadstävlingen för två veckor sedan har vi bara promenerat här hemmakring. Det var ju t,ex. jättelängesen vi var på brukshundklubben ens.
Så jag tror det var bra för dem att få lite nya dofter o se lite annat.
Men fort går det inte för mig nu. 1 km tog en halvtimme att gå, o då är det ändå ganska lättgången stig :) Vi gick kanske 2,5 km totalt och var ute 1 ½ timme, inklusive fikapaus. Men det känns som att tiden är viktigare än sträckan nu, det var ju 1 ½ timme som de inte behövde ligga hemma på bädden... Vovvarna fann sig i tempot också, möjligen var det Vilde som stannade till ibland o kollade bakåt, o undrade om vi inte kunde gå lite fortare :P

När vi kom hem vilade vi och även hundarna verkade faktiskt ganska nöjda!

Nu på eftermiddagen/kvällen har vi tagit ett par kortare rastningspromenader igen. Det kanske blir att träna lite fotgående i köket snart, eller så får de helt enkelt sysselsätta sig med varsitt ben en stund...

Ja man kanske kan undra om det var det smartaste att skaffa en hund till just nu.

 Mikko kommer nog finna sig i lugna dagar, så länge han får vara med är han nog nöjd. För Vildes del kanske det inte var det bästa. Men för Mikko är det nog bara positivt att han fått en kompis. Annars om vi varit ute i trädgården hade han nog bara lagt sig o spanat, eller kanske strosat runt o nosat lite. Nu springer de flera varv runt huset och jagar varandra. Även på promenaderna när de får gå lösa busar de med varandra förstås. Så de håller varandra i kondition iallafall :)

En lugn fredagkväll

Ja glest med inlägg blir det... Stackars hundarna får inte så mycket aktivering. Jag glömmer så lätt bort den lilla vardags-aktivering som godisletande och sånt... Måste bli bättre på det. Ikväll fick de middag i varsin toarulle iallafall.
Och egentligen ska jag nog inte vara så hård mot mig själv heller. Förra helgen hade jag dåligt samvete för det kändes som det var evigheter sedan hundarna fått använda huvudet, men bara helgen innan hade vi ju faktiskt varit på rallylydnadstävling!
Mikko tävlade två banor, och Vilde fick däremellan träna lite för att tagga Mikko som tittade på :) Och så var det ju miljöträning som vanligt också förstås.
Första banan med Mikko gick dåligt. Han var lite för taggad o ivrig och hamnade så långt före mig i fotgåendet och även då sättandet osv. Så jag tog om något sättande faktiskt och det ska man ju inte göra... Retfulla 69 poäng fick vi (70 p är kvalificerat resultat).

Andra rundan gick betydligt bättre, med 96 poäng! Kul! En femte plats räckte det till, av ca 20 startande.

Men som sagt annars händer inte mycket. Slalomet hade jag plockat ner också för att Kjell skulle fixa till "slalombågarna" men nu är det uppe igen! Vilde har fått köra någon gång. det gick sådär. Han verkar ha glömt ganska fort vad han kunde för någon vecka sen! Men vi får väl träna lite i helgen.
Jag funderar på att åka ut till nåt naturreservat också, kanske finns det något nytt att upptäcka i närheten där vi bor :) Då kan hundarna busa i en ny skog, medan jag fikar med kaffetermos!

Trevlig helg allihop!

Den där känslan när man ätit upp sitt fredagsgodis men den andra har kvar...

Vad händer här då?

Nu var det riktigt längesen jag skrev något.
Det beror väl delvis på att vi inte har haft fungerande internet i huset, men mest på att det inte händer så mycket här (med hundarna). Jag går mest runt o är gravid...
Som tur väl är så är jag hyfsat pigg  och mår bra, så vi tar våra promenader o sådär som vanligt. Nu är det dags för pannlampa på morgnarna, nästa vecka krävs det nog på kvällspromenaden också, iallafall om jag ska äta middag först...

Vilde har fått träna lite slalom. Han är så duktig! Nu har jag satt slalomallén så tätt det kan bli utan att han måste börja svänga, och det har funkat ganska bra! Jag tog bort bågarna, och då kunde han ha svårt att hitta rätt, så då fick jag sätta dit dem nån gång, sedan fixade han det!
Som sagt får jag påminna mig själv att han är liten, och jag tycker inte han ska behöva börja svänga i slalom förrän han har full kroppskontroll. Så fortsättningen nu blir att vi tränar på att han ska hitta ingången även i vinkel :) Men nu är det som sagt ganska mörkt om kvällarna så denna veckan har det knappt blivit nån slalomträning alls.
Mikko har fått några små minuters rallylydnadsträning... Vi är ju anmälda till tävling imorgon! Oj oj... Får se hur det ska gå.
Men jag har inga mål direkt, åker mest dit för att aktivera/miljöträna hundarna. Och Kjell är ju borta på älgjakt så jag kan också behöva aktiveras/miljötränas lite ;)

Här kommer några bilder från när jag tog ledig dag i torsdags:

Det var härligt att få en ledig dag mitt i veckan. Annars jobbar jag ju på... eftersom jag ändå mår så bra. Alla frågar hur länge jag ska jobba och jag känner mig nästan dum som i princip tänkt jobba till det beräknade datumet. Jag tar ledigt den veckan förstås, och tänkte flexa ut på halvtid två veckor innan dess. Jag har jobbat undan ganska bra på jobbet så det börjar kännas ganska lugnt faktiskt.

Som sagt mår jag bra också men jag har börjat släppa på att jag måste ta långa promenader med vovvarna... Det är nog bara bra om de får vänja sig vid lite lugnare tempo... Som det låter sitter man ju bara o ammar de två första månaderna med bebisen??

Jag är lite nojjig över hur det ska gå med hundarna då... Men som tur väl är har vi ju en stor fin trädgård nu som de kan springa runt iallafall. Och någon promenad i dagsljus ska vi väl kunna få till ändå.

Men det blir ju lite annorlunda nu när det är vinter o kallt, man kan nog inte direkt sätta sig på en stubbe o amma mitt under promenaden om det skulle behövas... :P

Apropå trädgården, fick vi idag oväntat besök...

Jag höll på att sätta upp fågelfröautomaten, när jag plötsligt hade två jämthundar bakom ryggen. Jag försökte schasa bort dem, men då fattade ju Vilde att jag morrade åt dem och började skälla vilt. O den ena jämten började mucka med Mikko så det blev nästan bråk... Jag fick kasta in hundarna kvickt i härbret. När jämthundarna pissat klart i min trädgård försvann de bort o jag släppte ut hundarna igen. Men så såg jag jägaren komma i bilen, och jämthundarna var tillbaka. Den ena ville busa med Vilde o höll på att skrämma ihjäl honom, o den andra muckade med Mikko igen. Oj oj. Ganska obehagligt tycker jag, man vet ju inte alls va det är för hundar, om de är snälla eller ilskna...

Efter lite om o men fick jägaren tag i sina hundar iallafall...

Förra helgen kom en finnspets o markerade i hela trädgården... Men då var vi åtminstone inne allihop... Jaja, det finns verkligen både fördelar o nackdelar med att bo på landet...!

Nu ett par bilder från morgonen också!

Alléträning

Trots att vi inte skulle tävla mer, sov vi över i Sundsvall inatt. På förmiddagen idag blev det besök på Ikea mm. Sedan i bilen på väg hem sover ju Vilde men Mikko är vaken o nervös (o åksjuk?). Så man kom hem med en väldig pigg hund o en väldigt trött.

Därför fick Vilde träna lite slalom-allé idag. Han är så jäkla duktig! Det är fjärde gången vi provar slalom, och han kunde redan ta allén i lite vinkel!
Vi tog ett kort pass såklart, o tog ett pass till efter middagen. Då kunde jag inte låta bli att sätta ett hopphinder framför också. Han är så duktig! Hopphindret söker han verkligen tydligt. Jag blev tvungen att hämta ut Kjell så han kunde filma :P Då missade Vilde såklart allen flera gånger haha, men till slut fick vi till det!

Så kul att träna med denna hund! Det gäller att komma ihåg att han bara är sex månader, jag vill inte sätta ihop allén till slalom innan han är färdigvuxen o har full kroppskontroll.

Men det är bra, då har vi tid att lära ordentligt från grunden. Och att träna fokuserat o jobba mot stressen han visar.



Jag har också bett min fiffige sambo att fundera på hur man kan göra egna slalombågar. Som ni ser på filmen har jag tillfälligt fått ta några band jag hittade i ladan.

Och Kjell kom såklart på nåt smart!

Vi borrade hål i slalompinnen, för att trycka i el-rör! :)

För att få dem helt stabila o inte luta mot marken, borrade vi igenom, satte en liten skruv så att det inte skulle åka igenom helt, o sågade av elröret på baksidan.

Nu ska vi bara köpa massa el-rör o göra 9 till :D

Agility i v 33

Idag var det dags för debut i agility klass 2! I hopp har vi ju varit i den klassen ganska länge. Banorna var ganska enkla idag tycker jag. Men det var mycket snurrar runt hinderstöd, som inte Mikko är så bra på.

Men jag är nöjd med våra resultat!

Det var dubbla klasser idag, alltså fyra lopp totalt. Ena hopploppet klarade vi med noll hinderfel, ett med en vägran då Mikko tittade åt ett annat håll. Agilityloppen slutade med varsina fem fel. Första gången vägran på vippen, andra gången fel ingång i slalom.

Och väldigt långa tider förstås. Men jag är väldigt nöjd med resultaten. Men han hade gärna fått ta slalom lite fortare. Men det blir väl så när jag själv är så långsam förstås.

Jag är ändå så tacksam att jag kunde vanka runt banorna! Det är inte alla som klarar i v 33 :)

Vi har inte tränat på två veckor heller, så jag visste inte riktigt hur det skulle kännas. Så jag va försiktig i första loppet. Men det gick så bra så jag önskade nästan att jag anmält mig till imorgon också! Men sedan gjorde de andra långsamma tiderna att det hade känts ganska meningslöst att tävla imorgon, ärligt talat.

Men det var kul att vara med idag! Det hade blivit så långt uppehåll annars också. Men nu blir det välförtjänt vintervila för oss, så hoppas jag att alla mår bra till våren o att jag har lite tid att träna då igen!

Ja lite vinterträningen i trädgården kanske det kan bli också :)

Här kommer vårt nollade hopplopp o ett av agilityloppen:

Vilde 6 månader

Min lille Vilde fyllde ett halvår förra veckan. På grund av att vårt internet i huset är väldigt svajigt har jag inte kunnat skriva något förrän nu.

Han väger runt 9 kg och är ca 40 cm hög. Han är alltså redan större än Mikko, men kanske inte så mycket som jag befarade ett tag. Stämmer det att de växer 10% till efter halvåret blir han large...

Han är fortfarande en riktig Vilde men kan numer gosa en stund o till o med njuta o slappna av några sekunder.

Förberedande agilityträningen går bra. Han har fått springa mellan två hinderstöd o jag har belönat framåt med boll. Han lärde sig fort var belöningen kom, men det tog ett litet tag innan han förstod att han måste springa mellan stöden för att få belöningen. Det jobbiga är att han är väldigt lättstressad. Jag försökte byta från boll till godis men det gjorde ingen större skillnad. Så vi har redan börjat träna sitt-starter o avslutar varje 5-minuters pass med att bara träna sitt-stanna kvar.

Idag fick han springa mellan hinderstöden 5-6 ggr o han klarade det varje gång!! Då stod jag ändå lite vid sidan o pekade bara ( o kastade bollen förstås). Superduktig Vilde!

Tunnel lärde han sig direkt, så det har jag inte tränat mer, eftersom jag inte vill att han ska bli tunneltokig. Men nu när han kan hopphindret ska vi nog börja träna slalom-allé så smått! Skulle haft bågar bara, det rekommenderas ju av de flesta (om inte alla)...

Börjar bli trångt i korgen...

Veckan

Ja vilken vecka. Förra veckan slutade tråkigt nog med att pappa åkte in till sjukhuset. Och innan det riktigt ordnat upp sig så var det syrran som for in på sjukhuset (på Gotland!!) för att föda barn tre veckor för tidigt. Ojoj. Så nu är jag moster!
Allt har "slutat" lyckligt för alla :)

Men hur är det med oss då?
Vi trivs bra i huset. Det är så verkligen så härligt som jag alltid tänkt mig, att komma hem från jobbet, släppa hundarna lösa i trädgården, strosa ett varv, vattna jordgubbarna i växthuset, sätta sig en liten stund i solen o titta på hundarna som springer o busar.
Vi tar härliga morgonpromenader på skogsbilvägen där hundarna kan springa lösa. Som ni kanske sett på facebook har vi sett björnspår där. Spännande! Hur mycket älg som helst finns det här i krokarna också. Nästa veckan börjar älgjakten, så då får vi gå på byvägen istället.



I tisdags hade vi enhetsdag på jobbet, o fixade runt en fäbodvall i Marntallåsens naturreservat.
Det var en härlig dag.

Sedan drog jag igår ihop en after work med min arbetsgrupp, 8 av 10 kom så det var riktigt trevligt!
Men nu har jag blivit riktigt förkyld, så helgen blir förhoppningsvis lugn!

Agilitytävlingarna i Strömsund

Äntligen har jag lite tid att skriva om helgens agilitytävling :)
Lördagen startade ju med regn och kuling. Mitt tält var borta, det hade blåst iväg och några snälla människor hade tagit fatt det och lagt det åt sidan :) Jag har faktiskt inte kollat än om det är helt...
När det var dags att köra agility hade man inte alls någon lust att ta av sig regnkläderna för att kunna springa.


Men i dåligt väder brukar det gå dåligt för andra medan Mikko o jag presterar som vanligt - och då har vi chansen! ;)
Till min stora glädje tog Mikko vippbrädan (efter ett kort litet övertalningsförsök) och sedan gjort han även ett hyfsat snabbt slalom! Vill höll oss inom referenstiden!
Detta ledde till en andra plats och EN PINNE!
Vår sista agilitypinne! Äntligen kan vi flytta upp i klass 2 efter 5 år med agility haha!


På eftermiddagen var det dags för ännu ett agilitylopp. Himlen hade spruckit upp lite, men det blåste fortfarande. Tävlingen var aldrig i fara, som i Piteå där de fått ställa in, som tur väl var. Jag tror att agilityplanen låg rätt bra till också, lite i lä. Ändå anpassades banorna förstås, balansbommen ersattes av andra hinder osv.
I detta lopp blev vi också nollade men fick retfulla 1,45 sekunders tidsfel!
Vi förlorar väl dels nån sekund att jag ändå måste be Mikko två gånger att gå upp på vippbrädan, och sedan gör jag av en konstig anledning ett blindbyte som jag inte alls tänkt göra egentligen, och dessutom gör jag det fel :P
Trevligt nog blev detta lopp filmat :)





På söndagen var vädret precis tvärtom. Vindstilla och solsken! Lagom temperatur.
Nu var det dags för hopploppen.
Vi gjorde ett bra första hopplopp där jag tycker Mikko tar slalom ganska fort. Trots nollat lopp hamnar vi ändå bara på en femte plats, och 20 sekunder långsammare än ettan! Oj oj.






Sista hopploppsbanan tyckte jag kändes jättesvår när jag banvandra, och inte på ett kul sätt, jag var inte alls taggad. Såklart klarade vi sedan den klurigaste svårigheten, men istället vände jag mig för mycket mot en tunnel, så Mikko stack in där och vi blev diskade och tog sedan kortaste vägen ut.

Ny vardag

I måndags var jag faktiskt ledig, men nu har vardagen börjat ticka på.

Vi trivs fint i huset, och går inte sysslolösa ännu. Kjell ville ju flytta i helgen, så han fixade bärhjälp och flyttade alla stora möbler, så nu är lägenheten nästan tom. Så i tisdags var första dagen jag körde direkt från huset till jobbet på morgonen.

Denna väg är delvis vår, och bommad, så här kan hundarna springa lösa :)
Jag hade tänkt att det skulle bli vår morgonpromenad men i tisdags var det ju bockpremiär (och det skulle jagas på grannskiftet) så jag har inte vågat gå där i veckan.

I måndags passade jag också på att för andra gången plocka bär av buskarna. Vi har hur mycket vinbär som helst, det syns inte ens att jag plockat...
Blåbär hittade jag litegrann i vår skog bakom husknuten.

Och Vilde tycker om bär! Både blåbär och hallon :)
Nu har det ju varit sol ett par dagar, så jag hade tänkt plocka av mer hallon ikväll, men jag hann inte före regnet...

När jag skulle plocka blåbär i måndags var det någon som sköt väldigt nära. Sköt in sin bössa eller nåt. Vilde tyckte det var obehagligt och sprang tillbaka till huset. När det var tyst efter två skott kallade jag tillbaka honom och han kom. Sedan sköt de två skott till. Vilde tog ett par skutt i blåbärsriset men jag kunde kalla på honom och han tog emot en godis. Sedan var det tyst och allt gick bra.
Igår på brukshundsklubben var det återigen någon som sköt. Denna gången betydligt längre bort men massor av skott. Vilde satt i tygburen och började skälla. När han fick komma ut for han runt och verkade orolig, men han kom när jag kallade, satt och tog gärna en godis. När vi gick genom skogen hördes skotten mindre och det var för mycket spännande lukter för att Vilde skulle orka bry sig mer.
Han verkar inte skotträdd, men han reagerar verkligen på skott! Det är något vi hade behövt träna på...

Och på väg hem från stan varje dag nu har jag stannat med hundarna en snabbis på brukshundsklubben. Tis-ons-tors och även fredag är det tänkt. Jag har kört mycket korta pass med Mikko. En enkel raksträcka, som börjar med vippbrädan, sedan nåt hopphinder, och så slalom, och en rolig tunnel. I tisdags körde jag ett kort 4-pinnars slalom. I onsdags blev det ett långt slalom och något extra hopphinder. Idag var det någon som var där o tränade så jag smet emellan på hennes bana och körde slalom och vippen. Imorgon får det nog bli korta slalom igen. Får se om det ger nåt resultat. Det brukar vara det mest effektiva på Mikko, att göra något väldigt intensivt, korta pass men ofta. Och sedan låta honom vila från det helt o hållet. Då brukar det liksom sjunka in. Förhoppningen är alltså att han ska ta vippen på tävling nästa helg, och kanske ta slalom ännu fortare :)
Efter imorgon blir det vila från träningen, förutom om någon kanske vill träna en bana en kväll nästa vecka :)

Vilde har också fått prova att springa mellan hinderstöd. Han är så duktig! Men han orkar nästan bara ett "pass". Igår fick han komma ut från tygburen två gånger (medan Mikko fick vila) men då verkade han redan trött i huvudet andra gången, trots att han bara fick springa mellan hinderstöden några gånger. Idag var han så otroligt stirrig och skällig när det var andra hundar på klubben, så då fick han faktiskt stå över helt o hållet. Oj oj riktigt skällig var han... Inte så lätt att få någon ordning på det heller, när det är Mikko som drar igång det hela med sitt skällande :(
Frågan är om man ska ta tag i det eller stå ut med faktumet att man aldrig kommer ha en lugn stund i närheten av agilityhinder :(

Hemmatävling

Hur otroligt korkad är jag iinte? Hur förvirrad får man vara?
Supertaggad på fredagkvällen för att vara både funktionär och tävla på helgens hemmatävling. Kommer till tävlingsplatsen lördag morgon och ska kolla vilket startnummer jag har - men finns inte med i startlistan!
Dubbelkollar på Sagik - och jovisst. Jag har glömt att anmäla mig!
Hur kan man glömma en sådan sak?!?
Och att jag inte kommit på det... Inte när jag sa att jag kunde vara funktionär. Inte när jag fick funktionärsschemat. Inte när Anna berättade att anmälningstiden var öppen extra länge. Jag har hela tiden trott att jag för längesen var anmäld!

Jag kunde inte göra en sen anmälan på lördagen, det är svårt när tävlingen är startad och dessutom var alla väldigt upptagna osv. Så jag fick sitta o sura och ta en långpromenad med stackars Mikko som fick gå o undra när det var hans tur. Ja förutom när jag var funktionär förstås, eller satt o hade trevligt med Jenny.
Ja jag grät faktiskt. Sååå besviken på mig själv. Jag skulle kunna skylla på graviditeten, men jag tror jag skulle ha gråtit oavsett...

Idag fick vi däremot tävla - hurra!
Vi gjorde ett agilitylopp som jag är supernöjd med. Han tog slalom fort! Tänk - att träning ger resultat!
Visst, det var inget border collie-slalom, men betydligt snabbare än tidigare under sommaren. Tyvärr fick vi vägran på vippbrädan då Mikko sprang förbi den. Vi förlorade ju en del tid också på att jag måste locka tillbaka honom.
Jag var ändå väldigt nöjd med att farten i slalom blivit bättre och att det var felfritt i övrigt.
Efter loppet skulle jag varva ner Mikko, och tog med Vilde. Tänkte att jag för en gångs skull kunde heja på prisutdelningen. Och plötsligt ropade de upp Mikkos namn på tredje plats! Det var faktiskt en överraskning.
Så ännu en pallplats utan pinne. Jaja.

Jag får se hur jag ska göra med Mikko och vippbrädan i framtiden.. Vi kör väl på nu även nästa säsong, men sedan när jag kan starta Vilde också så kanske Mikko får slippa att tävla med vippbrädan.

Vi har ju faktiskt tränat den så sjukt mycket men han tycker ändå den är obehaglig. Han är inte livrädd men han gillar den inte. Så kanske ska han få slippa, och bara köra hopplopp i framtiden. Han är ju faktiskt 8 år (huvaligen) nästa säsong också. Vi får väl se.

Agilityloppet blev  tyvärr inte filmat då alla ens vänner ju är funktionärer :)

Men jag bad om att få hopploppet filmat - för jag tänkte att Mikko skulle göra ett sådär fint slalom igen, eftersom han också gjorde det på träningen sist.

Nu blev det dock inte alls så fint slalom :P

Jag tittade efter vart domaren höll hus, o Mikko höll på att tjuvstarta. Vi kom därför av oss lite redan innan vi börjat och sedan gick ju Mikko nästan ur slalomet, så jag kunde inte springa på så som jag tänkte o blindbytet blev lite halvdant. Men resten av loppet flöt på bra tycker jag. Det blev ett nollat lopp men vi fick tidsfel...

Men jag ser på filmen att jag borde kunna springa på mer. Ändå var jag helt slut när vi kom i mål! Jag får väl skylla på den tunga magen...

I övrigt gick det bra för fler hemmaekipage vilket var kul! Några vinster, och blev det inte det så blev det iallafall pinnar till flera klubbkompisar :) Kul!

Idag fick Vilde följa med till tävlingen, eftersom alla igår frågade var valpen var :P
Det var visst lika bra att jag tog med honom, för i början var han väldigt stirrig och ville hälsa på alla osv. Så det var bra miljöträning. Också bra burträning. Han vilade litegrann i buren såg jag iallafall.

Huset

För en vecka sedan fick vi tillträde till huset. En liten gård med skog, 2 mil (ca 20 min) öster om Östersund. Det känns så otroligt bra!
Kjell började oturligt nog jobba förra veckan, men jag har varit där nästan varje dag med ett par flyttkartonger.
Och hundarna verkar trivas! De börjar springa runt och busa med varandra så fort de kommer dit. Vi sov faktiskt där i helgen, Kjell o jag, och det var inte heller några problem alls. Hundarna fann sig direkt. Men så var de riktigt trötta också efter att ha varit i trädgården hela dagen och hållit koll. Projektet som Kjell o jag höll på med var att fixa en hundgård där hundarna kan vara när vi inte är hemma. Prinshuset, kallar Kjell det, Jämtlands lyxigaste hundgård. Det är nämligen den lilla gäststugan vi bygger om. Klart att mina två små prinsar förtjänar det allra bästa!

Det känns mycket bra att äntligen ha en trädgård till hundarna. Men samtidigt är det ju väldigt bra att Vilde fått växa upp sina första månader i stan, och miljötränas ordentligt bland trafik, tåg, rullskidor och hundmöten. Men när bebis kommer så känns det mycket bra att hundarna har en stor trädgård att busa av sig på. Jag tänker också att om bebis sover i några minuter kan man enklare träna lite rallylydnad eller så hemma i trädgården, än att man måste ta sig ut på promenad för att hitta en yta att träna på. Självklart ska jag ha några agilityhinder också! :D Slalomet var det som fick plats i bilen från Blekinge, även om mamma o pappa gärna hade sett att jag tagit med någon annan gammal kartong...