Liten blir stor?

Nu kan Vilde "sitt". Så smått börjar han lära sig "ligg" också.
Det märks att han börjar bli äldre, inte bara på att han är så stor!
Det känns som att han förstår mer på något vis... Kommit in i våra rutiner lite kanske. Han har också lugnat sig litegrann när det är dags för mat, även om han fortfarande kan klockan och vet när det är dags!
Han kan ju faktiskt också till o med pussas utan att bitas i näsan!

Ensamhetsträningen går bra. Jag lämnade bägge hundarna hemma i 1 ½ timme i tisdags och det gick fint. Han skäller rejält några gånger först men tystnar fort, och var tyst när jag kom hem. Jag känner till en med en sheltie som inte kan lämna honom för han blir så spänd och nervös att han kräks varje gång... Tack o lov att vi inte verkar få några sådana problem!

Rumsrenheten går väl sådär. Men i tre dagar i rad nu har det bara blivit en enda olycka inne, och det är ju absolut framsteg!

Men en sak har jag problem med, och det är att det finns tillfällen när han inte alls vill lyssna på mig. Om det är något superspännande i gräset till exempel. Han kommer inte när jag lockar (trots att han i andra situationer vet att det betyder godis o brukar komma direkt), inte om jag springer åt andra hållet. Han reagerar inte om jag säger nej, och ryter rejält åt honom. Då har jag tagit honom i nackskinnet, eller sprungit mot honom o morrat. Då bryter han från fläcken en liten stund och kan komma på inkallning o få godis, för att bara direkt springa tillbaka utan att lyssna och så blir det repetition.
Idag tittade han upp första gången jag kastade kopplet bredvid honom, men inte andra. Då kastade jag kopplat på honom, då tittade han upp men sedan snabbt ner i gräset igen.
Det enda som funkar i dessa situationer är att ta honom i nackskinnet och vända honom på rygg tills han lugnat sig. Efter det brukar han bli lite spak, och lyssna på inkallningen (självklart får han massor med beröm när han kommer + godis).
Två dagar nu har vi haft lite nej-träning inne också. Ena dagen la jag en torrfoderbit som han inte fick ta, och så fick han godare godis när han lyssnade. Idag tog jag en boll (som vi annars aldrig lekt med) som jag rullade försiktigt på golvet. Det blev en riktig utmaning, men han kunde faktiskt lyssna.
När vi är inne o han t.ex. tuggar på en sko och man säger nej, så brukar han faktiskt lyssna ganska bra.
Jag kanske är lite hård mot lillen, men jag kan inte glömma hur han var nära att springa rakt ut i gatan för ett par veckor sedan... Han måste lyssna!
Faktiskt har jag inte vågat ha honom lös på gården denna veckan. Tur att han kan rastas i koppel.
I skogen är en annan sak, där följer han med, och lyssnar ganska bra också faktiskt. Men det är något särskilt med de där fläckarna i parken, om det är en full student som lämnat en spya eller rester från att någon har grillat, det vet jag inte...