söndag 21 februari 2016

Rallylydnadsdebut

De flesta har väl redan läst om vårt lysande resultat på facebook, så alla vet ju att vi kom på första plats med 98 poäng!
Det var två olika banor, på andra rundan kom vi på fjärde plats med 76 poäng (70 poäng är godkänd runda).
Det var ju en inofficiell tävling, och det kändes som att de dömde ganska snällt.. Jag vet iallafall att på första rundan gjorde Mikko ett väldigt snett sitt (efter att jag hade strulat till det), men antingen missade de det eller var det inte så snett som jag tyckte. Vi fick ju beröm för våra fina svängar, och jag som tyckte våra vänstersvängar var hemska! Tydligen är de helt ok :)
Jag trodde först de missat att Mikko satt först när han skulle ligga på andra rundan, men nu när jag gick igenom såg jag att vi fick avdrag för det. Vi fick också avdrag då för att han nosade på en kon, och sedan råkade jag tränga honom lite så han trampade på en kon också.
Poängavdragen i första rundan var för att jag rörde fötterna lite (när bara Mikko skulle röra tassarna) och sedan tyckte de nog inte jag gick tillräckligt långsamt när det blev "långsamt tempo".

Dessa omdömen fick vi: "superfin kontakt, positiv hund och duktig matte! Tänk på koppellängden."
Och: "stöttande matte, jättefin kontakt, superfina svängar."

Jag har ju iallafall uppenbarligen underskattat honom! Han var så duktig, med full fokus på mig hela banan!
Jag var så nervös innan, rädd att han skulle bli blockad o bara skälla (för att han inte fick hoppa över något hinder), eller bara titta på allt annat än mig. Eller var jag rädd att han inte skulle orka en hel bana, särskilt inte när han inte fick godis som bekräftelse hela tiden...
Men som sagt, han var ju superduktig! Såklart. Han är ju faktiskt snart 7 år gammal. Och vi har ju gått två kurser. Och var ju med i en träningsgrupp i höstas. Så det är ju inte så konstigt, även om vi inte tränat så mycket i vinter...

Nästa helg är det dags för en riktig officiell tävling! Det blir spännande!

Idag har det varit kanonväder.
Mikko o jag tog en långpromenad runt sjön och över isen imorse. Solen sken, snön gnistrade i granarna och det var alldeles tyst och stilla. Mötte bara en enda person på isen.
Sedan var det dags för städning, pälsborstning, handla mat o laga mat... På eftermiddagen var det dags för agilityträning i ridhuset wiho!

Däremellan hann vi iallafall med att gå ut lite till i dagsljuset! Då var det alldeles fullt med folk nere vid sjön! De åkte på skridsko-banan, lekt i snöborgen och promenerade över isen. Det fanns också ett hundspann där, och häst o vagn!
Jag filmade 30 sek istället för att ta massa bilder. men tyvärr syns det inte riktigt hur mycket folk som gick i på andra sidan strandkanten (dumma mobil).







tisdag 16 februari 2016

Tacksamhet

Jag skrev ju lite sist om att leva i nuet.
Igår var det strålande sol o gnistrande snö, o jag kom på för sent att jag kunde ta långlunch... Jag saknade lite tiden när jag var student, då man lätt tog långpromenad i finvädret i lugn o ro, och pluggade på kvällen istället med en kopp te.
Men jag får vara tacksam över att det var fint väder idag också! Och idag tog jag mig tid för långlunch :) Tacksam över att ha ett jobb med flextid.
Tyvärr har jag ändå svårt att koppla bort jobbet, och är liksom stressad över att hinna tillbaka trots gott om tid. Det där med nuet ja...


När det var fritt på cykelbanan så långt jag såg både bakåt o framåt kastade jag bollen några gånger :)

Jag vet inte var det är som gör att jag tycker det är en sådan häftig känsla att promenera på isen.
Det borde vara samma känsla att gå över ett fält?
Men även igårkväll när jag gick i en stjärnklar kväll och såg stadsljuset på ena sidan o gatulysena på Frösön på andra sidan är det så härligt att bara stå där o andas in atmosfären.


Jag är också så oerhört tacksam att jag har min lilla Mikko! Så tomt och meningslöst livet måste ha varit tidigare?
Jag längtar så mycket efter valp, men jag är så glad att jag har Mikko också! Han blir alldeles sönderpussad nuförtiden. Det blir han kanske alltid förresten.

torsdag 11 februari 2016

Mot ljusare tider!

Det är ju konstigt att jag fascineras lika mycket varje år. Efter snart 30 år borde jag ha lärt mig årstidernas gång?
Men det är ju så härligt när dagarna äntligen blir lite längre! Och jag tycker det känns som att ljuset kommit ovanligt tidigt i år? Början av februari.
Redan förra veckan tyckte jag himlen var lite ljusare när jag slutade klockan 17. Och denna veckan har jag lagt märke till att det inte är alldeles kolmörkt när jag går till jobbet strax efter sju, även om gatulamporna ännu är tända. Jag kan skymta de snövita åkrarna på andra sidan sjön.
Och idag har det ju varit klart väder, så idag var det ju faktiskt fortfarande ljust när jag gick hem, om än skymning. Så härligt!

I början av veckan var det dock mörkt o slaskigt här i Östersund. Vi var ju borta i helgen så ingen hade städat, lägenheten kändes mest som ett fågelbo inrett med mikkohår. Och en lång tråkig vardagsvecka framför mig. Allt kändes lite blä.
Jag ville hitta på något kul! Men det är svårt när man är hundägare och jobbar på kontor... Vi kan ju inte gå ut på restaurang eller på bio mitt i veckan, då blir ju lilla vovven ännu mer ensam... Och vad ska man då hitta på med vovven, när det är mörkt o kallt o slaskigt ute?

Jag köpte mig iallafall en tulpanbukett på vägen hem så att det skulle kännas lite mer motiverat att städa o göra fint. Efter middag o promenad med hunden, så blev det lite städat. Sedan nedvarvning i soffan en halvtimme o sen hade den dagen gått,,,

I tisdags hade jag tagit en friskvårdstimme på dagen o tränat, så jag tänkte ta en kortare promenad med Mikko på kvällen. Men vi var ute nästan en timme ändå, inklusive lie kort rallylydnadsträning. Han fick stå lite på bosu-bollen också. Sedan la jag mig på soffan. Det var ju fettisdagen så kjell hade varit gullig o fixat semlor, o kokade kaffe gjorde han också. Jag var så trött, låg o tittade på ett program om trädgårdar på kunskapskanalen som handlade om italienska parker... Det var så vackra och avslappnande miljöer, med fågelkvitter. Det låter säkert som världens tråkigaste kväll, men det var riktigt skönt.

Och igår onsdag var det äntligen dags för agilityträning! Åh vad jag önskar att man kunde gå för instruktör flera gånger i veckan! Eller åtminstone så längtar jag till sommaren när man kan träna ute när man vill :)

Och idag var det torsdag. Det hade snöat nästan en deci inatt. Och idag var det klart väder och härlig temperatur, bara ett par minus! Jag passade på att ta långlunch o lite längre lunchpromenad med Mikko (o jobba lite längre dag sedan)!


Och ikväll åkte vi ut i skogen och grillade varma mackor!
Det hann ju bli mörkt förstås, men det var mysigt att sitta där i tystnaden och spana på stadens blinkande ljus. Hade jag varit själv hade jag aldrig vågat sitta där ensam i mörkret, men med Kjells sällskap var det bara mysigt :)
Mikko tyckte inte det var så kul, eld o rök är läskigt o det är dötrist att bara vara stilla på samma ställe, även om det blev en liten strandpromenad på isen.



Och det räcker ju inte att träna bara en gång i veckan så jag försökte verkligen stålsätta mig till att jag skulle göra lite styrkeövningar hemma i vardagsrummet. Men jag skulle rasta Mikko när vi kom tillbaka (för man kan ju inte kissa o bajsa i den okända skogen!) och efter att ha blivit varm i bilen blev jag alldeles kall, o längtade bara efter en varm dusch!
Så här sitter jag nu i soffan, nyduschad, fräsch, nöjd o glad :) Och nu är det sovdags så jag orkar gå upp 05:30 även imorgon! Träning får bli en annan gång ;)
Så jag blev rätt nöjd med vardagsveckan till slut ändå.

Det brukar ju sägas att man ska leva i nuet, och nu börjar det höjas röster emot det.
För mig kan det bli en stress i sig, att jag inte lever i nuet...
Att drömma om framtiden och ha mål, tror jag inte är dåligt. Och visst ska man längta! Men jag måste sluta oroa mig för saker, och njuta mer av nuet på det sättet. Och om man bara längtar framåt, till sommar o semester, så önskar man ju bara livet ur sig... Tiden går ju fort nog ändå!
Så jag försöker tänka på att njuta av årstiden vi har nu. Och trots att jag längtar oerhört mycket efter ett hus, så försöker jag uppskatta de bra sakerna med att bo i stan, eftersom jag vet att just de små sakerna som känns obetydliga nu, kommer jag sakna när jag bor långt ute på landet...
Jag är inte rädd för vardag, varje dag behöver inte vara ett äventyr för mig. Men jag vill ändå att min tid här o nu ska vara värdefull, och att den inte ska rinna mellan fingrarna i en grå slentrian...

måndag 8 februari 2016

Umeå!

I helgen har vi varit i Umeå! Och bara hälsat på!
När vi kom till Umeå på fredagkvällen var det -20, när vi vaknade på lördagmorgonen var det nollgradigt. Det snöade hela lördagen, så vädret var inte så trevligt. Jag hade tänkt ta en promenad runt nydalasjön men det blev alltså inte av. Men annars spelade ju inte vädret så stor roll när man har en "helg i stan".
Först hade jag ju tänkt prova att träna i Umeås nya fina hall, det hade varit så kul att träna med mina gamla hundvänner! Men hallen är ju brukshundklubbens, så man ska ju vara medlem för att träna, vilket jag förstår. Sedan hade jag nog då tänkt att åka utan Mikko, så Kjell o jag kunde gått mer på stan o sådär. Men vi har ju smittat svärföräldrarnas hundar med skabb (innan vi visste att Mikko hade det, har köpt medicin åt dem nu) så eftersom vi inte hade hundvakt fick Mikko följa med!

Först på lördagen bjöd jag (typ) hem mig till Ida o Nils! Där fick jag semla, mums!
Det var roligt att Mitra verkade känna igen både mig o Mikko! De verkar visst ha ganska bra minne, vovvarna! Jag tyckte ju Mikko tittade extra mycket efter den söta kooikertiken vi brukade se i Jönköping, o det var nog inte bara inbillning av mig!

Sedan fick jag lunch hos Julia, lyxigt värre! Mikko var med förstås.
Många timmar blev det hos var o en, med massa snack.

På kvällen gick jag ut o käka ihop med Kjell o hans gamla kollegor, det va trevligt. Men jag gick tidigt tillbaka till hotellet o Mikko.

Det var en trevlig helg. Hade hoppats på att träffa nån mer vän, men så blev det inte denna gång.
På hemvägen stannade vi till i Strömsund också förstås.

Jag är ju verkligen sämst på att hålla kontakten med mina vänner. Det var 2-3 år sedan jag sist träffade de jag träffade i helgen! Det blir väldigt tydligt när jag inte visste riktigt var de bodde, och var osäker på om jag fortfarande hade rätt nummer... Men jag försöker verkligen bli bättre på det. Försöker fortsätta hålla kontakten med mina vänner i Jönköping nu... Telefonsamtal är inte riktigt min grej men sms håller iaf relationen i liv... Och jag är glad att helgen i Umeå blev av. Det var nära att sköt upp o ändrade datum, men det är ju så lätt hänt då att det rinner ut i sanden...
Jag tycker så mycket om Umeå (och de som bor där förstås) så nu ska det väl inte gå 2-3 år innan vi kommer nästa gång!

Nya kulturhuset i Umeå, jag gillar kanske den äldre stilen på Umeås hus bättre...

Mikko o jag tog en promenad utanför vår första lägenhet! Där bodde vi ju inte de sista åren i Umeå, o då bodde ingen kvar där, så det var nog 5-6 år sedan vi var just där... Först kändes det lite konstigt. Jag mindes inte heller att det var så tätt med träd där... Jag mindes också hur kul det var att vi var flera som bodde i det där "kvarteret" o hur mycket vi umgicks hela tiden...
När jag promenerade ner mot universitet kändes det nästan som vanligt ;)


Vi hade supertjusig utsikt från hotellet, som vi tyvärr inte såg så mycket av. Antingen var det mörkt eller snöyra ute!

Och så renarna utanför Bjurholm på vägen mot Strömsund, precis som i gamla tider!

torsdag 4 februari 2016

Äntligen agility igen!

Nu är äntligen Mikkos kur avslutad och vi kunde träna agility igår igen!
Jag har nog aldrig varit så taggad för att få träna!
Jag tänkte innan att det kanske va bra för Mikko med vintervila, men det kanske är mig det varit bra för??
Mikko tyckte iallafall det var lika kul som vanligt igår.
Det var en kombination uppbyggd som jag tyckte såg helt omöjlig ut först... Men när vi väl körde var det ju ganska bra linjer i kombinationen som Mikko hittade fint. Jag måste inse att vi kan mer än jag tror!

Jag har nu också anmält mig till vår första rallylydnadstävling!
Först är det en inofficiell tävling och sedan helgen efter en officiell. Den första tävlingen är om bara två veckor, så det gäller att jag skärper till mig o börjar träna nu!! Oj oj. Men det får gå som det går... Att jag anmält mig är mest för att ge mig själv en spark i rumpan att träna!