Det var Vildes tävlingsdebut. Vi hade bara tränat lite rallylydnadsmoment hemma i trädgården, inte med skyltar eller på klubben. En gång åkte vi in till stan för att träna med lite störning (o avslutade med att fika med föräldragruppen).
Resultatet blev såklart därefter. Vilde var ivrig och ofokuserad. Det var så spännande med allt folk, alla dofter osv. Han drog i kopplet hela vägen haha! Ville hälsa på domaren. Lukta på varenda skylt.
På första banan så diskade vi oss då jag tog i honom lite, för att få nån sorts kontakt. Alla bara stå i andra änden av kopplat o göra ljud var nämligen helt overksamt - och frustrerande!
Andra banan så var han lite trött tror jag. Han var om möjligt ännu mer ofokuserad, och efter en "sitt"-skylt där andra hundar suttit, var det nosen ner i backen totalt utan att ens se upp. Så då bröt vi.
Och Mikko då? Vi tävlar ju också nybörjarklass. Var väl kanske 4e eller 5e tävlingen för oss typ?
Jag tänkte att nu skulle jag få visa att jag faktiskt kan träna hund. Nu skulle Mikko o jag briljera. Men Mikko var också lite smått ofokuserad, såg sig omkring mycket och sådär Blev lite störd av en hund bredvid planen. Men det räckte till två kvalificerade resultat iallafall! Om än inte någon placering direkt. Men vi fick flera priser på utlottningarna (bra med två hundar haha). Nåt koppel, nån leksak osv.
Jag var inte så nöjd efter dagen och kände att rallaylydnad inte är så kul. Det är inte så kul att titta på heller. Frustrerade förare som med olika tricks försöker få sin hund att lyssna men inte får röra hunden. Och hunden som tittar sig omkring på allt spännande och inte bryr sig ett dyft om att matte piper i andra änden kopplet.
Och så förra helgen, så var det tävling på hemmaplan i Östersund. Återigen med bägge hundarna förstås. Vilde kändes denna gång mycket fokuserad och duktig på uppvärmningen. Bra känsla!
Men så fort vi gick ut på banan var det som att han förstod att jag var "bortkopplad" o inte fick ta i kopplet, eller att jag stoppat undan godisen, eller att jag blev nervös o konstig... Återigen drog han i kopplet. Ville hälsa på domaren. Lukta på varenda skylt. Ja vad ska man göra annat än att skratta åt eländet? Vi bjöd ju på en show iallafall!
Inför andra banan var Vilde återigen fokuserad på uppvärmningen, men drog i kopplet o höll på så fort vi kom in på planen. Det är ju tur att han är glad och gillar folk iallafall. Det hade ju känts värre om han blivit låg eller så. Så fort vi gått förbi "mål"-skylten gick han hur fint o uppmärksamt fot som helst! Ja hahaha...
Med Mikko gick bägge banorna betydligt bättre denna dag! Han var fokuserad och arbetsvillig. Jag fick visa att jag faktiskt kan träna hund.
Sedan var det en lång väntan eftersom prisutdelningen var efter fortsättningsklassen. Förstår inte riktigt varför, det kan inte vara funktionärsbrist för det går inte åt så många funktionär på rallylydnad tycker jag. Förstår inte heller varför det är så dyrt (150:- per banan, alltså 600:- för att tävla 2 lopp med varje hund). Agilityn är ju billigare men kräver mycket dyrare material och fler funktionärer osv.
Nåväl.
De började ropa upp resultaten bakifrån. Och när de kom till fyran... nej inte vi. Trean. Inte vi heller. Inte tvåa heller...?!? Men Hallå, vi MÅSTE ju fått ett godkänt resultat, eller??? Hade vi vunnit?! Jo mycket riktigt, första plats: MIKKO!
Min duktig lilla prins! Mattes hjärta levererar.
Och när vi stod o skulle bli fotade på "prispallen" så ropades vi upp som nr 2 i andra loppet :D Sååå kul!
Så massa priser fick vi med oss hem. Vann grejer på utlottningen också (återigen, bra med två hundar :P).
Så då kändes det lite kul med rallylydnad igen. Ska nog försöka satsa lite mer på det faktiskt. Har sagt det förut men nu tror jag att jag menar det!
Det blir ju tyvärr ganska få agilitytävlingar här i Jämtlandstrakten.
Mikko är ju 8 år nu med, 9 år till våren. Pensionen närmar sig. Trots att han älskar agilityn är vi ju dessutom ganska dåliga på det. Och nästa år blir det nog bara hopplopp för Mikko. Då måste vi ju göra något annat :)
Och för Vilde tänker jag att det är bra träning för agilityn. Dessa tävlingar har nog varit väldigt bra förberedelser inför agiiltydebuten. Att va på en träningsplats o försöka prestera ihop med en spänd o nervös matte... Och att försöka vara fokuserad o lyssna...!
Lydnad är ju bra träning för de flesta situationer.
Mikkos resultat och omdöme (i Östersund):
Fattar inte att vi får fel för sträckt koppel, det är bara mitt fel. Jag måste råka hålla det för kort... Irriterande. Sen var det nån övning jag gjorde fel på både med Vilde och Mikko, men jag vet inte riktigt vilken...
Och Vildes resultat och omdöme (från Östersund):
Totalt 4 poäng (96 poängavdrag) hahahahaha jaja. Det går ju bara att bli bättre därifrån :D
Hursomhelst har absolut Mikko tillräckligt med resultat för uppflytt nu. Borde väl flytta upp honom då. har inte riktigt lust då jag tycker rallylydnadstävlingsdagarna är långa nog nu, och det är inte riktigt en publiksport...
Jag undrar om han inte fått typ diplom eller cert eller va det heter o titel i sitt namn också??? Jag har ingen aning, måste kolla upp. Inte har jag köpt någon såndär snygg rosett som man kan göra när man får flytta upp eller de får en titel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar