Klubbmästerskap i Jönköping

Här ser ni Jönköpings näst bästa mediumhund!!!

Iallafall idag ;)

Men denna historia börjar egentligen i fredags. Nej, egentligen så långt bak som i onsdags (jag anser det onödigt att gå tillbaka till dagen då Mikko föddes?).

Då bytte jag om och plockade ihop godis till sista agilityträningen med gruppen. Jag funderade på var Kjell hade ställt bilen och då kom jag på det... Han hade ju bilen på jobbet i Värnamo, där han jobbade över! Hur kunde jag glömma det?

Jag provade att be om skjuts på facebook men alla såklart redan kört bort till klubben... Så jag fick ta med godiset på en koppelpromenad med trickträning...

Surt, nu när det var sist gången och vi missat två gånger innan dess!

Istället åkte vi då ut o tränade i fredags. Mikko fick springa över vippen och det har ju gått så bra, så jag höll knappt emot. Och det var dumt. För han blev lite rädd och tveksam till att gå över sedan. Det blev dock bättre efter att han fick gå över lugnare ett par gånger, men jag var ändå riktigt irriterad på mig själv. Jag hade ju tänkt att vi skulle kunna ha en chans på KM:et, o kunna ta vippen... Men nu hade jag förstört de chanserna. Jag försökte trösta mig med att nu hade jag ju ingen press på mig själv, och att det ändå alltid är flera hundar som är snabbar än oss.

Så när det var dags idag var jag inte särskilt nervös. Jag passade på att testa o göra lite chansningar i handlingen. Och det gick bra!

Vädret var uselt. Det regnade. Av någon dum anledning hade jag inte tagit med mina fotbollsskor. Jag drattade på ändan redan på uppvärmningen. Så vårt första lopp, hopploppet, gick inte särskilt fort! Jag trippade försiktigt fram och det som skulle bli blindbyten blev halvt snurriga framförbyten. Men vi tog oss runt felfria iallafall!

Och sedan var det en rolig klass, Årets blåbär! Där var inte vi med såklart, men nybörjarna bjöd på härlig energi i en tunnelbana! Och vinnarna fick riktigt snygga rosetter!

Sedan byggdes agilitybanan upp. En gnista tändes inom mig när jag såg att ingen bar fram vippen... Och när banan var färdigbyggd och vippen fortfarande inte stod där - då blev jag nervös. Nu hade vi ju chansen!

Jag försökte låta bli att bli nervös eftersom det uppenbarligen påverkar Mikko. Som tur väl var hade jag inte så mycket tid att bli nervös heller. Jag tog ett djupt andetag och så körde vi. Och Mikko var så duktig! En gång svävade han ut lite som han brukar men han kom tillbaka snabbt :D

Felfria!

Efteråt fick han gå över vippen två gånger, och jag höll visserligen emot ganska mycket men det gick utan problem!

Sedan var det en nervös väntan på att agilityloppen och hopploppen skulle räknas samman...

Och vi blev tvåa! Tjoho!

Jag tror att det bara var vi och ettan som var felfria i båda loppen.

Nu ska jag definitivt anmäla mig till Distriktsmästerskapet nästa söndag. Även om vippen är med och vi måste diska oss där (för Mikko får inte bli rädd för den)!

För denna andraplats kan jag leva på länge, länge!

Ja, det var ju bara en liten inofficiell tävling på hemmaplan, men det känns ändå som att vi kommit över en tröskel nu.

Nu ska vi bara klara av vippen ordentligt, sedan - då jäklar!

Och jag måste ju berätta att vi fick beröm idag igen.

"Vad fint din sheltie går. Jag har inte sett er träna här förut?"

Haha jag tror det är för att vi är nya här som alla tycker vi är så bra, de tror vi är nybörjare ;)

"Tack, vi är ganska nyinflyttade." svarade jag. "Vi har tränat länge på andra ställen."

Att vi har tränat så länge som över 4 år, det är ju onödig information ;) hihi.