Jag beställde först en se från Björkis o efter att ha väntat en månad fick jag veta att den inte kunde göras i så liten storlek :(
Då beställde jag istället en Dragråttans combined, från Qurts, eftersom ett kullsyskon till Vilde som är lika stor har en sådan sele. Och igår kom den äntligen efter bara några dagars väntan! :)
Den är hyfsat lagom men möjligen lite vid, men jag räknar med att han ska växa i den när han får lite mer muskler och blivit grövre. Bild får tyvärr vänta.
Först var han väldigt obekväm i selen (jo jag provade ju den såklart direkt igår). Det förvånade mig, men å andra sidan har han ju aldrig haft en sele på sig, bara halsband. Men han vande sig ganska fort.
Det som var väldigt dumt var att jag nästan direkt kopplade på skrindan också. Och han blev rädd för den förstås. Som tur väl var så var jag åtminstone smart nog att sitta ner på golvet precis framför honom, så det var ingen större skada skedd.
Idag tänkte jag att han får dra något mindre, som inte skramlar och sådär. Så jag band fast ett litet vedträ. Men han blev rädd för det också. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad, eftersom jag uppfattar honom som ganska tuff annars. Men jag antar att alla djur blir rädda om något släpar precis efter dem, vilket självklart är förståeligt. Men jag minns inte att Mikko blev så rädd faktiskt. Inte när jag tränade honom med en vattenfylld petflaska. Men han är ju lugnare också. Vilde är så mycket; allt eller inget! Jag försökte ta ett steg i taget men han ville ju springa och då skrämde vedträet honom förstås. Så jag fick koppla bort det. Det har legat kvar i hallen och Vilde har inte velat gå förbi det.
Selen har han iallafall vant sig vid nu, han har haft den på sig några timmar. Jag tror vi tar på selen vid promenaderna ett par dagar nu, så att han kopplar ihop selen med att det ska hända något kul!
Vedträet får ligga framme. Han har redan till stor del kommit över rädslan. Jag har gett godis och busat i närheten av det. Och Mikko bryr sig inte ett dugg tack-o-lov, så han visar att det inte är farligt :) Vem hade trott att jag nånsin skulle använda Mikko som läromästare för att komma över rädslor!? :D
Det är intressant att de verkar så olika i psyket men bägge ändå har rädslor och är tuffa på olika vis. Mikko kan verka väldigt nervös, eftersom han är rädd för plötsliga ljud, män och saker som viftas med.
Vilde är istället rädd för höjder, och stora hundar som rusar mot honom. Han älskar alla människor och tar knappt åt sig när man skäller på honom.
Ingen av dem är särskild rädd att hamna på efterkälken på promenad, trots att bägge är vallhundar.
Apropå förra onlägget filmade jag hundarna (från uterummet) i helgen när de busade ihop. Skönt att det verkligen kan rasta sig själva :)
Och vilket skitväder vi hade då. Idag snör det hela dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar