torsdag 2 april 2015

Det där med hunder nr 2 ... IGEN!

Jag läste förra veckan en artikel i Brukshunden, om att välja rätt hund (ras). De där artiklarna brukar vara ganska självklara, och det kanske denna också var men den råkade komma i rätt tid för mig för det blev en ögonöppnare...

Jag har nu varit sjuk ett par dagar (världens värsta vinterkräksjuka, fy fasen) och haft tid att fundera.

Först och främst insåg jag en del saker om Mikko. Förutom att han är väldigt följsam (född lydig som jag brukar säga) och mån om att vara tillags vilket är saker jag redan visste, insåg jag att han är en individ som är trygg i sig själv.
Även om han tar väldigt illa upp och kryper ihop om man svär för att man slog i tån, är han en trygg individ. Jag har t.ex. kunna lämna honom ensam sedan han var liten. Självklart tog jag det i små steg men det var aldrig några problem. När jag går till jobbet så går han helt enkelt o lägger sig o sover o väntar tills nån kommer tillbaka (ja, efter att han gett mig sorgsna ögonkast för att ge mig dåligt samvete förstås).
Jag brukar klaga på att han lägger sig i andra änden av soffan så fort han fått hoppa upp, men jag har nu insett att detta är en del av hans "självständighet". Att han kan gå o lägga sig i sovrummet trots att Kjell o jag sitter i soffan i vardagsrummet. Att han inte ligger på mig och vill gosa, det är ett pris jag gärna betalar för att ha en hund som inte blir stirrig av att lämnas.
Det märktes ju också när han var nykrastrerad och antagligen hade ont och kände sig orolig. Den natten fick han sova i sängen, och han sov tätt intill mig hela natten . Det kan han också göra t.ex. på hotellrum eller liknande. Skulle han få komma upp i sängen en vanlig natt hemma, skulle han direkt lägga sig i fotänden :P
Det märks ju också på att han alltid är lugn vid hundmöten, oavsett om den andra hunden hoppar o studsar för att den vill hälsa, eller tuggar fradga längst ut i kopplet för att den vill äta upp Mikko. Mikko bara sneglar lite däråt och går lugn och obrydd förbi.

Och vidare till funderingarna kring hund nr två... vad vill jag ha för egenskaper hos den?
Vill jag ha den gosiga hunden som vill vara nära? En framåt och driven hund? En hund som vill jobba?

En jaktlabrador är ju fortfarande en dröm, men jag insåg att det nog inte kommer bli nån jaktlabbe på många år... Det är nästan som att jag tänkt "när jag blir student igen så kan jag ju...". Men det kommer nog dröja länge innan jag får sådär flexibla dagar att man kan åka ut o träna lite med hundarna en halv dag för att solen råkar skina,,, Nu är det ju 8-timmars-arbetsdag som gäller (med några få flextimmar hit o dit visserligen).
Det skulle vara kul att ha en hund som tycker det är kul att jobba för jobbets skull, utan att jag själv måste ta ut mig för att peppa... Men ärligt talat - vintertid blir det mest tråkiga koppelpromenader ihop med mig, och det skulle nog ingen sådan hund palla en hel vinter.
Jag har ju min hund som bästa vän och agilityn är en kul grej vi har gemensamt. Långa skogspromenader och lite trickträning - det vill jag ha.
Jag kommer aldrig ha en hund som "redskap". Jag har inte hund för att vinna agility, jag tränar agility för att jag har hund.

En apportör hade ju varit roligt. Kanske en vanlig golden då? Eller helt enkelt en vanlig labrador (av lättare typ). Men det är nåt lite trist och opersonligt med dom tycker jag, de liksom bara finner sig i allt. Allt är kul. Allt är ok. Vad du än säger matte. Visst. Jag hänger på. Okej.
Men det kanske är en dum fördom... Flatcoated är ju charmiga men alldeles för flamsiga och stora o klumpiga för min smak :P

Kanske en liten sällskapshund då? Pudel? Men en "mesig" ras igen, nej tack... Lite mer driv och mod vill jag ha!
En tax! Kanske äntligen en tax? Som vågar springa över vippbrädan! Som glatt skuttar emot alla med sina flaxande öron! Åh jag älskar taxar!
Om man hittar någon med mentalt stabila föräldrar som inte avlats för jakt (en dvärgtax såklart, som inte är för lång o för tung).

Fast det hade varit lite kul med en hund som kan hänga med på joggingturerna också, som kunde dra mig om jag lär mig åka skidor...
Egentligen hade jag kunnat nöja mig med att Kjell skaffade en jakthund (gråhund) jag kunde göra lite sånt med, som "komplement" till Mikko.

Varför vill jag ens ha en hund till?
Dels vill jag ha lite nya utmaningar. Andra förutsättningar. Andra hundar är ju bra på andra saker och det blir ju helt andra trick osv. Lära sig nya saker, som t.ex. apport eller spåra mer, om man får en hund som gillar sådant.
Men det är också så att jag inte skulle stå ut med att se Mikko bli gammal utan att ha ett nytt "projekt". Att se att han inte orkar följa med på vissa saker eller så, utan att ha en annan hund att hålla igång med. Att se honom tyna bort tills plötsligt en dag finns ingenting kvar, och ingen liten tunga som slickar tårarna när man gråter eller päls att gömma ansiktet i.

Och då vill jag skaffa en valp innan Mikko blir för gammal för att säga ifrån och hjälpa till att uppfostra den. Jag vill att han ska få bli gammal med värdighet och kunna välja om han vill ligga kvar på soffan med Kjell, eller följa med mig (o valpen) ut på långpromenad.

Men men, trots att Mikko fyllde sex år (!!) förra veckan så är det ju långt kvar tills han är gammal.
Och det kommer dröja tills jag har tid för en valp överhuvudtaget.

Så... efter detta långa inlägg med alla mina tankar återstår väl bara att önska...

GLAD PÅSK!


2 kommentarer:

  1. Grattis i efterskott Mikko!

    SvaraRadera
  2. Emma (med Simba)7 april 2015 21:38

    Oj ett sånt passande inlägg, hade kunnat skriva det själv!!
    Och vilken slump att jag råkade hitta några gamla blogglänkar jag inte tittat på på några år, just samtidigt som du skrev det här och jag går igenom en "andra-hunden-tanke-snurra" igen! Jag försöker nöja mig med att vara glad att den hund jag har är så fantastisk på alla vis, men ändå är det ju den där utmaningen som gnager...

    Nåja, hälsa Mikko o ha det bra!

    SvaraRadera