Veterinärbesök

Imorse kändes Vilde väldigt medtagen. Han sov mycket, ville knappt stödja på tassen o föredrog att sitta. Han var med andra ord väldigt olik sig.

Så jag bestämde mig gör att ringa veterinären. Det känns ju alltid bättre att vara på säkra sidan, o så kan ingen säga att man är en dålig hundägare... O tänk vad hemskt om det senare skulle visa sig vara något problem som då är försent att fixa!!

Under förmiddagen slutade han nästan halta men var stel i benet såklart. Veterinären klämde o kände o sa att allt verkade bra men frågade om vi ville ta en röntgenplåt ändå för säkerhets skull. Eftersom han kunde göra det vaken sa jag ja, lika bra att göra det när vi ändå va där.

Och bilden visade bara hela ben! Så skönt!

Så nu är det sträng vila som gäller tills han inte visar stelhet om morgnarna längre. Ca fem dagar trodde veterinären.

Jag frågade också om risk för atros eller liknande och veterinären sa att man ska ju inte säga att det är omöjligt men det ska vara mycket otur i så fall, nu när allt ser så bra ut.

Så nu blir det att försöka hålla vilden stilla... Inte så lätt då han även inne vill springa runt o busa! O jag kan ju inte ha koppel inne!

Men idag är han ganska trött, efter veterinärbesök o allt o det va ju en lång dag igår. Vi är i Strömsund nu, Kjell har skjutit med jaktlaget och jag o Mikko tränade lite agility (superfina slalom!) o Vilde fick vara olycklig o titta på i buren.

Imorgon får vi sola i trädgården i det fina vädret. Kanske jag kan våga mig på ett dopp i Vattudalen??

Vilde får väl aktiveras med nosen litegrann. Jag tänkte ta tag i kloklippning o pälsvård som inte riktigt blivit av i veckan heller. Sedan är det nog ganska bra att Vilde får lära sig att ta det lugnt... Passivitet har vi ju tyvärr inte tränat särskilt mycket på...

En dag på Ansätten

Idag tog vi en tur till Ansätten - blomsterfjället.
Det var faktiskt ganska häftigt med alla blommor högt upp på fjället. Och jag är stolt över att jag orkade gå ända upp till toppen på Ansätten - även om det gick långsamt. Men jag måste sluta jämföra mig med de gravida som hade bättre kondis än mig redan innan... Och jag måste sluta tycka jag är tjock också.

Med toppen i sikte.

Vilde får åka i famnen mot toppen.

Toppen av Ansätten!

Vi tog oss upp!

Fjällsippa

Mikko på väg ner genom fjällbjörkskogen

Tyvärr hände ju en mycket tråkig sak på väg ner från toppen. Vilde hamnade under en stor känga och blev rejält trampad på tassen. Han skrek o skrek o jag blev livrädd, jag trodde han hade brutit benet!

Jag som redan nojjar över att han kanske fått anstränga sig för mycket, när han fått följa med mig på jobbet o får hänga med på fjälltur osv. Jag gick just och oroade mig för artros när olyckan hände.

Självklart fick Vilde åka i ryggsäcken hela vägen tillbaka.

När vi kom hem efter bilresan var han stel i benet och skuttade på tre ben. Men nu går han som vanligt här hemma. Jag tror han kom undan med skrapsår och såklart ömhet. Det verkar faktiskt inte vara värre än så...

Tur att jag ändå planerat vilodag imorgon. Får bli stenhård vila för Vilde imorgon, får se hur det går...

Ännu en gång!

Ett scenario väldigt likt senaste tävlingen i Umeå för någon månad sedan. Helgens sista lopp. Ett hopplopp, klass 2.
Vi var felfria, och endast två andra tog sig igenom banan utan disk! Men så är vi så långsamma... Jag var helt slut efteråt så det kändes inte som att vi sprungit så långsamt, men jag hörde ju att tiden inte lät så bra... Och mycket riktigt. Strax under tre retfulla sekunders tidsfel. Och sju sekunder upp till tvåan tror jag.

Jag har ju försökt få upp farten i slalom! Utan resultat.
Fast visst, jag kanske får ha mer tålamod och träna lite mer...
Jag kanske borde stressa honom mer och våga lämna honom i slalom men det brukar ju bara leda till att han går ur...

Tredje plats och pris blev det iallafall! Så det var ju kul.
Och man får väl vara nöjd med att vi tillhör de tre av 15 som tog oss igenom banan...

Agilityloppen gick sådär. Första loppet i lördags så sprang han förbi vippbrädan, och jag ville inte tvinga honom utan vi sprang förbi och diskade oss.

Idag kände jag däremot att han borde kunna gå över så jag lockade och då gick han över. Men han blev ju också tveksam till balansbommen sedan... Loppet blev felfritt men tiden blev ju jättelång. Men vi fick visst ingen vägran...

Men det känns lite trist att jag nog i princip måste börja om med vippen igen.

Hopploppet i lördags diskade vi oss fort på och sprang ut... Haha förrsten diskade vi ju oss redan från början då jag startade innan domaren gett signal! Men det märkte jag inte ens...

Tyvärr blev inte vårt felfria hopplopp filmat. Men agilityloppen blev det iallafall.

Och Vilde har varit med hela helgen förstås. Han tycker nog det har varit mycket spännande med allt folk o hundar överallt. Bra träning för honom.
I lördags när han fick ligga i buren gnällde o skällde han en del. Idag var han mer trött och kanske lite mer van också så idag gick det mycket bättre.



Men det gick ganska bra för flera andra Jämtlands-ekipage, kul!
Det har varit kul att bara två dagar på tävling o prata med vänner, och återse några Umeå-vänner ännu en gång!

Uppdatering

Det är väl dags för en liten uppdatering.
Rumsrenheten har gått bra, han gnäller faktiskt nu när han måste ut! Och det har gått ÖVER EN VECKA kanske snart nästan två, utan en enda olycka inomhus!
Han kan hålla sig länge nu också. Vilket nästan kan vara jobbigt, om man ska lämna hundarna en stund och vill ha nyrastade hundar innan man går... Det kan man inte räkna med att få. Men å andra sidan har det ju faktiskt inte skett någon olycka när de varit själva heller.
Han har också börjat kissa o bajsa på promenaderna vilket är väldigt bekvämt. Men det är inte alltid. Så ibland måste man iallafall gå bak på gården innan man går in o sedan gå genom källargången med alla dörrar o trappor... :P

Hm jag har inte så mycket annat att berätta. Vilde kan bjuda på fina spontana fotgåenden, så idag försökte jag träna det lite ordentligt men då blev det genast svårare! Men han kan sitta hyfsat fint vid sidan faktiskt! Så lite träning på det där så kan det nog bli bra ganska fort.

I söndags och måndags tog jag o Mikko lite egentid och tränade agility. Det blev ganska bra pass, men det är svårt att verkligen få fram farten... I helgen är det dags för tävling!

I helgen som gick var min syster och hälsade på. I lördags regnade det, och då tog vi en tur till fäboden vid Östra Arådalen! ;)

Stackars Vilde blev blöt o började frysa, så Kjell fick stoppa honom innanför jacka och rusa ner till bilen i förväg.

Lägger upp video som bara är någon timme gammal, när Mikko o Vilde fick busa på promenaden. Vilde börjar redan få omkull Mikko... Jag är lite orolig att Mikko ska förlora pondus. Om Vilde börjar bestämma kommer nog Mikko bli helt förtryckt, han är ju lite dålig på att säga ifrån. Än så länge vågar inte Vilde ta hans mat iallafall...

Midsommar och 4 månader

Nu har Vilde passerat 4-månaders strecket. Då känns det som att det är dags att sluta räkna veckor.
Han börjar bli stor. Vi försökte mäta mankhöjden för någon vecka sen och han är redan ca 31 cm hög. Mikko är 38 cm.
Öronen har förresten börjat stå upp litegrann så nu har han fått tygnd i dem.

Rumsrenheten tycker jag börjar falla på plats. Han kan definitivt håll sig längre nu iallafall. Men vi hade två kaosartade kvällar förra veckan. Båda var när jag varit ute med dem i regnet i skogen på förmiddagen, och sedan fick de vara hemma själva ett par timmar på eftermiddagen när jag var på kontoret. Ena kvällen blev det kiss o bajs inne, men kvällen efter hann Vilde bajsa och kissa inne fyra gånger på en halvtimme! Jag vet inte om det berodde på att han blivit nedkyld under förmiddagen, eller om det var för ett de blivit lämnade en stund själva...

Ensamhetsträningen har annars gått bra. I måndags var en lite rörig dag och de fick bli lämnade i omgångar. Ändå var det värsta som hänt att Vilde tuggat sönder en tunn skosula. Men inga kissfläckar eller något.

I övrigt då... Jag skulle vilja påstå att han kan sitt o ligg. Fotgående kan han bjuda på spontan på koppelpromenaden. Det är såklart bara hans sätt att tigga godis men anledningen spelar ju ingen roll, jag säger "fot" och så får han godis :)
Så mycket annat har vi faktiskt inte tränat på. Jag upplever att han gillar att använda nosen betydligt mer än Mikko, så jag borde börja låta honom leta upp saker eller gå ett litet spår...  Vi behöver ju fortfarande absolut stärka vårt samarbete, och jag måste kanalisera hans energi...
Han kan vara väldigt beräknade. T.ex. när vi är ute på gården så vet han precis om det är slut på godis på fickan eller inte. Då är det lögn att försöka få honom att komma till mig eller kunna ta honom för att gå in... Likadant när vi var i Strömsund i helgen, så ville han inte följa med in när vi varit i trädgården (det var väl tråkigt att vara inne, antar jag). Det hjälper inte att man stänger dörren och låter honom vara själv ute, han blir inte det minsta orolig.

Midsommarhelgen var en härlig helg i Strömsund. Plötsligt blev det varmt väder, vilket jag inte varit beredd på, så jag hade bara tagit med jeans o linne (förutom midsommarklänningen) så det var varmt! Inga badkläder hade jag heller :(
På midsommarafton var vi hos Kjells vän med deras barn. Det var en trevlig kväll. Jag tänkte ju att jag skulle ta massa bilder i helgen men det glömde jag såklart bort, trots att jag tog med systemkameran!
Hundarna fick bada lite i sjön iallafall. Vilde fick hälsa lite på gråhunden Ante. Och jag o mina två små vovvar tog härliga morgonpromenader i skogen, med fina inkallningar, bra kontakt osv!

I måndags var hundarna helt slut efter helgen. Vi har tagit det ganska lugnt men hälsat på lite folk, suttit i solen i trädgården osv så det har väl inte blivit så mycket vila för dem... Men nu är bägge lika pigga som vanligt igen!

14 veckor

Idag är Vilde 14 veckor gammal.

Och en fantastisk sak har hänt! Två dagar i rad, utan en enda olycka inomhus!

Det bästa var ju i fredags. Först lämnade jag dem 2 timmar på förmiddag för att gå till jobbet. Det gick finemang. Annars var vi mest hemma, vi tog en ganska lång promenad i skogen. Och ändå gjorde han inte ifrån sig inne en enda gång!

I lördags for vi till Strömsund. Vi hjälpte Kjells syster att såga upp ett träd som blåst ner, och sedan klyvde vi ved åt Kjells pappa. Medan vi jobbade med veden fick Mikko o Vilde vara inom kompostgaller intill. Då blev det uppenbart att jag glömt träna Vilde på passivitet... Eller att bli lämnad/uppbunden en liten stund när man är alldeles nära. En timme höll han på att gnälla och yla. Till slut tystnade han, och sov en halvtimme innan de fick komma ut igen.

Så lördagen gjorde han inte heller något inne, men imorse bröt vi tyvärr den fina trenden...

Här kommer två bilder från fredagens skogspromenad. Det duggregnade hela dagen och var 6 grader varmt (kallt?), Jag kände mg lite less på Jämtland... Men så var det så grönt o frodigt i skogen, och plötsligt öppnar sig vyn upp framför en med fjällen...!

Idag har vi tagit en tur till Vålådalen, där vi gick Blanktjärnsrundan!
Vi bar Vilde korta bitar i början och hela den sista sträckan, men jag är ändå orolig att jag låter honom gå för mycket... Han är ju så tuff att han visar ju inte om han blir trött... Jag försöker att komma ihåg det ändå förstås men är rädd att jag glömmer bort det trots allt... Han får ju inte överanstränga sig, lillkillen!

Liten blir stor?

Nu kan Vilde "sitt". Så smått börjar han lära sig "ligg" också.
Det märks att han börjar bli äldre, inte bara på att han är så stor!
Det känns som att han förstår mer på något vis... Kommit in i våra rutiner lite kanske. Han har också lugnat sig litegrann när det är dags för mat, även om han fortfarande kan klockan och vet när det är dags!
Han kan ju faktiskt också till o med pussas utan att bitas i näsan!

Ensamhetsträningen går bra. Jag lämnade bägge hundarna hemma i 1 ½ timme i tisdags och det gick fint. Han skäller rejält några gånger först men tystnar fort, och var tyst när jag kom hem. Jag känner till en med en sheltie som inte kan lämna honom för han blir så spänd och nervös att han kräks varje gång... Tack o lov att vi inte verkar få några sådana problem!

Rumsrenheten går väl sådär. Men i tre dagar i rad nu har det bara blivit en enda olycka inne, och det är ju absolut framsteg!

Men en sak har jag problem med, och det är att det finns tillfällen när han inte alls vill lyssna på mig. Om det är något superspännande i gräset till exempel. Han kommer inte när jag lockar (trots att han i andra situationer vet att det betyder godis o brukar komma direkt), inte om jag springer åt andra hållet. Han reagerar inte om jag säger nej, och ryter rejält åt honom. Då har jag tagit honom i nackskinnet, eller sprungit mot honom o morrat. Då bryter han från fläcken en liten stund och kan komma på inkallning o få godis, för att bara direkt springa tillbaka utan att lyssna och så blir det repetition.
Idag tittade han upp första gången jag kastade kopplet bredvid honom, men inte andra. Då kastade jag kopplat på honom, då tittade han upp men sedan snabbt ner i gräset igen.
Det enda som funkar i dessa situationer är att ta honom i nackskinnet och vända honom på rygg tills han lugnat sig. Efter det brukar han bli lite spak, och lyssna på inkallningen (självklart får han massor med beröm när han kommer + godis).
Två dagar nu har vi haft lite nej-träning inne också. Ena dagen la jag en torrfoderbit som han inte fick ta, och så fick han godare godis när han lyssnade. Idag tog jag en boll (som vi annars aldrig lekt med) som jag rullade försiktigt på golvet. Det blev en riktig utmaning, men han kunde faktiskt lyssna.
När vi är inne o han t.ex. tuggar på en sko och man säger nej, så brukar han faktiskt lyssna ganska bra.
Jag kanske är lite hård mot lillen, men jag kan inte glömma hur han var nära att springa rakt ut i gatan för ett par veckor sedan... Han måste lyssna!
Faktiskt har jag inte vågat ha honom lös på gården denna veckan. Tur att han kan rastas i koppel.
I skogen är en annan sak, där följer han med, och lyssnar ganska bra också faktiskt. Men det är något särskilt med de där fläckarna i parken, om det är en full student som lämnat en spya eller rester från att någon har grillat, det vet jag inte...