Snö och skosnören

Sitter här och väntar på att Kjell ska komma tillbaka med min hund...!
Han tog Mikko i eftermiddag så att jag skulle få tid att plugga. Men nu orkar verkligen inte mer, känns som att jag läst allt både framifrån och bakifrån och upponer. Men det är alltid lite läskigt när man bestämt sig för att sluta... Vilken viktig grej har jag missat denna gången??
Tenta imorgon alltså, om ni inte förstod det ;)

Blev nästan lite avundsjuk när Kjell sa att de varit ute i 1 ½ timme och gått... Jag har liksom inte riktigt haft sinnesro till långpromenader (sen i söndags), även om jag nog skulle kunnat ta mig tiden...
Inspirationen finns liksom inte riktigt heller... Vädret har visserligen varit fint nu, och det har inte varit så kallt.
Men jag längtar till sommaren när man vill vara ute o leka, hoppa över trädstammar eller bara ligga i gräset ett tag o njuta...
Nu är det bara snö överallt, man får hålla sig till cykelvägarna för det mesta... Bara på morgonen hinner man ta en skogspromenad, medan det är ljust.
Blä blä blä haha! :P

Saken är väl den att jag inte alls har lust att träna lydnad heller :P Tycker det verkar aptråkigt (kanske borde gå en kurs så jag ändrar uppfattning?). Möjligtvis rallylydnad, det vill jag prova på.
Annars längtar jag mest till vi kan börja prova på agility! Och tills Mikko är stor nog (snart!) och vädret skönt nog (inte så snart) så man kan ut o jogga o sådär...

Hursomhelst, idag var jag i skolan en hel timme och det tydligen alldeles för länge för Mikko, som har tuggat sönder ännu ett par skosnören... Grrr...!
Och denna gången va det inga gamla jympadojjor... Fast inga superfina skor heller som tur väl va men de dög gott åt mig :P
Men eftersom man upptäcker det när man kommit hem, och han är superöverlycklig kan man inte bli arg på honom... Vem kan bli arg på någon som är så glad över att man kommit hem?? :D