Huset

För en vecka sedan fick vi tillträde till huset. En liten gård med skog, 2 mil (ca 20 min) öster om Östersund. Det känns så otroligt bra!
Kjell började oturligt nog jobba förra veckan, men jag har varit där nästan varje dag med ett par flyttkartonger.
Och hundarna verkar trivas! De börjar springa runt och busa med varandra så fort de kommer dit. Vi sov faktiskt där i helgen, Kjell o jag, och det var inte heller några problem alls. Hundarna fann sig direkt. Men så var de riktigt trötta också efter att ha varit i trädgården hela dagen och hållit koll. Projektet som Kjell o jag höll på med var att fixa en hundgård där hundarna kan vara när vi inte är hemma. Prinshuset, kallar Kjell det, Jämtlands lyxigaste hundgård. Det är nämligen den lilla gäststugan vi bygger om. Klart att mina två små prinsar förtjänar det allra bästa!

Det känns mycket bra att äntligen ha en trädgård till hundarna. Men samtidigt är det ju väldigt bra att Vilde fått växa upp sina första månader i stan, och miljötränas ordentligt bland trafik, tåg, rullskidor och hundmöten. Men när bebis kommer så känns det mycket bra att hundarna har en stor trädgård att busa av sig på. Jag tänker också att om bebis sover i några minuter kan man enklare träna lite rallylydnad eller så hemma i trädgården, än att man måste ta sig ut på promenad för att hitta en yta att träna på. Självklart ska jag ha några agilityhinder också! :D Slalomet var det som fick plats i bilen från Blekinge, även om mamma o pappa gärna hade sett att jag tagit med någon annan gammal kartong...