Uppdatering

Nu har jag till slut tagit mig tid att uppdatera bloggen!
Fredagen på Kristi Himmelfärds-helgen tävlade ju jag o Mikko i Degeberga (Skåne). Det var dubbla klasser, dvs 2 agilitylopp och två hopplopp.
Mikko var ganska duktig i alla lopp, men jag var totalt värdelös! Jag glömde vägen i varenda bana! Jag tyckte inte jag var ofokuserad eller så, jag gick banvandring som vanligt. Vid sista loppet försökte jag verkligen skärpa till mig lite extra men ändå glömde jag hur banan gick och tappade bort mig. Hann då komma på direkt vad jag hade missat. En annan gång stod jag helt o hållet bortkollrad, lääänge, o kunde absolut inte komma på vart jag skulle! Alltså det var nästan läskigt. Kan man skylla på "mamma-minne"?
Nu gjorde vi inga supersnabba lopp ändå så det var ingen jättestor förlust. Men ändå, stackars Mikko som har en så dum matte. Tur att han inte fattar det.
Jag lägger upp två lopp, det blev de bägge hopploppen. På det ena ser man hur totalt förvirrad jag är.
Ursäkta extremt dålig filmning, Kjell är bra på mycket men inte på att filma ett agilitylopp!





I helgen var jag ute o tränade Vilde lite. Jag kom ju på att jag måste ta tag i att lära honom de hindren jag inte har hemma, dvs balanshindren, däcket osv. Alltså han är så duktig! O så kul att träna med! Extremt snabblärd tycker jag.
Vippbrädan var inga problem alls. Men då har vi ju tränat på Mikkos lilla höjningsbara vippbräda i Viö också. Däremot går det fort, och jag tror vi kommer få kämpa med kontaktfälten så länge vi håller på med agility...

Förut har jag inte riktigt förstått de som skaffat sin andra agilityhund och sedan bara slutar träna/tävla med sin första hund (oftast en mer sällskapshund). Men nu förstår jag. Åååh jag tycker det är rätt trist att träna med Mikko nu... Jo bana går bra och är kul, men att försöka träna bara några enstaka hinder för att förbättre teknik, nej det går knappt. Tur för Mikko att jag itne skaffade Vilde tidigare... Nu är han ju ändå 8 år, nästa säsong 9. Så han närmar sig ju faktiskt pensionen oavsett.
Nästa år tror jag att jag bara kommer tävla hopp med Mikko, eftersom han är rädd (eller åtminstone försiktig) på vippbrädan trots all träning. Bättre att göra det han tycker är kul då än att förstöra banan med trista balanshinder.
Men i år tror jag vi tävlar på som vanligt :) Om det nu är några fler tävlingar i år som vi orkar åka på. O kan. Det brukar ju tyvärr krocka så mycket med älgjakten alltid. Förut var det kul att jag hade nåt att göra när Kjell var borta men nu ska ju gärna nån ta hand om Albin också!
Jag missade ju tyvärr Umeå-tävlingen då jag på måndagsmorgon såg ett inlägg på FB om att sista anmälningsdag varit på söndagen... Men det var nog lika bra tyvärr för vi har ganska mykcet att göra "på gården" just nu...!

Efter sjukdom kommer träningstävling

För en vecka sedan började jag känna mig tussig, och lördag-tisdag var jag sjuk. Jag tror aldrig jag varit sjuk så länge! Maginfluensa går ju över fort, vid halfluss brukar jag få penicillin så jag snart känner sig piggare, osv. Så det kändes lite tröstlös o deppigt ett tag när det aldrig kom nån förbättrning, även om jag inte var jättesjuk ändå. Lite feber, illamående, trött o orkeslös.
Tur att jag är sjuk så sällan!

Hundarna skötte sig oerhört bra! Vilde som annars under vintern ständigt hittat på bus, hämta saker att tugga på osv. Nu låg han bara lugnt och sov. Han börjar kanske bli vuxen?
I måndags lekte de så fint med varandra, det är nog bara typ andra gången det händer så jag var ju tvungen att filma! Jag tyckte alla tre filmsnuttarna var så söta så jag lägger upp allihop :)

Sötnosarna tuggar tillsammans <3 p="">
Igår (torsdag) var första dagen jag kände mig helt o fullt frisk. Och tur var ju det, för då var det träningstävling på klubben!
Det var som en riktig tävling. Banvandring, man fick bara köra en gång, med tidtagning, domare osv. Både hopp och agility. Mikko skötte sig bra i bägge loppen, jag höll emot vippbrädan lite bara så vi diskade oss... Sen var jag lite förvirrad bägge gångerna över vart jag skulle på banan, trots att de egentligen inte var så krångliga...! Dumma matte. Vi fick ett tredje pris iaf; Dentastix! Jag har fått sämre priser på riktiga tävlingar ;)
Vilde fick följa med. Funderade på hur jag skulle göra, men eftersom han inte har problem med att åka bil tänkte jag det var bättre om han fick komma o miljöträna lite än att bara sitta hemma. Han fick prova att hoppa framhoppningshindren litegrann och det gick ju bra. Men han är väldigt om sig o kring sig, springer stora lovar o luktar osv.
Jag hade tänkt låta honom göra det igen innan vi plockade ihop, men då var han så uppe i stress o pep o drog i kopplet så då lät jag bli. Det känns viktigare att han får lära sig att koppla av och att det inte alltid händer så mycket roligt, än att han får skutta över hindren. Det där hinner vi med sen ändå. Och när man väl är i full gång med att träna, så är det så svårt - ja nästan omöjligt - att bara åka ut o miljöträna utan att agilityträna!

Säsongens första utomhusträning

Påskveckan startade med att mamma o pappa kom hit på måndagen, och att vi på klubben flyttade ut hindren från ridhuset till uteplanen! :D
På onsdagkvällen kom även min syster och hennes familj så det har varit fullt hålligång. Vilde har varit nöjd med att flera personer velat kasta råttan åt honom :)
I tisdags när det var tillbaka till verkligheten så var hundarna riktigt lugna hela dagen. De mötte mig inte när jag o Albin klev upp ur sängen. Och jag tror inte Vilde kom o ville att jag skulle kasta leksak åt honom en enda gång igår... Idag, onsdag, mötte de mig faktiskt inte heller på morgonen utan låg kvar på bäddarna, men senare kom Vilde med leksaken när jag o Albin satt på golvet.

Idag frågade jag Kjell om jag fick åka o träna agility. Det är intressant, att jag tyckte det var så knäppt med mammor som var så "tacksamma" för att deras män "lät dem" typ vara ute o träna på kvällen. Men jag fattar nu. Albin är ju en liten himlagåva. Han började sova hela nätter tidigt, och är för det mesta en nöjd o glad liten pojke (så länge vi är hemma i lugn och ro iallafall haha). Så vi har det så mysigt här hemma. Medan Kjell sliter på jobbet. Han har ju ett fysiskt jobb så han är helt slut när han kommer hem på kvällarna. Därmed känns det mer som att han borde få göra nåt kul på sina lediga kvällar...
"Ja det är klart du får" svarade Kjell iallafall, och jag mindes att jag sagt att om han ville att jag skulle vara föräldraledig över ett år så måste han ge mig tid att få träna med hundarna osv. Det var då jag trodde jag skulle sakna jobbet o känna mig alldeles ensam hemma, ha! (Jag saknar förstås kollegorna och det är lite jobbigt att vara helt avskärmad från allt som händer på jobbet, men det är riktigt skönt att vara ledig).

Så idag åkte jag, Mikko o Vilde o tränade ett litet pass.
Mikko fick köra en egentligen alldeles för lätt slinga med slalom o balanshinder. Men han fick iallafall tänka lite och springa av sig lite. Han tycker ju det är så kul! Tur att han har fått lite egen ridhusträning iallafall. Jag ska försöka snickra ihop ett par hinder till att ha här hemma. Det blir lite meningslöst att han bara får skutta över ett par hinder. Han gillar ju inte att traggla heller. Vi kunde förstås absolut tajta upp svängar osv, men det blir inte riktigt värt den tiden det skulle ta. Han är ju faktiskt 8 år nu. Vi är kvar i klass 2 och där stannar vi, skulle jag tro. Han får fortsätta tävla o träna så länge hans kropp håller.

Vilde fick prova balansbommen för första gången!
Det gick bra. Första gången var han ganska nervös, men tredje och fjärde gången gick det utan problem! Han fick ju prova gungbrädan på kursen i Granithallen, men det gillade han inte... Så den måste vi ta det försiktigt med.
Sedan fick han också hoppa över tre hopphinder som stod på rad. Men han klarade inte riktigt av det. Och jag suckade lite för mig själv. Innan jag kom på att han är ju så ung! Och miljön alldeles ny! För att han klarar det hemma behöver det inte betyda att han ska klara det med helt andra hinder, på en plan mitt i ett villaområde! Så vi gjorde hopp+tunnel istället.
"Ut" kunde han hur lätt som helst idag! Helt otroligt. Förra veckan suckade jag över att det gick så dåligt, innan jag kom på mig själv med att vi tränat det i typ två veckor... Haha, stackars Vilde, jag har sådan press på honom! Men han verkar gilla det! Han älskar verkligen att göra saker.
När vi skulle gå kom det några som skulle börja träna rallylydnad på en gräsplan bredvid. Och jag blev så sugen på att vara med lite på det också ;) Jag förstår nu mina kompisar i Umeå som kunde vara på brukshundsklubben flera timmar. Synd att jag kommit på det nu när jag fått barn :P
Men Vilde är verkligen allt jag vill ha. Men Mikko har varit en perfekt första hund och är min bästa vän, så jag skulle inte ha något ogjort. Så fort jag kopplade lös Vilde idag började han fara runt, och jag blev nervös att det var hål i stängslet någonstans (utanför rastade villaägarna sina hundar). Sedan kopplar man lös Mikko istället och är totalt avslappnad - så skönt att kunna lita på honom!

Agilityträningar

Idag har jag, Albin, Mikko o Vilde tränat agility i Granithallen med Marie och hennes två vovvar! det var kul. Det gick ganska bra. Albin tyckte det var superkul att titta på när Maries o hennes vovvar sprang runt banan. Och han kunde sitta bra hos Marie när jag o Mikko körde. Sedan fick han lite mat, o efter det började han tröttna. Jag hann köra lite med Vilde men sedan ville Albin sova. Men han kunde inte riktigt somna i babyskyddet och det var svårt att somna med agilitytokiga Skällties i lokalen... Så det blev lite svårt på slutet. Vi hyrde ju Granithallen i två timmar också.
Marie tog några hinder med Vilde, och vi hann även köra lite slalom på slutet! Så jag tycker det gick bra ändå. Men två timmar blir lite för länge för Albin i okänd miljö...

Hm jag undrar hur det ska gå i sommar. Jag har ju sett framför mig hur vi ska kunna åka iväg o träna dagtid... Men Albin sover ganska korta stunder nu på dagarna. Vilket jag inte ska klaga på då han sover hela nätter istället!

Till sommaren har han väl förstås lite längre tålamod och kanske inte måste äta lika ofta heller... Och det är ju lättare att åka till Brunflos agility än Östersunds! För dr kan man ha hundarna i bilen precis intill. Då behöver man inte bära massa burar o grejer.

Men allra bäst är förstås att snickra ihop nåt mer hinder att ha på hemmaplan att träna kort på när Albin tar en tupplur. Och kunna åka iväg själv med hundarna o köra balanshinder koncentrerat nån gång i veckan.

Förra söndagen tränade jag o Mikko i ridhuset i Vålbacken och det gick bra Han var betydligt mer koncentrerad än sist, så det var en rolig träning! På söndag är sista gången och då tror jag Vilde får följa med. Iallafall som miljöträning.

Och i torsdags var sista träningen med Vilde i Granithallen! De 5 veckorna gick ruskigt fort! Men vi har redan beställt en fortsättning till hösten hihi.
Men som jag skrev tidigare, väldigt nyttigt för mig! Annars hade jag nog aldrig vågat börja träna S-svängar och jakkos redan... Men det behövs ju för grundträningen!
I torsdags tränade vi på framåtsändande. Det klarar Vilde hyfsat bra hemma, men i Granithallen var det svårare...


Men slalom är han riktigt duktig på!



Men idag blev nog Vilde lite trött i huvudet på slutet, för han började hoppa över bågen på slutet... Eller så var det Maries godis-maskin som var alldeles för kul belöning, så att han fick för bråttom!
Men det är ju suverän extern belöning med en såndär! Enkelt att träna själv utan "godisvakt"! En sådan måste jag nog skaffa.

Nu på eftermiddagen har jag haft två riktigt trötta hundar, så skönt!
Nåja, Vilde sov en timme iallafall innan han gick o hämtade en leksak.
Vi var nog ganska trötta allihop. Albin tar en tupplur just nu o jag hann ta en kaffe innan jag började skriva här. Så otroligt skönt att sitta i vårt uterum o bara vara...! Alltså det är så gött att vara föräldraledig!!!

Sedan kan jag erkänna att på bilden här så har Vilde en pinne mellan framtassarna. Och en minut efter att det togs reste han sig upp o började nosa runt. Och jag började borsta av bägge hundarna...
Så mycket som ska göras! Jag tänkte just skriva att jag kanske hinner vattna blommorna också, men nu hör jag att Albin vaknar...

Jag avslutar lite snabbt med några bilder från promenaden häromdagen!

Rymning igen

Det har varit lite tyst på bloggen nu. Det har inte hänt sådär jättemycket nytt.
Förra helgen var vi i Blekinge, jag Kjell o Albin. Hundarna fick slippa flygresan och vara hos Kjells föräldrar i Stömsund.
Jag var lite orolig att Vilde skulle vara busig, men istället var det Mikko som ställde till problem!
Vi hade åkt på torsdagkvällen. På fredagen hade Kjell pratat i telefon med sina föräldrar.
"Mikko har dragit igen".
"Äsch", sa jag, "sluta skoja.
"Nä jag driver inte" sa Kjell.
"Men lägg av..." men så såg jag att Kjell faktiskt var allvarlig och jag förstod att han inte skulle skoja så grymt så länge... Då hade Mikko stuckit igen!
Denna gången hade han faktiskt gps-halsbandet på sig som vi skaffade efter förra gången, men det funkade inte riktigt. Om hur Mikko rymde förra gången kan man förresten läsa här.
Det fanns ju spårsnö iallafall, och de kunde ju ta skotern och köra ifatt honom... Så det kändes lite mer hoppfullt, men ändå nervöst! Det är ju också mycket kallare nu, och mörkt på nätterna. Jag blev också nervös att han skulle följa vägen ner till stora vägen där bilarna kör fort...
Jag vet inte hur lång tid det gick, någon timme tror jag. Jag ville helst kasta mig iväg på ett flygplan direkt men det är ju inte så lätt... Riktigt jobbigt att sitta 100 mil ifrån o inte kunna göra något. Men ganska snart hörde Kjells föräldrar av sig igen, de hade sett Mikko en bit bort på vägen. Han hade nästans ett ut att vara på väg tillbaka tror jag. Några minuter senare ytterligare ett sms, de försökte få in Mikko. Sedan lite spänd väntan, innan till slut vi fick beskedet att Kjells mamma lyckats få in honom. Puh!
Jäkla byracka! Så Mikko fick vara koppelbunden resten av helgen. Han får skylla sig själv.
Han gillar ju inte riktigt Kjells pappa, hur mycket han än försöker vara snäll o ge godis... Och antagligen tyckte Mikko efter ett tag att det blev nog och skulle sticka o leta efter oss igen. Jag trodde faktiskt inte han skulle göra det nu när han hade Vilde med sig också. Tur att inte båda stack!!! Intressant ändå att Vilde valde att stanna med Molly o Kjells föräldrar.

Igår fyllde min lille rymling åtta år!!!
Min bästa vän och själsfrände <3 p="">

Och Vilde fäller päls...

Igår var Vilde o jag på agilitykurs igen. Näst sista gången redan. Han är så duktig och kunde redan ta flera hinder i följd och lyssnade hyfsat på framförbyten! Jag blev nästan förvånad haha. I början hade han ju lite svårt för de hopphindren men nu har han fattat vad han ska göra :)

Slalom går också superbra! Han klarade en ganska smal allé igår utan minsta problem.

Anna-Karin sa också att man inte ska köra allé för länge på samma bredd. Jag frågade vad hon menade med det och hon sa att det kan bli så att hundarna får för mykcet fart igenom, och sedan när man gör den tätare springer hundarna rakt in i pinnarna. Det har iaf hon haft problem med.

Intressant! Vilken tur att man går kurs och får tips om sådana saker!

Jag har ju Vildes slalomallé ute, den är fastfrusen så jag kan ju inte göra det tätare och den är ganska bred. Jag har ju tränat på med den, och tänkt att det bara är att köra på så kan han lära sig ingångar ordentligt osv. Men efter detta tips ska jag nog ta en paus från den träningen. Vi kan ju fortsätta om några veckor när det tinat. Jag skulle ta bort den idag, men den var helt fastfrusen haha!

Men vi får träna lite annat nu iaf. Tyvärr har jag ju bara två små hopphinder, jag borde snickra fler! Men jag har ju nån tunnel och så också förstås, men det är en såndär lätt liten tygtunnel, inte heller så lätt att få fast i snön...

Idag tränade vi några "ut" runt hinderstöd o så iallafall. Vi har ju mycket grundträning att göra.

Det är också skönt med ljusare kvällar! I veckan fick Vilde dra vedträet runt på en kort liten promenad. Det gick hur bra som helst. Jag tänkte att han är ju så glad på promenad och låter sig nog då inte hindras av ett litet vedträ, och precis så var det :)

Vilde ett år!

Idag fyller vilde Vilde ett år!

Han är fortfarande lika busig som när han var liten, men också med en rejäl arbetslust :)

Större har han absolut blivit! En riktigt stor kille, men jag har inte mätt eller vägt honom på ett tag nu. Men mankhöjden är ca 43-45 cm så han blir large i agilityn. Vikten är nog några kilon strax över 10 kg.

Albins present till hundbrorsan Vilde är att sova kvar väldigt länge i vagnen efter promenaden!

Så vi har hunnit träna några hopp över hinder. Vilde kan ju typ jakkos redan! Jag hann också skotta fram slalom-allén (som jag aldrig plockade bort innan första snön kom). Där sprang han hur lätt som helst 3 ggr (men den är ju ganska bred än, han behöver fortfarande inte zickzacka).

Sedan har han fått träna lite med selen också!

Jag kan ju lugna alla med att redan efter första träningen vågade Vilde ligga o sova bredvid det läskiga vedträet. Efter det har jag ju satt på Vilde selen nån gång o gett godis, och skramlat runt med vedträet samtidigt ibland. Förra veckan provade jag att knyta fast vedträet men då blev det för läskigt tyckte Vilde. Idag har han ju dock blivit stor kille och det gick fint att gå några steg o dra det!

Kanske det hjälpte med falukorv och konkurrens från Mikko också ;)

Sedan tyckte jag så synd om stackars Mikko så han fick stå lite på bosu-bollen också :)

Vädret idag är alldeles underbart, så jag tror nog Vilde är nöjd med sin födelsedag trots avsaknaden av tårta!

Vildes första kurs!

Igårkväll var det dags för mig o Vilde att åka på kurs för första gången.
En agilitykurs, såklart! I granithallen, för Anna-Karin. Det är en unghundskurs som började före jul, och som de hade fortsättning på efter jul också. Nu var det liksom fortsättning på fortsättningen tror jag, o nu hade det öppnat en plats för mig o Vilde. Vi kunde ju inte vara med före jul av förklarliga skäl.

Jag var faktiskt ganska nervös innan. Dels har jag aldrig lämnat Albin på kvällstid, och han kan ju vara lite extra gnällig då... Och Kjell har ju inga bröst att trösta med :P
Sedan var jag också nervös för hur Vilde skulle bete sig bland massa hundar och människor. 5 andra hundar + sina förare var det, som tur väl är har de ju inte så stora grupper i Granithallen.
Men Vilde uppförde sig faktiskt hyfsat bra! Visst yrade han på litegrann, ville springa fram till de andra hundarna och hälsade hela tiden glatt på Anna-Karin. Men han kom alltid tillbaka, utan att jag behövde bli arg. Skönt!
Jag blir ju alltid lite förvånad att han som är så ung kan åtminstone en stund samla sitt fokus på uppgiften och mig. Han kan ju annars vara lite halvdålig på inkallning, och han var ju långt ifrån fokuserad när han fick följa med till ridhuset...

De andra var ju lite före oss med hinderträningen. Alla kunde ju ta hopphinder och sådär. Vilde klarade bara ett hinder i taget. Och tunnel förstås. det kan han! Det blir jag också förvånad över, han har ju typ bara fått följa med o prova tunnel ett par gånger i sommar, men det satte sig direkt! Det är tydligen roligt.
Vi gjorde också en allé av slalom, med bågar. Det tränade vi ju en hel del i höstas, men det var längesedan nu. Vi fick trixa lite de första gångerna, men sedan trillade polletten ner och han kom ihåg! Så det gick bra. Jag är faktiskt riktigt nöjd över min duktiga lilla kille! Och de andra tyckte han var så fin, och glad o öppen :)

Vi fick i läxa att träna lite på hopphinder. Tur att vi har trädgård och egna hinder nu!
Så nu när Albin tog sin lilla tupplur efter frukost, fick avdukningen vänta och jag sprang ut med Vilde och tränade lite hopp! :) Det gick mycket bättre idag, när vi var hemma i lugn och ro. Och så ser ju hindren lite annorlunda ut också. Så vi har redan börjat öva lite på framförbyten, att få in rörelsen iallfall. Och skicka på hinder kunde han också nu här hemma. Så det där tar han nog igen mot de andra ganska fort :) Jag hoppas vi kan få till ett par korta träningspass till i veckan, så kan vi nog briljera nästa torsdag :D

Puh, det är mycket vi ska träna nu!
Eller ja, selen/dragträning också. Och så den lilla vippbrädan också, det var ett tag sedan han fick träna på den nu.
Och stackars Mikko... Han belöning för att han är lugn o snäll, är att få ta det ännu mer lugnt... :( Men jag kom på att bosu-bollen (balansbollen som är som en halv pilatesboll) får främst bli hans träning iallafall. Det är nog bra träning för honom nu när han börjar bli äldre. Klumpedunsen Vilde kunde visserligen också behöva träna kroppskontroll och så, och han får såklart prova på litegrann men mest får Mikko köra och Vilde ligga plats bredvid. Bra träning det också :)
Det är bra att man kan träna agility väldigt kort, några hopp räcker ju. Det är lite värre med selen, där måste Vilde få vänja sig, och man vil inte behöva avbryta plötsligt om han inte just då är bekväm.

Och så vill man ju kanske hinna plocka undan lite hemma också, ta hand om lite tvätt o disk. Och så ska man träna sin egen kropp. Och äta! Tur att man kan göra en del av det medan Albin tränar i sitt babygym också ;)

Jo förresten, Kjell o Albin hade haft en mysig kväll och båda låg o sov när jag kom hem :D

Jag kan ju nämna också att Mikko o jag åkte själva till ridhusträningen i söndags. Det är nog bäst så. Då får Mikko all min uppmärksamhet o jag behöver inte bli irriterad o låta det gå ut över honom. Kanske får Vilde följa med igen nån av de sista gångerna.