Lite träning

I lördags blev det äntligen dags för lite agilityträning för mig o Mikko!
Jag skulle egentligen ha prioriterat andra saker men när träningskompisarna hörde av sig och jag faktskt kunde prioritera om så gjorde jag det!
Och Mikko var så duktig och matte blev så trött! Jag orkade knappt springa! Jag tror minsann att Mikko hade rejält med fart...!
Och han svarade fint på bakombytet också. Nå, iallafall efter första gångens förvirring. Han tog det hyfsat då med men undrade ju lite vart jag tog vägen innan han förstod vart han skulle.
Det var kul att träna iallafall. Men det var nog årets sista utomhusträning, vi flyttade in de flesta hindren till vinterförvaringen sedan. Men idag har det ju varit otroligt skönt väder, soligt och varmt!
Men det kan ju slå om snabbt... Jag hoppas det blir någon ridhusträning i år också!

Så lunka vi så småningom

Här lunkar vi på...

Långpromenader har vi tid för men i övrigt grejar jag o Kjell mest med att fixa i ordning i huset. Far på Ikea, skruvar ihop möbler osv...

Jag borde verkligen träna agility nu när Mikko är friskt, hur ska vi annars kunna bli bättre?!? Men jag tar mig aldrig tid... Jag ska iallafall hämta hit de hopphinder jag byggt, nu när vi äntligen har trädgård, så vi kan träna lite smått hemma...

Klia mig!!!

Igår var vi olydiga...

... och Mikko fick ändå springa runt lös.
Han blev glad och toksprang hela rundan!
Visst brukar han göra ryck då och då, men nu galopperade han ifatt mig hela tiden, dundrade små tassar mot den frostiga marken, under hela timmespromenaden!

Duktiga lilla Mikko. Inte en enda gång har han pipit eller gnällt utan funnit sig i sina korta promenader och vila hemma. Men när han väl fick komma lös visade han var han tyckt om det hela!

Snart är allt som... vanligt?

Idag har Mikko fått plocka stygnen.
Jag var rädd att de skulle säga att de inte kunde plocka dem för att stygnen spruckit.
Men det såg jättefint ut sa sköterskan!
Det var väl bara lite sårskorpor o så som lurat mig...
Dock måste han ha tratten helgen ut, nu när hon varit där och pillat igen. Så att han inte slickar upp det...
Jag frågade om han kunde gå lös i skogen imorgon men hon tyckte att vi skulle vänta med sådant över helgen. Så det inte kommer smuts o så i såret nu. Suck!
Men långpromenad kan vi äääntligen ta imorgon i alla fall! :D Men med Mikko i koppel då.

Känns bra nu i alla fall, att han är kastrerad och allt gått bra. Nu behöver jag inte oroa mig för testikelcancer och risken måste vara mindre för prostatacancer också?
Jag googlade lite snabbt nu och tydligen växer en tumör i prostatan av manligt könshormon så har man tagit bort testiklarna måste ju en sådan risk minska betydligt.
Och förhoppningsvis ska väl kastrationen göra att vi på något sätt inte får förstora prostata och därmed förhoppningsvis Mikko inte får urinvägsinfektion igen heller :)

Återstår ju dock att se hur psyket påverkas av detta... Jag antar att det tar ett antal veckor innan testosteronet minskat i kroppen så att man kan märka sådana skillnader...

Kullös

I tisdags var Mikko hos veterinären för kastrering. Allt gick bra och även kulan som inte kommit ner hittade veterinären i ljumsken.
Det känns bra nu tycker jag, då slipper jag oroa mig för att han ska få testikelcancer (som är lite vanligare hos kryptoider) och prostataproblem.

På tisdagen var han väldigt trött och gnällig. Skulle vara typ på mig, vart jag än var. På natten sov han i sängen med huvudet på min mage, hela natten. Väldigt ovanligt!
Igår tyckte jag han var lite piggare, och på natten sov han i sängen men hoppade sedan ner. Så ikväll får han sova på golvet hela tiden för det är inte bra för stygnen att han hoppar ner själv!

Ett snitt i varje ljumske har han. Får smärtstillande ännu, och bara korta koppelpromenader får vi ta. Blä tråkigt!
Ikväll gick han med svansen högt iaf, så piggare blir han. Nästa fredag ska stygnen tas bort, så då ska väl allt vara bra igen och vi kan promenera som vanligt!
Jag hoppas verkligen att det blir det sista veterinärbesöket...

Mikko är frisk!

Igår var Mikko på återbesök hos veterinären, och nu är hans urin helt ren.
Han ska ju kastreras dock, på grund av prostatan.
Det är ju det bästa men känns lite jobbigt igår. Har jag riktig tur kanske det innebär att han inte bryr sig så mycket om allt runt omkring och inte är så tittig på agilityplan? Men tänk om han blir likgiltig för allt?
En sak som väl är ganska säker är att han kommer få en sämre päls (mer ullig och "valpig") men det är ju en världslig sak. Lite värre är det väl om han skulle gå upp massa i vikt...

Nå det är först om två veckor. På lördag har vi säsongens sista tävling att se fram emot!
Då tävlar vi klass 1 agility och klass 2 hopp.
Jag var o tränade idag, och en kollega följde med och tränade lite hinderträning.
Jag försökte träna lite bakombyten men det är svååårt... Men jag har insett, att i alla fall på de klass två-banor vi tävla på hittills, så hinner jag inte alltid göra blindbyte eller framförbyte. Mikko ligger helt enkelt före och då måste jag göra ett bakombyte... Han gillar det dock inte och ville inte hoppa över hindret om jag bromsar upp och är riktad åt ett annat håll... Fick inte riktigt till det idag. Ibland gick det men då blev det ju den där "snurren" istället...

En annan sak som hände på träningen var att Mikko sprang rakt in i hindret. Det har aldrig hänt förut. Rivit, visst, men aldrig kraschat rakt in i hindret och gjort kullerbytta och tumlat runt på marken... Blev rädd att han skadat sig för han lyfte tassen, men det hade han inte.
Och detta hände inte bara en gång, utan två! Han kraschade rakt in i däcket också! Vet inte vad han höll på med, om han tittade på nåt annat, hunden bredvid?
Jag blev orolig att han skulle bli rädd, det hade faktiskt varit typiskt Mikko att inte vilja hoppa över hindret sedan. Men han visade inga sådana tendenser förutom på däcket. Då sprang han faktiskt förbi däcket varannan gång, men det kan också bero på att bakombyten var strax efter däcket så han visste att jag skulle göra nåt konstigt där...

Kan bli spännande på lördag!

Vi kom, vi diskade oss, vi åkte hem...

I lördags gjorde Mikko och jag vår kortaste tävling någonsin!
vi åkte till Emmaboda tidigt på morgonen. Medium började för en gång skull, agility klass 1. Startnummer 5 fick vi.
Så efter banvandring sprang vi in på banan. Mikko ville inte gå upp på gungan utan sprang förbi. Eftersom det då ändå blev 5 fel så höll jag emot på nervägen så att han inte skulle bli rädd nu när han väl sprungit upp... Sedan missade han slalomingången också.
I övrigt gjorde han faktiskt ett riktigt fint lopp, och var inte så tittig. Kanske för att det var väldigt lugnt på tävlingsplatsen, inte så mycket folk så alltså inte så stimmigt...
Men efter vår disk åkte vi.
Så 1 timmes resväg dit, och en timme tillbaka, och på tävlingen var vi kanske 45 minuter? :)
Det var ju bara en klass 1 tävling och vi tävlar ju hopp 2 numera... Idag var klass 2 tävlingen, dubbel hoppklass, men den var jag inte anmäld till, det finns en gräns hur mycket man vill köra bara för enstaka lopp... Agility är ju det vi behöver en pinne i ju!

Det kanske var dumt att flytta upp i klass 2 i hopp här i södra Sverige där så många tävlingar är uppdelade... Men jag ville ju!

Hursomhelst är det inte så konstigt att det går dåligt för oss när jag tävlar så sällan numer... I Umeå tränade vi ju minst  en gång i veckan, oftast två och dessutom tävling på helgerna.
Denna veckan har vi inte tränat alls faktiskt...
Det finns flera anledningar. Han har ju faktiskt varit sjuk och då har vi ju inte kunnat träna så hårt. En annan anledning är att gemensamma träningen är söndagkvällar och då ska jag skjutsa Kjell till flyget... En tredje är att man aldrig kan ha tur i Ronneby och en bana redan står framme, varje gång måste man plocka fram och bort hindrena, och lägga plast på balanshindren. Det är ju bra förstås men inte när nån så lat som mig ska träna... Då orkar jag inte bygga upp en bana helt själv utan det blir bara träning av kombinationer.
Å andra sidan är det inte riktigt någon mening att träna bana själv med Mikko för det vi behöver träna på är just med störning, när han är supertaggad. När vi tränar själva är han alltid superduktig! Till exempel kan han ta väldigt svåra slalomingångar när vi tränar ensamma, men på tävlingen igår missade han en ganska enkel ingång..

Nästa helg är det klass 1 och 2 på samma dag, det är vår sista tävlingen för säsongen så då gäller det!!!