Agility x3

I lördags var det agilityuppvisning på den stora internationella hundutställningen på Ronneby Brunn. Jag var allt lite nervös för att visa agility inför snofsiga utställningsmänniskor!
Vi körde stafett och hade tränat lite måndagen innan. Då tittade Mikko väldigt mycket på de andra hundarna och startade knappt åt rätt håll.
Så på uppvisningsdagen tänkte jag att det var smarta att hålla om honom lite så som de med bordercollie brukar göra, o skicka honom rakt fram mot ett hinder. Vi skulle ju köra med flygande start i stafetten.
Men vad gör Mikko? Nog hoppar han rakt över det första hindret, men då är jag ju bakom honom redan från börjande och Mikko fortsätter framåt! Mot andra banan! In i tunneln! Där en liten chihuahua höll på att springa! Sedan ut tunnel, mot publiken till mina föräldrar och Kjell... Där fick jag äntligen fast honom... Jäkla skithund :P Han har aldrig gjort sådär förr!
Så vågar man inte ryta till alltför mycket heller, när det är uppvisning och folk ska tycka det är kul att titta :P
Vi fick två försök till i stafetten iaf o nu gjorde vi inte flygande start! Det gick bättre, andra gången sprang han förbi slalom och även tredje gången men då bar jag tillbaka honom och då gjorde han ett superfint slalom :)
Nåväl någon ska väl visa hur svårt det är, och hur duktiga de andra är som har koll på sina hundar! ;P

Och i söndags var det tävling. Som vanligt var han väldigt tittig i det första loppet, som ju alltid är ett agilitylopp!! Sprang förbi bommen gjorde han, förr brukade han ju smita bakom ryggen på mig...
Hopploppet gick betydligt bättre! Debut i klass två! Jag älskar hopploppen, det är sånt flyt i dom! Mikko missade dock en port mitt i slalom...
Varför går hopploppen alltid bättre? Mikko är mycket mer fokuserad! Är det för att det är det andra loppet och han har fått kolla in sig (men jag har helt slutat ha honom i buren innan första loppet). Eller är det för att jag är mer inställd på att springa i hopploppen?

Sedan igår var det inoff på Karlshamns hundungdom.
Första loppet (agility såklart!!!) var han tittig och sprang förbi bommen. Jag är ganska säker på att han tror att bommen är gungbrädan och därför springer förbi med flit...
Sedan hopploppet, då ösregnade o jag frös men Mikko han sprang! Jag tror vi gjorde det felfritt...

Oj va långt detta blev... Jag skulle skriva om att Mikko fått lite halvtråkiga besked hos veterinären också, men jag får nog skriva om det imorgon...