måndag 15 februari 2010

Never fear, Felicia is here!

Mikko o jag var nyss ute o gick. Runt hörnet bakom en snödriva dök en tjej med en labrador och en schäfer upp. De blev som tokiga och gjorde värsta utfallet, labradoren slet sig till och med lös.
Jag gjorde mig beredd att kasta mig över Mikko och skydda honom. Jag som alltid är en rädd liten fegis tänkte bara "det här kommer göra ont".
Men labben var nog inte så modig utan matte o kompis, sprang förbi med kanske2-3 meters avstånd. Raggen stod ilsket upp iallafall. Så vände hon och sprang tillbaka till matte som förbannat stod och ropade.
Lilla sötlöken Mikko stod bara och tittade. Tyckte inte de där hundarna verkade så roliga så han var inte sugen på att hälsa ;P

Det som jag tycker är lite häftigt är att jag alltid trott att jag var en fegis, beredd att kasta allt och bara skydda mig själv om minsta lilla fara hotade. Inte trodde jag att jag hade såna moderskänslor att jag skulle stå benhårt fast när en stor hund kom farande :P
Fast nu överfilosoferar jag nog lite väl, över en hund som bara sprang förbi! Haha.

Jaha nu är frukosten slut. Det var skönt med sovmorgon efter att ha jobbet i cafeét på skolan hela helgen, men nu är det dags att sätta igång med pluggandet!
Det kanske fortfarande finns en chans att jag klarar den här tentan! :)

Får se om det finns tid för långpromenad i solskenet vid lunch...
Kram på er!

1 kommentar:

  1. Haha jag känner igen mig så mycket i det! Jag som är så himla feg och rädd för smärta tvekar inte att kasta mig in för att sära på Sally och Sezzan, med - precis som du skrev - tanken att "det här kommer göra ont". För hur små dom än är, så gör det förjävla ont när man blir biten i nagelbanden :(

    SvaraRadera