Agilityns nackdel...

...är att det så otroligt lätt går rakt åt skogen!

Så kändes det idag. På plats i Degeberga stugby 8:30 för att börja med hopplopp i klass 2.
Ja jag valde ju att flytta upp mig trots att det är så många enskilda tävlingar här nere, jag var så less på ettan! Och så insåg jag nog inte hur många tävlingar som faktiskt är en-dags-tävlingar med endast klass ett eller två... Och jag insåg inte heller att det skulle vara så trögt att få den där sista pinnen i agility!

Hopploppet gick fint. Trots att det var dagens första lopp var Mikko inte övertaggad utan hade fint fokus. Dock dök exakt samma problem upp som förra helgen i Ronneby... Det var en makaron-tunnel som skulle tas från motsatt ingång... Förra helgen var det två makaroner mitt emot varandra, idag var det ett däck riktat rakt mot "fel" tunnelingång. Förra veckan försökte jag "dra ner" Mikko mot rätt tunnelingång men han ignorerade mig. Idag försökte jag då istället göra ett framförbyte fram tunneln, men det ignorerade han också :P
Okej, så tunnelingångar får vi öva mer på (jag har övat mycket sug på tunnel, kanske lite för mycket...).

Kl tio (?) hade vi kört hopploppet. Då var det dags att vänta på att klass ett skulle börja... Nackdelen med att tävla i 2 klasser :P Måste vara jobbigt att ha flera hundar här nere? Kanske lite extra drygt att ha en i ettan o en i trean, det skulle innebära att an måste åka tillbaka imorgon för klass 3... Å andra sidan tävlar man ju alltid två dagar per helg i Norrland ;)

Anyway... Klockan 16 (!) var det äntligen dags för vårt agilitylopp. Då hade det också varit "öppen klass" som jag struntade att anmäla mig till eftersom jag ville att vi skulle ha energi till de officiella loppen. Och så var medium dessutom sista storleksklassen för dagen...

Banan var en ganska enkel klass 1-bana (brukar det vara så att säsongens första banor är lite enklare...?). Det verkade finnas ett flyt som skulle passa mig o Mikko och det kändes bra. Jag hade vittring på den där pinnen!
Vi värmer upp och Mikko känns som vanligt. Tidigare hade han sovit i buren och varit ovanligt lugn, nästan så jag funderade på om nåt var fel! ;)

Över första hindren går superbra, Mikko har fart och fokus! Genom en tunnel, över ett hopphinder, rakt mot gungbrädan - jag är tydlig eftersom jag vet att han kan tveka men vart tog han vägen? Vem står plötsligt överst på A-hindret med viftande svans?
Jag svor så det hördes över hela tävlingsplatsen... Och inte ville han gå ner heller, han ville stå kvar på utsiktsplatsen o titta på husse...

Alltså jag blev sååå besviken på honom. Känner mig fortfarande personligt arg på honom fast man inte får vara arg på en liten hund... Men det var ju så dumt! Det var ingen fälla, det fanns inga svårigheter på banan! Jag vet att han lätt suger på A-hindret men detta var överdrivet!
Han är ju fem år gammal! Vi har tävlat i tre år!
Visst vi har inte tränat supermycket på sistone, men när vi tränar går det alltid bra! Jag känner mig alltid ganska "färdig" på träningarna relativt fort, dvs att vi klarar svåra banor utan problem efter att ha kört igenom den 2-3 gånger... Senaste året har jag nog aldrig känt att "detta måste vi träna mer på!"
Som sagt, tunnelingångarna måste vi uppenbarligen träna på... Men detta nybörjartramset...AAAH!

Det blev en sådan besvikelse efter att ha väntat på detta lopp hela dagen... Och när kommer nästa tävling med både klass 2 och 1 på samma dag? Och med agility sist??

Tävling på hemmaplan

I helgen hade vi tävling i klass 1 och klass 2 här  Ronneby.
Jag och Mikko tävlade såklart i agility 1 och hopp 2.
Vi hade inte tränat sen före påsk så jag hade inte så höga förväntningar. Men oj så duktig Mikko var!
Vi började med agility 1 och Mikko gjorde ett superfint lopp. Han hade fint fokus på mig och bra fart! Fint slalom. Men tyvärr sprang han förbi gungbrädan... Så vi fick en vägran. Och eftersom vi ändå hade fel och alltså inte kunde få en pinne höll jag emot gungbrädan lite eftersom han hade tvekat.

Hopp 2 gick också hyfsat, Mikko hade bra fart och ok fokus. Men jag tänkte fel i handlingen vid två tunnar som låg mitt emot varandra. Man skulle springa som mönster av en åtta men Mikko gjorde en nolla... Och det var bara jag som handlade så konstigt på hela tävlingen :P Men jag trodde att han ändå skulle springa bakom ryggen på mig annars för det har han gjort förut... Jaja.

Här är hopploppet, ursäkta den dåliga kameramannen ;)
När jag skriker så är det för att Mikko återigen är på väg in i fel tunnel (blå) men han stannade innan, fast vi var ju redan diskade pga fel väg...


Så två disk i helgen, men jag är ändå nöjd som sagt pga Mikkos fina fokus!
Kommande helg är det tävling i Degeberga som gäller. Och jag såg att det börjar med klass 2 vilket är ovanligt. Mikko brukar ju vara övertaggad första loppet och bättre fokuserad andra loppet. Så nu har vi chans på sista agilitypinnen. Vi borde t.o.m. ta en pinne. Vi måste nästan ta den där sista retliga pinnen, för denna chansen kommer nog inte åter på ett tag! Oj pressen...

Påskbilder

Är han inte det vackraste ni skådat??

Vi har firat påsk i Jämtland, och Mikko fick äntligen träffa lilla Molly nu 5 månader, och busa för fullt!

Det har vari ent intensiv semester för Mikko. Dagar på isen, hos vänner, med andra hundar... Ständigt på språng :)

Här kommer lite bilder:

Påsklov!

Mikko och jag har inte haft påsklov hela veckan, men idag är jag ledig fram t.o.m. tisdag!
Och det har varit en härlig påskvecka hitills!

Lite bus och vårpromenader:


Ok jag inser att det nog är en väldigt meningslös film i era ögon, men det är inte så ofta han kampar sådär duktigt! Och visst är han sööööt...! ;)

I måndags var vi med på en påsklovsaktivitet för fritidsbarnen på mammas jobb.

Jag drog med mig tre hundkompisar och deras mattar, och berättade om hur agility funkar och så visade vi en bana med våra fyra hundar! Vi var i Wämöparken i Karlskrona, det var första gången jag testade hindren där.

Mikko bjöd ju på sig själv som vanligt, bland annat genom att stanna högst upp på A-hindret och njuta av utsikten och få en överblick över alla barn! Vilket barnen tyckte var mycket roligt.

Det var ju riktigt bra störningsträning, man kanske kunde få med hela fritidset på fler träningar??

På kvällen var Mikko helt slut efter att ha kelat med 50 barn!

Nu blev det har inlägget lite snabbt ihoprafsat, för alldeles snart flyger alla tre (jag, Mikko, Kjell) till Strömsund över påsk! Och då ska Mikko äntigen få träffa och leka med lilla Molly!
Det blir nog bilder!

Glad påsk på er alla!

En vanlig onsdag

Idag efter jobbet åkte jag med två kollegor och deras vovvar till ett naturreservat, Tromtö. Där promenerade vi runt hela halvön, och fikade lite. Mycket mysigt! Oerhört vackert där, jag har faktiskt inte varit där tidigare! Det blir definitivt ett återbesök när löven slagit ut...!

Och vovvarna busade på. Mikko busade faktiskt med riktigt bra, trots att den ena var en flat och därmed ganska stor. Jag tycker Mikko har varit så misstänksam på sista tiden, nästan blyg. Kanske har han blivit översprungen och nerbrottad av för många stora hundar när han var liten?

Men idag lekte han fint iallafall!

Och sedan blir man tydligen mycket trött, och måste använda mattes toffel som huvudkudde...

Hipp hipp hurra!

Idag fyller min lilla valp fem år!
Kan ni tänka er?? Han är ju typ medelålders...!

Bilden är från vår morgonpromenad imorse, jag vaknade och tänkte att det va nog tid att stiga upp, men klockan var bara 06:50! Så Mikko o jag tog en extra lång morgonpromenad före frukost, 1 ½ timme gick vi och lyssnade till fåglarnas morgonkonsert som kommit igång ordentligt för säsongen!

I eftermiddag var det dags för årets andra agilityträning utomhus.

Förra veckan var ju första utomhusträningen med några shelties och lite andra träningskompisar, och Mikko var totalt övertaggad och helt hopplös ofokuserad...

Det gick knappt att få kontakt med honom i det läget, han låser helt. Hjälper inte att säga till på skarpen eller försöka vara supderduperrolig... Det är så tråkigt att träna med honom när han är såndär, det hjälper ju inte vad jag än gör...

Idag var det några träningskompisar som kommit tidigt och redan byggt en bana när jag kom, för de skulle iväg på annat sedan. Och de andra kom lite sent för de hade varit iväg på annat de med. Så Mikko och jag kom lite i ett "glapp" så det var betydligt lugnare och mer fokuserat idag. Skönt.

Han var mycket duktig. Sprang till och med själv bort till gungbrädan och över! Det ni.

Och superfint slalom. Och plötsligt kan jag göra bakombyten vid tunnel, när lärde han sig det?? Han klarar också lite trixiga hopp, jakkos osv.

Det känns som att han är stark på hindren inför denna säsongen och det känns riktigt bra.

Det hjälper tydligen bara att bestämma sig för att satsa på agilityn?!

Då är det bara den där lilla detaljen med fokus...

Vårtecken!

Vilken härlig vår vi har här i helgen!

Jag har planterat lite blommor ute i krukor, Mikko o jag har tagit härliga promenader i vårsolen, och idag har vi dessutom flyttat ut hindren på klubben igen! Det ultimata vårtecknet!

Fast vi tränade lite i ridhuset först. Mikko var otroligt taggad, han blev otroligt stissig när han kände igen sig, nästan tur att vi inte ska träna i ridhuset mer...
Men han var ändå väldigt duktig. Idag var vi inte så många, så vi byggde upp två banor, en hoppbana och en agilitybana. Agilitybanan var lite småknepig men hoppbanan var riktigt svår! Men vi tog oss igenom den efter några försök ;) Det började med att jag ville träna kombinationen från Älmhult som jag ritade upp sist. Sedan byggde de andra på med riktigt svåra kombinationer!
Vi klarade iallafall ut att snurra runt första hinderstödet denna gång, och klarade även de andra klurigheterna tycker jag!
Han var dock lite om sig och kring sig (övertaggad som sagt) och när han började bli lite trött sprang han rakt förbi en given tunnelingång, för att fortsätta runt och skälla på de andra hundarna.
Jag har fått sagt till mig att Mikko måste få göra misstag, att jag ska uppmuntra när han tar initiativ. Och jag har blivit mycket bättre på det. Men nu röt jag faktiskt till på honom ordentligt så att han skämdes lite, för det där vill jag inte tolerera! På tävling ska ju allt vara kul o då vill jag inte göra det, men det kändes ganska skönt att få säga till ordentligt nu och sen fortsätta den roliga träningen.

Fullt 12-pinnars slalom gick också mycket bra, om än lite långsamt. Men så var det också det sista vi gjorde, och det känns på i Mikkos o mina ben att springa på det tunga ridhusunderlaget!!