tisdag 23 november 2010

Stress o press

Är det normalt att hundar blir helt paralyserade när de får på sig plasttratten?
Mikko fick ju en sån igår, och när jag satte på den lyckades han först få av den två gånger (jäkla smala sheltie-huvuden!), sedan lade han sig ner på mattan och bara låg där, i 1 ½ timme. Bara låg där, medan jag lagade mat i köket, åt o duschade... Han som brukar följa mig överallt.
Jag lyfte sedan upp en mycket stel Mikko o lade honom på bädden i rummet när jag skulle plugga. Där låg han, precis så som jag lagt honom.
Så efter någa minuter fick han faktiskt vinna, och jag tog av tratten (givetvis började han direkt gnugga med tassen i ögat).
På natten fick han ha tratten igen då jag ville kunna slappna av och sova, o inte behöva lyssna efter om han gnuggade sig. Jag lade honom så bekvämt som möjligt på bädden. Under natten hade han faktiskt gått o lagt sig nedanför min säng, och när jag vaknade reste han sig upp!
Jag tog av tratten en stund, sedan fick han ha den på medan jag var i skolan.
När jag kom hem kunde han gå fram till mig, och följa mig in i badrummet. Fast så fort det tog stopp genom dörrspringan som han annars brukar kunna slinka igenom, får hans självförtroende värsta törnen och han blir helt stel igen.
Sedan satte jag mig ner o skulle locka honom till min famn, men han bara stod o kollade o vägrade röra sig. Är detta normalt beteende??

Det är ett av Mikkos sämre drag, denna paralysering och totala frånvaro av initiativ.
Han reagerade ju på exakt samma sätt när det gällde hans fina lilla skrinda som jag ville att han skulle dra...
Jag har försökt kolla i lite böcker nu. Läste i etologiboken om två olika sorters stress, fight/flight och passivitet. Men passivitet i den formen var mer en total uppgivenhet, som en hund som kryper ihop inför sin ägare för att den vet att den ändå aldrig kan göra rätt va den än gör. En sådan ägare hoppas jag inte att jag är! Och det är nog inte riktigt så allvarligt heller.

Läste också i Barbro Börjessons bok. Många tycker ju inte om sådana "quick-fix", men här tror jag faktiskt hon hade rätt! Hon hade hjälpt en collie som var rädd för olika saker bland annat olika platser, den vägrade gå in på vissa ställen osv. Ungefär så som Mikko reagerar, med att bara bli helt stel och vägra röra sig.
Det hade de löst med att helt enkelt ta hunden i koppel, nu-går-vi! Efter några upprepningar hade hunden kunnat gå in själv efter inkallning.
Anledningen är att om man börjar med att locka på hunden, med röst eller godis, så vill den så gärna men vågar inte, vilket bara ökar stressen.
Jag tror det är precis såhär det är för Mikko! Iallafall när det gäller gungbrädan och skrindan.
Fick ju tipset att Mikko ska sätta tassen på gungan. Men han var rädd, och jag pressade o pressade. Fel av mig, o nu är han räddare än någonsin. Jag tror att det blev en mycket ökad stress. Jag pressade honom, han vill gärna vara till lags men vågade inte, och då ökade stressen.
Från och med nu ska vi köra pang-på-metoden ;)
Eller ja, gungan ska vi ta det försiktigt med, vi fortsätter sätta tassen på vippbrädan här hemma i vinter, varvat med att han får hoppa upp på andra rörliga underlag och märka att det inte är farligt.

Men skrindan ska väckas till liv!
Den har jag inte rört sen den gick sönder i hissen och Mikko blev livrädd. Nu åker han hiss igen utan problem. Men skrindan då?
Tror jag ska fråga Jenny om hon har tid någon dag, hennes hundar är obrydda om allt! Funkade ju ganska bra förra vintern att sela på Mikko o kalla in alla hundarna o bjuda på korv, då sprang han med utan att riktigt ha tid att bry sig om skrindan.
Sedan är det nog bara att köra på, släpa honom runt i kopplet med skrindan efter.
Inte locka o locka, som jag försökte förra vintern, och bara öka stressen.
Skulle helst vilja ta tag i det ikväll men pga ögoninflammationen får han nog vila från sådant.
Vi hoppar över agilityn också, vilket jag inte alls är sugen på i kylan... Kallt och man blir extra dålig handler i tjock jacka o tjocka byxor, allt blir otydligt o man blir osmidig... Kanske säsongen är över, dags att öva rally, fresstyle och dra skrinda istället?

Han är förresten redan bättre! Knappt något klet, och kisar inte alls! Gnuggar med tassen bara då o då.

4 kommentarer:

  1. kul att höra om ögat! bokade tid idag jag... får se vad dom säger på fredag! angående tratten, ja, simba blev likadan! med undantaget att han inte la sig utan stod i samma ställning flera minuter trots att Chili gick runt honom, in i honom nästan, och undrade vad storebrosan höll på med! men efter en dag ungefär så blev det bättre. se bara till att ha stora passager där han ska gå igenom och gå inte in i tratten själv! jag läste också lite, och insåg att deras värld blir så mycket annorlunda, speciellt när ståöronen (ja, även vippöronen ;) ) vippas framåt och hörseln blir så annorlunda, plötsligt varken ser eller hör dom som vanligt. Och som du gör - ta av den så ofta du kan ha koll på honom!

    SvaraRadera
  2. och som svar på ditt meddelande så tycker jag också att dom är bäst, har testat dom andra också... men däremot tycker jag att dom flesta har sagt att shelties ofta har ögonproblem även av mindre allvarlig karaktär! menmen, spelar roll, nu har dom ju det dom har i vilket fall som helst! hoppas Mikko inser att det går att leva i tratt ett tag bara! (och att simba slipper en vända till med den)

    SvaraRadera
  3. Hoppas lill grabben blir frisk! Inte kul att ha ont i ögonen! Hoppas han vänjer sig vid tratten, det är nog inte det roligaste påfundet i en hunds ögon. Tycker helt klart vi tar en tur med skrindan någon dag. Lite roligt att du skrev att mina hundar är obrydda om allt när jag suttit hemma grubblat över min svarta som inte är lite för brydd om vad som sker i världen just nu. Men vi får lita på Ebba, hon bryr sig inte om mycket den damen.

    SvaraRadera
  4. Ok jag skulle gärna flytta upp om jag kunde! Men jobb växer inte på trän, speciellt inte i umeå ;) Har fått fast anställning oxå så..Så jag blir nog kvar ett tag till. Dock har det ju till och med kommit massa snö här nu, dock blötsnö vilket är liite drygt.

    SvaraRadera