Eftersom de rekommenderar att man inte ska ta med bebisar nånstans förrän i april, så har hundarna väldigt mycket sällskap. Två dagar i veckan lämnar jag dem (för mammaträning o babymassage). Trots att aktiviteten bara pågår i en timme, så blir jag oftast borta ca 3 timmar på grund av körtiden fram o tillbaka, att man vill vara där några minuter innan och kanske måste mata Albin före/efter osv. Men tre timmar två dagar i veckan är inte särskilt mycket.
Visst, sedan blir det inte agilityträning flera dagar i veckan. Och det blir inte heller några rejäla långpromenader. Men de får sina promenader, om än lite färre o kortare än jag tyckt va ok förr. Däremellan får de busa i trädgården. Vi gosar med dem. Kjell brukar låta de komma upp i soffan på kvällarna. Jag brukar kasta leksaken åt dem några gånger. Så de är inte bortglömde eller undanskuffade.
För nån vecka sedan hade jag en fas när jag helt enkelt bara inte hade lust att träna med dem. Så jag lät bli, eftersom jag visste att det var en fas. Det blev väl på sin höjd nån minuts sitt-ligg-träning.
Men denna veckan har Vilde fått träna ett par gånger på den lilla vippbrädan. Mikko har fått lite trickträning. Jag har också plockat fram bosubollen (en balansboll) som är bra träning både för mammor och vovvar! Jag har kastat boll åt dem ute nån gång. Vi har också tagit en långpromenad (jo en ganska rejäl sådan) med grannen och hennes hund, så de fick springa lösa o busa allihop.
Så nej. Det är ju faktiskt inte synd om dem.
Eller hur?
I söndags var det agilityträning i ridhus, och denna gången fick Vilde följa med för miljöträning. Jag tänkte inte att jag inte skulle träna några hinder med Vilde, för det kunde gott räcka med lugn miljöträning för hans del. Sedan visade det sig att det var många borta, så då kliade det i fingrarna... Kanske sulle han för pröva lite hopphinder ändå...?
Men så fort Vilde fick komma ut ur buren insåg jag att det bara va att glömma. Han var väldigt stirrig, så vi kämpade på med några kontaktövningar vid sidan om, avskärmade från hundarna på banan.
Tyvärr skäller ju Mikko som alltid, och när Vilde hörde honom och visste att det var massa intressanta hundar och människor utanför, så tog han sig först ur den gamla buren, och sedan en andra gång ur den splitternya jag tvingat Kjell fara o köpa dagen innan.
Det har ju alltid gått bra med tygbur fram tills nu...
Nåja, stålbur hädanefter.
I övrigt... är vädret dötrist! Stackars vovvarna trippar runt som Bambi överallt... Håller verkligen med en i föräldragruppen som sa att ska det va såhär dålig vinter kan det lika gärna bli varmt så att man bara kan lägga en filt över barnen o gå ut!
Jag är redan less på alla kläder som ska på oss allihop innan man kommer ut... och det lär inte bli nån bättring här förrän om två eller tre månader :(
Nu har jag alldeles just anmält mig o Vilde till en unghundskurs i agility! Så roligt det ska bli! Och det är ju för mina favoritinstruktörer, som har lärt mig å mycket med Mikko. Och med Vilde måste jag ju tänka annorlunda så det ska bli kul att gå en liten kurs o få in tänker hur jag ska lära upp Vilde så det blir rätt från början :)
Jag hade egentligen tänkt satsa på Mikko under våren, för jag känner att han lätt kommer bli bortglömd annars eftersom det är så otroligt kul att träna med Vilde. Men Mikko får ju fortsätta på ridhusträningarna förstås, och då får han mig nästan för sig själv, för Vilde får bara följa med för fortsatt miljöträning :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar