Lagom vinter

Puh, värsta tropikvärmen här ju! Men så skööönt det är :D Bara 4 minusgrader, precis lagom! Hade det kunna vara såhär hela vinterna hade jag nog kunnat tycka om den :) T.ex. kan man träna Mikko, ta av vanten o ge godis utan att frysa ihjäl, härligt!
Och Jenny o jag hade en fin vinterridtur idag, utan att frysa ihjäl tjoho!
Har lite ont i ryggen nu... Ridning är bra träning för ryggen men känner mig lite väl stel just nu... Och ingenting känns det i magen... Det betyder att jag sitter fel... Men hur tusan ska man sitta då, jag minns inte?? Hade behövt en rejäl sitsträningslektion... Jenny lekte lärare o körde med mig idag iaf, det var ju bra :)

Mikko har fått en del klickerträning idag. Har provat att kasta godisen åt honom när jag säger "stå" så att han inte går fram mot mig, verkar funka fint, tror det kan bli bra :)

Julbak

Är det inte meningen att man ska ha tid att ta det lugnt på helgen? Varför blir det så att jag stressar mer på helgen än vardagar?
Det är väl just för att man hinna ta det lugnt, på nåt ironiskt vis...

Fast det har ju faktiskt varit en bra helg :) Lite trött o förkyld just nu bara. I fredags var jag i min roomie Micke på bio o såg Harry Potter :) Vi gick på en sen föreställning, filmen var inte slut förrän tolv. Sedan väntade vi en halvtimme på en buss som aldrig kom innan vi bestämde oss för att gå hem... Var hemma halv två på natten, puh!

Så blev sovmorgon i lördags. Sedan ut med hunden, frukost o allt det där. Städa o tvätta som man aldrig hinner annars. Städa akvariumet o borsta o klippa klor på Mikko. Sedan fick Kjell ta ut Mikko på promenad, eftersom han hade för mycket fri tid (=uttråkad) o jag vill hinna plugga en stund innan det var dags att handla med Kjell, så man kunde laga lite god mat o mysa sen.

Och idag var Kjell ute med Mikko medan jag sov som en stock. Sedan en god frukost i lugn o ro, diska undan och ut med Mikko. Sedan var klockan redan halv ett! Pluggade en stund innan vännerna kom för att baka pepparkakor och knäck :D
Sedan hem till en jättehungrig Kjell o äta en sen middag.... Och nu försöker jag hinna uppdatera bloggen innan jag somnar :P

Jag bakade pepparkakor med en Sheltie-form som jag fått av mamma, tycker det blev likt :)

Londonfoton

Hej nu har jag lagt upp bilder från London här åt de nyfikna! Tur att man inte raderat kontot på bilddagboken som jag tänkt göra eftersom den sidan är död, ingen är där längre. Men den är bra vid sådana här tillfällen :)

Torsdagsträning

Jaha vad ska man egentligen blogga om när varken agility eller veterinärbesök stått på schemat?? :P

Men vi har ju faktiskt tränat rallylydnad idag, med Emma o hennes träningskompisar :)
Riktigt ringrostiga är vi, Mikko o jag. Trots att jag försökt slänga in korta rallylydnadsmoment på vanliga promenaderna då och då. Och just de momenten kan vi ju visserligen...
En grej jag blev varse idag är att Mikko inte kan kommandot "stå". Jag vet ju att han inte alls kan det bra, men trodde han skulle ha en aning!
Men icke! Problemet är att jag belönat när han rest sig från sittande o då går han fram mot mig, jag har försökt liksom vara snabb med belöningen men det har ändå blivit så att "stå" betyder "kom mot mig" för honom... Typiskt. Vet inte riktigt hur jag ska lära in det ordentligt... Att killa honom i ljumsken får ju honom att resa sig från stående/liggande men det är ju inte där vårt problem ligger. Tror jag ska prova med Emmas tips att kasta godisen mot/bakom honom, så att han slutar gå fram till mig iaf...
Något att träna på! Inte blivit mycket inne-klicker-träning annars i år... Förutom vippbrädan som jag glömmer bort typ varannan dag... Och så försöker jag lära honom krypa :) Men måste slänga in korta pass lite oftare!

Kallt är det att träna lydnad ute men det är bra! Behövs ju aktivering + att jag får massa tankar om vad vi behöver/vill träna mer på. Vilket jag inte får när jag bara går själv på promenader hela tiden. Och så är det ju alltid bra att kunna träna lite platsliggning o inkallning med störning, blir inte mycket sånt nuförtiden annars.
Jag har blivit lite lat nu när Mikko är så duktig, glömmer att underhålla det han kan. Och idag hade han plötsligt börjat med en ny ovana, att hoppa upp mot mig när han ska få godisen! Hm.
Nu uttnjyttjade jag det lite också o försökte lära honom "dansa", för det är bra att de kan behärska kroppen ordentligt och ha muskler överallt. Han har aldrig riktigt kunna/velat stå på bakbenen så mycket, jag har väl inte försökt så mycket att få honom till det heller. Men nu när han bjöd på beteendet så uppmuntrade jag. Fast försökte ändå ordentligt skilja på att han inte fick hoppa upp mot mig för att tigga, bara när jag bad honom.

Mikko har egentligen en del fina beteenden som jag skulle vilja förvandla till trick. T.ex. att han snurrar i cirklar när han blir glad när man kommer hem från skolan. Blir svårt att ta vara på dom bara, även om jag skulle ta med en klicker i fickan o klicka när jag kom hem, skulle det bli ett klick o godis, sen skulle han inte snurra mer och han skulle inte fatta vad det var han gjorde... Det är ju något han gör omedvetet för att han blir så glad. Hm...

Nu busar han med Emmas (en annan Emma, Ambjörns flickvän) hund Ozzy. De busar o busar o busar. Jag undrar om de skulle busa ihjäl sig om de fick? De skulle väl aldrig vila o till slut skulle de väl dö av utmattning :P

Haha det fanns visst en del att blogga om ändå ;)

Återbesök hos vet.

Jaha då var man hemma då :)
Skulle ha blivit en pluggdag idag o ta igen att man missat torsdag-fredag men har inte fått någonting gjort.
Var dags för Mikkos återbsök hos veterinären på morgonen, och det drog ut lite på tiden så sen bar det direkt av till stallet!
Idag red Jenny o jag barbacka, hur mysigt som helst! Varför har jag inte gjort det mera? Och jag vågade till o med ta ett galoppsprång! Jag! Galopperade! Barbacka! Hela tre steg ;) Grejen är att jag ens vågade göra en galoppfattning!
Är kallt här o mysigt vinterväder med vackra, snöiga träd. Nu när det är advent tycker jag om snön o kylan :) Man kanske skulle införskaffa ett par skidor?


I London var det underbart! Jag är nu full av god mat, shopping, öl, musikal, och julskyltning.
Jag länkar till bilder snart!
Dock blev det inte så mkt julklappar köpta, blev bara grejer till mig själv :S


Mikko hade ju sista dagen med antibiotika-ögondroppar i fredags. Enligt hundvakten så har han inte blinkat eller så.
Men idag på återbesöket så veterinären att det fortfarande var inflammerat, och då såg jag att han hade lite mer klet i ögat (vilket han inte haft på morgonen). Och nu hittade veterinären en inåtväaxande ögonfrans (vilket inte den förra veterinären sett).
Så idag har Mikko blivit sövd för första gången, och fått ögonfransen ryckt och tårkanalerna spolade för säkerhetsskull. Och andra, nya doppar hämtades ut på apoteket också... Får hoppas han blir bra nu då, och att han inte får fortsatta problem med fransarna.

Det var lite läskigt att se Mikko fick lugnande. Jag har aldrig varit med om att djur blivit sövt, förutom när mina kaniner avlivades (pga ålder & krämpor) för 4 år sedan.
Läskigt hur fort det gick, han ville glatt gå runt o nosa i rummet, men jag sa åt honom att hålla sig nära mig. Jag tänkte att han kommer ju aldrig somna... Men sekunden efter snubblar han över min fot. Jag säger ligg o han somnar typ direkt :P Helt okontaktbar, reagerade inte när jag klappade honom eller sa hans namn. Otäckt. Jag stirrade på hans bröstkorg för att kolla att han hela tiden andades... Och det gick ju bra :)

Stress o press

Är det normalt att hundar blir helt paralyserade när de får på sig plasttratten?
Mikko fick ju en sån igår, och när jag satte på den lyckades han först få av den två gånger (jäkla smala sheltie-huvuden!), sedan lade han sig ner på mattan och bara låg där, i 1 ½ timme. Bara låg där, medan jag lagade mat i köket, åt o duschade... Han som brukar följa mig överallt.
Jag lyfte sedan upp en mycket stel Mikko o lade honom på bädden i rummet när jag skulle plugga. Där låg han, precis så som jag lagt honom.
Så efter någa minuter fick han faktiskt vinna, och jag tog av tratten (givetvis började han direkt gnugga med tassen i ögat).
På natten fick han ha tratten igen då jag ville kunna slappna av och sova, o inte behöva lyssna efter om han gnuggade sig. Jag lade honom så bekvämt som möjligt på bädden. Under natten hade han faktiskt gått o lagt sig nedanför min säng, och när jag vaknade reste han sig upp!
Jag tog av tratten en stund, sedan fick han ha den på medan jag var i skolan.
När jag kom hem kunde han gå fram till mig, och följa mig in i badrummet. Fast så fort det tog stopp genom dörrspringan som han annars brukar kunna slinka igenom, får hans självförtroende värsta törnen och han blir helt stel igen.
Sedan satte jag mig ner o skulle locka honom till min famn, men han bara stod o kollade o vägrade röra sig. Är detta normalt beteende??

Det är ett av Mikkos sämre drag, denna paralysering och totala frånvaro av initiativ.
Han reagerade ju på exakt samma sätt när det gällde hans fina lilla skrinda som jag ville att han skulle dra...
Jag har försökt kolla i lite böcker nu. Läste i etologiboken om två olika sorters stress, fight/flight och passivitet. Men passivitet i den formen var mer en total uppgivenhet, som en hund som kryper ihop inför sin ägare för att den vet att den ändå aldrig kan göra rätt va den än gör. En sådan ägare hoppas jag inte att jag är! Och det är nog inte riktigt så allvarligt heller.

Läste också i Barbro Börjessons bok. Många tycker ju inte om sådana "quick-fix", men här tror jag faktiskt hon hade rätt! Hon hade hjälpt en collie som var rädd för olika saker bland annat olika platser, den vägrade gå in på vissa ställen osv. Ungefär så som Mikko reagerar, med att bara bli helt stel och vägra röra sig.
Det hade de löst med att helt enkelt ta hunden i koppel, nu-går-vi! Efter några upprepningar hade hunden kunnat gå in själv efter inkallning.
Anledningen är att om man börjar med att locka på hunden, med röst eller godis, så vill den så gärna men vågar inte, vilket bara ökar stressen.
Jag tror det är precis såhär det är för Mikko! Iallafall när det gäller gungbrädan och skrindan.
Fick ju tipset att Mikko ska sätta tassen på gungan. Men han var rädd, och jag pressade o pressade. Fel av mig, o nu är han räddare än någonsin. Jag tror att det blev en mycket ökad stress. Jag pressade honom, han vill gärna vara till lags men vågade inte, och då ökade stressen.
Från och med nu ska vi köra pang-på-metoden ;)
Eller ja, gungan ska vi ta det försiktigt med, vi fortsätter sätta tassen på vippbrädan här hemma i vinter, varvat med att han får hoppa upp på andra rörliga underlag och märka att det inte är farligt.

Men skrindan ska väckas till liv!
Den har jag inte rört sen den gick sönder i hissen och Mikko blev livrädd. Nu åker han hiss igen utan problem. Men skrindan då?
Tror jag ska fråga Jenny om hon har tid någon dag, hennes hundar är obrydda om allt! Funkade ju ganska bra förra vintern att sela på Mikko o kalla in alla hundarna o bjuda på korv, då sprang han med utan att riktigt ha tid att bry sig om skrindan.
Sedan är det nog bara att köra på, släpa honom runt i kopplet med skrindan efter.
Inte locka o locka, som jag försökte förra vintern, och bara öka stressen.
Skulle helst vilja ta tag i det ikväll men pga ögoninflammationen får han nog vila från sådant.
Vi hoppar över agilityn också, vilket jag inte alls är sugen på i kylan... Kallt och man blir extra dålig handler i tjock jacka o tjocka byxor, allt blir otydligt o man blir osmidig... Kanske säsongen är över, dags att öva rally, fresstyle och dra skrinda istället?

Han är förresten redan bättre! Knappt något klet, och kisar inte alls! Gnuggar med tassen bara då o då.

Veterinären - igen

För två månader sedan eller något sådant (?) så var Mikko hos veterinären, eftersom han hade problem med ögat, gnodde med tassen och kisade/blinkade hela tiden. Det visade sig vara ett litet sår på ögat, antibiotika i form av ögondroppar hjälpte.
I fredags var vi hos veterinären igen, denna gång för att chippa om honom då hans första chip inte hittades. Veterinären som chippade om hade jobbat i tio år och aldrig varit med om detta, en annan veterinär som jobbat i 20 år hade bara varit med om att en hund behövt chippas om en gång tidigare. Oavsett om chippet gått sönder eller om han inte blev ordenligt chippad som valp (chippet kan ha fastnat i pälsen eller följt med kanylen upp igen, för chippad var han) så är han dubbelchippad nu. Inte omchippad, eftersom det kan bli ännu krångligare då om det gamla chippet skulle hittas/börja funka igen.

Hursomhelst, idag, tre dagar senare, var det dags för veterinären igen!
Där fick man, för att man i somras var så nöjd med att ha en så frisk hund...
Det var ögat som började spöka igen igår. Han blinkade och kisade och kliade lite med tassen, men denna gången kom det massa klet också.
Så det blev till att ringa veterinären idag igen, ögonproblem måste kollas upp med en gång!
Så fick åka ut till Vännäs eftersom de är de enda som kan ta emot akut. Tycker om Björkstaden också (det var där vi chippade) men de var fullbokade nästan två veckor framåt. Både distriksveterinärerna och Björkstaden är iallafall trevliga, känns kunnig och ger att bra mottagande :)

Idag hittades inget sår i Mikkos öga, utan det var en ögoninflammation. Eventuellt har han dålig tårproduktion i det ögat vilket kan göra att han lätt får sår och infektioner. Det var nämligen samma öga som förra gången... Så vi ska kolla upp det på återbesök.
Undrar va dom kan göra, om det nu är så? Får han några droppar han ska ta regelbundet då? Inte operation av tårkanal eller nåt sånt väl? Eller får man helt enkelt leva med att han kommer få ögoninflammation varannan månad?
Inte jättekul i så fall, går på över 1000:- med akutbesök, mediciner och återbesök... Svider lite i studentplånboken. Men har man inte råd med veterinär ska man inte ha hund! Och jag har råd, blir lite mindre shoppat i London bara ;)
Men jag skulle aldrig någonsin tveka att ta Mikko till veterinären.

Det enda som är synd med veterinären på Vännäs är att de kan kännas lite stressade. Efter undersökningen skulle veterinären komma tillbaka, men istället blev vi utskickade att vänta i väntrummet. Lite frågor dök upp i mitt huvudet som jag tänkte ställa när hon kom tillbaka, bara det att hon inte gjorde det. Istället ropade receptionisten på mig och gav mig tratten och recepten.
Och sedan slängde jag in papper och hund i bilen och körde till närmsta apotek i Umeå, och tog ut de receptbelagda dropparna. Funderade över att det bara var två sorter, pupillförstorande och antibiotika. Inte återfuktande som hon sagt att jag också skulle ha.
Först när jag kom hem och läste lappen ordentligt, såg jag att det stod
"Recept kan hämta på vilket apotek som helst.
Zilk eyes ska droppas i dagligen."
Veterinären hade inte hunnit nämna för mig vad dropparna hette, och inte heller att de var receptfria vilket jag förstod när jag läste lappen (där det inte heller var övertydligt). Så jag fick skicka Kjell till apoteket åt mig sedan för jag hade inte tid att köra fram o tillbaka mer.
Det irriterar mig lite, det där.
Men men, jag känner mig trygg att ta dit Mikko iallafall :)