Sommaruppdatering

Jag har väl aldrig varit särskilt bra på att uppdatera, men nuförtiden är det väl sämre än någonsin. Har jag en sekund över så är det liksom inte bloggen som är prioriterad...

Det händer ju lite småsaker i vår vardag. Kjell har semester (den är snart slut). Vi har bland annat varit i Viö några dagar. Där hade jag tänkt att jag skulle få tid att ta tag i joggingen med Vilde, o kanske lite hjälp att få honom att börja dra med selen. Men istället blev jag sjuk, så det var mest mina snälla föräldrar som promenerade med hundarna...

När vi kom hem därifrån så var jag frisk igen, och vi hämtade Ante, gråhunden. Han behövde tränas upp lite inför jakten i höst. Så jag sprang lite med honom o sådär. Tyvärr upptäckte vi ganska snart en hälta. Jag tyckte att vi tagit det väldigt lugnt men kanske vi startat lite för hårt ändå... Eller så berodde det på något annat. Får hoppas att lite vila göra att han snabbt blir bra iallafall. Jag tror att vi kanske hämtar honom igen när jakten närmar sig. Kjells pappa har nämligen ont i handen o sådär o kan inte riktigt cykla med honom eller så.

Vildes agilityträning går framåt, men ganska sakta. Han kan alla hinder nu, men har svårt att stanna på kontaktfälten när han blir ivrig. Gungbrädan är inga problem.
Slalom kan han väl inte riktigt förresten, han har ännu inte tagit det helt utan bågar. Det har gått lite fram o tillbaka i veckan, jag har tagit bort nästan alla bågar men sedan fått sätta tillbaka några osv. Men han är alltid kul att träna med! Snabblärd. Och ja det är klart, Mikko tar slalom 3 gånger sedan tycker han det blir tjatigt o tråkigt. Med Vilde kan jag köra slalom på slalom på slalom i typ en kvart, klart att han lär sig fortare då!
Platta tunneln kan nog inte Vilde riktigt heller förresten. Jag skulle träna det en dag på klubben, och då regnade det. Det var väl dumt, skulle inte ha tränat den då. Ett par gånger tog Vilde den jättefint, men sedan tyckte han den blev för tung när den låg o ville inte gå igenom mer :P Vi får prova igen när det är fint väder. Men platta tunneln är ju inte med så ofta nuförtiden. Jag vet inte om det är pga att den blir så tung får small-hundarna när det regnar, eller att den blåser åt sidan om det blåser mycket. Den kanske r svår att ha med vid dåligt väder helt enkelt (o man vet ju aldrig riktigt hur vädret ska bli). Någon hade en teori om att det var skaderisk. Men är det verkligen mer skaderisk på den än balanshindren undrar jag?? Jag hoppas inte den försvinner, det är ju lite annan handling än en vanlig tunnel, och det är lite kul att det är ett hinder de ändå ska våga springa igenom. Det är ju inte så kul om det till slut bara är hopphinder kvar i agilityn, tycker jag...

Ikväll åker hela familjen till Ö-vik för helgens tävlingar.
Wish us luck!

Kvällstävling i Härnösand

Igår körde jag nästan 3 timmar upp till Härnösand för en kvällstävling.
Fint väder och en mysig liten tävling. Flera klubbkamrater var där.

Tre lopp. Två hopplopp och ett agilitylopp.
För mig o Mikko gick det väl sådär. Som vanligt. Som tur väl är så väntar jag mig ingenting längre, vi tävlar numer bara för att det är kul!
I första hopploppet fick vi 5 fel då han gick in på fel sida i slalom.
Agilityloppet gick bra, han tog gungbrädan försiktigt men han tog den! Och bommen efteråt också! Så det var felfritt.
Sista hopploppet var också fritt från hinderfel.
MEN. Vi får ju ständigt massa tidsfel. Tycker Mikko är riktigt långsam nu, det känns nästan som att han blivit ännu långsammare än förut... Visst ser jag ett par raksträckor där jag kunde sprungit på ännu fortare, men jag kan ju inte springa på hur mycket som helst heller. Jag kan ju liksom inte vara vid sista hindret när han är på andra, o låta honom köra banan själv fram till mig... Ok, inte så troligt scenario men ni fattar. Jag får ju inte bli stillastående heller, om man t.ex. ska vända 180 grader vid ett hinder... Så han är inte så lätthandlad, min lilla Mikko.
Sedan får han ju fortfarande sina ögonblick då han stannar upp o bara stirrar, o låser sig o bara skäller. Igår blev han störd av att klubbkompisen gick förbi en bit från banan en gång. På sista hopploppet missade han ett hopphinder av oklar anledning o då låser han sig. Det var såntdär jag trodde han skulle växa ifrån, men tydligen inte...

Nedan ses sista hopploppet. Ett fint o snabbt slalom iallafall!



Två fjärdeplatser o en femteplats blev resultatet. Treorna fick rosett o pris. Lite surt. 10-15 sek tidsfel i varje lopp. Ja lite tråkigt är det även om jag bara tävlar för att det är skoj,,,!

Nu är det dags för säsongens tredje tävling i Ö-vik nästa helg, sedan är det slut!
Väldigt skralt med tävlingar i år (eftersom vi hade SM o Strömsund inte har nån tävling). Funderade på att åka till Umeå men det är bara en dags tävling o det är under älgjakten så jag är själv med Albin... så nej, jag kommer inte köra 4-5 timmar ensam dit för två lopp...

Det blir ett par rallylydnadstvälingar i augusti istället, på hemmaplan o i Sötrmsund. Det är inte lika kul men iaf en aktivering. Det blir till att börja träna Vilde för han är också anmäld men kan typ inget!!!

Agility-SM i Östersund

Så var agility SM över, och vi har varit värdar för det här i Östersund!
Jag har inte varit särskilt inblandad i arbetet, men jag har varit funktionär under dagarna förstås! Det var ju faktiskt första gången jag varit på SM, och det var kul. Jag hoppas alla tävlande är nöjda. Östersund visade upp sina finaste sommardagar hittills i år, ja tills på söndagen iallafall då det blev regn hela eftermiddagen. Jag tycker tävlingarna flöt på bra, iallafall under de stunder jag var där. Dagar avslutades väl något senare än planerat på fredagen och söndagen, men inte med extremt mycket.
Jag var inte funktionär särskilt långa pass. Man skulle ju sätta upp sig som funktionär redan när Albin var nyfödd, och då visste jag ju inte hur livet skulle vara. Hur mycket man skulle amma, eller om man fick sova på nätterna osv. Så jag vågade inte lova bort mig så mycket då. Men det har varit kul att vara med. Riktigt kul o spännande med finalerna på söndagen.
Enya Habel och hennes underbara lilla sheltie Party var kul att få se i verkligheten! På något sätt har små videoklipp o liknande från henne dykt upp i mitt flöde på facebook. De är helt otroliga. De var favoriter i finalen, vet att de vann åtminstone nåt av de tidigare loppen. Men i finalen blev det tyvärr en snöplig disk. Så kan det gå i agility!
Tyvärr inga medaljer för hemmaekipagen heller.

Jag blev så otroligt sugen på att få köra agility själv, när jag satt o kollade på alla dessa otroligt duktiga ekipage! Och jag fick ett mål: Någon gång ska jag o Vilde tävla på ett SM! Något resultat vågar jag inte ens drömma om, men att ta oss till SM borde vi klara! :D
Jag vet att Vilde absolut skulle klara det, jag ska bara lyckas lära upp honom ordentligt, och handla bra.

Jag såg ett det faktiskt fanns både en Gardenia Gardens (Vildes kennel) OCH en Äppelblommans (Mikkos kennel) i startlistorna! Tyvärr såg jag inte det förrän nu i efterhand, och missade att hålla ögonen öppna på tävlingen, trots att jag var funktionär den klassen (man måste ju kolla i listorna för att få veta just kennelnamnen).Tittade i resultatlistan nu och Äppelblomman kom på 22a plats (av typ 80?) med bara 5 fel i agilityn, och på 13e plats med felfritt lopp i hopp. De tog sig därmed till final o koma ju på en 12e plats! Jag var tvungen o kolla när den var född o det var 2011, så inget kullsyskon till Mikko iaf, puh! ;)
Gardenia Gardens diskade sig i agilityn och kom på 25e plats i hopp med felfritt lopp. De missade finalen. Det är tydligen Tommy Fredriksson som äger den, en superduktig förare som verkligen satsar på agilityn.
Synd att jag inte kollade upp detta förrän nu!

Uppdatering

Nu har jag till slut tagit mig tid att uppdatera bloggen!
Fredagen på Kristi Himmelfärds-helgen tävlade ju jag o Mikko i Degeberga (Skåne). Det var dubbla klasser, dvs 2 agilitylopp och två hopplopp.
Mikko var ganska duktig i alla lopp, men jag var totalt värdelös! Jag glömde vägen i varenda bana! Jag tyckte inte jag var ofokuserad eller så, jag gick banvandring som vanligt. Vid sista loppet försökte jag verkligen skärpa till mig lite extra men ändå glömde jag hur banan gick och tappade bort mig. Hann då komma på direkt vad jag hade missat. En annan gång stod jag helt o hållet bortkollrad, lääänge, o kunde absolut inte komma på vart jag skulle! Alltså det var nästan läskigt. Kan man skylla på "mamma-minne"?
Nu gjorde vi inga supersnabba lopp ändå så det var ingen jättestor förlust. Men ändå, stackars Mikko som har en så dum matte. Tur att han inte fattar det.
Jag lägger upp två lopp, det blev de bägge hopploppen. På det ena ser man hur totalt förvirrad jag är.
Ursäkta extremt dålig filmning, Kjell är bra på mycket men inte på att filma ett agilitylopp!





I helgen var jag ute o tränade Vilde lite. Jag kom ju på att jag måste ta tag i att lära honom de hindren jag inte har hemma, dvs balanshindren, däcket osv. Alltså han är så duktig! O så kul att träna med! Extremt snabblärd tycker jag.
Vippbrädan var inga problem alls. Men då har vi ju tränat på Mikkos lilla höjningsbara vippbräda i Viö också. Däremot går det fort, och jag tror vi kommer få kämpa med kontaktfälten så länge vi håller på med agility...

Förut har jag inte riktigt förstått de som skaffat sin andra agilityhund och sedan bara slutar träna/tävla med sin första hund (oftast en mer sällskapshund). Men nu förstår jag. Åååh jag tycker det är rätt trist att träna med Mikko nu... Jo bana går bra och är kul, men att försöka träna bara några enstaka hinder för att förbättre teknik, nej det går knappt. Tur för Mikko att jag itne skaffade Vilde tidigare... Nu är han ju ändå 8 år, nästa säsong 9. Så han närmar sig ju faktiskt pensionen oavsett.
Nästa år tror jag att jag bara kommer tävla hopp med Mikko, eftersom han är rädd (eller åtminstone försiktig) på vippbrädan trots all träning. Bättre att göra det han tycker är kul då än att förstöra banan med trista balanshinder.
Men i år tror jag vi tävlar på som vanligt :) Om det nu är några fler tävlingar i år som vi orkar åka på. O kan. Det brukar ju tyvärr krocka så mycket med älgjakten alltid. Förut var det kul att jag hade nåt att göra när Kjell var borta men nu ska ju gärna nån ta hand om Albin också!
Jag missade ju tyvärr Umeå-tävlingen då jag på måndagsmorgon såg ett inlägg på FB om att sista anmälningsdag varit på söndagen... Men det var nog lika bra tyvärr för vi har ganska mykcet att göra "på gården" just nu...!

Efter sjukdom kommer träningstävling

För en vecka sedan började jag känna mig tussig, och lördag-tisdag var jag sjuk. Jag tror aldrig jag varit sjuk så länge! Maginfluensa går ju över fort, vid halfluss brukar jag få penicillin så jag snart känner sig piggare, osv. Så det kändes lite tröstlös o deppigt ett tag när det aldrig kom nån förbättrning, även om jag inte var jättesjuk ändå. Lite feber, illamående, trött o orkeslös.
Tur att jag är sjuk så sällan!

Hundarna skötte sig oerhört bra! Vilde som annars under vintern ständigt hittat på bus, hämta saker att tugga på osv. Nu låg han bara lugnt och sov. Han börjar kanske bli vuxen?
I måndags lekte de så fint med varandra, det är nog bara typ andra gången det händer så jag var ju tvungen att filma! Jag tyckte alla tre filmsnuttarna var så söta så jag lägger upp allihop :)

Sötnosarna tuggar tillsammans <3 p="">
Igår (torsdag) var första dagen jag kände mig helt o fullt frisk. Och tur var ju det, för då var det träningstävling på klubben!
Det var som en riktig tävling. Banvandring, man fick bara köra en gång, med tidtagning, domare osv. Både hopp och agility. Mikko skötte sig bra i bägge loppen, jag höll emot vippbrädan lite bara så vi diskade oss... Sen var jag lite förvirrad bägge gångerna över vart jag skulle på banan, trots att de egentligen inte var så krångliga...! Dumma matte. Vi fick ett tredje pris iaf; Dentastix! Jag har fått sämre priser på riktiga tävlingar ;)
Vilde fick följa med. Funderade på hur jag skulle göra, men eftersom han inte har problem med att åka bil tänkte jag det var bättre om han fick komma o miljöträna lite än att bara sitta hemma. Han fick prova att hoppa framhoppningshindren litegrann och det gick ju bra. Men han är väldigt om sig o kring sig, springer stora lovar o luktar osv.
Jag hade tänkt låta honom göra det igen innan vi plockade ihop, men då var han så uppe i stress o pep o drog i kopplet så då lät jag bli. Det känns viktigare att han får lära sig att koppla av och att det inte alltid händer så mycket roligt, än att han får skutta över hindren. Det där hinner vi med sen ändå. Och när man väl är i full gång med att träna, så är det så svårt - ja nästan omöjligt - att bara åka ut o miljöträna utan att agilityträna!

Säsongens första utomhusträning

Påskveckan startade med att mamma o pappa kom hit på måndagen, och att vi på klubben flyttade ut hindren från ridhuset till uteplanen! :D
På onsdagkvällen kom även min syster och hennes familj så det har varit fullt hålligång. Vilde har varit nöjd med att flera personer velat kasta råttan åt honom :)
I tisdags när det var tillbaka till verkligheten så var hundarna riktigt lugna hela dagen. De mötte mig inte när jag o Albin klev upp ur sängen. Och jag tror inte Vilde kom o ville att jag skulle kasta leksak åt honom en enda gång igår... Idag, onsdag, mötte de mig faktiskt inte heller på morgonen utan låg kvar på bäddarna, men senare kom Vilde med leksaken när jag o Albin satt på golvet.

Idag frågade jag Kjell om jag fick åka o träna agility. Det är intressant, att jag tyckte det var så knäppt med mammor som var så "tacksamma" för att deras män "lät dem" typ vara ute o träna på kvällen. Men jag fattar nu. Albin är ju en liten himlagåva. Han började sova hela nätter tidigt, och är för det mesta en nöjd o glad liten pojke (så länge vi är hemma i lugn och ro iallafall haha). Så vi har det så mysigt här hemma. Medan Kjell sliter på jobbet. Han har ju ett fysiskt jobb så han är helt slut när han kommer hem på kvällarna. Därmed känns det mer som att han borde få göra nåt kul på sina lediga kvällar...
"Ja det är klart du får" svarade Kjell iallafall, och jag mindes att jag sagt att om han ville att jag skulle vara föräldraledig över ett år så måste han ge mig tid att få träna med hundarna osv. Det var då jag trodde jag skulle sakna jobbet o känna mig alldeles ensam hemma, ha! (Jag saknar förstås kollegorna och det är lite jobbigt att vara helt avskärmad från allt som händer på jobbet, men det är riktigt skönt att vara ledig).

Så idag åkte jag, Mikko o Vilde o tränade ett litet pass.
Mikko fick köra en egentligen alldeles för lätt slinga med slalom o balanshinder. Men han fick iallafall tänka lite och springa av sig lite. Han tycker ju det är så kul! Tur att han har fått lite egen ridhusträning iallafall. Jag ska försöka snickra ihop ett par hinder till att ha här hemma. Det blir lite meningslöst att han bara får skutta över ett par hinder. Han gillar ju inte att traggla heller. Vi kunde förstås absolut tajta upp svängar osv, men det blir inte riktigt värt den tiden det skulle ta. Han är ju faktiskt 8 år nu. Vi är kvar i klass 2 och där stannar vi, skulle jag tro. Han får fortsätta tävla o träna så länge hans kropp håller.

Vilde fick prova balansbommen för första gången!
Det gick bra. Första gången var han ganska nervös, men tredje och fjärde gången gick det utan problem! Han fick ju prova gungbrädan på kursen i Granithallen, men det gillade han inte... Så den måste vi ta det försiktigt med.
Sedan fick han också hoppa över tre hopphinder som stod på rad. Men han klarade inte riktigt av det. Och jag suckade lite för mig själv. Innan jag kom på att han är ju så ung! Och miljön alldeles ny! För att han klarar det hemma behöver det inte betyda att han ska klara det med helt andra hinder, på en plan mitt i ett villaområde! Så vi gjorde hopp+tunnel istället.
"Ut" kunde han hur lätt som helst idag! Helt otroligt. Förra veckan suckade jag över att det gick så dåligt, innan jag kom på mig själv med att vi tränat det i typ två veckor... Haha, stackars Vilde, jag har sådan press på honom! Men han verkar gilla det! Han älskar verkligen att göra saker.
När vi skulle gå kom det några som skulle börja träna rallylydnad på en gräsplan bredvid. Och jag blev så sugen på att vara med lite på det också ;) Jag förstår nu mina kompisar i Umeå som kunde vara på brukshundsklubben flera timmar. Synd att jag kommit på det nu när jag fått barn :P
Men Vilde är verkligen allt jag vill ha. Men Mikko har varit en perfekt första hund och är min bästa vän, så jag skulle inte ha något ogjort. Så fort jag kopplade lös Vilde idag började han fara runt, och jag blev nervös att det var hål i stängslet någonstans (utanför rastade villaägarna sina hundar). Sedan kopplar man lös Mikko istället och är totalt avslappnad - så skönt att kunna lita på honom!

Agilityträningar

Idag har jag, Albin, Mikko o Vilde tränat agility i Granithallen med Marie och hennes två vovvar! det var kul. Det gick ganska bra. Albin tyckte det var superkul att titta på när Maries o hennes vovvar sprang runt banan. Och han kunde sitta bra hos Marie när jag o Mikko körde. Sedan fick han lite mat, o efter det började han tröttna. Jag hann köra lite med Vilde men sedan ville Albin sova. Men han kunde inte riktigt somna i babyskyddet och det var svårt att somna med agilitytokiga Skällties i lokalen... Så det blev lite svårt på slutet. Vi hyrde ju Granithallen i två timmar också.
Marie tog några hinder med Vilde, och vi hann även köra lite slalom på slutet! Så jag tycker det gick bra ändå. Men två timmar blir lite för länge för Albin i okänd miljö...

Hm jag undrar hur det ska gå i sommar. Jag har ju sett framför mig hur vi ska kunna åka iväg o träna dagtid... Men Albin sover ganska korta stunder nu på dagarna. Vilket jag inte ska klaga på då han sover hela nätter istället!

Till sommaren har han väl förstås lite längre tålamod och kanske inte måste äta lika ofta heller... Och det är ju lättare att åka till Brunflos agility än Östersunds! För dr kan man ha hundarna i bilen precis intill. Då behöver man inte bära massa burar o grejer.

Men allra bäst är förstås att snickra ihop nåt mer hinder att ha på hemmaplan att träna kort på när Albin tar en tupplur. Och kunna åka iväg själv med hundarna o köra balanshinder koncentrerat nån gång i veckan.

Förra söndagen tränade jag o Mikko i ridhuset i Vålbacken och det gick bra Han var betydligt mer koncentrerad än sist, så det var en rolig träning! På söndag är sista gången och då tror jag Vilde får följa med. Iallafall som miljöträning.

Och i torsdags var sista träningen med Vilde i Granithallen! De 5 veckorna gick ruskigt fort! Men vi har redan beställt en fortsättning till hösten hihi.
Men som jag skrev tidigare, väldigt nyttigt för mig! Annars hade jag nog aldrig vågat börja träna S-svängar och jakkos redan... Men det behövs ju för grundträningen!
I torsdags tränade vi på framåtsändande. Det klarar Vilde hyfsat bra hemma, men i Granithallen var det svårare...


Men slalom är han riktigt duktig på!



Men idag blev nog Vilde lite trött i huvudet på slutet, för han började hoppa över bågen på slutet... Eller så var det Maries godis-maskin som var alldeles för kul belöning, så att han fick för bråttom!
Men det är ju suverän extern belöning med en såndär! Enkelt att träna själv utan "godisvakt"! En sådan måste jag nog skaffa.

Nu på eftermiddagen har jag haft två riktigt trötta hundar, så skönt!
Nåja, Vilde sov en timme iallafall innan han gick o hämtade en leksak.
Vi var nog ganska trötta allihop. Albin tar en tupplur just nu o jag hann ta en kaffe innan jag började skriva här. Så otroligt skönt att sitta i vårt uterum o bara vara...! Alltså det är så gött att vara föräldraledig!!!

Sedan kan jag erkänna att på bilden här så har Vilde en pinne mellan framtassarna. Och en minut efter att det togs reste han sig upp o började nosa runt. Och jag började borsta av bägge hundarna...
Så mycket som ska göras! Jag tänkte just skriva att jag kanske hinner vattna blommorna också, men nu hör jag att Albin vaknar...

Jag avslutar lite snabbt med några bilder från promenaden häromdagen!