Det har varit viktigt för mig att påminna mig om att han är liten trots att han har så mycket energi. Men samtidigt tror jag han orkar så mycket mer... Han behöver lite fler korta promenader, och han klarar lite längre än vi tagit hittills. Han känns lite mer samlad då, inte lika stimmig.
Nu är de självklart helt olika individer, men jag har tänkt på det att med Mikko var jag ju ute i trädgården nästan hela tiden. Han gick där nosade, och vi busade o sådär. Såklart jag busar med Vilde också men det är nog inte samma sak att vara så mycket inne i lägenheten.
Igår tog jag en sväng på stan på förmiddagen, i nästan två timmar. När jag kom hem igen var Vilde så söt som socker igen. Jag insåg då att jag inte varit borta från honom överhuvudtaget sedan han kom till oss för två veckor sedan (förutom möjligen att jag sprungit in i o handlat mjölk typ när Kjell varit kvar i bilen med hundarna), inte konstigt att man blir lite knäpp...
På eftermiddagen upphörde regnet och solen tittade fram, det blev riktigt skönt väder. Vi åkte ut till Andersön (ännu en gång) och fikade och tog en skogspromenad. Så hundarna fick busa av sig ordentligt.
Idag har vi inte gjort så mycket. Jag har veckohandlat. Kjell har städat. Vi åkte till brukshundsklubben o jag hade tänkt träna lite agility, men planen var uthyrd så vi fick strunta i det. Det blev en ordentlig promenad där istället.
I veckan ska Vilde få följa med på jobbet! Vi ska ut i skogen. Vi ska kalibrera oss så att vi bedömer naturvärdena lika, och det känner jag att jag måste vara med på. Men jag är lite orolig för Vilde. Han klarar ju mycket, men han behöver ju få vila i korta stunder... Och mina kollegor älskar att vara ute o inventera o jobba så det blir kanske inte så mycket fikapauser (=vilostunder för Vilde). Men jag hoppas det blir att man stannar upp mycket för diskussioner... Kanske vi åker bil emellan olika områden också, han brukar ju somna direkt i bilen. Och självklart har jag fixat en liten väska att bära honom i, han klarar ju inte att gå över stock o sten i flera timmar!
Just det, jag ville ju berätta om lite framsteg (?) också.
Jag ensamtränade lite när han låg och sov i fredags. Han låg på dörrmattan och jag gick ut o stängde dörren. Han gnällde lite först men tystnade fort. Så jag gick in ganska direkt igen. I lördags provade Kjell o jag igen, stängde in Mikko (med kompostgaller) i sovrummet och gick ut genom ytterdörren (och låtsades öppna/stänga den yttre dörren också). Vilde såg att vi gick ut, gick från bädden till hallen men sa inte ett knyst! Så efter kanske 30 sek eller en minut så gick vi in igen.
När han är helt vaken kan han däremot gnälla bara jag går in på toa o stänger dörren, trots att Kjell o Mikko är i vardagsrummet. Likadant när Kjell skulle ut på ett litet ärende o försvann ut genom ytterdörren...
Han har sovit ganska länge på nätterna i helgen!
Jag fick visserligen gå upp både runt kl 2 och runt kl 4 inatt, men sedan sov han till halv åtta på morgonen! Mycket skönt.
Rumsrenheten kämpar vi på med. Men det har känts bra i helgen. Igår och idag var det två, kanske tre, olyckor inomhus. För oss är ju det nästan ingenting! ;) Det var mest lite sådana där retfulla olyckor också, att han kissar inne när man precis kom utifrån...
I slutet av arbetsveckan var han så stimmig, busade, drack massa vatten och småskvätte inne trots att han kissat ute 3 minuter tidigare. Men som sagt, i helgen har vi tagit lite fler korta promenader och det känns betydligt bättre. Såklart han får värsta busrycken men inte lika länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar