Ensamma hemma

Igår var första dagen som Kjell var tillbaka på jobbet och vi andra var ensamma hemma.
Vi började dagen (efter amning) med en ganska lång promenad, i lugn takt var vi nog ute i en timme.
Jag hade hoppats att lillen skulle fortsätta sova i vagnen när vi kom in så att jag kunde äta frukost, men nej då vaknade han, så jag fick pilla i mig mat med honom på armen.
Eftermiddagen förflöt lugnt, men lillen hade ganska korta sovperioder så jag hann inte riktigt göra någon aktivitet åt hundarna. Men han sov strax före Kjell skulle komma hem, så jag hann förbereda middag och träna några sitt-ligg-stå med vovvarna iallafall...

Idag snöade det och blåste när vi steg upp så jag hade inte alls lust att dra ut lillen i det vädret. Tur ändå att man bor i hus o bara kan öppna dörren för hundarna. Nu har jag också hunnit gömma lite godis åt dem, och det slutade snöa så jag har kastat ut dem igen. Det hade varit skönt att komma ut lite själv också, om så bara för att kasta lite boll i trädgården, men jag vill inte väcka lillen nu genom att dra på honom massa kläder...

Jag undrar om det varit lättare om det varit sommar? Det regnar förstås på sommaren också, och kan vara riktigt kallt... Men jag tänker mig att då kanske man ändå kunde kört ut vagnen där han ligger med sin filtar och ställt honom i skuggan, eller i uterummet... Nu går det ju inte då han är alldeles för tunt klädd.
Jaja jag ska sluta tänka så, det är som det är. Och vi överlever. Och är det uppehåll i eftermiddag kanske jag kan klä på lillen då efter en matstund så att han får somna i vagnen?

Det funkar för oss att vara hemma iallafall, även om det känns lite ensamt. Men även dessa dagar blir väl rutin och kommer nog rulla på ganska fort...
Jag längtar tills föräldragrupp och sådant börjar. Och jag hoppas att lillen får lite mer rutiner så att det känns möjligt att göra något på dagarna...