Förra helgen var vi i Blekinge, jag Kjell o Albin. Hundarna fick slippa flygresan och vara hos Kjells föräldrar i Stömsund.
Jag var lite orolig att Vilde skulle vara busig, men istället var det Mikko som ställde till problem!
Vi hade åkt på torsdagkvällen. På fredagen hade Kjell pratat i telefon med sina föräldrar.
"Mikko har dragit igen".
"Äsch", sa jag, "sluta skoja.
"Nä jag driver inte" sa Kjell.
"Men lägg av..." men så såg jag att Kjell faktiskt var allvarlig och jag förstod att han inte skulle skoja så grymt så länge... Då hade Mikko stuckit igen!
Denna gången hade han faktiskt gps-halsbandet på sig som vi skaffade efter förra gången, men det funkade inte riktigt. Om hur Mikko rymde förra gången kan man förresten läsa här.
Det fanns ju spårsnö iallafall, och de kunde ju ta skotern och köra ifatt honom... Så det kändes lite mer hoppfullt, men ändå nervöst! Det är ju också mycket kallare nu, och mörkt på nätterna. Jag blev också nervös att han skulle följa vägen ner till stora vägen där bilarna kör fort...
Jag vet inte hur lång tid det gick, någon timme tror jag. Jag ville helst kasta mig iväg på ett flygplan direkt men det är ju inte så lätt... Riktigt jobbigt att sitta 100 mil ifrån o inte kunna göra något. Men ganska snart hörde Kjells föräldrar av sig igen, de hade sett Mikko en bit bort på vägen. Han hade nästans ett ut att vara på väg tillbaka tror jag. Några minuter senare ytterligare ett sms, de försökte få in Mikko. Sedan lite spänd väntan, innan till slut vi fick beskedet att Kjells mamma lyckats få in honom. Puh!
Jäkla byracka! Så Mikko fick vara koppelbunden resten av helgen. Han får skylla sig själv.
Han gillar ju inte riktigt Kjells pappa, hur mycket han än försöker vara snäll o ge godis... Och antagligen tyckte Mikko efter ett tag att det blev nog och skulle sticka o leta efter oss igen. Jag trodde faktiskt inte han skulle göra det nu när han hade Vilde med sig också. Tur att inte båda stack!!! Intressant ändå att Vilde valde att stanna med Molly o Kjells föräldrar.
Igår fyllde min lille rymling åtta år!!!
Min bästa vän och själsfrände <3 p="">
Och Vilde fäller päls...
Igår var Vilde o jag på agilitykurs igen. Näst sista gången redan. Han är så duktig och kunde redan ta flera hinder i följd och lyssnade hyfsat på framförbyten! Jag blev nästan förvånad haha. I början hade han ju lite svårt för de hopphindren men nu har han fattat vad han ska göra :)
Slalom går också superbra! Han klarade en ganska smal allé igår utan minsta problem.
Anna-Karin sa också att man inte ska köra allé för länge på samma bredd. Jag frågade vad hon menade med det och hon sa att det kan bli så att hundarna får för mykcet fart igenom, och sedan när man gör den tätare springer hundarna rakt in i pinnarna. Det har iaf hon haft problem med.
Intressant! Vilken tur att man går kurs och får tips om sådana saker!
Jag har ju Vildes slalomallé ute, den är fastfrusen så jag kan ju inte göra det tätare och den är ganska bred. Jag har ju tränat på med den, och tänkt att det bara är att köra på så kan han lära sig ingångar ordentligt osv. Men efter detta tips ska jag nog ta en paus från den träningen. Vi kan ju fortsätta om några veckor när det tinat. Jag skulle ta bort den idag, men den var helt fastfrusen haha!
Men vi får träna lite annat nu iaf. Tyvärr har jag ju bara två små hopphinder, jag borde snickra fler! Men jag har ju nån tunnel och så också förstås, men det är en såndär lätt liten tygtunnel, inte heller så lätt att få fast i snön...
Idag tränade vi några "ut" runt hinderstöd o så iallafall. Vi har ju mycket grundträning att göra.
Det är också skönt med ljusare kvällar! I veckan fick Vilde dra vedträet runt på en kort liten promenad. Det gick hur bra som helst. Jag tänkte att han är ju så glad på promenad och låter sig nog då inte hindras av ett litet vedträ, och precis så var det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar