fredag 21 januari 2011

Hemma från veterinären igen då

Idag har vi varit hos veterinären igen! Vi borde få klippkort där snart?
Snart är fredagskänsla lika med ett veterinärbesök iallafall :P
Tror inte jag berättade att vi var där ännu en gång strax innan jul, pga ögat? Det blev bra sedan, troligtvis var det för korta kurer med antibiotikan tidigare.

Nu misstänkte jag att han hade noskvalster. I onsdags fick han värsta konstiga fnys-attacken, inåt-fnysningar, precis som noskvalster beskrivs på nätet.
Han fnös igen igår på morgonen och då ringde jag veterinären (eller receptionisten) och frågade om jag skulle åka in, o hon sa att det ska man göra vid minsta misstanke, eftersom det är så smittsamt.
imorse åkte vi in. Och då hade Mikko inte fnyst någonting sedan igårmorse :P Så veterinären trodde inte det var nåt, de kan ju fnysa av andra orsaker.
Då kände jag mig lite fjollig som direkt åkte till veterinären för minsta lilla...
Hade åtminstone varit smart nog att boka in tid för tandstenskrapning också när vi ändå skulle in, och det tyckte också veterinären var absolut behövligt! Han hade tydligen riktigt risiga tänder enligt veterinären, vilket också tydligen kan vara ett problem hos Shelties.
Vanligt med ögonproblem och tandproblem - varför har inte detta stått i någon av alla de böcker jag läst?? Hade ganska troligt skaffat en sheltie ändå, o det blir ännu troligare flera, men ska jag någonsin skaffa en annan ras ska jag helt klart kolla upp ordentligt vilka sjukdomar de kan ha (och även på sheltie-valpar kolla bakgrunden noga!).

Jaja nu har han fina tänder iallafall, och vi ska borsta tänderna varje kväll som vi lovade veterinären!

Han fick ju lugnande förresten, för att skrapa tandsten.
På nåt sjukt sätt fnissade jag för mig sälv när Mikko plötsligt föll ihop, det är ju så gulligt! Men sedan blev han så lealös, så då kollade jag att han andades ordentligt... Blev inte lika nojjig som förra gången men det är allt ganska obehagligt...
Sedan var han så trött även när vi kom hem, mycket tröttare än förra gången, vad jag minns. Hans tassar gled ifrån honom på det hala parkettgolvet, och han ramlade nästa omkull, för trött för att kunna stå på benen! Så jag fick säga åt honom att lägga sig, och då somnade han så hårt att han inte ens orkade lyfta på huvudet när jag sa hans namn! Bara ett litet svansvift fick jag som livstecken...
Micke fick i uppdrag att hålla lite koll på honom medans jag svängde förbi skolan en stund på eftermiddagen.

Oj! Jag har ju nästan glömt berätta det viktigtaste!
Trots att det nog inte var noskvalster, har han nog ändå fått kennelhosta...
Ozzy (Ambjörns flickväns hund) var nämligen förbi i onsdags. Jag varnade för att Mikko kanske var sjuk men hon tog risken. Dock visste inte jag vilken risk jag tog...
Dagen efter (igår alltså) hostade Ozzy som en tok, lät preciiiis som kennelhosta... Troligtvis var de det. Och då är ju Mikko garanterat smittad nu...
Ska avvakta tio dagar (vilket är max inkubationstiden) och hållas ifrån andra hundar så länge... Troligtvis lär han börja hosta och då blir det ju ingen träning på en heeeel månad...
Trist! Hur ska vi överleva??
Typiskt ville Jenny ta hundpromenad igår, Ida idag och dessutom mötte vi ett Sheltie-gäng här utanför nyss som ville hälsa på oss...!
Inte ofta folk frågar om vi vill följa med på promenad, o så gör de det just nu :P
Inte för att jag ber om promenadsällskap så ofta heller, ska väl tilläggas...

Jaja, vi får väl kalra oss ensamma nu ett tag, Mikko o jag...

2 kommentarer:

  1. Ajdå, så trist!! Fast skönt är ju att han inte är sjuk just nu iaf.

    SvaraRadera
  2. Skönt att det är bättre nu! Håller tummarna för att det inte blir någon kennelhosta av det hela..

    Det där med sjukdomar är ju en hel vetenskap, inte lätt att förbereda sig på allt! Det finns ju såna där tuggben som är bra mot tandsten, det har jag tänkt skaffa. Sen är det ju ingen ersättning mot tandborsten men iaf lite hjälp på traven:)

    SvaraRadera