Filbunke

Livet går vidare i Viö.
Grannens tjur har hittats och andra grannens lilla vovve har hållit sig hemma.
Igår kom istället barnen hit, för att titta på mikko :)
Jag blir så smickrad att de tycker om honom... Och han är så snäll mot barnen :)

Igår var det kalas hos farfar också, då träffade han mitt kusinbarn Mirandra 2 ½ år, för första gången.
Han har ju träffat Andreas dotter på ca ett halvår innan, och han har inte direkt några problem med barn.
Han hoppade på Miranda en gång så då sa vi till honom, men han är ju liten som tur väl är. Sedan sprang väl hon efter honom litegrann men det var inte så farligt och Mikko brydde sig inte nämnvärt. De var ganska försiktiga båda två så de busade bra ihop ;)

Och alla släktingar utbrister:
1. Så söt!
2. Så lugn han är!!!
Jag har aldrig riktigt tänkt på det men han är ju faktiskt ingen sådär jobbig hund/valp som ska kasta sig över folk o sedan springa iväg lika fort för att sedan kasta sig över dem igen :P
Han hälsar väldigt fint och lugnt.
Min vovve!