lördag 10 maj 2014

Agilityns nackdel...

...är att det så otroligt lätt går rakt åt skogen!

Så kändes det idag. På plats i Degeberga stugby 8:30 för att börja med hopplopp i klass 2.
Ja jag valde ju att flytta upp mig trots att det är så många enskilda tävlingar här nere, jag var så less på ettan! Och så insåg jag nog inte hur många tävlingar som faktiskt är en-dags-tävlingar med endast klass ett eller två... Och jag insåg inte heller att det skulle vara så trögt att få den där sista pinnen i agility!

Hopploppet gick fint. Trots att det var dagens första lopp var Mikko inte övertaggad utan hade fint fokus. Dock dök exakt samma problem upp som förra helgen i Ronneby... Det var en makaron-tunnel som skulle tas från motsatt ingång... Förra helgen var det två makaroner mitt emot varandra, idag var det ett däck riktat rakt mot "fel" tunnelingång. Förra veckan försökte jag "dra ner" Mikko mot rätt tunnelingång men han ignorerade mig. Idag försökte jag då istället göra ett framförbyte fram tunneln, men det ignorerade han också :P
Okej, så tunnelingångar får vi öva mer på (jag har övat mycket sug på tunnel, kanske lite för mycket...).

Kl tio (?) hade vi kört hopploppet. Då var det dags att vänta på att klass ett skulle börja... Nackdelen med att tävla i 2 klasser :P Måste vara jobbigt att ha flera hundar här nere? Kanske lite extra drygt att ha en i ettan o en i trean, det skulle innebära att an måste åka tillbaka imorgon för klass 3... Å andra sidan tävlar man ju alltid två dagar per helg i Norrland ;)

Anyway... Klockan 16 (!) var det äntligen dags för vårt agilitylopp. Då hade det också varit "öppen klass" som jag struntade att anmäla mig till eftersom jag ville att vi skulle ha energi till de officiella loppen. Och så var medium dessutom sista storleksklassen för dagen...

Banan var en ganska enkel klass 1-bana (brukar det vara så att säsongens första banor är lite enklare...?). Det verkade finnas ett flyt som skulle passa mig o Mikko och det kändes bra. Jag hade vittring på den där pinnen!
Vi värmer upp och Mikko känns som vanligt. Tidigare hade han sovit i buren och varit ovanligt lugn, nästan så jag funderade på om nåt var fel! ;)

Över första hindren går superbra, Mikko har fart och fokus! Genom en tunnel, över ett hopphinder, rakt mot gungbrädan - jag är tydlig eftersom jag vet att han kan tveka men vart tog han vägen? Vem står plötsligt överst på A-hindret med viftande svans?
Jag svor så det hördes över hela tävlingsplatsen... Och inte ville han gå ner heller, han ville stå kvar på utsiktsplatsen o titta på husse...

Alltså jag blev sååå besviken på honom. Känner mig fortfarande personligt arg på honom fast man inte får vara arg på en liten hund... Men det var ju så dumt! Det var ingen fälla, det fanns inga svårigheter på banan! Jag vet att han lätt suger på A-hindret men detta var överdrivet!
Han är ju fem år gammal! Vi har tävlat i tre år!
Visst vi har inte tränat supermycket på sistone, men när vi tränar går det alltid bra! Jag känner mig alltid ganska "färdig" på träningarna relativt fort, dvs att vi klarar svåra banor utan problem efter att ha kört igenom den 2-3 gånger... Senaste året har jag nog aldrig känt att "detta måste vi träna mer på!"
Som sagt, tunnelingångarna måste vi uppenbarligen träna på... Men detta nybörjartramset...AAAH!

Det blev en sådan besvikelse efter att ha väntat på detta lopp hela dagen... Och när kommer nästa tävling med både klass 2 och 1 på samma dag? Och med agility sist??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar