söndag 13 mars 2016

Agilitytävling igen

Igår var det dags för agilitytävling i Söråker igen.
I början av december var vi ju där och gjorde tre felfria lopp och plockade med oss en pinne.
Jag försökte hålla förväntningarna nere, men visst var det svårt att inte hoppas på att få den där sista agility-pinnen... Så blev det emellertid inte.

Vi gjorde ändå tre hyfsade lopp. Hyfsad fart. Bra kontakt. Superfina vippbrädor!
Men så är det så retligt att i två av loppen springer han nästan förbi ett hinder, det blir vägran o fem fel. Och i ett annat lopp tar han fel slalomingång. Han tar så stensäkert fel ingång att jag blir alldeles osäker själv och funderar på om det är jag som har fel... Fast så var det inte denna gång. Han missar den sista porten också men jag känner inte att det är värt att bråka om det. Han är inte den som direkt börjar göra fel, det är bättre att han får behålla fart o glädje än att jag slår ner på varenda detalj.

Här kommer vårt första lopp. Han var väldigt tittig i slalom och höll ju på att gå ur flera gånger! Annars tycker jag vi gör ett bra lopp, ja förutom missen på hopphindret efter A.




Det var mellan-loppet det blev fel slalomingång. Det var felfritt annars. Jag tror att jag råkade trycka ut honom lite, lite också så det var nog därför det blev fel.

Här kommer sista loppet.
Jag vet faktiskt inte riktigt varför han missar hopphindret? Jag är väldigt sen på att säga "hopp" (jag är extremt sen med att säga kommando på alla hinder, i loppet ovan säger jag ju "genom" typ när han är genom halva tunneln haha, absolut något att bli bättre på)! Men jag tycker ändå jag visar ganska tydligt med kroppen... Men det var väl sådär att det kändes självklart att han skulle ta hopphindret rakt fram, så jag slarvade väl med att visa...
Sedan kändes jag mig less och irriterad och bara sprang på! Och vilken fart han får!! Ytterligare bevis på att det handlar om att jag måste våga springa...!
Men det är svårt att våga när han så lätt smiter förbi ett hinder... Jag får ju inte "komma fram först" och bli stillastående heller! Timing is everything!



Jag är iallafall ganska nöjd med tävlingsdagen.
Som sagt, vi har fin kontakt och hyfsad fart. Och jag är absolut väldigt nöjd med att han så modigt tar gungbrädan nu, och med svansen glatt höjd! Stolt över mig själv att jag tränat in det på våra villkor.

Imorgon har jag en egen tid i Granithallen, kursen är ju tyvärr över nu.
Jag tänkte passa på att grundträna lite. Träna hindersug och självgående...

1 kommentar:

  1. Vilken fart han har!!
    Han har tydligt utvecklats mycket, glad, orädd o säker.
    Jätteroligt att se!
    Bra jobbat!
    Kram Kristina o Lars-Göran

    SvaraRadera