Adventsmys

Vet inte vad det tagit åt mig o Kjell, men vi har bakat ganska mycket i veckan. Så pass att vi var "tvungna" att bjuda på adventsfika, orkar ju inte äta upp allt själva :P
Kjells kompisar Christian och Anna var här idag, med sin 5-månaders dotter Alva.
Mikko är så söt med bebisar!
Först verkar han vara helt förvånad över att det finns något levande i knytet av filtar/overall. Sedan blir han väldigt nyfiken och vill gärna titta och lukta. Jag höll Alva i famnen en stund och Mikko ville dit och lukta och hon sträckte händerna mot honom och var lika nyfiken tillbaka :) Jag litar på Mikko till 99,9 %. Eftersom han är så konflikträdd är jag säker på att han aldrig skulle bli arg mot hårdhänta barnafingrar, han skulle bara bli låg. Men 0,1% är ju att man aldrig riktigt kan lita på djur och därför får man ju hålla uppsikt över dom såklart :)
Sedan när Christian satt på golvet med Alva, och vi sa åt Mikko att han inte behövde gå fram, låg han en meter ifrån och viftade på svansen och gnällde, som han gör med hundkompisar han inte får hälsa på. Undrar om han förväntar sig att det där knytet skulle kunna leka med honom?
Skönt att han tycker om barn iaf :)

Här är vårt adventsmys.
Kan inte låta bli att lägga upp en (suddig) bild på så fint grannen gjort utanför vårt köksfönster :) De blåa lamporna blinkar, och de gula lamporna är söta fåglar :) Jag brukar inte vara så mycket för blinkade krimskrams med det här var riktigt gulligt tycker jag :)
Kjell o jag har en liten en på vår balkong, med ljus i.


I övrigt i helgen har det inte hänt så mycket, mest varit de vanliga bestyren med veckohandling och lite plugg.
Men i lördags tränade ju Mikko o jag agility också :) Det är så kul med kurs!
Trots att det inte är helt nya grejer vi får lära oss, lär man sig så mycket! Och Mikko var så väldigt duktig! Slalom gick superfint (och jag är så glad att hann träna lite korta slalom i veckan också), och så sprang han över bommen också :)
Lärdomar från helgen är:

• Göra Jakkos med två händer, Mikko svarar mycket bättre på det!




• Låta Mikko vara lite busig.




• Inte visa att jag blir besviken när det blir fel.

Cicki tyckte inte jag skulle vara så hård mot Mikko vid t.ex. kontaktfält. Eller hon uttryckte det inte exakt så, men hon sa att hon gärna vill ha lite busighet hos sina hundar, eftersom det också gör de modigare och mer initiativtagande (och om det går fel på tävling nån gång pga det så må det vara hänt, men det är viktigare att hunden tycker det är riktigt kul). Och jag håller ju med om det, Mikko behöver ju faktiskt våga ta för sig mer.
Jag försöker ju att aldrig säga "nej" eller så på agility (och lyckas för det mesta), men om man liksom suckar lite och tar om övningen så plockar han ju direkt upp att det blev fel ändå. Så jag ska försöka jobba på att bara fortsätta som om inget hänt, och inte bråka så mycket om det blir fel. Detta gäller både t.ex. kontaktfältsträning och slalom. Sen kommer såklart en riktigt härlig belöning när det blir rätt, men jag får inte haka upp mig när det blir fel, då blir ju träningen ganska tråkig även för mig.