måndag 7 augusti 2017

Rapport från Örnsköldsvik

Tävlingar i Örnsköldsvik i helgen.
Ja, vad ska jag säga? Var ska jag börja?
Äsch det var som vanligt helt enkelt. Åkte dit utan förhoppningar som vanligt. Bara för att det är kul att tävla.
Första agilityloppet på lördagen gick bra. Ett felfritt lopp men alldeles för långsamt, så massor av tidsfel såklart.
På hopploppet så gjorde Mikko två av sina tråkiga stopp, han letade efter husse. Och då kom jag av mig också o glömde banan lite o vi sprang ut.

Kjell hade fått välja om han ville följa med, med Albin, eller om de skulle vara hemma. Jag hade nästan helst haft lite egentid, o kunnat fokusera på tävlingen/hundarna. Kjell valde att följa med. Och det var ju kul att ha sällskap faktiskt. Om än lite mindre/sämre sömn osv (men Albin sover ju hyfsat bra, lite tungt att han ska vakna redan vid 5 bara). På lördagkvällen gjorde vi en liten utflykt till en arkeologisk utgrävning av en gård från järnåldern, o de hade också byggt upp en rekonstruktion av ett hus.

På söndagen var det dags för agilityloppet först igen. Det var en kul bana o vi hade hyfsat flyt, det kändes bra. Men när det var två ynka hinder kvar fick jag hjärnsläpp - o tog en vända till! Suck.
Här kommer detta loppet:



Väldigt långsamt i början. Jag kunde ha sprungit på mer vid balansbommen men jag vill ju inte att han ska hoppa över kontaktfältet... (se hur han skuttar på slutet, även om farten är låg..!). Och sedan efter tunneln (under balansbommen) KAN JAG JU INTE springa på eftersom vi måste runda det hindret o sen mot slalom. Resultatet blir att jag får kämpa för att försöka röra fötterna o få med mig Mikko, men Mikko tycker (såklart) ändå att jag stannar upp och han blir tveksam vart vi ska. Under slalom vågar jag inte heller springa på för jag vet att om jag stressar Mikko där så går han ur. Men efter så hade jag ju sett att det var en sträcka att få upp farten på o det kom jag ju också ihåg, vilket syns! Så därefter tycker jag vi håller farten litegrann, upp på A-hindret o sen fick jag mitt hjärnsläpp som sagt.

Men efter detta loppet funderade jag. Jag mindes känslan förut när jag o Mikko var felfria. Hur man hann börja tänka "Fan vi är ju felfria, vi kan ta pinne!". Hur man skärpte sig för att hålla i o jobba över de sista hindren. Den känslan var det jättelängsen jag hade. För vi har ju ändå aldrig chans på pinne. Men förut kunde vi ju ta det, bara vi va felfria. Då var vi visserligen i klass 1, men ändå. Det måste vara jag som gjort Mikko ännu långsammare på sistone.
Så till hopploppet bestämde jag mig. Skitsamma om vi missar något hinder, vi siktar ju ändå inte på pinne (o får ju ingen ändå), så nu ska vi SPRINGA!
Sagt o gjort.
Vi sprang på och det kändes mycket bättre! Känslan var tillbaka, rytmen, flytet. Mikko gjorde ett väldigt fint lopp. Inga stopp och inte något missat hopphinder heller! Felfritt lopp. Men likförbaskat 2 sekunders tidsfel. Men nåja, det är ju betydligt mindre än de 10-15 sek vi har annars, så helt klart bättre! Så det var riktigt skönt att lämna tävlingarna med ett så fint lopp.
Kjell filmade det loppet, men hade Albin i famnen, så det är väldigt skakigt o massa Albin-gnäll i bakgrunden :P Får jag minst 3 kommentarer från er som säger att ni vill se, så lägger jag upp den ;)

Nu var väl detta säsongens tredje o sista tävling. Inte många tävlingar i år, som jag nämnt förut.
Får se om det blir någon inomhustävling i vinter. Jag hoppas det, det skulle vara kul att starta Vilde också. Ännu är vi inte riktigt redo, men till vintern kan vi nog vara det!
Vilde fick prova framhoppningshindren lite innan vi åkte hem igår, o han var så duktig! Bara man inte släpper honom med blicken/tanken så far han inte iväg för att hälsa på nån eller så, utan är fokuserad på hindren o sin uppgift :) Ska bli så sjukt kul när vi är redo att starta!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar