onsdag 26 augusti 2015

Finväder

Jag hade lite plustid på flexkontot, och det blir oftast så att jag sparar det där till ett särskilt tillfälle som aldrig kommer... Så när jag kollade på väderleksrapporten och såg att det fina vädret skulle bli till regn i mitten på veckan, så bestämde jag mig för att sluta nån timme tidigare i måndags!
Jag och Mikko åkte ut till Andersön igen. Det har redan blivit ett favoritställe för mig. Inte alltför långt bort (ca 20 min med bil) olika promenadvägar i skogen, en del folk men inte mer än att det ändå är smidigt att ha Mikko okopplad, och kan man sätta sig var som helst längs med stranden o fika!
I måndags satt vi i solen o jag fikade, tog ett dopp i Storsjön (kallt!) och läste lite i en bok. Sedan promenerade vi i ungefär en timme innan vi åkte hem. Det var en härlig kväll!

Igår var det dags för enhetsdag med jobbet! Eftersom jag då inte kunde åka hem till Mikko på lunchen fick jag ta med honom.
Vi åkte till Vålådalen och slog och hässjade hö! Det var en härlig dag med perfekt väder.
På vägen tillbaka följde jag med ett gäng förbi Blanktjärn. Tyvärr tog det längre tid att gå runt än vi trott, och jag missade hundbilen då chauffören hade en dagis-tid att passa... Trots att Mikko och jag gick så fort vi kunde och nästan sprang över stock o sten..! Så kan det gå, vi fick ju plats i en annan bil som tur väl var! Men trötta var vi igårkväll, jag somnade tidigt och har ändå varit ganska seg idag...


måndag 24 augusti 2015

Augustihelg

I fredags var det som sagt dags för naturvårdsbränning med jobbet. Jag var hemma ca kl 23 vilket väl va helt ok, efter en dusch var jag i säng vid tolv.
Dagen efter var det dags för agilitytävling! Jag var rädd att jag skulle känna mig sliten och helt slut men det hade varit en lugn liten bränning så när jag väl tagit mig upp ur sängen var det inte så farligt. Tävlingen började inte förrän 9:45 heller, så jag steg väl upp vid halv sju ungefär o åkte vid halv åtta bort till Strömsund.

Det var den minsta tävling jag varit på!
Tre startande i våra klasser! Att jämföra med dubblerad klass ett i södra Sverige, då är det aldrig mindre än 40 startade i vår klass! Och ca hundra (!) startande i largeklasserna.
Jag trodde faktiskt inte tävlingen skulle bli pga för få anmälningar men det blev den som tur väl var :)
Liten sammanfattning av våra lopp:

Agility 1A: Mikko har hyfsad fart, tar vippbrädan fint och gör helt enkelt ett bra lopp. Tyvärr kommer han lite snabbt från A-hindret rakt in i första slalomporten så han liksom missar andra porten och blir stående att stirra på publiken rakt framför honom som stirrade tillbaka. Men jag fick tillbaka honom och allt gick fint. Men det blev ju fem fel pga vägran. Så en andra plats (av tre startade).

Agility 1B: Mikko gör återigen ett fint lopp med bra fart men känner sig denna gång tveksam på vippbrädan och tycker det är säkrast att springa förbi den. Men jag får tillbaka honom och han går över utan problem. Resten av loppet går felfritt. Men fem fel igen då, och ytterligare en andra plats (av tre startande).

Hopp 2A: Nu hade det blivit efter lunch och riktigt varmt. Efter att ha väntat på en omgång agility klass 2 och ombyggnad av banan så hade jag blivit lite seg och hade svårt att ladda om. Varför lär jag mig aldrig?? Jag var snurrig på banvandringen och precis där jag snurrat till det då, där snurrar vi till det i loppet också. Mikko känns för den delen lite trött och vimsig han också, han fastnade med blicken åt något håll o gick knappt att få tillbaka, så vi bröt och tog närmsta vägen ut. Det bidde en disk.

Hopp 2B: Nu bestämde jag mig för att skärpa till mig o ladda upp mig o Mikko lite bättre. Mikko var också med mer på noterna denna gång. ...och nu när jag ska skriva står det helt still, jag minns inte hur loppet gick..! Jag vet att vi fick fem fel... Det blev väl en vägran nånstans... Vid ett hopphinder tror jag... Ännu en andra plats (av två eller tre startande?).

Alla som placerade sig fick rosett eftersom det var så få startande :) Så tre rosetter fick vi men ingen pinne.
Egentligen hade det ju räckt med en rosett som minne. Jag gillar rosetterna men tre stycken när man inte ens fått någon pinne känns onödigt :P Jag borde ha frågat om jag kunde byta två mot en chokladbit eller något, ibland gör det ju så!


På kvällen var det dags för surströmmingsskiva hos Kjells syster! Det blev en trevlig kväll med vin och fniss o lite lekar. Kul att träffa alla Kjells kusiner osv. Och surströmming gick o äta, smakade mest salt. Men visst, inte längtar jag direkt till nästa surströmmingsskiva för matens skull (tur att vi fick grilla lite också hihi).

I söndags tog vi det mest lugnt, plockade lite hjortron och sådär! Hittade väl 1-2 liter. Sedan skulle jag plocka lite blåbär men efter att ha skrapat ihop en deciliter var det slut på tålamodet!

Jag måste ändå avsluta med att bjuda på lite bilder från fredagens bränning - det är ju en sådan tacksam grej att fota!







torsdag 20 augusti 2015

Veckan som gått

I helgen funderade  jag på att flytta den bloggen till en annan adress (absolut inte ta bort den, den har så mycket minnen!). Jag var sugen på att kunna skriva mer personligt, men det blir svårt på något sätt när bloggen heter "Mikkos blogg"...
Men sedan har jag inte tagit mig tid för att blogga förrän nu, så jag tror det är lika bra att den får fortsätta vara Mikkos blogg och bara handla om lillprinsen ;)

Men det är dags för ett inlägg nu, för snart är det ju en ny helg o då kommer det hända massor!
Vad har hänt sedan sist då?
I helgen städade jag, handlade till lägenheten o fixade... Lite Mikko-vård osv.
På söndagen tränade vi agility på klubben, och tog sedan en långpromenad i ett naturreservat som ligger bara någon kilometer därifrån!

Hm och vad har vi gjort i veckan?
Den har rullat på ganska fort... Det har blivit vardag nu. Vi har inte gjort något särskilt, tagit lite långpromenader, tränat ett kort agilitypass osv.
Ikväll har jag städat och förberett för helgen, dvs packat agility-tävlings-sakerna och plockat fram det jag behöver för morgondagens naturvårdsbränning på jobbet...
Rapport kommer nästa vecka (eller redan på söndag om ni har tur)!

Och så lite bilder! Först en bild från klubben, som så passande nog har en bäck som rinner intill. Mikko blir så varm av träningen att jag inte ens behöver visa honom bäcken, han skuttar ner o doppar tassarna alldeles självmant (det hade han aldrig gjort för något år sedan)! Det har varit strålande väder o varmt hela veckan nämligen.


Och så lite bilder från söndagspromenaden i naturreservat Tysjöarna också:







torsdag 13 augusti 2015

Östersund!

Nu har jag internet! Tjoho!
Vi börjar så smått bli hemmastadda här i vår nya stad!
Mikko blir fortfarande superduperglad när jag kommer hem på lunchen, men han följer mig inte längre med nosen i knävecken så fort jag reser mig upp... Han kan vila i lägenheten nu. Kanske var det bra att komma igång med vardags-rutinerna också, det blir kanske en trygghet för honom att vi gör precis som "hemma"?

Vi bor väldigt centralt, och det är lite trist med tanke på hundpromenaderna... Det finns inte särskilt mycket grönytor i närheten... En del trafik... Men vi har hittat en bra morgonpromenad iallafall!
Men det är ju ju skönt att ha nära till jobbet också! Från det att jag låser dörren tills jag sitter vid jobbdatorn tar det bara åtta minuter :) Och då cyklar jag ganska lugnt.
Det känns bra, jag slipper inhalera lunchen och Mikko får nosa lite mer på den korta rastningen.

I tisdags kväll tog vi bilen (min gamla 740!) till skogen vid Storsjön och hade picknick. Igår såg vi film hos en kompis från Umeå. Och ikväll har vi kollat in brukshundklubben! Helt tomt när vi kom dit, trots solsken. En fin liten klubb. En bäck går precis bredvid så Mikko doppade tassarna :)
Vi promenerade lite och tränade såklart lite agility, det stod några hinder som man kunde ta som en liten bana. När vi åkte därifrån kom det en tjej med en schäfer :)

Här kommer lite bilder från tisdagens picknick!





tisdag 4 augusti 2015

Gotandssemester

Så hade vi till slut lite "riktig" semester på Gotland!
Det va härligt. Vädret var väl helt ok, även om det gärna kunde fått vara lite varmare...
Mycket bilåkande blev det, att åka runt o titta på allt. Och det är ju inte Mikkos favorit, det där med bilen... Men vi stannade ju ofta. Och fikade alltid på uteserveringar förstås :)
Kjell o jag tog nån dag i Visby också, och då fick Mikko vara hemma o vila i stugan :)










Och nu packar vi för fullt för nästa flytt. Östersund denna gång.
Stackars Mikko. Han är ännu lycklig ovetande om att han snart måste vänja sig vid en ny lägenhet o en ny stad... igen!

lördag 25 juli 2015

Vad hände?

Semestern i Jämtland började såklart som vanligt.
Nästan iallafall, förutom att jag o Kjell for flera gånger till Östersund (2 timmar t o r) för att fixa inför flytten, tak över huvudet och sådana lyxsaker man vill ha ni vet.



Jag tog en löptur med gråhunden Ante också! Det var kul! Det är ju så det skulle vara att ha hund! En träningskompis. Han drog som tusan i början men lugnade sig ganska snabbt när han märkte att det inte blev så mycket roligare, och på slutet tror jag faktiskt han blev trött eftersom han gått ut så hårt i början, och då var det upp till stackars mig att hålla tempot uppe, jag som också var helt slut haha! Men det var roligt och jag tror att Ante också skulle tycka det var kul när han fattat va det går ut på och får en belöning i slutet osv :)


Och Mikko busade med Molly. Bilden ovan togs några timmar innan han försvann...
Då hade Kjell o jag varit i Östersund. Mikko var hos svärföräldrarna. När vi precis var på hemväg ringde Kjells pappa och frågade om vi hade något knep för att locka in hunden. Jag hörde att Kjell sa att de skulle gå bort från bilen, säga åt honom o stanna osv. Jag nästan småskrattade för mig själv, tänkte att nu gömmer han sig som vanligt bakom en buske och ställer till besvär för svärföräldrarna! Så har han ju gjort med mig också, gömt sig så att jag knappt sett honom när jag gått mot bilen. Men han har aldrig sprungit iväg.
När det gått en kvart och vi fortfarande inte hört att de fått in honom ringde Kjell o kolade och vi förstod då att han hade sprungit in i skogen.
Då trampade Kjell på gasen och det gick fort tillbaka.
Visst blev jag lite orolig men ändå mest fundersam över att han sprungit bort. Jag tänkte att bara vi kommer dit o ropar efter honom så kommer han tillbaka.
Tydligen hade de fått manligt besök i stugan, Mikko gillar ju inte män. Men han hade inte varit så väldigt brydd men inte glad heller. Och så eldade de (ja Mikko gillar inte rök heller...) och så började det mullra av åska en bit bort... Mikko och Molly hade gått bort till skogskanten, men bara Molly kommit tillbaka... Kjells mamma o pappa hade gått stigen bortåt o ropat...
Snart hade de ringt från stugan nån kilometer bort att han va där. Kjells pappa hade kört dit och ropat på honom, men när Mikko såg bilen hade han sprungit rakt in i skogen!

Kjell o jag gick runt där Mikko först försvunnit o ropade. Ingen hund. Vi gick ner dit han hade setts sist (vid den andra stugan). Vi ropade o ropade. Vi gick in i skogen, skogsvägen åt det håll han försvunnit. Vi gick nog nån timme o ropade o ropade. Vi blev upphämtade på andra sidan skogen. Vi lämnade vår bil (som han ändå känner igen och vill springa efter om nån av oss kör iväg, även om han hatar att åka bil) och Mikkos filt där han sist setts.
Vi åkte tillbaka till stugan och grillade och åt. Jag tänkte att Mikko skulle komma trussandes längs med vägen, när han hört oss o känt vår lukt... Men nej, ingen hund.
Då började jag bli orolig på riktigt.
Var nånstans var min lilla Mikko? Rädd och ensam i skogen? Satt han fast nånstans? Hade han ramlat ner i ett hål? Låg han i en björnmage? Varför kom han inte tillbaka??

Vi ropade och letade. Körde fram och tillbaka längs skogsvägarna, stannade, ropade, väntade. Gick i skogen och ropade. Betade av skogen och skogsvägarna hyfsat metodiskt. Kjell gick mest, jag körde, Kjells pappa körde och sedan kom även Kjells syster och hjälpte till.
Klockan gick. Ingen hund. Vid tolv på natten gav Kjells syster och pappa upp och åkte hem för att sova. Kjell och jag fortsatte att köra runt tillsammans, ropa och vänta. Ibland var jag hyfsat lugn, det var som att det inte var verkligt. Men ibland kom synen över mig, min lilla Mikko ensam och livrädd i skogen... Och hur det skulle vara om han aldrig kom tillbaka...
Vid tvåtiden var jag dock helt slut, ögonen föll faktiskt nästan igen på mig. Jag vet inte hur jag kunde sova men jag är väl världens sämsta matte för så var det. Vid tre kastade jag mig i säng, upp vid fyra igen, på med samma kläder, i med linserna, bre en macka (och gråta när jag såg de små överblivna foderkulorna i matskålen...) som jag käka i bilen och ut på vägarna igen. Åkte längre bort längs med den stora E45:an. Åkte bort till Kjell. Körde runt, runt, ropade och väntade.
Vid sextiden kom Kjells pappa igen och hjälpte till att leta. Jag minns inte vad vi gjorde längre, vi körde runt och gick i skogen och ropade. Jag hade börjat misströsta redan på kvällen och tänkte om han var kvar i skogen där borde han ha kommit fram för längesedan...
Vi gick med Ante lös genom skogen. Vi tänkte att om Mikko satt fast någonstans eller hade ramlat ner någonstans skulle han nog hitta honom, stanna till och nosa där iallafall. Mikko själv ger ju aldrig ett pip ifrån sig, han bär alltid sin smärta i tyst plåga.
Men Ante hittade ingen.
Kjells syster kom vid tiotiden och hjälpte till att leta. Började gå i skogen åt andra hållet. Jag la ut en efterlysning på facebook. Tidigare under morgonen hade Kjell anmält försvinnandet till polisen.
Vi tog båten ute på sjön och körde längs kanten och ropade. Spanade av strandkanten om han var fast där någonstans. Ingen hund.
Kjell och jag började köra runt igen.
Då var klockan 15 på eftermiddagen. Då plingade telefonen. "Jag såg nog din hund nyss i Lövberga."
Då var det bara att stampa på gasen och köra dit! Ca 15 km bort bilvägen. 1 mil över skogen.
Jag blev oerhört lättad. Tänkte att nu har vi honom äntligen.
Samtidigt ringde en man och sa att han sett hunden i Lövberga två ggr under morgonen/förmiddagen. Han var där! (och varför hade jag inte lagt ut på facebook tidigare??)
Vi kom till gården i Lövberga. Ropade och ropade. Ingen hund. Som bortblåst. Då kom det fram att de båda olika männen därikring som sett honom hade trott att det var nån grannes hund och schasat bort honom...
Jag o Kjells syster gick runt där, bort i skogen osv, och ropade och ropade. Kjell körde runt till andra sidan byn och knackade dörr. Ingen hund.
Då börjar man misströsta igen. Vad hade hänt nu, när min lilla rädda hund blivit bortschasad av otäcka män?
Det blev kväll. Kjell o jag kollade av skogsvägarna mellan Lövberga och stugan. Ropade och väntade. Promenerade. Vi åkte tillbaka till stugan och åt, Kjells syster åkte hem. Kjells pappa kollade av skogsbilvägarna mellan Lövberga och stugan.
Kjell och jag gav oss ut igen. Körde runt på skogsbilvägarna mellan platserna där han syns sists.
Klockan var 22 och mina ögonlock började faktiskt falla ihop igen när vi var tillbaka i Lövberga där han sist synts till. Kjell stannade vid bilen, jag gick ut o ropade och ropade, gick inåt skogen.
Plötsligt hörde jag något. Det var Kjell som ropade. Han ropade att jag skulle komma tillbaka.
Jag tänkte att det var bäst att det var nåt jävligt viktigt, att jag hoppadehoppadeshoppades han hade hittat Mikko. Jag sprang tillbaka och hjärtat slog.
Och där stod de. Där stod Kjell med min älskade lilla hund i famnen!
Då kom tårarna! Jag rusade fram och vi satte oss ner i gräset och grät alla tre! Mikko var väldigt orolig och gnydde, Vi satte på han ett koppel, rädda att han var så orolig att han skulle sticka igen.
Vi ringde direkt till Kjells pappa. Vi ringde hans syster. Vi ringde mamma o pappa.
I bilen somnade Mikko nästan i Kjells famn. Vi åkte direkt hem till huset. Där var Mikko nöjd och glad, lugn. Han fick lite mat (inte för mycket) och vatten. Han ville somna direkt men vi tog ut honom och rastade honom i koppel i trädgården. Mikko var glad och höll svansen högt. Jag skrev sms och på facebook.
Vi borstade äntligen tänderna och gick o la oss. Jag ville för en gångs skulle ha Mikko i sängen, och lyfte upp honom och han somnade direkt där jag lagt honom. Där låg han platt hela natten till klockan nio-tio morgonen efter (tyvärr, jag fick sova som en ostbåge hela natten, man ska inte ha hundar i sängen!).




Han var borta i 30 timmar.
Tidigare har han som längst varit borta kanske fem minuter, när han sprungit efter något vilt. Det har hänt en gång.

Dagen efter blev en vilodag för oss allihop. Kjell o jag var tyvärr tvungna att åka till Östersund och skriva under ett hyreskontrakt på eftermiddagen. Mikko fick vara själv i huset ca 3 timmar. På kvällen drack vi en kaffekopp hos Kjells vänner.
Sedan åkte vi tillbaka hela vägen ner till Blekinge över helgen...

Så det blev inte mycket vila den semester.
Nu har vi jobbat en vecka. Fast jag har faktiskt flexat ut en dag...
Imorgon åker vi till Gotland och det ska bli underbart! Då ska vi bara ta det lugnt!

Lycka är att återfå sin lilla hund!
Jag är så tacksam över all hjälp! "Alla känner alla" är ju helt underbart!
Tack till hela Kjells familjs om letade och vakade i stugan.
Tack till de vännerna Jag inte nämnt ovan, som höll uppsikt vid huset i byn, och som körde på sina håll och spanade längs vägarna!
Tack till de som hörde av sig och sa att de sett honom!
Framförallt tack till Kjell som trots att vi både grät och var förtvivlande ihärdigt letade vidare och aldrig gav upp!

söndag 5 juli 2015

Att Bli med Border collie!

Puh!
I helgen har vi varit hundvakt åt en kollegas BC, lilla Bli! En gosig och okomplicerad hund!
Men ändå är det allt ganska ansträngande att vara hundvakt åt en hund man inte känner så väl (träffade Bli för första gången i torsdags). Det var flera år sedan jag var hundvakt någon längre tid också, det har verkligen bara varit Mikko o jag på sistone.
Det är alltid slående ändå, hur mycket man "växer ihop" med sin egen hund, får sina rutiner ihop osv. Mikko är ju en del av mig, han märks ju inte ens...
Det är olika rutiner angående vara eller icke vara i säng o soffa, kanske andra mattider, pass på att Mikko plötsligt har någon som kan stjäla hans mat, andra promenadrutiner osv osv.
Sen är väl jag lite för hispig också. Är hon uttråkad nu? Är hon kissnödig? Är hon för varm? För blöt? För trött? Osv :P

Fast som sagt är Bli väldigt okomplicerad. Lyssnar fint på vad man säger till henne. Fann sig snabbt i att vara hos oss. Hon hade svårt att komma till ro första kvällen, men fann sig ändå ganska snabbt och låg aldrig o väntade på husse o matte vid dörren eller så (som jag vet att Mikko kan göra).
Men hon är van att gå lös i skogen, så det var lite jobbigt för henne att vara kopplad o göra sina behov i en park :P Jag försökte ha henne lös när det gick, men hon är så snabb och jag har nog aldrig sett en hund göra så stora lovar (utom jakthundar) så det var faktiskt lite svårt! Särskilt nu när det varit så varmt o fint väder så det är folk överallt alla tider på dygnet...

Värmen gjorde att det inte kunde bli några långa skogspromenader eller så tyvärr. Men vi hittade en perfekt badsjö i lördags! Det var en stor badplats, men det fanns vikar även en bit bort där vi kunde vara med hundarna, så de kunde vara okopplade o bada :) Många fina skogsstigar fanns det där också så båda vovvarna kunde vara nöjda med sina promenader :) Så där var vi flera timmar i lördags, och även en stund idag!

Imorse vaknade Bli tidigt och tyckte det var färdigsovet. Så jag testade att ta ut henne på en joggingtur när det ännu var hyfsat svalt. Vi joggade väl 2-3 km och hon travade framför o drog litegrann (jag hade fått in henne i Mikkos lilla dragsele). Det var kul! Det är ju så det ska va!! Hon fick ta ett dopp i Vättern o sen promenerade vi hem.

Sedan var vi som sagt vid sjön idag också. Nu på eftermiddagen var bägge hundarna riktigt trötta, och sov tungt. Så jag har lyckats göra en bc trött, wohoo! ;) Men det varar ju aldrig särskilt länge, puh tror inte det är en ras för mig - hur mysig Bli än är!
Fast visst är det kul med en hund som tigger om att få mer uppgifter för att få busa mer! Och som gärna följer med på en joggingtur :) Gosig i soffan var hon också, Mikko vill ju aldrig gosa särskilt länge...
Hundarna kom bra överens tillsammans också. Det var faktiskt nästan som att de inte brydde sig särskilt mycket om varann... Ibland försökte de busa ihop men kom aldrig riktigt igång. Mikko är ju lite blyg i början :)

Det känns lite tomt nu... Jag vill ha en hund till! :(






Fluff på två pinnar!