Jag jobbade på lördagen, så vi tävlade bara söndag-måndag. Bra tävlingar som vanligt, med kul banor. Roligt att Jenny dömde oss också :) Och superkul att se våra "gamla" vänner tävla, som vi gått kurs med för längelängesen. Och gamla klasskamrater förstås! Plus några nya vänner från Östersund som såklart också var där! :)
Agilitylopp 1: Jag var nervös och lite uppstressad. Jag glömde banan och även om vi kom rätt till slut så hamnar man liksom "ur kurs" och det blev kaos o Mikko blev totalt ofokuserad, så vi sprang ut.
Hopplopp 1: Nu hade vi ju redan gjort bort oss och jag var lite lugnare. Vi gjorde ett felfritt lopp, men Mikko var så yvig så det blev vida svängar (och långsamt slalom) och usel tid. 8 sekunders tidsfel och en 10e plats. Men jag är ändå nöjd med att jag inte tappade honom och att det ändå blev ett lopp utan hinderfel.
Hopplopp 2: Ett fint lopp, men Mikko missade andra porten i slalom, så vi tog om. 5 fel alltså i ett annars fint lopp med hyfsad fart. Tror det blev en 12e plats.
Agilitylopp 2: Jag hade ett sent startnummer och ingen var felfri, trots att banan var ganska enkel! Förmodligen var de flesta hundar ganska trötta efter tre dagars tävlingar. Jag o Mikko gjorde ett bra lopp och han hade ok fart, det var i princip bara en raksträcka kvar med gungan som han tog utan problem och sedan flöööög han! Han som alltid tagit det försiktigt på vippbrädan...! Jag blev mest rädd att han skulle bli rädd o allt skulle vara kört... Ropade gjorde jag också, kunde inte hejda mig... Men vi körde klart iallafall så det blev 5 hinderfel och 4 sek tidsfel, en tredjeplats!
Ettan hade 5 fel så hade han inte tagit en flygtur hade vi vunnit! Nåja, vi hade nog ändå fått tidsfel för ett ganska långsamt slalom, så någon pinne hade det ändå inte blivit.
Men snart kanske det blir stolpe in för oss...?
En vacker rosett fick vi ändå, som jag suktade lite efter för de var så fina!
Men visst hade det varit lite roligare om den inneburit en pinne...
När tävlingen var slut fick Mikko gå över gungbrädan två gånger, och visst var han tveksam, men han gick över iallafall! Puh!
Idag åkte jag ut o tränade på klubben mitt på dagen.
Jag ville att Mikko skulle få gå över gungbrädan, "upp i sadeln direkt" ni vet. Han fick gå över 4 gånger, och det var lite mer tveksamt än före tävlingarna men han gick över utan större rädsla! Så jag är lättad och nöjd.
Vi tränade också på att få upp snabbheten i slalom. Jag gjorde en klassisk kombination med två tunnlar i varje ände, och delade upp slalom i tre delar med 4 pinnar.
Äh jag visar en snygg bild istället ;)
Det gick bra, denna kombination gör att man kan springa lite före och få upp farten på hunden. Och att det var korta slalom gjorde att Mikko orkade hålla farten uppe hela tiden. Och så byter man lätt håll o börjar o slutar var man vill, så att det inte blir givet var belöningen kommer :)
På slutet när han fortfarande hade lite ork kvar bytte jag till 12-pinnars som han fick köra bara ett par gånger och det gick hyfsat bra.
Jag tror att Mikko blev lite taggad också, över att jag varvade med att träna med Vilde!
Alltså orädda lilla Vilde! De fick gå lösa o nosa medan jag byggde upp kombinationen, och Vilde sprang direkt igenom den korta tunneln! Jag fick lägga ner ändarna innan jag satt fast den så att den inte skulle blåsa bort när han var i. Sedan sprang han igenom den långa böjda tunneln! Det är inte alla valpar som vågar det! Rätt som det var hade han tassarna på uppfarten till gungbrädan också, så då fick jag sätta in honom i tygburen illa kvickt!
Han fick träna på att springa genom den korta tunneln och se godisskålen igenom. För det första lärde han sig oerhört fort att det fanns godis i skålen, och han sprang direkt igenom tunneln utan problem trots att jag tränade själv o det bara var andra gången han fick prova tunnel!
Efter en paus böjde jag tunneln lite lätt, och han sprang igenom lätt som en plätt.
Det sista han fick göra för dagen var att springa genom tunneln och förbi hinderstöd :)
Först hittade han inte skålen så jag fick flytta fram den litegrann innan jag kunde flytta bak den igen.
Han är så oerhört snabblärd och driven!
Risken är att jag kör lite för länge med honom. På slutet började han skälla på något eller inget i skogskanten, kanske var han lite slut i huvudet. Men han klarade alltid upprepningarna och han fick bara göra det ett par gånger med pauser emellan :) Så jag ska nog inte vara så orolig, han dör inte...
De är så duktiga, mina två små stjärnor!
Och det är så kul att ha två hundar! Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar