måndag 28 juli 2014

Kämpa på!

Jag måste förresten säga att de flesta hundar var väldigt duktiga på tävlingen i helgen, knappast någon verkade påverkad av värmen! Imponerande, skulle vara kul ibland att ha en hund som gillade att träna så mycket... Men jobbigt ibland också förstås :P

Jag och Mikko har börjat om från början med vippbrädan.
Nu vet jag ju hur jag borde ha gjort...
Jag sätter ett hinderstöd under vippbrädan, och så får han springa fram till sin target längst ut, eller rättare sagt till godiset. Tanken är att jag ska flytta ut hinderstödet mer och mer så att brädan vippar mer och mer... Så jag måste åka ut till klubben varje dag denna vecka :)
Igår tränade vi bara på att ha stödet under vippbrädan så att det låg helt still. Idag provade jag att flytta ut det lite, lite så att brädan vippade ca 1 cm.
Det var några andra hundar som tränade också. Mikko blir ju så taggad av att andra också är där och ibland kan man utnyttja det genom att öka svårighetsgraden fortare, för då märker han knappt att det är läskigt. Så jag flyttade hinderstödet så det blev 2 cm vipp på brädan. Det fungerade dock inte utan han blev tveksam, så jag fick flytta tillbaka stödet igen.
Vi får nog träna på ca 1 cm vipp hela veckan. Det är ju bättre att han blir helt orädd för den lilla rörelsen (då kan jag kanske öka svårigheten lite fortare sedan?) istället för att öka för fort så att han hela tiden är lite halvosäker...

Idag när vi promenerade lite efter vippbrädträningen slog det mig. Att Mikkos ökade rädslor kommit efter kastreringen. Och jag googlade lite snabbt nu och fick det bekräftat, att det kan bli så.
Tusan med.
Får leva med att ha en rädd hund nu då...
Det jobbiga är att det inte funkar att social/miljöträna som förr riktigt, det är verkligen som att han tappat modet/nyfikenheten, det som är farligt blir bara ännu farliga om jag försöker vänja honom vid det..

Så...
Vi kämpar på med vippbrädan från ruta ett, samtidigt som de vänner som nyss hade valp (??) rusar förbi oss till tvåan mot trean...
Suck...
Jag-ska-inte-börja-gråta-jag-ska-inte-börja-gråta...
Men en sak ska jag ju erkänna i min klagolåt. Jag läst i Hundsport om de som tävlade lydnad på elitnivå och tränade 5-6 gånger i veckan!! Varje kväll! Herregud, det kommer jag verkligen aldrig att göra (utom denna vecka).
Men den där lilla sista agilitypinnen i ettan kunde vi väl få...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar